Motioner i Första Kammaren, N:o 6

Motion 1906:6 Första kammaren

Motioner i Första Kammaren, N:o 6.

1

5:0 6.

Af herr JöiiSSOU, angående skrifvelse till Konungen med begäran om
framläggande af förslag till bestämmelser i syfte att betrygga
en ordnad hushållning med skog å viss enskild mark.

Om än den i lag angående vård af enskildes skogar gällande bestämmelsen,
att afverkning ej må så bedrifvas, att skogens återväxt uppenbarligen
äfven ty ras, skulle komma att i sinom tid skärpas till något större
effektivitet, ligger det dock i sakens natur, att en sådan skärpning aldrig
kan komma därhän att tvinga den enskilde skogsägaren att införa en på
uthållig afkastning grundad, ordnad skogshushållning.

Andra sätt för att åtminstone nå det målet med eu del af de enskildes
skogar måste därför uppsökas. Och på ett af dessa sätt har Riksdagen
i sin skrifvelse n:o 166 till Kungl. Maj:t af den 19 maj 1904 anvisat
vägen genom att söka medelst lagstiftningen bringa den skogsmark,
som af åtskilliga korporationer kunde inköpas, i ordnad skogshushållning
under skogsstatens kontroll. Denna skrifvelse torde ock omfatta den rätt,
som enligt min mening en skogsvårds styrelse redan har att för tillgängliga
medel inköpa samt i kultur bringa sköflad skogsmark för skogsvårdsdistriktets
räkning, vare sig nu annan kontroll öfver den framtida hushållningen
än den, samma styrelse hade att utöfva, skulle anses behöflig eller
ej. Det är nu visserligen godt och väl, om åtskillig skogsmark genom
dylika inköp kunde komma under en ordnad skogshushållning, men af
ännu större räckvidd och betydelse skulle det vara, om sköflad skogsmark
i den enskilde ägarens hand kunde bringas i kultur och ordnad hushållning
under därför verksam kontroll, ty därigenom, att de penningar, som
eljest ginge åt för inköp af skogsmark, här kunde användas för kulturåtgärder,
skulle minst dubbelt större areal skogsmark kunna kultiveras och
exempel till efterföljd småningom uppstå i snart sagdt hvarje byalag.

Bill. BiJcsd. Prot. 1906. 1 Samt. 2 Afd. 1 Band. 5 Höft. (N:is 6—8). 1

2

Motioner i Första Kammaren, N:o 8.

Såsom bekant, hafva de flesta af landets skogsvårdsstyrelser i de inflytande
skogsvårdsafgifterna rätt betydande medel disponibla för utförande
af skogskulturen inom sina distrikt, men därvid gäller det att med dessa
kulturer kunna ernå ett godt och varaktigt resultat, som dock med nu
gällande lags mycket liberala bestämmelser rörande afverkningen icke är
möjligt annat än i de undantagsfall, där skogsmarkens ägare både är så
ekonomiskt situerad, att han kan och tillika vill genomföra eu god hushållning
med den till säljbara dimensioner komna ståndskogen. För att
nu med hvad af dessa skogsvårdsmedel kan disponeras för kulturåtgärder
å sköflad skogsmark kunna åstadkomma så mycket som möjligt, lär väl
en skogs vårdsstyrelse beträffande sådan mark, som sköflats, efter det skogslagen
i fråga trädt i tillämpning, se till, att afverkaren eller markens ägare,
såvidt lian ej saknar tillgångar, får hufvudsakligen bekosta markens återställande
i skogbärande skick, men beträffande återigen sådan mark, som
sköflats före den tiden, saknar skogsvårdsstyrelsen hvarje tvångsmedel mot
vederbörande för ett dylikt återställande af marken i fråga. Här måste
skogsvårdsstyrelsen således i de flesta fall vara beredd på att i hufvudsak
bekosta markens återställande i skogbärande skick, i den mån medlen därtill
förslå, men med uppenbar fara för att, så snart skogen ernått afsättningsbar
form, se resultatet af den bekostade kulturen väsentligen, ja, kanske
i hufvudsak spolieradt, ty mot detta är skogslagen alldeles för svag.
Icke heller kan en skogsvårdsstyrelse, genom att träffa särskildt aftal med
den sköflade markens ägare om att blott en på uthållig afkastning grundad
afverkning får äga rum på ett sålunda i skogbärande skick återställdt
område, komma till ett bättre resultat, enär laga former, för att åt ett sådant
aftal få bindande kraft emot tredje man för annat än på sin höjd
femtio år, nu saknas. Lika litet kan man hoppas, att en skogsvårdsstyrelse
genom spridandet af upplysning och kunskap om de fördelar, en god
skogshushållning medför, skall lyckas ernå ett godt resultat däraf, gentemot
alla de tillfällen, då vare sig föräldrar till ett af sina barn öfverlåta
sitt hemman eller efter föräldrarnas död ett af barnen köper hemmanet
eller detta eljest säljes till oskyld person, då i regel skogen tillgripes för
att få penningar till köpeskillingen.

