Motioner i Första Kammaren, N:o 49 (Motion 1904:49 Första kammaren)

Motioner i Första Kammaren, N:o 49.

N:o 49.

Af herr Andersson, Axel Gustaf, angående utvidgning af allmänna
läroverket i Stind svall till fullständigt läroverk
äfven på latinlinjen.

I Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad anordning af rikets
allmänna läroverk samt lönereglering för de vid dem anställda lärarne
omförmäles, att Sundsvalls läroverkskollegium och stadsfullmäktige i
Sundsvall hos Kungl. Maj:t anhållit, att Sundsvalls allmänna läroverk
matte utvidgas till fullständigt läroverk äfven på latinlinjen, hvilken
underdåniga anhållan vunnit understöd af stiftsstyrelsen, men att Kungl.
Maj:t ej ansett sig för närvarande höra afgöra frågan.

Mig synes, att kollegiet och stadsfullmäktige, hvilkas underdåniga
skrivelser i afskrift hiläggas, anfört fullgiitiga skäl för att frågan
icke bör undanskjutas, och det kan icke anses vara ur vägen, att frågan
behandlas åt det särskilda utskott, som tillsatts för behandling af den
kungl. propositionen.

Det är icke med rättvisa och billighet förenligt, att det egentliga
Norrlands största stad, belägen i ett af landets folkrikaste distrikt, skall
vara i saknad af ett fullständigt läroverk.

Jag hemställer alltså,

att Riksdagen i sammanhang med beslut om
förändrad organisation af rikets allmänna läroverk
Bih. Ull Riksd. Prof. 1904. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 22 Häjt. (K: o 49.) 1

Motioner i Första Kammaren, N:o 49.

måtte besluta, att Sundsvalls allmänna läroverk skall
utvidgas till fullständigt läroverk äfven på latinlinjen,
och att i den kungl. propositionen måtte göras de
ändringar och tillägg, som af detta beslut kunna föranledas.

Stockholm den 26 februari 1904.

Ax. G. Andersson.

I motionen instämmer:

E. A. Enhörning.

Motioner i Första Kammaren, N:o 49.

Bil. 1.

Utdrag af protokoll vid Sundsvalls läroverkskollegii sammanträde
den 28 augusti 1903. Närvarande lärverkets inspektor,
d:r 0. Söderbaum, och samtliga ämneslärare, utom lektor
Adlerz, samt teckning släraren och undertecknad rektor.

§ 2. Beslöt kollegiet, på framställning af undertecknad, enhälligt
att hos Kongl. Maj:t göra en underdånig framställning om läroverkets
utvidgning till fullständigt äfven på latinlinjen och godkändes såsom
kollegiets yttrande i frågan följande skrifvelse, hvilken skulle å kollegiets
vägnar expedieras af undertecknad rektor:

»Till Konungen.

Då inom närmaste framtiden genomgripande förändringar uti de
allmänna läroverkens organisation torde vara att förvänta med anledning
af de omfattande förslag i sådant syfte, som uppgjorts af den för ändamålet
förordnade läroverkskommittén, finner Sundsvalls allmänna läroverks
kollegium sig böra hos Eders Kongl. Maj:t göra underdånig framställning
om vidtagande af åtgärder i och för nämnda läroverks utvidgning till
fullständigt allmänt läroverk äfven på latinlinjen.

Såsom stöd för en sådan framställning anhåller kollegiet i underdånighet
få anföra följande.

Då Sundsvalls förutvarande 5-klassiga läroverk utvidgades till
högre allmänt läroverk, erhöll det endast reallinje i sjette och sjunde
klasserna. Att just reallinjen då kom till stånd härstädes, var så mycket
naturligare som de närmaste högre allmänna läroverken i Hernösand,
Östersund och Hudiksvall då saknade fullständig reallinje. Sundsvalls
allmänna läroverk har också under en följd af år mottagit lärjungar på

Motioner i Första Kammaren, N:o 49.

rcallinjen från särskildt de två förstnämnde läroverken och sålunda så
att säga kompletterat dessa läroverk, liksom å andra sidan dessa mottagit
lärjungar på latinlinjen från Sundsvalls allmänna läroverks femte klass.

På senare åren har emellertid ställningen väsentligt förändrats
därigenom att vid Hernösands och Östersunds läroverk inrättats äfven
fullständig reallinje. Däraf har följden blifvit, att Sundsvalls allmänna
läroverk, som dock är det största i stiftet, numera är i eu afgjordt
ogynnsammare ställning än alla öfriga därmed jämförliga läroverk inom
Hernösands stift. Det är nämligen nu det enda högre allmänna läroverk
inom stiftet, som icke är fullständigt på båda linjerna, det enda, som
saknar latinlinie på det högsta stadiet.

