Motioner i Första Kammaren, N:o 8

Motion 1892:8 Första kammaren

10

Motioner i Första Kammaren, N:o 8.

N o 8.

Af herr friherre Leijonhufvud, Sten, om ändring i förordningen
angående en postsparbank för riket den 22 juni 1883.

För befordrande af sparsamhet hos befolkningen hafva tid efter annan
åtskilliga åtgärder blifvit vidtagna, hvilka kraftigt fört saken framåt. Särskildt
har postsparbanksinrättningen beredt tillfälle att, utan större tidsutdrägt
och omkostnad, få de små besparingarna gjorda räntebärande. För
fullständigare vinnande af detta mål, och då kongl. förordningen den 22
juni 1883 angående postsparbanker i afseende å samladt kapital endast
stadgar, att, om egare af motbok hos postsparbankens styrelse gör framställning
derom, att för medel, som på lians räkning i postsparbanken innestå,
må inköpas räntebärande obligation, utfärdad af svenska staten eller
Sveriges allmänna hypoteksbank, så synes det mig, som skulle steget mot
det mål, postsparbanken har att uppnå, icke hafva blifvit taget fullt ut,
då förhållandet är, att staten och hypoteksbanken endast utgifva obligationer
å högre belopp än som motsvara de mindre bemedlades tillgångar.
Då härtill kommer, att det är förenadt med ganska stort besvär, tidsspillan
och omkostnad att, i synnerhet på landsbygd med långa afstånd till närmaste
sparbank, få samlade medel der insatta och dem efter skedd uppsägning
åter utfå, borde det underlätta placerandet af å postsparbauksbok samlade
medel, om postsparbanksstyrelsen egde rätt att utfärda räntebärande,
ouppsägbara obligationer å mindre belopp, exempelvis å 20, 30, 40 och

11

Motioner i Första Kammaren, N:o 8.

50 kronor, hvarå den af det allmänna bestämda årliga räntan finge å närmaste
postanstalt lyftas. Härigenom skulle ett inhemskt fondsystem, till
en början för de små kapitalen, kunna bildas och sparsambeten befordras
dymedelst, att man hade i sina bänder obligationer, gifvande årlig
afkastning, hvilka vid vissa liqvider kunde såsom mynt användas.

På grund af det ofvan anförda får jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t ville i
underdånighet anhålla om sådan ändring i eller tillägg
till kongl. förordningen af den 22 juni 1883 angående
postsparbanker, att postsparbankens styrelse ma erhålla
rätt att utgifva från insättarens sida ouppsägbara räntebärande
obligationer å mindre belopp från 20 till och
med 50 kronor, eller å de belopp, som anses bäst motsvara
syftemålet, för att tillhandahallas insättare i postsparbanken,
hvilka begära få sina der placerade medel
mot obligationer å mindre belopp utbytta.

Stockholm den 26 januari 1892.

Sten Leijonhufvud.