Motioner i Första Kammaren, N:o 42 (Motion 1896:42 Första kammaren)

Motioner i Första Kammaren, N:o 42.

N:o 42.

Af herr Almström m. fl., om ökade anslag till rikets försvar^
väsende samt om upptagande af ett inhemskt obligationslån
för försvarsändamål.

Den känsla af oro och otrygghet, som under senare åren ofta
samlat Riksdagens skilda grupper till eniga beslut om beaktansvärda
förbättringar af rikets försvarsväsende, har under det år, som förflutit,
sedan svenska folkets ombud sist hade tillfälle att behandla detta ämne,
ingalunda blifvit lugnad.

Tvärtom synes framgå, såväl af enskildas och föreningars försvarssträfvanden
som af pressens och dagslitteraturens uttalanden, att
den allmänna opinionen i landet allt kraftigare påfordrar, att bristerna
i vårt försvarsväsende skyndsamt måtte varda afhjelpta i den omfattning,
behofvet kräfver och vår förmåga att värna hem och härd med gifver.

_ o

De krigshändelser och förvecklingar, som under förlidna år så
plötsligt och oväntadt uppstått — visserligen i aflägsna länder och
verldsdelar, men likväl hotande freden mellan åtskilliga af Europas
stormagter — hafva icke heller varit egnade att lugna den pa senaie
tiden allt lifligare farhågan, att vi icke under alla förhållanden kunna
få njuta fredens välsignelser allenast derigenom, att vi uppriktigt och
samvetsgrant söka hålla oss aflägsnade från de politiska stridigheterna
mellan våra grannar bland stormagterna, utan att vårt land en gång
kan oförberedt och snart blifva stäldt inför nödvändigheten att med
väpnad hand skydda sin neutralitet.

Faran härvid ökas i väsentlig grad af vårt geografiska läge, enär
vid ett krig mellan nämnda stormagter de slag#af krigsföretag, som i

Bill. till Riksd. Prof. 1896. 1 Sami. 2 Afä. J Band. 13 Höft. (N:o 42). 1

2 Motioner i Första Kammaren, N:o 43.

vårt lands närhet sannolikt främst kunna ifrågakomma och för hvilkas
utförande besättandet af vissa bland rikets kust- och gränsorter kunde
lemna den ena eller andra af de stridande afgörande fördelar, just äro
af sådan beskaffenhet, att det för upprätthållande af landets fria sjelfbestämmelse
och neutralitet gent emot en dylik eventualitet företrädesvis
erfordras stödet af de försvarsmedel, som kunna skydda våra kust- och
gränstrakter eller flotta samt kust- och gränsfästningar.

Då dessa försvarsanstalter ännu icke nått en sådan styrka, att
den med fog kan berättiga vare sig till en förhoppning om vår förmåga
att upprätthålla den åtrådda neutraliteten eller, i brist deraf, till
rimlig utsigt att kunna på sådant sätt använda den befintliga stridsmaterielen,
att vi en gång vid fredsslutet må lemnas orubbade i vår
lugna tillbakadragenhet, framgår således häraf, att det för oss är en
oundviklig nödvändighet och en bjudande pligt att rigta all vår omsorg
och hela vår kraft på åvägabringandet och stärkandet af omförmälda
försummade grenar af fosterlandets försvarsväsende.

Vid sistlidna års riksdag väcktes lika lydande motioner i båda
kamrarne af herrar Almström och Lilliehöök med flera om beslutande
af skrifvelse till Kong]. Maj:t med begäran, att Kong]. Maj:t behagade
låta upprätta och för Riksdagen framlägga förslag till flottans nybyggnad,
det fasta försvarets utveckling samt arméns förseende med
tidsenliga gevär, äfvensom till kostnadernas bestridande med inom landet
upplånade medel. I två andra motioner i Första Kammaren föreslogs
äfvenledes upptagande af inhemska lån för sjöförsvarets förstärkande.

Med anledning af förstnämnda motioner föreslog statsutskottet
Riksdagen att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att för innevarande
års Riksdag framlägga utredning, angående de anslagsbehof, som måste
tillgodoses för att vårt försvar må såväl till lands som till sjös, jemväl
hvad materielen angår, varda fullständigadt, tillika med förslag i hvad
mån och på hvad sätt medel dertill må lämpligast beredas. Denna
utskottets hemställan antogs utan votering af Första Kammaren, hvaremot
den afslogs af Andra Kammaren.

