Motioner i Första Kammaren, N:o 6

Motion 1892:6 Första kammaren

6

Motioner i Första Kammaren, N:o 6.

No 6

Af herr Björnstjerna, med förslag till ändrade bestämmelser i
fråga om den troslära, hvari barn, födda uti äktenskap
mellan vissa olika trosbekännare, skola uppfostras.

I afsigt att åstadkomma en sådan ändring i vår nu gällande lagstiftning
angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning, som i
flera främmande länder med blandad protestantisk och katolsk befolkning
redan länge sedan funnits nödigt att vidtaga, till skydd mot den katolska
kyrkans Övergrepp, med afseende å den lära, hvari barn, födda uti äktenskap
mellan olika trosbekännare, skola uppfostras, väcktes af mig vid sistlidna
års riksdag en motion i full öfverensstämmelse med hvad jag har
äran här föreslå.

Kammarens tredje tillfälliga utskott, till hvilket motionen då remitterades,
tillstyrkte i allt hufvudsakligt och utan meningsskiljaktighet bifall
till densamma, och hvad utskottet sålunda hemstält blef af Första Kammaren
utan motsägelse godkändt.

På grund af den olika praxis som inom Andra Kammaren gjort sig
gällande, ansågs likväl der motionen hafva bort handläggas af lagutskottet,
och blef den följaktligen utan vidare behandling afslagen.

Under hänvisning till hvad som i motiveringen till min ofvan åberopade
motion n:o 49 blifvit af mig förlidet år anfördt, äfvensom till den
särdeles förtjenstfulla utredning, kammarens tredje tillfälliga utskott, i ut -

Motioner i Första Kammaren, N:o 6.

7

låtandet n:o 12, egnat densamma, får jag vördsamt hemställa, i närmaste
öfverenstämmelse med hvad utskottet förlidet år tillstyrkt och Första Kammaren
godkänt:

att Riksdagen ville för sin del besluta en sådan ändring
af kongl. förordningen angående främmande trosbekännare
och deras religionsöfning den 31 oktober
1873, dels: att äkta makar, af hvilka endera tillhör
främmande trossamfund och den andra svenska kyrkan,
väl fortfarande ega att genom öfverenskommelse bestämma,
i hvilketdera trossamfundets lära i sådant äktenskap
födt barn skall uppfostras, men att vare sig före
eller efter äktenskapets ingående afgifna skriftliga eller
muntliga förbindelser angående barnets uppfostran skola
vara kraftlösa och icke heller må af prest, vid ansvar
såsom för embetsmissbruk, kontrahenterna affordras eller
af prest emottagas, och dels: att i äktenskap af ofvannämnda
beskaffenhet födt barn skall uppfostras i den
evangelisk-lutherska läran, såvida öfverenskommelse om
barnets uppfostran i det främmande trossamfundets lära
icke kunnat mellan makarne träffas.

Öfverlemnande jag åt lagutskottet, till hvilket denna motion torde
hänvisas, att vidtaga den närmare redaktion af förslaget, som utskottet anser
bäst befordra målets vinnande.

Stockholm den 25 januari 1892.

O. M. Björnstjerna.