Det oegentliga häruti träder starkt i dagen, då man betänker,
att Sundsvalls allmänna läroverk, trots dessa ogynnsamma förhållanden,
är det till lärjungeantalet största och det, som har att uppvisa flen starkaste
och jämnaste ökningen i lärjungeantal inom stiftet.

Den ort, där detta läroverk har sin verksamhet, är som bekant
en af de mest betydande och kanske den folkrikaste i hela riket. Redan
ur denna synpunkt är det anmärkningsvärdt, att stiftets största och lifligaste
stadssamhälle skall i afseende på allmänna undervisningsanstalter
för den manliga ungdomen vara sämre lottadt än alla öfriga städer med
högre allmänna läroverk inom stiftet.

Den kringliggande landsbygden är som bekant ovanligt folkrik
samt i industriellt och ekonomiskt afseende särdeles framstående, hvadan
den måste anses såsom ett synnerligen lämpligt område för ett fullständigt
allmänt läroverk, och behofvet af ett sådant på denna ort är alldeles
påtagligt.

Kollegiet kan ej heller underlåta att kraftigt framhålla vikten och
betydelsen af, att de intellektuella intressena, så långt som möjligt är,
fullständigt tillgodoses på en ort, där de materiella sträfvandena nått en
så stor utveckling som här är fallet. Det synes kollegiet, som om just
en sådan ort företrädesvis är i behof af så mångsidiga och fullständiga
bildningsanstalter som möjligt, om icke utvecklingen skall taga en alltför
ensidig riktning.

Gentemot redan befintliga allmänna skolor och läroverk har intresset
och offervilligheten härstädes både från kommunens och enskildes
sida varit så stora, att man svårligen kan förutsätta mera. Kollegiet
dristar därför att framhålla det såsom eu statens angelägenhet och plikt
att härvid fylla den brist, som kan förefinnas.

Motioner i Första Kammaren, N:o 49. 5

Att don stympade latinlinje, som nu tinnes vid läroverket i 4:de
och 5:tc klasserna, skall föra en mera tynande tillvaro, är ju alldeles
naturligt, men lika säkert torde iifven vara, att latinlinjen härstädes
skulle röna större tillslutning, om den utsträcktes till de högsta klasserna.

Också får man otta och från olika håll höra förfrågningar, om
icke tillfälle kan beredas för lärjungar att härstädes genomgå fullständig
latinlinje, och lifiiga önskningar uttalas ofta i denna riktning från föräldrars
och målsmäns sida.

Ett icke så ringa antal realstudenter från detta läroverk hafva
äfven måst underkasta sig den betungande kompletteringen i latin, då
de fortsatt sina studier vid universitet.

Eu annan mycket svår olägenhet, som det nuvarande tillståndet
medför, visar sig däri, att en del lärjungar, som sakna anlag för de
reala ämnena, särskild! matematik, nu utaf lokala och personliga förhållenden
tvingas in på den reala linjen, där de nedtynga undervisningen
och ofta misslyckas eller endast med största svårighet och svagt resultat
arbeta sig fram genom läroverket, under det att de i många fall mycket
bättre skulle fylla sin plats på latinlinjen. Man må icke heller förbise
de stora uppoffringar, som en del i Sundsvall bosatta familjer måste
underkasta sig genom att nödgas sända sina söner till andra städer med
latinläroverk.

Skulle emellertid Eders Kungl. Maj:t icke finna en framställning
om erhållande af fullständig latinlinje vid Sundsvalls allmänna läroverk
förtjäna nådigt afseende, får kollegiet underdånigast anhålla, att åtgärder
måtte vidtagas för upprättande af en latinlinje B, hvilken linje öfver
hufvud visat sig synnerligen lifskraft^ och med sympati omfattad vid
våra läroverk.

Då reallinjen och latinlinjen B till största delen torde komma att
undervisas gemensamt, torde en latinlinje B härstädes knappast kräfva
mera än två nya lärarekrafter, under förutsättning att latinet uppflyttas till
nedre sjette klassen, hvadan den ekonomiska sidan af saken ej synes
böra lägga afsevärda hinder i vägen.

Beträffande de lokaler, som behöfvas för en dylik latinlinje, torde
dessa kunna beredas inom läroverkets byggnader utan allt för stor
svårighet.

På grund af hvad här ofvan anförts vågar kollegiet i underdånighet
hoppas på Eders Kongl. Maj:ts kraftiga och ynnestfulla medverkan till

Motioner i Första Kammaren, N:o 49.

att Sundsvalls allmänna läroverk måtte erhålla den här ifrågasatta utvidgning
och således sättas i stånd att bättre än hittills kunna fylla sin
ansvarsfulla uppgift på denna ort.

På Sundsvalls allmänna läroverks kollegii vägnar:

Underdånigast
Fredrik Törnvall.»

