Motioner i Första Kammaren, N:o 9. 5

Motion 1896:9 Första kammaren

Motioner i Första Kammaren, N:o 9. 5

f. • •• -I •!!> <:• .

På grund af det anförda hemställes,

; .-Öl ii-u;ii> . , ii ut- I ifiii ■ -o[> *lr«» hi:- a.-ma

att Riksdagen behagade ställa till Kongl. Maj:ts förfogande
för låneunderstöd åt enskilda jern vägsan läggningar
på Gotland ett extra anslag af en million kronor,
att utgå under åren 1897 och 1898 med hälften
hvartdera året.

Öl >.{■)$! ■*_$! I. rjfrlt*» s-• :*•)*■? S:‘ - V ‘

Stockholm i januari 1896.

■ .<i.v ”öar ■ Jiivrt**

Gustaf Björlin.

’U -ii

N o 9.

Af herr Billing, angående pension åt konsistorienotarien E.
R. Henschen.

Vid 1894 års riksdag föreslog Kongl. Maj:t:

att notarien hos domkapitlet i Upsala Erik Rudolf Henschen må
förklaras berättigad att från och med månaden näst efter den, i hvilken
afsked från konsistorienotariebefattningen varder honom beviljadt, under sin
återstående lifstid uppbära årlig pension å allmänna indragningsstaten till
belopp af 4,000 kronor.

Denna proposition motiverades på följande sätt: »Af prestbevis och

läkareintyg, det senare utfärdadt den 24 sistlidne augusti, äfvensom af
öfriga vid Henschens ansökning fogade handlingar inhemtades: att Henschen,
som är född den 3 oktober 1823, efter aflagd filosofie kandidatexamen
tjenstgjort från och med höstterminen 184? till och med vårterminen

fi

Motioner i Första Kammaren, N:o 9.

1853 såsom lärare vid dåvarande katedralskolan i Upsala, att lian den 30
september sistnämnda år erhållit konstitutorial såsom amanuens vid Upsala
domkapitel och den 5 juli 1867 till notarie derstädes konstituerats, hvar
efter notarietjensten af honom tillträddes den 1 maj 1869, sedan han allt
ifrån den 1 juni 1858 på förordnande uppehållit den med samma tjenst
förenade uppbördsbefattning och kassaförvaltning samt äfven delvis öfriga
göromål; att Henschen under de sista tio åren bevillningstaxerats för en
årlig löneinkomst af i medeltal 6,354 kronor 60 öre, hvaraf från statsverket
utgått ett belopp af 927 kronor 79 öre såsom ersättning dels för indragen
kronotiondespanmål jemte forsellön och dels för förlorad förhöjd
tjenstårsberäkniug; samt att Henschen numera vore till följd af försvagad
helsa och af ålder nedsatt arbetsförmåga ur stånd att vidare bestrida honom
åliggande göromål.»

»I utlåtande hade statskontoret anfört : då, såsom af handlingarne framginge,
Henschen uppnått 70 års ålder och varit i 46 år anstäld i de allmänna
läroverkens och domkapitlets tjenst, har han alltså fullgjort samma
vilkor för pensionsrätt å allmänna indragningsstaten, som för civile embetsoch
tjenstemän i allmänhet blifvit i äldre, ännu gällande författningar i
detta ämne föreskrifna; med anledning hvaraf, och då Henschens långvariga
tjenstgöring hos domkapitlet i Upsala blifvit synnerligen fördelaktigt vitsordad,
statskontoret ansåge honom vara väl förtjent af att vid afskedstagandet
komma i åtnjutande af pension af statsmedel, beträffande hvilken pensions
belopp statskontoret, med afseende å de ifrågavarande befattning
åtföljande aflöningsförmåner och öfriga omständigheter, som dervid borde
komma i betraktande, icke hade något att erinra mot hvad domkapitlet
föreslagit.»