Vid tiden för dessa motioners framläggande uttalades inom Riksdagen
visserligen man och man emellan, likasom senare i den afgifna
reservationen af Andra Kammarens ledamöter i statsutskottet, en tvekan
om lämpligheten af att till det såsom »improduktivt» betecknade försvarsändamålet
anlita^ lånevägen. Men under den tid, som sedermera
förlupit, hafva tänkesätten i detta hänseende undergått en väsentlig

Motioner i Första Kammaren, N:o 42.

ändring. Vi tro oss kunna våga det uttalande, att man allt mer och
mer kommit till klarhet derutinnan, att ett ändamål icke kan betecknas
såsom improduktivt, då dess fyllande är ett af grundvilkoren för att
landets produktion och näringar skola kunna i lugn och fred trifvas
och utveckla sig, tryggade mot faran att, om krig varder oundvikligt,
prisgifvas åt sköfling och förstörelse.

Vi våga äfven påstå, att man inom vida kretsar allt mera gjort
och gör sig förtrogen med den åsigten, att, för ernående af ett kraftigt
försvar inom en ej alltför aflägsen framtid, samma utväg, som af
mägtiga och rika länder måst anlitas, lånevägen äfven af oss måste
beträdas.

Det har också i samband härmed yttrats farhågor för att under
närmaste tid nedlägga så stora kostnader i synnerhet på anskaffandet
af krigsfartyg och vapen, emedan den raska utvecklingen af tekniken
möjligen skulle vålla, att dessa snart blefve föråldrade och att det derför
vore bättre att spara krafterna — samt för det närvarande endast
anskaffa någon ringa del af hvad kompetenta män förklarat vara inom
den närmaste tiden oundgängligen behöfligt.

Vi bekänna, att vi icke äro mägtiga att fatta en sådan tankegång.
Den innebär räknandet med faktorer, som icke förefinnas. Vid anläggandet
af ett företag måste man hufvudsakligen grunda detsamma
på hvad man vet och känner, men icke på det, som i en mer eller
mindre aflägsen framtid kan inträffa. Alla de storartade tekniska företag,
alla jernvägs- och industriella anläggningar, som vi dagligen se uppstå,
skulle eljest aldrig komma till stånd. En så långt drifven fruktan för
tekniska framsteg skulle omintetgöra all ny verksamhet. Men gäller
detta för de vanliga ekonomiska förhållandena, så gäller det ännu
mycket mera i fråga om ordnandet af landets försvar. Ingen känner
den stund, vi kunna behöfva vädja till vapen för att värna vårt oberoende.
De politiska förhållandena inom hela verlden äro sådana, att
inom få veckor eller dagar ett krig kan utbryta, i hvilket vi tvingas
att taga del, om vi icke med tillräcklig kraft kunna skydda vår neutralitet.
Det vore derför ej allenast oklokt, det vore oförsvarligt, om
vi, på grund af möjligheten, ja, till och med vissheten om att inom en
längre eller kortare tid förändringar och förbättringar inom den militära
tekniken förestode, skulle uppskjuta hvad som genast borde verkställas.

Härjemte bör ock erinras, att äfven äldre och mindre modern
krigsmateriel städse har sitt stora värde vid fyllande af försvarsändamål
inom vissa områden, om än dylika stridsredskap icke kunna ställas i
jembredd med det allra nyaste.

Motioner i Första Kammaren, N:o 42.

Då såväl statsutskottet som reservanterna såsom ett hufvudskål
mot det i motionerna framstälda förslaget framhållit, att den föreslagna
anskaffningen inom tio år särskildt af fartygsmateriel skulle medföra
den olägenheten, att om Riksdagen efter den tiden icke dertill beviljade
mer, än hvad som åtginge till liqviderande af annuiteterna å lånet, så
skulle under de återstående tjugu åren af amorteringstiden inträffa, att
den befintliga materielen derunder öfverskrede och den öfriga närmade
sig gränsen af den tid (trettio år), då densamma upphörde att vara till
krigsändamål tjenstbar och följaktligen borde förnyas, hvaraf åter förmenades
uppstå ett behof att periodvis upptaga nya liknande lån för
ändamålet, så torde det här vara nödigt att i korthet äfven bemöta
nämnda uppfattning.

