Motioner i Första Kammaren, N:o 48

Motion 1890:48 Första kammaren

Motioner i Första Kammaren, N:o 48.

1

N:o 48.

Af herr Boström m. fl., angående skrifvelse till Konungen i
fråga om samtrafik mellan enskilda telefonnät och statens
interurbana telefonledningar m. m.

Enligt beslut af Kong! Maj:t har kongl. telegrafstyrelsen låtit för
en beräknad kostnad af 230,000 kronor anlägga samt under år 1889 till
begagnande upplåtit två dubbeltrådiga telefonledningar emellan Stockholm"
och Göteborg samt åtskilliga deremellan belägna städer. Derjemte
har 1889 års Riksdag på förslag af Kongl. Maj:t för anläggande
af åtskilliga andra interurbana telefonledningar beviljat ett extra anslag
af 750,000 kronor att utgå under fem år. I det statsråd, der chefen
för finansdepartementet bemstälde, att Kongl. Maj:t skulle föreslå Riksdagen
att bevilja berörda anslag, anförde bemälde herr departementschef,
hurusom det vore uppenbart att först med anläggningen af ett
samtliga vigtigare orter inom landet förbindande telefonnät full nytta
blefve för samfärdseln dragen af den storartade uppfinningen af telefonen.
För att full nytta må för samfärdseln kunna af de interurbana
telefonledningarna dragas, lärer likväl tillika erfordras, att desamma
förbindas med de lokala telefonnät, bvilka finnas anordnade å de platser,
hvaröfver de interurbana ledningarna framgå. Endast på sådant sätt
kan den telefonerande allmänheten till fullo göra sig till godo de fördelar
de interurbana ledningarna kunna gifva. Uppenbart är nemligen
ej blott, att värdet af en telefonanläggning är väsentligen mindre för
den, som måste för dess begagnande uppsöka en samtalsstation, än för
den, som kan från eget hem använda densamma, än ock att detta värde
Bill. till Biksd. Brok 1890. 1 Sami. 2 Afd 1 Band. 15 Käft.

2

Motioner i Första Kammaren, N:o 48.

blifver ännu mindre, derest den, till hvilken samtal önskas, måste för det
samma å viss tid besöka en samtalsstation. Helt visst skall den anropande
mycket ofta finna sig ej kunna eller vilja på sådant sätt besvära,
utan derför nödgas afstå från att anlita telefonen.

Men liksom saknad af samtrafik mellan de interurbana telefonledningarna
och lokalnäten således orsakar, att den af de långsträckta
ledningarna påräknade nytta ej till fullo kan för samfärdseln dragas,
likaså föranleder bristen å dylik en särdeles betydlig minskning i den
inkomst, staten bör kunna påräkna af anläggningen. Å de nu fullbordade
ledningarne emellan Stockholm och Göteborg, hvilkas anläggningskostnad
lärer hafva utgjort cirka 230,000 kronor, förekomma nu i allmänhet
endast cirka 74 samtal per dygn med en portoinkomst af cirka
33 kronor. Om deremot dessa ledningar förenades med de lokalnät,
som finnas inrättade å orter, der ledningarna framgå, skall helt visst
samtalens antal och portoinkomsterna mångdubblas.

Att, innan staten tillåter samtrafik mellan sina interurbana ledningar
och enskildt telefonnät, staten bör tillse, att det enskilda nätet är
i tekniskt hänseende så inrättadt, att samtalen genom de långsträckta
ledningarne kunna med erforderlig tydlighet uppfattas, är väl uppenbart;
men helt visst skola de enskilda nätens egare ej undandraga sig
att för erhållande af rätt till samtrafik med de interurbana ledningarna
iakttaga de föreskrifter i nu förevarande hänseenden, hvilka skäligen
kunna meddelas. Då emellertid, efter hvad ofvan är anfördt, det äfven
ur det allmännas och statens intresse är vigtig^, att här ifrågasatta samtrafik
kommer till stånd, lärer staten för densamma ej böra uppställa
andra försvårande vilkor än sådana, som oundgängligen erfordras ur
teknisk synpunkt.

Vid särskilda tillfällen har såväl af kongl. telegrafstyrelsen som
från andra framhållits, att kongl. telegrafverkets portoinkomster hafva
på vissa orter nedgått i följd af inom dem verkst-älda enskilda telefonanläggningar.

Det vill emellertid synas, som om kongl. telegrafverket skulle
genom samverkan med telefonanläggningar å de orter, hvarest telegrafstationer
finnas inrättade, kunna hemta en ej obetydlig ersättning
för den minskning, som uppstår i telegramvexlingen mellan orter,
hvilka blifvit telefoniskt förenade. Derest nemligen det tillätes, att

3

Motioner i Första Kammaren, N:o 48.

enskilda telefonanläggningar förbindas med statens telegrafstationer
och att allmänheten finge till telegrafstationen intelefonera afgående
telegram samt erhölle ankommande telegram sig tillsändt per telefon,
när adressaten bodde utom telegrafstationens budbäringsområde, skulle
det helt visst uppkomma en väsentlig ökning i telegramportot, på
samma gång allmänheten bereddes en fördel, hvilken vore särskildt
betydelsefull för dem, hvilka sakna telegrafstation i sin omedelbara
närhet.

På grund af hvad här ofvan blifvit anfördt, tillåta vi oss vördsamt
föreslå,

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla,

det Kongl. Maj:t ville meddela lämpliga föreskrifter dels

angående rätt för enskildt telefonnät att på
billiga vilkor komma i samtrafik med statens interurbana
telefonledningar

samt dels angående rätt för medlemmar i enskildt
telefonnät att mot lämplig ersättning få till kongl.
telegrafstation intelefonera afgående telegram samt
från stationen genom telefon få sig meddeladt ankommande
telegram.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålles.

Stockholm den 28 februari 1890.

F. A. Boström.
Ax. G. Svedelius.

Hugo Tamm.

C. W. v. Schulzenheim.

Victor Ekenman.