Denna kongl. proposition afslogs vid gemensam votering. Under sådana
förhållanden kan det möjligen förekomma någon oväntadt, att jag nu
å nyo vill till Riksdagens pröfning framlägga samma förslag. Jag anser mig
dock böra göra detta, emedan, så vidt jag förstår, den enklaste rättvisa
bjuder, att pension beviljas konsistorienotarien Henschen vid afskedstagandet.
Jag kan nemligen ej tillmäta någon objektiv betydelse åt det af statsutskottets
majoritet anförda skälet för afslag å den kongl. propositionen:
»att största delen af konsistorienotariernas tjensteinkomster utgöres af sportler
och uppbördsprovisioner och endast en mindre del utgår från statsverket».
Om konsistorienotariernas aflöning utgår i en form, som för dem är
i hög grad obehaglig och af dem ofta öfverklagats och som af Kongl.
Maj:t och Riksdagen erkänts vara ovärdig, så bör väl ej detta missförhål -

Motioner i Första Kammaren, N:o .9. 7

lande ytterligare ökas derigenom, att de äfven i fråga om pensionsrätt beröfvas
en förmån, som är deras gelikar tillförsäkrad och som de på intet
sätt genom eget vållande förverkat. Och om staten har undgått sin förpligtelse
att i hufvudsak aflöna dessa sina tjenstemän, derför att åt dem
tills vidare kunnat från andra håll beredas inkomster, så bör väl häraf ej
följa, att staten äfven bör undandraga sig skyldigheten att bereda dem pension
vid afskedstagande^ då ej från annat håll kan åt dem beredas något
understöd. Snarare bjuda väl rättvisa och logik, att staten pensionerar de
sina tjenstemän, som den låtit andra aflöna, men som den ej kan tvinga
andra att pensionera. Denna statens pligt har också af Riksdagen erkänts,
då den beviljat pensioner åt en konsistorienotarie i Kalmar och en i Linköping,
och detta erkännande har ej tagits tillbaka genom afslag å förslag
om pension åt en konsistorienotarie i Westerås, tv detta afslag var motiveradt
af individuel personliga grunder. _

Efter 1894 års riksdag har dessutom en omständighet tillkommit,
som bör ingifva förhoppning om, att Riksdagen i år skall vara mera villig
än då att bevilja den föreslagna pensionen. Bland de skäl, som vid den
förberedande behandlingen af den då framlagda propositionen anfördes för
afslag, var önskvärdheten af att i ett sammanhang behandla frågan om
konsistorienotariernas aflönings- och pensiousförhållanden. Vid 1895 års
Riksdag förelåg en kongl. proposition om reglering af dessa. Denna vann
ej Riksdagens bifall, men från intet håll gjordes någon invändning mot
det berättigade i sagda tjenstemäns anspråk på att få sina aflönings- och
pensionsförhållanden ordnade. När sålunda den allmänna frågans lösningmåst
uppskjutas till en obestämd framtid, fordrar billigheten, att den i
individuela fall varder afvecklad i öfverensstämmelse med rättvisans fordringar.

I den kongl. propositionen af 1894 är behörig utredning gjord och
tillräckliga skäl för den föreslagna pensionen anförda. Samma skäl föreligga
ännu, blott ytterligare förstärkta deraf, att herr Henschens tjenstgöringstid
ökats med två år eller till 48 år och att han nu är 72 år gammal.
Kan det betridas, att han efter så lång statstjenst eger befogade anspråk
på pension?

Så mycket mindre som han i sin tjenstgöring ådagalagt synnerlig förtjenst.
För att bestyrka detta vill jag här anföra tvenne officielt afgifna
utlåtanden af hans närmaste förmän, erkebiskoparna Reuterdahl och Sundberg.
Det förra lyder så: »Konsistorienotarien magister E. R. Henscheu

har al mig begärt ett yttrande om det sätt, hvarpå lian under mig såsom

8

Motioner i Första Kammaren, N:o 9.

förman bestridt åtskilliga befattningar. Med anledning häraf får jag vitsorda,
att ända från den tid, jag blef ordförande i Upsala domkapitel, herr
Henschen tjenstgjort dels såsom domkapitlets amanuens, dels såsom tillförordnad
konsistorienotarie i vissa delar af den befattning, som tillhör denne
tjensteman, och dels såsom tillförordnad notarie i hela vidsträcktheten af
denna tjenstebefattning; hvarjemte han mycket ofta åtföljt mig på emhetsresor
och derunder lemnat mig allt det biträde, som jag af en sekreterare
påkallat. I all denna tjenstgöring har herr Henschen ådagalagt en skicklighet,
en oförtrutenhet och en pålitlighet, som förtjenar det största beröm
och gjort honom berättigad till min oinskränkta erkänsla och högaktning.
Särskildt bör jag nämna, att till herr Henschens tjensteåligganden hört och
ännu hör eu ganska vidsträckt kassaförvaltning och uppbörd, med derför
erforderlig bokföring. Äfven i denna del af sina åligganden har herr Henschen
ådagalagt den största ordentlighet och noggrannhet och tillvunnit sig
både mitt och, såvidt jag derom har någon kännedom, hela domkapitlets
odelade förtroende. Upsala den 8 januari 1869. H. Beuterdahl.»