Förslaget afsåg, liksom det nu föreliggande, att anskaffa detl
materiel för flottan, som, enligt tvenne komitéers enstämmiga åsigt,
pröfvats vara den minsta möjliga för att denna, den ena hufvuddelen
af landets försvar, skulle kunna fylla sin uppgift, samt att denna anskaffning
måtte ske skyndsamt, oafbrutet och inom rimlig tid — högst
tio år för en kostnad i amortering och ränta under trettio år af två
millioner tvåhundratvåtusen kronor årligen. Det kunde af motionärerna
icke dervid förutses, att någon tänkande man skulle kunna förutsätta,
att Sveriges statsmagter, sedan flottan en gång med så stora offer
blifvit bragdt till sin afsedda styrka, derefter skulle kunna försumma
fosterlandets dyraste och måhända vigtigaste försvarsmateriel derhän,
att den nya flottan finge förfalla genom att den icke medelst nödig
nybyggnad oafbrutet hölles vid magt och i fullgodt stånd.

Genom uppläggande af ett obligationslån, hvaraf, inom viss bestämd
tid och enligt gifna grunder, regeringen allt efter behof kunde
i marknaden utsläppa obligationer, skulle den mycket afsevärda fördelen
vinnas, att med inhemska verkstäder kunde upprättas kontrakt,
gällande för flera på hvarandra följande arbeten, som under en följd
af år skulle levereras. Dessa verkstäder kunde då ändamålsenligt inrätta
sig för fullgörandet af dylika uppdrag, hvilket i de flesta fall icke
kan varda förhållandet, då endast enstaka, stundom förekommande beställningar
äro att emotse. Största delen af hvad som för ändamålet
maste utgifvas, komme då att stanna inom landet och arbetsförtjensten
tillkomma svenska arbetare, hvarförutom staten komme för visso att
skörda fördelen af billigare pris allt eftersom leverantörerna ändamålsenligare
kunde ordna sin tillverkning och extra utgifter reduceras.

Motioner i Första Kammaren, N:o 42. 5

Nu har Kongl. Maj:t i propositionen angående statsverkets tillstånd
och behof till de försvarsändamål, som afsågos i ofvanberörda
motioner, föreslagit Riksdagen att på extra stat anvisa följande belopp
att utgå under åren 1897 och 1898, nemligen:

För flottan:

Till anskaffande af två l:a klassens
pansarbåtar, fyra torpedokryssare, sex l:a
klassens torpedobåtar, med anvisning att
utgå under 1897 kronor 5,890,000 ............... kronor 11,780,000:

Summa kronor 11,780,000: —

För fasta försvaret (utom för Karlsborg):

Befästningsarbeten jemte bestyckning m.
m. vid Vaxholms—Oscar-Fredriksborgs och
Kungsholmens fästningar med anvisning att
utgå under 1897 för Vaxholm —Oskar-Fredriksborg
1,644,000 kronor och för Kungsholmen
160,000 kronor....................................... * 2,598,000:

Befästningsarbeten på Gotland med anvisning
att utgå under 1897 kronor 140,000 »__801,000:

Summa kx-onor 3,399,800: —

För arméns beväpning:

Fortsatt anskaffning af nya eldhandvapen
åt armén, nemligen 75,000 gevär med anvisning
att utgå under 1897 kronor 2,086,250 kronor
Anskaffning af revolvrar med tillbehör
nied anvisning att utgå under 1897 kronor
104,000 .....................................................

Summa kronor

Summa summarum kronor

4,479,000: —

208,000: —
4,687,000: —
19,866,800: —

Till de synnerligen vigtiga befästningarna i Göteborgs skärgård

.nrh vid Boden bär deremot intet anslag äskats. . ,

Uti det den nådiga propositionen bilagda statsrådsprotokoll al den

2 januari fn—de &r Tuff» till stöd lor

värda och för hvarje svensk man talande ''skal. Hen statsrådet ocn
chefen för kongl. sjöförsvarsdepartementetjerinrar nemligen eu, _
££? att flottans fartygsmateriel är så otillräcklig att fylla sin vigtiga

Motioner i Första Kammaren, N:o 42.

