Motioner i Första Kammaren, N:o åå

Motion 1891:44 Första kammaren

Motioner i Första Kammaren, N:o åå.

1

N:o 44.

Af herr CasparssOIl, om tillsättande af en kommission för utarbetande
af förslag till vårdanstalter för sinnessjuke.

Bland de anslag, som af Riksdagen anvisas att utgå genom ecklesiastikdepartementet,
intaga anslagen till de offentliga sjukvår dsinrättningarne
eu ej ringa plats, och behofven inom denna del af förvaltningen
tyckas år efter år blifva allt större. Särskildt gäller detta om behofven
för vården af de sinnessjuke, men detta oaktadt klagas allt jemt, att ett
mycket stort, antal af dessa sjuke är i saknad af all vård, och denna
klagan synes icke vara obefogad. Enligt den redogörelse om denna sjukvård,
som lemnas i öfver styrelsens öfver hospitalen underdåniga berättelse för
år 1888 (Bil. E pag. 23) funnos nämnda år 7,068 sinnessjuke, som af läkarne blifva
anmälda i deras rapporter, men styrelsen anmärker, att summan ej kan anses
såsom fullständig, i följd af bristande uppgifter från presterskapet.
Med ledning af en annan uppgift i samma bilaga, angående antalet vårdade
inom hospital eller asyl, kan antalet af de icke anmälde beräknas
till 2,000 ä 2,500, så att antalet sinnessjuke inom hela landet kan antagas
uppgå till 9 ä 10,000, idioterna oberäknade, hvilkas antal torde
uppgå till 5 ä 6,000.

För att vårda denna stora mängd sinnessjuke funnos enligt samma
underdåniga berättelse (Bil. A tab. 1) vid 1888 års början inom rikets samtliga
hospital, jemte asylen i Malmö, 2,572 sjukplatser, hvartill under innevarande
år böra tillkomma vid den nya asylen i Lund omkring 600 sjukplatser,
således i allt 3,172 sjukplatser, länslasaretten härvid oberäknade.

Bill. till Rilcsd, Prof, 1891. 1 Sami, 2 Afd. 1 Band. 12 Höft,

2

Motioner i Första Kammaren, N:o 44.

Att denna tillgång på sjukplatser måste vara otillräcklig för ett så
stort antal sjuke, ligger i öppen dag, och detta förhållande framgår äfven
af det störa antal ansökningar om hospitalsvård, som allt jemt qvarligger
dels hos medicinalstyrelsen, dels hos hospitalsdirektionerna, emedan platser
för de sjuke icke på något sätt kunnat beredas. Det abnorma häri framgår
ännu tydligare vid en jemförelse med förhållandet i vårt grannland
Danmark, der hvarje sinnessjuk, som är i behof af offentlig vård, kan erhålla
plats inom anstalt, under det att hos oss omkring två tredjedelar
måste lemnas utan sådan vård och endast en tredjedel kan erhålla plats
inom anstalterna.

Olägenheterna af detta betänkliga tillstånd ökas ytterligare derigenom,
att det antal sjukplatser, som finnes disponibelt inom hospitalen, till
stor del upptages af obotligt sjuke, som egentligen skulle öfverflyttas till
asyler, men som i brist på sådana anstalter nu måste fortfarande stanna
på hospitalen. Granska vi de uppgifter angående sjukdomens bestånd från
dess uppkomst, som finnas meddelade i öfverstyrelsens underdåniga berättelse
(tab. 13, pag. 15), så finna vi förhållandet hos de å rikets samtliga hospital den
31 december år 1888 närvarande sjuke vara följande: Bland 2,548 sjuke,
som vid årets slut voro qvarliggande, hade sjukdomens bestånd redan varat
från 3 till 10 år hos 795 sjuke, och öfver 10 år hos 1,008. Sjukdomen
hade sålunda varat öfver 3 år hos sjuttio procent af alla de qvarliggande
och öfver 10 år hos nära fyratio procent, hvaraf framgår, att endast en
tredjedel af hospitalens samtliga sjukplatser varit disponibla för sitt egentliga
ändamål. De öfriga två tredjedelarne hafva varit använda för asylvård.