Till domkapitlets i Upsala protokoll den 2 oktober 1895 anförde
erkebiskop Sundberg med egna ord följande: »Konsistorienotarien doktor

E. B. Henschen har i en till domkapitlet inlemnad skrift ånyo anhållit om
underdånig hemställan hos Kongl. Maj:t angående pension åt honom under
hans återstående dagar. På samma gång jag såsom biskop nu likasom
förra gången djupt beklagar detta steg, erkänner jag villigt dess nödvändighet.
Doktor Henschens ovanliga arbetsförmåga, som under 42 års tid
af stiftsstyrelsen tagits i anspråk, är nemligen af sjukdom och ålder så försvagad,
att. den ej längre räcker till att sköta de synnerligen tunga och
på samma gång ytterst magtpåliggande göromål, som med hans tjenst äro
förenade. Hittills har allt gått utmärkt väl, men det vore obilligt att
längre begära fortsättning af ett arbete, som vida öfverstiger krafterna och
inom hvarje länsstyrelse är fördeladt på flera händer. På tjenstemän torde
dessutom genom trohet, nit och duglighet i all sin embetsverksamhet gjort
sig mera förtjenta af en pension på gamla dagar än den här ifrågavarande.
Under de närmare 25 år, jag innehaft min nuvarande befattning, har jag
aldrig en enda gång haft anledning att vara med honom missbelåten, utan
fast mer alltid kunnat med tacksamhet beundra hans inom embetets alla
områden osvikliga pålitlighet, hvilken så väsentligt underlättat både mina
egna och säkert äfven de andra kapitelsledamöternas mödor.» I detta herr
erkebiskopens anförande förklarade sig domkapitlets öfriga medlemmar till
alla delar instämma.

Motioner i Första Kammaren, N:o 10.

9

I underdånig skrifvelse har Upsala domkapitel äfven vitsordat »att, i
händelse pension ej erhålles, fullt skicklig vikarie vid den ansvarsfulla och
ansträngande tjensten svårligen är att påräkna mot den aflöning, som under
sådana omständigheter kan lemnas».

I förhoppning derom, att Riksdagen skall erkänna billighet och rättvisa
kräfva, att en tjensteman efter en fyrtioåttaårig förtjenstfull verksamhet
erhåller pension, och beakta olägenheterna deraf, att en vigtig statskonst
uppehälles af tillfälliga, kanske ej för densamma fullt kompetenta

vikarier, har jag äran föreslå,

*

att Riksdagen måtte medgifva, att notarien hos domkapitlet
i Upsala Erik Rudolf Henschen må förklaras
berättigad att från och med månaden näst efter den,
i hvilken afsked från konsistorienotariebefattningen varder
honom beviljadt, under sin återstående lifstid uppbära
årlig pension å allmänna indragningsstaten till
belopp af 4,000 kronor.

Stockholm den 24 januari 1896.

Gottfrid Billing.

N:0 10.

Af friherre Klinckcwström, angående tidt å potates.

En af mig vid sistlidna riksdag väckt motion om tull å potates hlef
af Riksdagen afslagen i gemensam votering. Om jag det oaktadt nu återkommer
med samma motion, så sker detta derföre att denna sak är vigtig för
all landtmannanäring och sysselsätter både stora och små landtbrukare,
ja äfven s. k. statfolk på landet.

Det var i fjol tidtals så låga pris å denna jordfrukt, exempelvis i
Stockholm, att när tyskarne skickade hit på en gång liera ångbåts^ister,
ofta .mindre god potates, sjönk priset ned till 2 å 1 krona 50 öre per
tunna.

Den ringa tullafgift, som sattes vid införsel deraf och som vid 1888
Bih. till Riksd. Vrot. 18!J(i. 1 Samt. 2 Afd. 1 Band. 4 lluft. 2