Motioner i Första Kammaren, N:o 9

Motion 1891:9 Första kammaren

4

Motioner i Första Kammaren, N:o 9.

No 9.

Af friherre Klinckowström, om bildande af en Riksdagens besparingsfond.

Vid 1888 års riksdag väckte jag i denna kammare en motion, n:o 81,
angående dispositionen af motsedda öfverskott å statsverkets inkomster, för
grundandet af en Riksdagens besparingsfond, stäld under riksbankens vård
och förvaltning, till framtida behof.

Nämnda motion, af då förekommande anledningar väckt den 4 maj, således
under riksdagens sista tillvaro, fann ej någon framgång, hvarken inom
det sammansatta utskott, som hade att behandla den samma, ej heller inom
Riksdagens båda kamrar.

Om jag vid innevarande riksdag återkommer med samma motion i något
förändrad form, så sker det, emedan förhållandena mycket förändrat sig i
finansielt hänseende, för att kunna bereda framgång åt densamma. Öfverskott
har, dels till följd af tullafgifterna, dels till följd af välmågans stigande
under de senaste åren, blifvit budgetens permanenta kännemärke.
Rikshufvudboken för år 1888 visade ett öfverskott af 9,700,000 kronor,
den för år 1889 ett öfverskott af 5,887,000 kronor och den för år 1890
kan påräkna ett öfverskott af 7,094,000 kronor. — Tullmedlen, för att här
endast anföra ett exempel, utgjorde enligt statskontorets senaste beräkning:

för år 1888 ..............._____.............. 37,644,953 kronor

» > 1889 ______________________________ 42,298,853

1890 blifva........................ 42,906,616 »

och anses

Motioner i Första Kammaren, N:o 9. 5

För kommande år, sedan vår nuvarande tulltaxa — till följd af handelstraktaternas
med Frankrike och Spanien uppsägande — blifvit af Eiksdagen
reviderad, och höjda tullafgifter för flertalet å de af samma traktater hittills
bundna artiklar blifvit pålagda, torde tullinkomsterna ökas med årligen
3 å 4 millioner kronor.

Det är med anledning häraf jag vågar föreslå, att de ofvan antydda,
stora öfverskottsmedlen, i den mån de ej för statsregleringarna befinnas
nödvändiga, samlas till en Riksdagens besparingsfond, till Riksdagens fria
disposition, under vård eller förvaltning af riksbanken eller riksgäldskontoret.

Till grundplåt i ofvan föreslagna besparingsfond får jag vördsamt föreslå,
att Riksdagen ville anvisa dels de fyra millioner kronor anslag till fortsättande
af den norrländska stambanebyggnaden, dels den återstående hälften
af riksbankens vinst för år 1890, uppgående till omkring 1,850,000 kronor.

Vid en pröfning af de statsändamål, som med den nu af mig föreslagna
besparingsfondens tillgångar framdeles torde kunna tillgodoses, höra följande
förtjena en synnerlig uppmärksamhet:

1 :o) nödiga medel för att, utan ökad beskattning, med kraft bestrida
utgifterna för de utrustningar m. m. d., som möjligen kunna ifrågakomma
för upprätthållande af vår neutralitet;

2:o) för de mindre bemedlade samhällsklassernas befriande från eller
åtminstone förminskande af den tunga beskattning, dem tid efter annan
blifvit pålagd, genom tullafgift å deras få återstående njutningsämnen, genom
skatt till stat och kommun, genom undergående af stegrad värnpligt
m. m.;

3:°) eu fortsatt successiv afskrifning af återstående 70 procent af grundskatternas
ursprungliga belopp;

4:o) en fortsatt successiv afskrifning af återstående 70 procent af indelningsverkets
på viss jordegendom tryckande bördor;

5:°) reglering af den på jordegendomen nu så svårt tryckande väghållningen
;

o 6.o) omdaning af vart försvarsverk pa den bestående grunden, med
var indelta armé såsom stam för det allmänna beväringsmanskapet, hvarvid
ma anmärkas, att ensamt anskaffning af tidsenliga handgevär torde erfordra
en ytterligare kostnad af 6 till 8 millioner kronor, och det nödvändigaste
af landets befästningsväsendes ordnande 10 å 11 millioner kronor;
hval jemte vår örlogsflottas fortsatta nybyggnad, med dithörande försvarsanstalter,
torde kräfva extra utgifter af 6 å 7 millioner kronor;

7.o) organiserandet af ifrågasätta anstalter för vår arbetarebefolknings
Bill. till Riksd. Prot. 1891. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 4 Käft. 2

6

Motioner i Första Kammaren, N:o 9.

bättre allmänna och. yrkesmessiga undervisning, sedliga uppfostran samt omvårdnad
vid olycksfall och ålderdom;

8:o) understödjande och befordrande af våra inhemska industrier och
våra näringars utveckling och förkofran, deri inbegripet hemslöjd, handel,
sjöfart m. m. dylikt;

9:o) vetenskapers och konsters samt hela undervisningsväsendets och
dess personals kraftigare understöd och hjelp, att de må kunna lättare och
i vidsträcktare mån än hittills uppnå sina för den allmänna och högre bildningen
så vigtiga ändamål.

Alla dessa och må hända ännu flera behjertarisvärda samhällsfrågor kräfva
högst betydliga penningemedel för att kunna tillfredsställas, vare sig
genom ständiga statsinkomster eller medelst tillfälliga besparingar.

På grund af hvad jag här ofvan anfört får jag vördsamt hemställa,
att Eiksdagen ville besluta:

att, för beredande af en Riksdagens besparingsfond
till Riksdagens fria disposition, så stora belopp af de
vid statsregleringarna under denna och blifvande riksdagar
möjligen uppkommande besparingar måtte afsättas,
som, med aktgifvande på andra behof, tillgångarna medgifva; att

denna Riksdagens besparingsfond öfverlemnas till
endera af Riksdagens penningeanstalter (riksbanken
eller riksgäldskontoret) för att der vårdas och tillgodogöras
;

att redan vid denna riksdag, för grundläggandet af
denna besparingsfond, dit måtte anslås dels de fyra
millioner kronor, som i Kong!. Maj:ts nådiga statsverksproposition
föreslås utgå såsom anslag till fortsättning
af norrländska stambanans byggande, dels den återstående
hälften af riksbankens vinst för år 1890, utgörande
omkring 1,850,000 kronor.

Om remiss af denna motion till vederbörligt utskott får jag vördsamt
anhålla.

Stockholm den 26 januari 1891.

R. Klinckowström.

Stockholm, Gernandts Boktryckeri-Aktiebolag, 1891.