Motioner i Första Kammaren, N:o 50

Motion 1896:50 Första kammaren

Motioner i Första Kammaren, N:o 50.

1

N:o 50.

Af herr Björnstjerna, angående ändring af 3 $ 10:o i
tryckfrihetsförordningen.

Hvar och en, som egnat en tanke deråt, måste inse, livilka oberäkneliga
olyckor kunna ådragas vårt land under krigstid, så framt nödiga ändringar
ej derförinuan vidtagas i nu gällande tryckfrihetsförordning. Från
Tysklands senaste krig med Danmark och Frankrike känner man, att alstren
af den fria pressen hos motståndarne voro tyska arméernas bästa kunskapare.
Med stor tacksamhet har derför utan tvifvel Kongl. Maj:ts nådiga
proposition n:o 23 till denna Riksdag blifvit af hvarje tänkande fosterlandsvän
emottagen. Hvad som der föreslås, synes mig välbetänkt, och jag
har intet att deremot invända, men ett tillägg i § 3 mom. 10 torde vara
af behof vet högeligen påkalladt, så framt förslaget skall kunna påräkna Riks
dagens bifall och blifva tillfredsställande.

Enligt det kongl. förslaget skulle § 3 mom. 10, senare delen, erhålla
följande lydelse:

kungörande i tryck, under krigstid eller vid krigsfara, sedan Konungen
deremot meddelat förbud, af underrättelser om krigsmagtens ställning
eller rörelser eller om andra åtgärder eller anstalter för försvaret. Den
häremot bryter, straffes efter allmän lag, om geruingen är i den med straff
belagd, men eljest med fängelse från och med eu månad till och med
två år eller i ringare fall med böter från och med trettiotre riksdaler
sexton skilliugar till och med trehundratrettiotre riksdaler sexton skillingar,
och skriften konfiskeras.

Om än någon osäkerhet kan uppstå beträffande rätta tolkningen af
orden »sedan Konungen deremot meddelat förbud», lärer dock momentet
svårligen kunna tydas annorlunda än som innefattande ett ovilkorligt förbud
att vid krigsfara och under hela den tid, kriget fortfar, meddela den
ringaste underrättelse beträffande hvad som derunder tilldrager sig, hvilket
i sanning blefve allt för drakoniskt.

Bih. till Rilcsd. Prof. 1896. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 15 Höft. (N:o 50.) 1

Motioner i Första Kammaren, Ko 50.

Föredraganden, dåvarande statsrådet, har ej förbisett detta, då han
till protokollet yttrar (sid. 8 — 9):

Att Konungen bestämmer, när förbudet skall träda i tillämpning är
uppenbarligen nödigt, då förbudet skall gälla äfven vid krigsfara, och innebår
dessutom en afsevärd fördel så till vida, som i sammanhang dermed
jernval kunna^ gifvas närmare föreskrifter, hvilka möjliggöra underrättelsers
meddelande, så snart och i den mån sådant kan ske utan men för försvarsverket.

För mig är dock oförklarligt, huru Konungen skall kunna gifva
»närmare föreskrifter», som stå i strid med ordalydelsen i en gällande
grundlag. För att kunna utfärda sådana föreskrifter, måste väl ett bemyndigande
dertill införas i sjelfva lagen, och synes detta lämpligast böra ske
genom att i det kongl. förslaget, efter orden: »eller anstalter för försvaret»,
tillägges: —- med mindre tillstånd dertill gifvits af vederbörande
myndighet, ett tillägg, som står i full öfverensstämmeise med en liknande
bestämmelse i första punkten af samma moment. De närmare föreskrifter,
Konungen senare funne nödigt att utfärda, komme då ej i strid
med ordalydelsen i tryckfrihetsförordningen och borde i främsta rummet
galla bestämmande af de myndigheter, som skulle ega att granska och
meddela . tillstånd till tryckning af sådana underrättelser, i hvilket afseende
omständliga föreskrifter ej torde böra i lagen införas.

På grund af ofvanstående får jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen, med godkännande i öfrigt af Kongl.
Maj:ts föreliggande förslag till ändrad lydelse af 3 §
10:° tryckfrihetsförordningen, må för sin del besluta:
att i samma moments senare del, efter orden »åtgärder
eller anstalter för försvaret», tillägges: ''»med mindre tillstånd
dertill gifvits af vederbörande myndighet».

Stockholm i februari 1896.

O. M. Björnstjerna.

Stockholm, Iduns Tryckeri Aktiebolag, 1896.