Motioner i Första Kammaren, N:o 49 (Motion 1896:49 Första kammaren)

Motioner i Första Kammaren, N:o 49.

N:o 49.

Af herr Bergman, om uteslutande ur § 41 i förordningen om
. kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars
1862 af det stycke, som innefattar undantagsbestämmelse
rörande Jemtlands, Vesterbottens och Norrbottens län.

I 41 § af kongl. förordningen om kyrkostämma samt kyrko- och
skolråd den 21 mars 1862 bestämmes tiden för anförande af besvär
hos domkapitlet eller Konungens befallningshafvande öfver kyrkostämmas
beslut till 30 dagar efter det klaganden af beslutet erhållit
del. Från denna allmänna regel göres dock ett undantag i mom. 2 af
nämnda paragraf, der det heter: »I Hernösands stift är för mål, som
gå till domkapitlet från Jemtlands, Vesterbottens och Norrbottens län,
tiden dubbelt så lång som här ofvan är stadgadt; och gäller detta
äfven i afseende på mål, som från lappmarks församling gå till Konungens
befallningshafvande i länet».

Denna undantagsbestämmelse har naturligtvis af lagstiftaren införts
. med hänsyn till de långa afstånd, hvarpå åtskilliga kommuner i ofvannämnda
län och särskildt de mot norska gränsen belägna befinna sig
från stiftsstaden eller från vederbörande läns residensstäder. Dessa
afstånd skulle också med de vid tiden för kommunallagarnes stiftande
befintliga, ofullständiga kommunikationer hafva afskurit medlemmarne i
åtskilliga af dessa kommuner från möjligheten att öfverklaga dylika
beslut, i fall besvärstiden varit densamma som för öfriga delar af riket,
enär i sådan händelse besvär ej hunnit inom rätt tid ingifvas. Detta
undantagsstadgande var således vid tiden för lagens stiftande alldeles
nödvändigt, men helt annorlunda förhåller det sig nu efter den utveckling,
befordringsväsendet under de sista årtiondena hunnit. Genom
norra stambanans utsträckning till Boden, genom öppnande af tvärbanan
Jernband och af jernvägen mellan Luleå och Gellivara samt genom
upprättande af eu mängd nya postförbindelser längs efter förbättrade

Motioner i Första Kammaren, N:ö 49.

eller nyanlagda landsvägar hafva förbindelserna emellan olika orter
inom dessa landsdelar så väsentligt förbättrats, att posten numera för
samma afstånd behöfver snart sagdt icke flera dagar än förut veckor.
Derjemte hafva postförbindelserna till dessa orter blifvit mycket tätare
än förut, så att för närvarande till exempel de flesta af lappmarkssocknarne
hafva postgång åtminstone en gång i veckan, medan åtskilliga
af dem hafva dylik förbindelse två eller tre gånger i veckan. Den
kanske mest aflägsna af dessa kommuner, Torna kapellförsamling, som
gränsar mot Norge, har sålunda post en gång i veckan. Enligt mig
lemnade upplysningar lära numera endast två lappmarkskommuner,
nemligen Qvickjocks och Jukkasjärvis, vara i detta afseende så illa
lottade, att de hafva postförbindelse med den öfriga verlden endast en
gång hvarannan vecka, dervid dock är att märka, att förstnämnda
kommun under ett par sommarmånader har postgång hvarje vecka.
Vidkommande den tid, som åtgår för postens befordring från de längst
bort belägna kommunerna till stiftsstaden eller vederbörande residensstad,
torde denna icke någorstädes öfverstiga nio å tio dagar. Från
Qvickjock och Jukkasjärvis till Luleå utgör denna tid respektive 6 och
7 dagar.

Då, såsom jag nu med förestående sökt visa, berörda undantagsstadgande
på grund af förändrade förhållanden icke längre kan anses
af behofvet påkalladt, men deremot för hela stiftets och särskild! för
lappmarkskommunernas inbyggare medför afsevärda olägenheter genom
det försenande af dylika ärendens afgörande, som af stadgandet blir
en oundviklig följd, så tager jag mig friheten föreslå,

att Riksdagen måtte för sin del besluta, att ur §,
41 i kongl. förordningen om kyrkostämma samt
kyrko- och skolråd den 21 mars 1862 måtte uteslutas
mom. 2, börjande med orden: »I Hernösands stift»
och slutande med orden: »Konungens befallningshafvande
i länet».

Om remiss till lagutskottet anhålles.

Stockholm den 28 januari 1896.

C. O. Bergman.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1896.