Att häri ligger en stor misshushållning med statens medel, kan
icke förnekas, då så väl anläggningskostnader som årliga underhållskostnader
ställa sig betydligt högre vid hospitalen, än som kan vara nödigt
vid asylerna. Vid dessa vårdanstalter kunna nemligen tvenne sjukplatser
erhållas för ungefärligen samma anläggningskostnad, som vid hospital
måste beräknas för en plats, och underhållskostnaden på asylen bör ej
öfverstiga två tredjedelar ä tre fjerdedelar af motsvarande kostnad vid
hospital. Vid Malmö asyl vårdades år 1888 i medeltal 173 patienter
dagligen med en underhållskostnad af 94,5 öre om dagen emot 1 krona
12,2 öre i medeltal vid samtliga anstalterna. Vid en stor asyl med
600 ä 800 sjuke bör underhållskostnaden för hvarje sjuk kunna sänkas
ännu betydligt lägre.

Under år 1888 var medeltalet af alla sjuke, som vårdades på samtliga
hospitalen, 2,311 (tab. 15, pag. 17), då Malmö asyl icke medräknas, och af hela

Motioner i Första Kammaren, N:o dd.

3

detta antal kunna, enligt uppgifterna om tiden för sjukdomens bestånd, omkring
två tredjedelar, eller i rundt tal 1,500 sjuke, betraktas såsom asylpatienter,
för hvilka den dyrare hospitalsvården icke varit af behofvet påkallad, om
vård inom asyl kunnat dem beredas. Hvar och en af dessa har nu medfört
en kostnad af kr. 1: 12,2 pr dag, eller för alla under året 614,295 kr.

Grenom asylvård för dessa 1,500 sjuke skulle antagligen minst
30 öre pr patient dagligen kunnat besparas, eller för året i rundt tal
164,000 kronor för dem alla.

Att låta en sådan hushållning med statens medel ytterligare fortgå,
synes icke vara lämpligt, helst som denna summa, rätt använd, skulle
varit tillräcklig att betäcka årsunderhållet för ytterligare 400 ä 500 sjuke,
som nu legat utan all vård; och då det derjemte är till fullo ådagalagdt,
att ett mycket stort antal sinnessjuke, utöfver dem som kunna inrymmas
på hospital och asyler, faktiskt äro i behof af offentlig vård, synes det
vara af verkligt behof påkalladt, att åtgärder så snart som möjligt vidtagas
för att få till stånd ett tillräckligt antal vårdanstalter för sådana sjuke.

Hospitalen skulle då kunna befrias från det stora antal asylpatienter,
som nu der äro inrymde, och sålunda blifva i tillfälle att mottaga nyligen
insjuknade patienter, hvarigenom de större kostnader, som på dem blifvit
nedlagda, skulle komma till verklig nytta.

Då emellertid en sakkunnig utredning af hithörande förhållanden
måste anses vara af behofvet påkallad, innan fullständiga förslag till de
erforderliga vårdanstalterna kunna åstadkommas, och då det såväl i utlandet
som äfven i vårt eget land redan befunnits ändamålsenligt, att sådana
förslag utarbetas af ett flertal sakkunniga personer, som gemensamt kunna
underkasta alla hithörande frågor en mogen pröfning, så föreslås,

att Kiksdagen ville hos Kongl. Maj:t göra underdånig
framställning om tillsättande af en kommission
af sakkunnige män för att utarbeta förslag till vårdanstalter
(asyler) för sinnessjuke i den utsträckning,
hvari sådana kunna befinnas vara af behofvet påkallade.

Stockholm den 6 februari 1891.

C. E. Casparsson.