uppgift, att det utan en snar och betydlig ökning af densamma ej är
möjligt att komma ur den farliga belägenhet, hvaruti vårt land med afseende
på sjöförsvaret befinner sig. Med den allt för ringa materiel,
som för närvarande står sjöförsvaret till buds, kan flottan vid fall af
behof ej lemna någon hjelp af betydenhet vid försvaret af våra kuster
eller i afsevärd mån understödja härens operationer. Lika litet förmår
hon gifva eftertryck åt en neutralitetsförklaring, derest krig skulle utbryta
i vårt granskap, och gent emot en fiendtlig sjöstyrka skulle hon
då naturligtvis ej kunna mycket uträtta. Herr statsrådet anser sig med
stöd häraf böra föreslå Kongl. Maj:t att af Riksdagen begära ett extra
anslag för ifrågavarande ändamål till så stort belopp, som förhållandena
medgifva samt uppgifver den fartygsmateriel, för hvilken anslag nu
bör begäras, till antal och beskaffenhet, som ofvanför är anfördt.

Herr statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet uttalar
i nämnda statsrådsprotokoll bland annat den åsigten, att de åtgärder,
som först måste till försvarets stärkande vidtagas, böra afse att sätta
oss i stånd, att, om vår neutralitet skulle hotas, med vapenmagt upprätthålla
densamma, samt att det för detta ändamål gäller att göra en
kraftig ansats, så att materiel och fästningar bringas i det skick, att
icke blott det rörliga försvaret kan tjena sitt ändamål, utan det fasta
hinner uppnå första graden af värnkraft,

I förstnämnda hänseende erfordras en tidsenlig och fullständig
beväpning samt en fältmessig utrustning af hären. Nödvändigheten af
arméns fullständiga ombeväpning med tidsenliga eldhandvapen är ock
af Riksdagen erkänd, i det medel beviljats till anskaffande af 15,000
st. 6,5 mm. karbiner af det till 20,000 st. beräknade behofvet samt till
förändringar vid statens gevärsfaktori och ammunitionsfabrik i syfte
att möjliggöra tillverkning derstädes af repetervapen och ammunition.
Redan före urtima Riksdagens beslut rörande omorganisation af armén
ansågs 200,000 gevär vara det minsta antal, hvarmed behofvet kunde
sägas vara fyldt. 100,000 st. gevär behöfvas endast för hären och
dess depoter. Med detta antal finnes ingen reserv för ersättande af
förluster m. m., och ett så underhaltigt vapen som 1867 års modell
skulle komma att utgöra beväpning för hela andra uppbådet, för fästningsartilleriet
och hela landtstormen. I sådant fall måste i fält två
olika slags ammunition medföras, hvaraf den ena rökstark, hvilket
skulle hafva en högst skadlig inverkan på stridsförmågan och stridsledningen,
hvarför steget måste tagas fullt ut och de nya gevärens
antal bestämmas till åtminstone 200,000 st. Då angeläget är, att behofvet
af gevär och karbiner snart fylles, föreslås, att 75,000 gevär an -

Motioner i Första Kammaren, N:o 43.

skaffas under de kommande två åren, 25,000 gevär och 5,000 karbiner
så snart ske kan derefter och resten under tio år med 10,000 st. årligen.

I afseende på fästningarnes förstärkande framhålles detta som
en trängande nödvändighet, hvad angår Vaxholms—Oskar-Fredriksborgs
och Kungsholmens fästningar samt Fårösund; hvarförutom önskvärdheten
af att Göteborg och Gotland blifva genom befästningar tryggade äfvenledes
framhålles; bland befästningarna på fastlandet anses en fästning
i Norrland vara af behofvet påkalladt. Befästningarna i Stockholms
skärgård äro enligt herr statsrådets anförande i så otillfredsställande
skick, att, om de skola blifva i stånd att motstå ett anfall, de befintliga
verken måste förstärkas samt fullständigas åtminstone med tillräckligt
kraftigt artilleriförsvar och med nödiga försänkningar. Den ännu felande
materielen enligt bestyckningsplanen för Oskar-Fredriksborg uppginge''
enligt generalfälttygmästarens uppgift till två millioner sexhundratusen
kronor, hvaraf man kunde sluta sig till i huru ytterst ringa mån nämnda
fästning för närvarande vore i stånd att fylla sin vigtiga uppgift eller
att med hopp om lycklig utgång möta ett anfall, som dock så lätt och
så snabbt kunde sättas i verket till och med före eller utan en krigsförklaring.