Det måste därför vara en angelägenhet af vikt, att en lagstiftning
kommer till stånd, hvarigenom, där ett aftal träffats mellan en skogsvårdsstyrelse
och en ägare af sköflad skogsmark därom att, sedan efter eventuellt
skedd markberedning styrelsen i skogbärande skick återställt området i fråga,
ägaren å sin sida underkastar sig och kommande efterträdare att vid verkande
äfventyr följa den på uthållig afkastning grundade hushållningsplan, som

Motioner i Första Kammaren, N:o 6.

3

styreisen för densamma bestämmer, detta aftal varder bindande emot äfven
tredje man för framtiden. Någon större svårighet att åstadkomma en sådan
lagstiftning och att finna form för det inskrifningsförfårande med aftalet,
som torde blifva nödigt, bör ej bär möta, då aftalet gäller eu inskränkning
i det fria förfogandet af ett skogsbestånd, som åstadkommits med allmänna
medel och höjt egendomens värde till större säkerhet för eventuellt intecknad
fordran, enär man ju icke bör befara, att eu skogsvårdsstyrelse ej skall
taga nödig hänsyn till en ekonomiskt fördelaktig liushållningsplan vid bestämmandet
af dess omloppstid, hvadan de bestämmelser, som erfordras,
torde kunna göras mera generella.

Belysande för huruvida en skogsvårdsstyrelse bör ha utsikter att
kunna träffa sådana aftal, så långt medel för dess fullgörande finnas disponibla,
är eu af länsjägmästaren för det skogsvårdsdistrikt, hvars styrelse
jag tillhör, mig lämnad approximativ uppskattning af skogens beskaffenhet
inom det länet. Enligt de intryck han under sina besök i ett stort antal socknars
skogar samt genom samtal med personer i olika orter erhållit, anser
han sig kunna antaga, att af länets i enskildas ägo till 1,484,952 hektar
beräknade, till skogsbörd dugliga utmark 690,949 hektar utgöras af kalafverkad
eller eljest så sköflad mark, att återväxt därå icke utan plantering
eller sådd kan beräknas. Och att denna mörka skildring icke torde vara
öfverdrifven får ett visst stöd däraf, att eu enda person salubjudit 7,000
hektar kalafverkad mark inom länet. Då nu medel för åstadkommande
af sådan kultur på allra högst ett par tusen hektar årligen kunna disponeras,
är det gifvet, att tillfällen till uppgörande af dylika aftal icke böra
saknas inom det distriktet. Och min tro är, att så skall blifva fallet i de
flesta skogsvårdsdistrikten, äfvensom att den bild af skogarnas tillstånd,
skogsvårdsstyrelserna komma att åskådliggöra, nog varder i allmänhet mera
mörk, än hvad man nu vill antaga. Ty med skogsbeståndet har det under senaste
10 å 15 åren gått fort utför, därför att med dimensionernas nedgång
i beståndet långt större antal träd än förut måst tillgripas för att erhålla
eu viss kubikmassa.

På grund af hvad här ofvan blifvit i korthet anfördt, hemställer jag,

att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till
Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta
utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till de
bestämmelser, hvarigenom, där på grund af aftal en
ägare af sköflad skogsmark, emot att en skogsvårdssty -

Motioner i Första Kammaren, N:o 6.

relse åtagit sig att i skogbärande skick genom en eller
annan åtgärd återförsätta den marken, förbundit sig
att följa de bestämmelser och anvisningar för en skogshushållning
med uthållig afkastning på dylikt område,
styrelsen meddelar, att en sådan inskränkning i det
fria förfogandet må allt framgent varda bindande emot
vederbörande ägare eller innehafvare af den marken.

Stockholm den 22 januari 1906.

Olof Jonsson i Hof.