§ 3. Till att justera dagens protokoll utsågos lektor Lilliestråle och
adjunkt Collinder.

Sundsvall som ofvan
Fredrik Törnvall.

Justeradt

N. F. Lilliestråle.
E. Collinder.

Rätt utdraget:
in fidem

Fredrik Törnvall.

Motioner i Första Kammaren, N:o 49.

Bil 2.

(Afskrift.)

Till Konungen.

Mer än 25 år hafva förflutit, sedan Sundsvalls dåvarande feraklassiga
läroverk genom Eders Kungl. Maj.ts nådiga bref den 1 juni
1877 utvidgades till högre allmänt läroverk, dock allenast på reallinjen
fullständigt i de fyra högsta klasserna. Denna tidrymd kännetecknas
för Yästernorrlands län och i synnerhet för Sundsvall med omnejd, eller
landskapet Medelpad, af en snabbt fortgående utveckling på alla områden,
hvartill knappast någon ort inom riket torde kunna uppvisa motstycke.

Denna utveckling, som kanske mest skönjbart framträder i den
starka ökningen af folkmängden, gör behofvet af fullständiga och tidsenliga
bildningsanstalter för den uppväxande ungdomen alltmer trängande,
och ingen lärer numera kunna påstå, att detta behof här är tillgodosedt
genom ett allenast å reallinjen fullständigt allmänt läroverk.

Uti en nyligen aflåten underdånig skrifvelse har Sundsvalls allmänna
läroverks kollegium inför Eders Kungl. Maj:t framlagt behofvet
af läroverkets utvidgning jämväl på latinlinjen och på ett uttömmande
sätt påpekat de stora olägenheterna för målsmän och lärjungar äfvensom
för orten i dess helhet af den antydda, läroverket ännu vidlådande bristen.

Då nu stadsfullmäktige känt sig manade att härutinnan göra
gemensam sak med läroverkskollegiet, hafva stadsfullmäktige föga att
tillägga utöfver hvad läroverkskollegiet i saken redan anfört.

Emellertid anse sig stadsfullmäktige icke böra underlåta att något
utförligare än läroverkskollegiet gjort framhålla den för frågans bedömande
synnerligen viktiga faktorn: folkmängden inom orten och dess
tillväxt under de senare årtiondena.

I en statistisk afhandling med titel »Yästernorrlands län 1871 —
1895», af fackmän utarbetad på föranstaltande af kommitterade för länets
deltagande i allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897,
äro hithörande förhållanden på ett särdeles upplysande sätt skildrade.
Då den tidsperiod, afhandlingen afser, i hufvudsak sammanfaller med här

Motioner i Första Kammaren, N:o 49.

ofvan angifna skede af Sundsvalls allmänna läroverks tillvaro, tillåta sig
stadsfullmäktige att här såsom bilaga åberopa ett utdrag af eu i afhandlingen,
sidan 18 och följande, förekommande statistisk tabell. (Bilaga
A). Ur fortsättningen af samma arbete tillåta sig stadsfullmäktige vidare
citera följande:

»De tre Västernorrländska städernas folkmängd har under åren
1871—95 ökats med 102 procent (årligt medeltal 2,85 procent), Sundsvall
särskildt med 116 procent eller i årligt medeltal 3,13 procent. För
stadssamhällen i vårt land är detta oemotsägligt eu märklig tillväxt, som
icke blott är jämförlig med, utan till och med — hvad Sundsvall beträffar
— öfverträffa!'' våra storstäders, Stockholms, Göteborgs och Malmös (med
resp. 100, 103 och 105 procents ökning, d. v. s. i årliga medeltal 2,81,
2,88 och 2,91 procent.) Af de svenska städerna öfver hufvud är det
endast Helsingborg (med 180 [4,21]), Halmstad (med 133 [3,44] procent
och Söderhamn (med 122 [3,25] procent), som i detta hänseende gjort
större framsteg än Sundsvall.

Landsbygden i Västernorrlands län, med eu folkmängdsökning af
57 procent (1,83 procent årligen) står såsom ett helt oöfverträffad. Minskning
(med 1 procent) har förekommit blott i en enda kommun, Hemsö.

I några socknar är tillväxten visserligen obetydlig, men i andra
så mycket större och står i vissa af dem utan motstycke. Detta sistnämnda
omdöme gäller företrädesvis sågverkssocknarna omkring Sundsvall
(Njurunda med 107, Skön med 232, Alnö med 300, Timrå med 172,
Hässjö med 59 procent); Hernösand (Högsjö med 76, Gudmandrå med
178, Ytter-Lännäs med 109, Bjärtrå med 103 procent) och Örnsköldsvik
(Själevad med 55, Arnäs med 55, Grundsunda med 56 procent). Selångers
och Säbrå kommuner, den förra med 71 och den senare med 54 procents
ökning, hafva väl härför hufvudsakligen sin närhet till städerna Sundsvall
och Hernösand att tacka.

