Motioner i Första Kammaren, N:o 6

Motion 1889:6 Första kammaren

Motioner i Första Kammaren, N:o 6.

N:o (i.

Af herr Tllillll, Wilhelm, ang. skrifvelse till konungen med begäran
om åtgärders vidtagande för ökning af antalet medlemmar
i kyrkomötet.

Vid flera af våra kyrkomöten hafva förslag blifvit väckta om ökandet
af kyrkomötesmedlemmarnes antal. 1883 års kyrkomöte beslöt att
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om åtgärders vidtagande för en
sådan förändring i kongl. förordningen af den 16 november 1863 angående
allmänt kyrkomöte, att

dels första punkten af 2 § erhölle följande lydelse: Svenska kyrkans
— — — Stockholms stad; samt tretton andra likaledes med fullmakt a
ordinarie embete eller tjenst försedde prestmän från de stift, som i förhållande
till deras storlek af Konungen bestämmas, så ock fyrtiotre åt lekmän valda
ombud, tvä från Stockholm, tvä från Visby stift, fyra från Hernösand, tre
från hvartdera af de öfriga stiften samt fem från det eller de valdistrikt,
Konungen med afseende å för handen varande förhållanden bestämmer.

dels tredje stycket af 5 § affattades sålunda: Vid val af lekmännens
ombud utgöra Stockholms stad och Visby stift hvardera tvä, Hernösands
stift _ fyra, och de öfriga stiften hvartdera tre valdistrikt. De serskilda
valdistrikten bestämmas till sitt omfång af Konungen.

Enligt detta förslag skulle medlemmarnes antal blifva 86, 43 presterliga
ombud och 43 lekmannaombud. Kyrkomötet fattade detta beslut på grund
af hemställan af dåvarande kyrkolagsutskottet, som i sitt betänkande anför
hufvudskälet för sitt förslag med följande ord: »af de skäl, som kunna anföras
för en ökning af kyrkomötesmedlemmarnes antal, finner utskottet ett
Bih. till Riksd. Vrot. 188.9. 1 Sand. 2 Afd. 1 Band. 2 Afd. I

2 Motioner i Första Kammaren, N\o 6.

vara af den betydelse, att det påkallar ändring af gällande bestämmelser.
Enligt nn stadgad ordning tillkomma af de trettio platser, hvilka inom
kyrkomötet intagas af presterliga ledamöter, allenast 13 det i församlingarne
arbetande presterskapet. För utskottet vill det synas, som vore
detta antal allt för ringa, så med hänsyn till ifrågavarande presterliga
tjenstemäns stora antal och deras betydelse i den kyrkliga organisationen
som i betraktande af den rika och mångsidiga erfarenhet, som genom dem
kan tillföras kyrkomötet.»

Vid senast hållna kyrkomöte väcktes äfven motion om ökande af
medlemmarnes antal. Motionen blef då af kyrkolagsutskottet afstyrka
men tvenne af utskottets ledamöter herrar Johansson och Bagge föreslogo
i en gemensam reservation, att kyrkomötet skulle fatta samma beslut i
ämnet som 1883 års kyrkomöte, hvilket beslut jag här ofvan anfört.
Efter en liflig; debatt biföll kyrkomötet utskottets förslag och förkastade
reservationen med 29 röster mot 27, således med endast två rösters
majoritet.

Kraftiga skäl anfördes dock under debatten för den föreslagna tillökningen
af medlemmarnes antal. Så yttrade då varande professoren, nu
varande biskopen Johansson att i förhållande till antalet ledamöter i det
hela de sjelfskrifnas antal är oproportionerligt stort, att det i församlingarne
arbetande presterskapet var för litet representeradt, att lekmannavalkretsarne
äro för stora och att man till följd deraf hos lekmännen icke
kan påräkna det intresse för valen af medlem af kyrkomötet som önskligt
vore, och slutligen att kyrkomötets inflytande skulle blifva större,
derest antalet ledamöter blefve förökadt.

Biskop von Scheele framhöll, hurusom det inom kyrkan förefunnos
tvenne rigtningar, den ena för hvilken del samhälleliga, det kyrkliga
utgör hufvudsynpunkten, utan att man för den skull vill underkänna det
personligas betydelse, och den andra som med styrka framhåller det personligas
rätt och värde, utan att fördenskull vilja neka, att ock samhället,
kyrkan, har sina kraf och att personlighetens rätt först i och genom deras
tillgodoseende betryggas. Sedan yttrade biskopen: »liksom båda dessa
rigtningar alltid skola vara för handen inom kyrkan, så vore det väl
synnerligen godt, om de båda inom kyrkomötet komme till ett fulltonigt
uttalande. — — — År det väl händelsen, att en sådan representation
redan nu tinnes? Jag vågar svara, att den närvarande sammansättningen
af kyrkomötet icke representerar dessa begge rigtningar på ett fullt jemnbördigt
sätt, utan, såsom förut blifvit påvisadt, går denna sammansättning
nu i den rigtningen, att de konservativt kyrkliga intressena äro på ett
ganska öfvervägande sätt representerade.» De skäl för den föreslagna

3

Motioner i Första Kammaren, N:o 6.

förändringen i kyrkomötets sammansättning, som dessa båda talare anförde
synas mig väga så tungt, att jag ej behöfver upprepa flera.

På grund åt dessa skäl tager jag mig friheten att, upptagande herrar
Johanssons och Bagges förslag vid senaste kyrkomöte, vördsamt hemställa: -

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla om åtgärders vidtagande för en sådan förändring
i Kong! förordningen af den 16 november 1863
angående allmänt kyrkomöte, att dels första punkten af

2 § erhölle följande lydelse: Svenska kyrkan---

Stockholms stad; samt tretton andra likaledes med fullmakt
ä ordinarie embete eller tjenst försedde prestmän frän
de stift, som i förhållande till deras storlek af Konungen
bestämmas; så ock fyrtiotre af lekmän valda ombud, tvä
från Stockholm, tvä från Visby stift, fyra från Hernösands,
tre från hvartdera af de öfriga stiften samt fem
från det eller de valdistrikt, Konungen med afseende å
för handen varande förhållanden bestämmer;

dels tredje stycket af 5 § affattades sålunda: Vid

val af lekmännens ombud utgöra Stockholms stad och
Visby stift hvardera två, Hernösands stift fyra, och de
öfriga stiften hvartdera tre valdistrikt, De serskilda
valdistrikten bestämmas till sitt omfång af Konungen.

Stockholm den 22 januari 1889.

Wilhelm Tham.