Motioner i Första Kammaren, N:o 48 (Motion 1896:48 Första kammaren)

Motioner i Första Kammaren, N:o 48.

N:o 48.

Af herr Bergman, om uteslutande ur § 15 i förordningen om
kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862 af det
stycke, som innefattar undantagsbestämmelse beträffande
lappmarkskommun.

1 75 § af kongl. förordningen om kommunalstyrelse på landet den
21 mars 1862 bestämmes tiden för anförande af besvär hos Konungens
befallningshafvande öfver kommunalstämmas eller kommunalfullmägtiges
beslut till 30 dagar efter det klaganden af beslutet erhållit del. Från
denna allmänna regel göres dock ett undantag i mom. 2 af nämnda
paragraf, der det heter: »I Jemtlands, Vesterbottens och Norbottens
län må i mål, som ifrån lappmarkskommun till Konungens befallningshafvande
fullföljes, dubbelt så lång tid, som nu sagd är, den klagande
tillgodokomma».

Denna undantagsbestämmelse för lappmarkskommunerna har naturligtvis
af lagstiftaren införts med hänsyn till de långa afstånd, hvarpå
dessa kommuner, och särskildt de mot norska gränsen belägna, befinna
sig från vederbörande läns residensstäder. Dessa afstånd skulle också
med de vid tiden för kommunallagarnes stiftande befintliga, ofullständiga
kommunikationer hafva afskurit medlemmarne i åtskilliga af dessa
kommuner från möjligheten att öfverklaga dylika beslut, i fall besvärstiden
varit densamma för ifrågavarande kommuner som för öfriga delar
af riket, enär i sådan händelse besvär ej hunnit inom rätt tid ingifvas.
Detta undantagsstadgande var således vid tiden för lagens stiftande
alldeles nödvändigt, men helt annorlunda förhåller det sig nu efter den
utveckling, befordringsväsendet under de sista årtiondena hunnit. Ge -

22 Motioner i Första Kammaren, N:o 48.

nom norra stambanans utsträckning till Boden, genom öppnande af tvärbanan
genom Jernband och af jernvägen mellan Luleå och Gellivara
samt genom upprättande af en mängd nya postförbindelser längs efter
förbättrade eller nyanlagda landsvägar hafva förbindelserna mellan
dessa lappmarkskommuner och länens residensstäder så väsentligt förbättrats,
att posten numera för samma afstånd behöfver snart sagd!
icke flera dagar än förut veckor. Derjemte hafva postförbindelsema
till dessa orter blifvit mycket tätare än förut, så att för närvarande de
flesta af lappmarkssocknarne hafva postgång åtminstone en gång i
veckan, medan åtskilliga af dem hafva dylik förbindelse två eller tre
gånger i veckan. Den kanske mest aflägsna af dessa kommuner, Torna
kapellförsamling, som gränsar mot Norge, har sålunda post en gång i
veckan. Enligt mig lemnade upplysningar lära numera endast två
lappmarkskommuner, nemligen Qvickjocks och Jukkasjärvis, vara i detta
afseende så illa lottade, att de hafva postförbindelse med den öfriga
verlden endast en gång hvarannan vecka, dervid dock är att märka,
att förstnämnda kommun under ett par sommarmånder har postgång
hvarje vecka. Vidkommande den tid, som åtgår för postens befordring
från de längst bort belägna kommunerna till vederbörande residensstad,
torde denna icke någonstädes öfverstiga nio dagar. Från Qvickjock
och Jukkasjärvis till Luleå utgör denna tid respektive 6 och 7 dagar..

Då, såsom jag nu med förestående sökt visa, berörda undantagsstadgande
på grund af förändrade förhållanden icke längre kan anses
af behofvet påkalladt, men deremot för lappmarkskommunernas inbyggare
medför afsevärda olägenheter genom det försenande af dylika
ärendens afgörande, som af stadgandet blir en oundviklig följd, så
tager jag mig friheten föreslå,

att Riksdagen måtte för sin del besluta, att ur
§ 75 i kongl. förordningen om kommunalstyrelse på
landet den 21 mars 1862 måtte uteslutas mom. 2,
börjande med orden: »I Jemtlands» och slutande med
orden: »klagande tillgodokomma».

Om remiss till lagutskottet anhålles.

Stockholm den 28 januari 1896.

C. O. Bergman.