Anser man Sundsvalls sågverksdistrikt sammanfalla med Medelpads
östra fögderi och Hernösands distrikt med Södra Ångermanlands nedre
fögderi samt räknar till det förra Sundsvalls, till det senare Hernösands
stad, så har under den period, som behandlas, folkmängden i Sundsvallsdistriktet
ökats från 27,455 till 57,224 och i Hernösandsdistriktet från
28,775 till 46,913 personer, d. v. s. med resp. 108 och 63 procent
(2,98 och 1,97 procent om året). Folkökningen i Nordamerikas förenta
stater, hvilken plägar betraktas såsom måttstocken för en snabb utveckling
i våra dagar, uppgår under samma tid till 80 procent (2,40 procent

Motioner i Första Kammaren, N:o 49. f)

årligen). Att karaktärisera den nordsvenska sågverksbygdens framåtskridande
såsom påminnande om Amerikas innebär alltså långt ifrån någon
öfverdrift.

Men vi hafva ännu några socknar utom de redan nämnda, kvilkas
folkökningsprocent öfverstiger (eller åtminstone motsvarar) medeltalet för
länets landsbygd. Dessa äro: Hafveri) (97 procent) i Medelpads västra
fögderi: — —- —. Jämte sågverkssocknarna är det alltså äfven

de stora skogssocknarna, som särskildt gått framåt, och deras tätare bebyggande
— som visserligen delvis är befrämjadt af statsbanornas framdragande
genom länet — afgifver ett fördelaktigt vittnesbörd om det
inflytande, skogarnes tillgodogörande utöfvat på odlingens utbredning — —.

Sammanställas areal och folkmängd, erhålles folkmångdstätheten (se
bifogade tabell), hvilken naturligtvis undergår samma förändringar som
folkmängden själf. Medan länet år 1870 ännu icke räknade öfver hufvud
mer än 6 innebyggare på kvadratkilometern, har siffran år 1895 stigit till
9. Jämförd med folkmängdstätheten i de södra och mellersta delarne af
vårt land, är ju Yästernorrlands län fortfarande ringa. Men det är egentligen
endast de stora områdena i länets inre delar, om hvilka detta omdöme
är i verkligheten gällande. Södra Ångermanlands nedre fögderi
med Hernösand räknar 21, Medelpads östra fögderi med Sundsvall 24
innebyggare på kvadratkilometern, och denna folkmängdstäthet öfverträffa!-flere af de sydligare länens, såsom Värmlands, Gotlands och Smålandslänens,
ja Sundsvallsdistriktet är till och med tätare befolkadt än Stockholms,
Västmanlands, Örebro och Älfsborgs län öfver hufvud taget.
Räknas till det sistnämnda distriktet icke Indals tingslag, stiger dess
folkmängdstäthet till 42 personer på kvadratkilometern; i förhållande till
arealen större folkmängd äga endast Blekinge, Göteborgs och Bohussamt
Malmöhus län. Sköns tingslag här uppe är i själfva verket det
tätast bebodda tingslaget i hela vårt land.»

Såsom tillägg till de folkmängdsuppgifter, anförda arbete innehåller,
åberopas kungl. statistiska centralbyråns till ledning vid vissa val
offentliggjorda »Uppgift å folkmängden inom hvarje kommun, härad,
tingslag o. s. v. den 31 december 1902, enligt hvilken siffrorna för folk -

mängden inom Medelpad ställa sig sålunda:

Medelpads västra domsaga (= västra fögderiet) ........... 32,751

» östra » (= östra » ) .......... 46,631

Sundsvalls stad ........

Summa 95,053

Bill. till Riksd. Prof. 1904. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 22 Höft.

Motioner i Första Kammaren, N:o 49.

utvisande alltså en ökning sedan 1895 med 7,362, däraf för västra
fögderiet 2,284, för östra fögderiet 3,261 och för Sundsvalls stad 1,817.

Då, såsom det är att hoppas, det väckta förslaget om en ostkustbana
genom Norrland inom en nära förestående framtid realiserats, emotse
Sundsvalls stad och omnejd, som af detta företag på det intimaste beröras,
en tid af ytterligare och varaktig utveckling.

På grund af ofvanstående och med lifligt instämmande i hvad
läroverkskollegiet i sin underdåniga skrifvelse anfört, våga stadsfullmäktige
hos Eders Kungl. Maj:t i djupaste underdånighet anhålla om åtgärders
vidtagande i och för Sundsvalls allmänna läroverks utvidgning till fullständigt
sådant jämväl på latinlinjen.

Underdånigst

På stadsfullmäktiges i Sundsvall vägnar.

J. F. Cornell.

Sundsvall den 17 september 1903.

Vidimeras:
E. Ödlund.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1904.