Motioner i Första Kammaren, N:o 44

Motion 1885:44 Första kammaren

2

Motioner i Första Kammaren, N:o 44.

N:o 44.

Af Herr Nisser: Om ändring af 12 § i Kong! förordningen angående
bevillning af fast egendom samt af inkomst den 11
September 1883, m. m.

Under de senaste åren har det allt mer och mer blifvit en vana inom
vårt beskattningsväsende, att, då skattskyldig har sin verksamhet inom flere
kommuner, alla dessa kommuner söka att taxera honom för inkomst,
äfven om han inom kommunen har endast utgifter, eller — med andra
ord — hvarje kommun söker att beskatta hans rörelse. Stundom händer,
att de sålunda beskattade delarne tillsammans öfverstiga hela hans
inkomst. Aro de olika kommunerna belägna inom samma län, varder väl
ett sådant förhållande i allmänhet rättadt hos pröfningsnämnden, men ofta
tillhöra de kommuner, verksamheten omfattar, två eller flera län, och då
uppstår det förhållandet, att den skattskyldige, som visserligen söker rättelse
hos högre myndighet, under tiden måste erlägga skatt för större
inkomst, än han i sjelfva verket haft, och först efter förloppet af ett eller
annat år återfår hvad han för mycket erlagt. Stundom kunna dessa
inbetalda belopp uppgå till ganska afsevärda summor, hvilka under tiden
ligga räntelösa för den skattskyldige. Dertill kommer, att då en kommun
skall återbetala redan uppburna utskylder, måste medel härtill uttaxeras,
och på så sätt får den skattskyldige sjelf bidraga till återbetalningen i
förhållande till sin bevillning inom kommunen under det år uttaxeringen sker.

Då det — oaktadt de kommunala utskylderna inom olika kommuner
variera i förhållande till den till staten erlagda bevillning — kan vara

Motioner i Första Kammaren, N:o 44.

8

för den skattskyldige mera likgiltigt, hvarest hans inkomst taxeras, än det
är för de särskilda kommunerna, för hvilka det är af stor vigt att uppnå
en så stor bevillningssiffra som möjligt, på hvilken de kommunala utskylderna
sedan fördelas, föreställer jag mig att det vore rättvisare och
billigare, om kommunerna sjelfva finge tvista om den rätta taxeringsplatsen,
utan att den skattskyldige, om han icke det önskar, behöfde härpå
spilla tid, omtanke och kostnad.

På grund af hvad jag ofvan haft äran anföra vågar jag vördsamt
anhålla det Riksdagen:

dels täcktes besluta sådan ändring i § 12 af nu
gällande bevillningsförordning, att tvister om hvarest
beskattningsbar inkomst skall taxeras i minsta möjliga
mån må beröra den skattskyldige;

dels bestämma att, om sådan tvist uppstått och
icke blåhvit före de årliga uppbördsstämmorna afgjord,
den skattskyldige må betala honom åsatt bevillning
och skatt till staten såsom hittills skett, dock med
skyldighet för den beskattade att fylla möjligen varande
brist och deremot svarande rättighet att återlyfta
möjligt öfverskott.

Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.

Stockholm den 29 Januari 1885.

John Samy Nisser.