Motioner i Forsta Kammaren, N:o 45

Motion 1891:45 Första kammaren

Motioner i Forsta Kammaren, N:o 45.

1

X:o 45.

Af herr Cavalli, angående skrifvelse till Konungen med begäran om
förtydligande af 15 § i förordningen angående försäljning
af vin, maltdrycker m. m. den 24 oktober 1885.

Enligt § 15 i kongl. förordningen den 24 oktober 1885 angående
försäljning af vin och maltdrycker m. m. eger vederbörande embetsmyndighet
eller kommunalnämnd rätt att, om förhållandena dertill föranleda,
förbjuda »handlande» vidare försäljning af ifrågavarande drycker.

Vid tillämpning af detta lagrum har vid domstolarne olika tolkning
gifvits åt ordet handlande.

Det har således händt, att en person, som med stöd af nämnda
lagrum förbjudits vidare försäljning och som sedermera åtalats för öfverträdelse
af förbudet, frikänts af domstol, emedan lagrummet ej ansetts
på honom tillämpligt.

En åsigt, som representeras vid några domstolar, går ut derpå, att
näringsfrihetsförordningen af den 18 juni 1864 med hvad dertill hör ej
har tillämpning på maltdrycksförsäljning, utan att denna är reglerad endast
af ofvannämnda förordning af den 24 oktober 1885, att således en hvar
eger utan föregående tillstånd eller anmälan att till afhemtning sälja maltdrycker,
att följaktligen en hvar, som idkar sådan försäljning, är att anse
som handlande, samt hvarje sådan handlande kan, om skäl förefinnes,
förbjudas vidare försäljning. Denna tolkning, som torde grunda sig på
motiven till 1885 års förordning, är naturligtvis den, som från allmänna
ordningens synpunkt är den gynsammaste. Men den hyllas ej af alla,
endast af ett fåtal.

Bill. till Riksd. Prot. 1891. 1 Samt. 2 Afd. 1 Band. 13 Käft.

1

2

Motioner i Första Kammaren, N:o 45.

De fleste hålla före, att för rätt att till afhemtning sälja maltdrycker
kräfvas samma förutsättningar som för annan handel, d. y. s. att den, som
önskar drifva handel med maltdrycker till afhemtning, har att antingen
enligt § 9 af 1864 års åberopade förordning, med företeende af vederbörliga
intyg, göra anmälan om handeln, eller ock enligt lagen angående
handelsregister den 13 juli 1887 göra anmälan om firma. Men dessa två
författningar äro, med afseende på anmälningsskyldigheten, ej ovilkorliga.
Enligt 1864 års näringsförordning åligger anmälningsskyldigheten endast
den, som i ett visst omfång vill idka handel (i bod eller med biträde af
andra än hustru och barn), och skyldigheten att anmäla firma är beroende
på skyldigheten att föra handelsbok, hvilket enligt kongl. förordningen
den 4 maj 1855 åligger, med åtskilliga undantag, endast den, som gjort
till sitt yrke att som näring idka handel. Alltså, säger man, är handlande
enligt § 15 i 1885 års förordning endast den, som utöfvar på behörig
anmälan grundad handel, och annan kan ej meddelas förbud enligt samma
lagrum.

Om eu person, som säljer bäjerskt Öl till afhemtning, varder åtalad
vid domstol, för det han ej gjort vederbörlig anmälan om handel, så kan
det förklaras och har äfven förklarats, att, som denne person ej bevisligen
idkar handel i det omfång, att anmälningsskyldighet honom åligger, han
ej kan drabbas af ansvar. Deraf följer alltså, att en dylik person kan
opåtaldt fortsätta sin rörelse, endast han håller handeln inom ett visst
omfång. Han är då oåtkomlig för ansvar för bristande anmälan, och honom
kan ej förbjudas försäljning, huru mycket oväsen ändock åstadkommes af
handeln. Ett sådant sakernas tillstånd är mer otillfredsställande än man
i allmänhet möjligen föreställer sig, ty just de mindre afhemtningsställena
vålla mest ondt, och öfver dem oger ordningsmagten ingen tygel, derest
den tolkning, för hvilken senast redogjorts, är den rigtiga. De, som
idka sådan försäljning till afhemtning i mindre omfång, äro ofta små husegare
eller arbetsfolk, hvilka egentligen ej hafva handel till näringsfång.
Till sådana utforslas från bryggerier eller från större aftappningsställen en
eller annan tunna bäjerskt Öl, som sedan fördelas till afhemtare.

För afhjelpande af ofvan omförmälda olägenheter tillåter jag mig vördsamt
föreslå,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
att § 15 i 1885 års ifrågavarande förordning

Motioner i Första Kammaren, N;o 45.

måtte förtydligas i den retning, att de för sagde försäljare
gifna bestämmelser jemväl må varda gällande för
annan återförsäljare af ifrågavarande drycker.

Stockholm den 10 februari 1891.

H. Cavalli.