Motioner i Första Kammaren, N:o 52 (Motion 1869:52 Första kammaren)

Motioner i Första Kammaren, N:o 52.

XiU 52.

Af Herr Hallenborg, Magnus: Angående ändringar i Tryckfrihets-för ordningen.

Det missbruk af den fria yttranderätten, hvartill åtskilliga af den periodiska
pressens organer på sednare tider gång efter annan gjort sig skyldiga,
har inom hela landet framkallat en lika allvarlig som rättmätig ovilja.

Att tidningar, hvilka synas hafva gjort till sin uppgift att uppvigla och
förvilla i stället för att lugna och upplysa; att uppmuntra till i stället för att
beifra lagöfverträdelser; att, medelst sanningslösa och förvrängda framställnin
gar om personers enskilda förhållanden, söka skada deras medborgerliga anseende
i stället för att visa aktning för det enskilda lifvets helgd; att sådana
kunna icke allenast med ekonomisk fördel spridas, utan äfven till antalet förökas,
vittnar visserligen om ett högst beklagligt tillstånd af råhet hos en stor
del af den tidningsläsande allmänheten, men skulle dock icke kunna ega rum
eller åtminstone icke såsom nu frodas, utan de felaktigheter, som förefinnas
uti nu gällande Tryckfrihets-förordning.

Till dessa måste otvifvelaktigt i första rummet räknas föreskrifterna i
l:sta och 4:de §§ rörande ansvarigheten och dernäst bestämmelserna i 5:te §
angående sammansättningen af jury i tryckfrihetsmål.

Hvad nu först beträffar ansvarigheten, så kan det icke annat än i hög
grad kränka det allmänna rättsmedvetandet, att eu tidningsutgifvare, som upphäfver
sig till domare öfver allt hvad som tilldrager sig i såväl det offentliga
som enskilda lifvet, som förklarar sig kämpa för sanning, upplysning, frihet
och sjelfständighet skall, då han icke vågar att sjelf ikläda sig ansvaret för de
satser han offentliggör, ega rättighet att lega en medmenniska, som, derest
Bih. till Riksd. Prot. 1869. 1 Samt. 2 Afd. 1 Band. 5 Häft. 4

Motioner i Första Kammaren, N:o 52.

dessa befinnas straffbara, emot betalning åtager sig att i hans ställe låta beröfva
sig just det, hvars härold han uppgifver sig vara — friheten.

Hvad dernäst angår juryns sammansättning, så är denna för närvarande
af beskaffenhet att den gör för ansvaringen möjligt att till jurymän välja icke
allenast personer, som helt och hållet sakna medborgerligt anseende utan till
och med sådana, på hvilka i sjelfva verket ansvaret för en brottslig artikel
hvilar, till föjjd hvaraf de, som eljest kunna hafva skäl till klagan, finna sig
förhindrade att sådant anhängiggöra.

De här anmärkta missförhållanden äro allmänt erkända och hafva så
lifligt anslagit min rättskänsla, att jag deraf funnit mig manad att, för att söka
få dem afhulpna, framställa ett förslag, som, så mycket mindre bör kunna
anses såsom ett försök att inskränka tryckfriheten, som de åsigter der uttalas
till stor del gillades af det sistlidet år i hufvudstaden hållna publicistmöte.

Jag vet visserligen, att man de sednare åren afhållit sig från att väcka
förslag i detta ämne, på den grund att föregående dylika icke lyckats vinna
framgång, men härvid bör dock tagas i betraktande att af de tvänne vigtigaste,
som under de sednaste decennierna varit föremål för Paksdagehs behandling,
var det ena af den genomgripande natur att, för att vinna det dermed åsyftade
ändamål, man skulle ur grundlagen borttaga Tryckfrihets-förordningen, hvaremot
det andra afsåg att införa den i Frankrike, med flera länder, gällande
föreskrift om borgen.

På grund af hvad nu blifvit anfördt, vågar jag hemställa:

a) att, vid anmälan af ett tidningsföretag, icke allenast
utgifvare, utan äfven boktryckare och förläggare uppgifvas
med skyldighet för de båda sistnämnde att, derest utgifvaren
det icke förmår, ansvara för gäldande af böter, skadestånd
och rättegångskostnader, som kunna ådömas för det
brottsliga innehållet af en periodisk skrift; samt att ingen
må såsom utgifvare godkännas, som icke, jemte det han i
öfrigt uppfyller de i Tryckfrihets-förordningen stadgade behörighetsvilkor,
är i fullständigt åtnjutande af medborgerliga
rättigheter samt råder öfver sig och sitt gods;

b) att föreskrifterna i 5 § sålunda förändras, att juryns
ledamöter genom lottning utses bland en jurymannakorps,
som, till ett antal af 24, hvarje år utses af den kommun,
under hvars domstol tryckeriet lyder; och

Motioner i Första Kammaren, N:o 52. 27

c) att i Tryckfrihets-förordningen tillägges en föreskrift,
som leder dertill att, utan att derigenom kränka författares
anonymitetsrätt, den som uppsåtligen gjort sig skyldig till
delaktighet i brott emot tryckfriheten, kan blifva straffad
enligt allmänna strafflagen.

Om remiss till Konstitutions-Utskottet anhålles.

Stockholm den 3 Februari 1869.

Magnus Hallenborg.