Motioner i Första Kammaren, N:o 4

Motion 1897:4 Första kammaren

Motioner i Första Kammaren, N:o 4.

1

N:o 4.

Af herr G. Billing, om vidtagande af åtgärder för kontroll öfver
vården och förvaltningen af fromma stiftelser inom landet.

Ej obetydliga äro de belopp, som årligen genom testamentariska dispositioner
eller gåfvor med varm hand anslas för allmännyttiga ändamål, till
understöd af fattiga, för barnavård och sjukvård, för utdelning af stipendier
och pensioner m. m. Enligt det af statistiska centralbyrån uppgjorda
sammandrag för åren 1886—1890 af Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
femårsberättelser uppgick hela antalet fromma stiftelser, för
hvilka redogörelser lemnats, år 1890 till 7,102 med ett kapitalbelopp af
184,661,081 kronor, hvartill måste göras något tillägg för vissa till kapitalbeloppet
okända eller icke fullständigt kända stiftelser.

Vittna dylika siffror om en glädjande offervillighet hos enskilda personer,
så ligger stor vigt deruppå, att dessa betydliga gåfvomedel omsorgsfullt
förvaltas och användas för de afsedda syftemålen. En verksam kontroll
härå synes från det allmännas sida ingalunda böra eftergifvas. Man
lärer emellertid ej kunna förneka, att härmed för närvarande är i vårt
land ganska illa bestäldt. Väl har genom kongl. cirkulär den 10 oktober
1806 och den 13 juli 1809 å rikets konsistorier lagts vårdnaden om
fromma stiftelser i allmänhet, med undantag för sådana, som blifvit stälda
junder särskild publique styrelse» eller upprättats för undervisningsverk.
Det kan dock ej blott ifrågasättas, utan bör äfven antagas såsom gifvet,
att sagda cirkulärs bestämmelser blifvit genom nyare lagstiftning till väsentliga
delar upphäfda. I alla händelser äro konsistorierna icke i stånd till
Bih. till Eilcsd. Frot. 1897. 1 Samt. 2 Afd. 1 Band. 4 Höft. (N:is 4, 5).

2 Motioner i Första Kammaren, N:o 4.

att såsom sig bör utöfva uppsigt öfver fromma stiftelser. Detta af flera
skäl, men ock redan på den grund, att några allmänna föreskrifter, egnade
att bringa uppkomsten af nya stiftelser till konsistoriernas kännedom, icke
blifvit gifna. Konungens befallningshafvande lemna, såsom kändt är och
redan erinrats, redogörelse för fromma stiftelser, men af enahanda grund
äro dessa myndigheter urståndsätta att öfva en verksam och säker kontroll.
Också lemna de statistiska uppgifterna i fråga om tillförlitlighet i
detta afseende mycket öfrigt att önska, ett förhållande, som äfven af otficiella
uttalanden bestyrkes. Så yttras i den inom ecklesiastikdepartementet
utarbetade berättelsen om folkskolorna för år 1885 (pag. 3) följande:
»Beträffande åter donationerna är att märka, att visserligen skoldistriktens
uppgifter äro ganska ofullständiga, men att detsamma — åtminstone inom
somliga län — är förhållandet med Kongl. Majits befallningshafvandes omförmälda
tabeller öfver ''Fromma stiftelser’, enär vid jemförelsen mellan

dessa. båda källor påträffats en mängd — till och med högst betydliga_

donationer, som äro upptagna bland de förra, men ej bland de senare.»

Enligt ofvan åberopade sammandrag af femårsberättelserna utgjorde
antalet fromma stiftelser vid utgången af år 1885 enligt den då afgifna
berättelsen 4,594, men deremot enligt de efter 1890 afgifna berättelser
6>121 — eller, med andra ord, under femårsperioden 1886—1890 hade
ej mindre än 1,167 äldre, förut okända stiftelser kommit till Konungens
befallningshafvandens kännedom. Anmärkningsvärdt är å andra sidan,
att enligt uppgift för år 1885 funnos 504 stiftelser med okändt stiftelseår’
men deremot enligt uppgift för år 1890 allenast 464. Då det är föga
troligt, att upplysning vunnits om de förut okända stiftelseåren, är det att
befara, att under femårsperioden ej mindre än 40 stiftelser upphört att
finnas till eller åtminstone undandragits Konungens befallningshafvandes
kännedom.

Redan det nu anförda torde ådagalägga, huru bristfälliga de anordningar
äro, som vidtagits i syfte att bringa stiftelsernas tillvaro till vederbörande
myndigheters kunskap. Men i fråga om förvaltningen och redovisningen
torde i många fall vara ännu sämre sörjdt. Då donationsmedel
förvaltas af statsmyndigheter, granskas räkenskaperna af kammarrätten, och
torde i sådan händelse mot kontrollen intet vara att erinra. En mängd
donationer handhafvas deremot af korporationer eller enskilda inrättningar
eller personer, och i fråga om dylika stiftelser är staten icke i tillfälle
att öfva någon betryggande tillsyn. Man behöfver ej vara öfverdrifvet
misstänksam för att vara öfvertygad om, att dock en sådan tillsyn är högst
behöflig.

Det synes mig för den skull, som om vigtiga skäl talade för att söka

Motionär i Första Kammaren, N:o 5.

3

åstadkomma ordning ock reda i dessa förhållanden, der det allmänna har
så stora intressen att bevaka. Men då beslut om de mått och steg, som
i detta hänseende kunna vara att vidtaga, böra vara grundade på en föregående
utredning, som endast genom Kongl. Maj:ts försorg lär kunna företagas,
så tillåter jag mig vördsamt föreslå,

att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes vidtaga
de åtgärder, som kunna finnas nödiga för åstadkommande
af kontroll öfver vården och förvaltningen
af fromma stiftelser inom landet.

Stockholm den 25 januari 1897.

Gottfrid Billing.

N:o 5.

Af friherre R. M. Klinckowström, med åtskilliga förslag beträffande
vissa delar af Kongl. Mafts vid innevarande riksdag afgifna
proposition angående statsverkets tillstånd och behof.

Hvarje fosterlandsvän, som med uppmärksamhet genomgår vår senaste
riksstat och många dylika från föregående år, märker med förvåning och
bekymmer, huru såväl statsutskott och Riksdagar litet eller intet sysselsätta
sig att enligt grundlagens föreskrift iakttaga nödiga indragningar
och besparingar *), utan låter hela den ordinarie staten qvarstå utan all

‘) Se riksdagsordningen § 39.