Motioner i Första Kammaren, N:o 43 (Motion 1897:43 Första kammaren)

Motioner i Första Kammaren, N:o 43.

N:o 43.

Af herr Ljuilgberg, om stiftande af en lag om skiljemän i mål
angående arbetsinställelser.

Om man icke lärer kunna tveka om nödvändigheten att, så snart
möjligt är, bringa en strejk till afslutning, torde man väl äfven kunna
enas derom att statsmagterna böra träffa härtill nödiga bestämmelser;
och då man numera i flera länder ansett enda sättet att bilägga stridigheterna
mellan arbetsgivare och arbetare vara att upprätta skiljedomstolar
— i Förenta staterna lära alla arbetareföreningar, utom en
(jern- och stålarbetarnes), förordat skiljedomar, i stället för strejker
och lockouter — torde det vara skäl att äfven i vårt land antaga denna,
onekligen för civiliserade samhällen värdigare metod, hvilken för öfrigt
alldeles icke är främmande för vår nyare lagstiftning. Uti den år 1887
den 28 oktober utfärdade »Lag om skiljomän» stadgas att i tvistemål
kan enhvar af parterne påkalla skiljeaftal, hvarjemte föreskrifter lemnas
angående skiljemännens antal och andra hithörande frågor.

Måhända skulle lämpligast vara, att ett tillägg rörande arbetsinställelse
inlades uti nämnda lag; men då hithörande frågor äro af
ganska skiljaktig beskaffenhet emot dem i andra tvistemål, torde skäl
icke saknas att stifta en särskild lag om skiljemän i mål angående
arbetsinställelser, i hvilken bland annat följande punkter torde böra
upptagas:

1) På det att ej genom strejker alltför stor skada må tillfogas
både det allmänna och enskilda, vore önskvärdt, att den först efter
viss tids — exempelvis 7 dagars — uppsägning finge sättas i verket
eller att den åtminstone kunde begränsas till en kortare tid, i hvilket

Motioner i Första Kammaren, N:o 43.

hänseende torde böra stadgas att, om densamma icke är inom 14 dagar
afslutad, skola parterne vara pligtige att genast efter denna tids förlopp
utse, hvardera 3 skiljemän, hvilka 6 personer sinsemellan välja den
7:de, på sätt 4:de § i 1887 års lag stadgar, såsom ojäfvig skiljedomare®).
Sker ej sådan uppsägning som sagdt är, hafva arbetsgifvarne våld, der
skriftligt aftal är genom strejken brutet, att antingen, genom vederbörande
offentlig myndighet, låta i arbetet inställa den kontraktsbrytande
eller innehålla hälften af den lön den senare har att fordra.

2) Har icke inom 3 dagar efter de 14 dagarnes förlopp någondera
af parterne valt skiljemän och det inför magistraten i stad eller kronofogde
å landet tillkännagifvit, skall strejken anses afslutad och arbetande
återgå till eller inställas i sitt arbete. Om åter blott endera af
parterne, men icke båda, underlåter att välja skiljemän, skall den sidans
skiljemän utses af nämnda myndigheter, hvilka likaledes hafva afgörande
rätt i fråga om den 7:de skiljemannens utseende, derest parterne icke
kunna förena sig om honom.

3) Slutes skiljeaftal utan förbehåll om rätt för parterne att klandra
skiljedomen, skola de anses hafva utfäst sig att åtnöjas med densamma.

4) Undandrager sig någondera af parterne domens fullgörande när
den är laga kraftvunnen, är det arbetsgifvarne, anses de hafva bifallit
arbetarnes anspråk, och om det är arbetarne, få de underkasta sig
förutvarande vilkor.

Vill åter klagan föras öfver skiljedom, hvilken bör inom två dagar
efter dess afkunnande skriftligen meddelas parterne, eg a de derom
föra talan hos underrätt i den ort der strejken utbrutit; och öfver den
domstols utslag må ej klagan föras.

Dessa äro blott hufvuddragen af de föreskrifter, som jag tänkt
mig angelägna och hvilka redan delvis äro antagna i andra länder, der
man sökt finna utvägar att utan den bittra och långvariga strid, som
annars vanligen åtföljer hvarje strejk, inom kort tid bilägga en sådan;
och öfriga nödvändiga detaljbestämmelser torde kunna meddelas af lagutskottet,
till hvars pröfning i första hand detta förslag öfverlemnas.

*) I stadgarne för det i Nov. 1896 konstituerade »Nyköpings arbetareförbund» upptages
såsom en af dess första uppgifter »att till förekommande af strejker arbeta på att möjligen
uppkommande tvistefrågor mellan arbetsgifvare och arbetare afgöres genom af båda parterne
utsedde förtroendemän».

Bekant är att, sedan länge inom kolindustrien i Durhamshire i England, regeln är att
af de tvistande parterne hvardera utser 2 skiljemän, hvilka sedermera välja en opartisk skiljedomare.
Kunna parterne ej komma öfverens om den senare, utses han af domaren i Durhams
county court.

Bih. till Jliksd. Prot. 1897. 1 Sami. 2 Afd. 1 Pund. 14 Höft.

Motioner i Första Kammaren, N:o 43.

Jag betviflar icke att äfven andra frågor än de af mig nu berörda
skulle påkalla lagstiftningens mellankomst. Så till exempel är man på
god väg att här i landet införa det i vissa främmande länder gängse
boycottningssystemet, i det att t. ex. under tobaksarbetarestrejken
tryckta cirkulär utdelades, innefattande uppmaningar att ej köpa vissa
firmors produkter; man fordrar att misshaglige verkmästare skola afskeda®,
och det skall ej numera stå en arbetsgivare fritt att afsåga
sig en arbetares biträde, och från den hamnarbetarestrejk, som nyligen
pågått i Stockholm, då man likasom vid sjömansstrejken i Köpenhamn
förmenade lasterna gerna kunde ruttna i fartygen, är ej steget långt
till det tyranni, som de engelske dockarbetarne nyligen velat utöfva,
då deras utskott offentliggjort en proklamation, enligt hvilken intet från
europeisk hamn kommande fartyg skall blifva lossadt, om icke de arbetare
som lastat det äro medlemmar af någon fackförening; men
huruvida lagstiftningen ännu må ingripa mot dylika redan förekomna
eller blott emotsedda yttringar af fanatism eller öfvermod vill jag för
tillfället lemna derhän.

Det nära nog laglösa tillstånd, som för närvarande inträder inom
det arbetsfält, der strejk utbryter, är för arbetaren i de allra flesta fall
till stor skada; och det ingalunda i sig förkastliga mål, som han åsyftar
bättre utkomstmedel — bör kunna vinnas både förr och med större
säkerhet genom en förut bestämd ordning för dylika tvisters slitande.
Jag får således härmed vördsamt föreslå,

att en lag om skiljemän i mål angående arbetsinställelser
må stiftas, hufvudsakligen af det innehåll,
som i det föregående blifvit af mig antydt.

Stockholm den 29 januari 1897.

C. E. Ljungberg.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1897.