De behof af försvarsåtgärder till flottans nybyggnad till det fasta
försvaret och till arméns förseende med eldhandvapen, hvilka vederbörande
departementschefer inför Konungen sålunda anmält såsom mest
oundgängliga för värnandet af vårt land, utgöras af följande, nemligen:

för flottan:

anskaffning af 11 pansarbåtar af

l:a klassen............................................. å 3,400,000 kr.

23 torpedobåtar l:a klass............... » 230,000 »

II d:o 2:a d:o ............... » 180,000 »

5 torpedokryssare.............................. » 900,000 »

med en sammanlagd kostnad af................................... 49,170,000 kr.

för fasta försvaret:

(under förutsättning, att årliga anslag varda anvisade till Karls -

borgs fästnings fullbordande)

i Stockholms skärgård ................ 5,900,000 kr.

i Karlskrona d:o ........................ 2,350,000 »

för Tingstädes befästande och Fårösund
................................................... 5,217,800 )''

Motioner i Första Kammaren, N:o 42.

för en fästning i Norrland, förslagsvis 7,000,000 kr.
i Göteborgs skärgård.......................... 3,880,000 » 24,347,800 kr.

för arméns beväpning med tidsenliga eldhandvapen:

200.000 st. repetergevär .................. 11,944,000 kr.

5,000 » mauser-karbiner............ 295,500 »

6,500 » revolvrar..................... 208,000 » 12,447,500 kr I

händelse allt, hvad Kongl. Maj:t för ofvan angifna ändamål äskat,
skulle af Riksdagen beviljas, återstå nedanskrifna anskaffningskostnader,
nemligen:

för flottan:

49.170.000 kr. med afdrag af 11,780,000 kr. = 37,390,000 kr.

för fasta försvaret:

24,347,800 kr. med afdrag af 3,399,000 kr. = 20,948,800 »

för arméns beväpning:

12,447,500 kr. med afdrag af 4,687,000 kr. — 7,760,500 »

Små 85,965,300 kr. 19,866,000 kr. = 66,099,300 kr.

Äfven om omförmälda delar af den nådiga propositionen skulle
af Riksdagen bifallas, vinnes derigenom ingalunda, hvad som utgjorde
ett af hufvudsyftena för ofvannämnda motioner eller antagande på en
gång af en plan till afhjelpande af försvarets brister inom en bestämd
kortare tid.

Enligt den kongl. propositionen skulle nemligen det fullständiga
ordnandet af försvaret fortfarande förblifva en öppen fråga, beroende
på kommande Riksdagars beslut och de vexlande uppfattningar och
förhållanden, som dervid komme att råda.

Likaså ginge härigenom den stora, i det föregående närmare berörda
fördelen af ett ändamålsenligt fördelande af arbetena vid den
ifrågasatta krigsmaterielens anskaffning inom landets verkstäder förlorad,
då föga större planmessighet, än hittills egt rum, kunde i följd
af de årliga anslagens ovisshet dervid iakttagas.

De i den nådiga propositionen föreslagna åtgärderna blifva således,
på sätt jemväl af samma proposition framgår, otillräckliga. De leda -

Motioner i Första Kammaren, N:o 42.

visserligen tift något förbättrande af det nuvarande förhållandet, men
bota i sjelfva verket endast en ringa del af de brister, som måste afhjelpas,
och de fylla således icke på långt när de anspråk, som fosterlandsvännen,
stödd på en allt kraftigare allmän opinion, numera måste
ställa på folkets och sin egen offervillighet för landets lifsfråga.

Vi hafva derför funnit oss pligtiga att å nyo upptaga nämnda af
herrar Almström och Lilliehöök med flere vid sistlidne års riksdag
väckta lika lydande motioner om upptagande af ett inhemskt lån för
kompletterande af landets försvarsväsende i ofvan antydda delar, som
ännu saknas eller befinnas i bristfälligt skick.

Med anledning af de af Kongl. Maj:t nu äskade anslagen samt
den stegring i pris, som inträffat, och den höjning af kostnaderna,
som jemväl nödvändiggöres af den nya utredning, som i den nådiga
propositionen förebragts, är det emellertid uppenbart, att de förlidet år
beräknade kostnaderna och fördelningen å de båda hufvudtitlarna
måste derefter ändras på sätt här nedan närmai-e'' augifves.

Då den utredning och de öppna förklaringar, som i statsverkspropositionen
meddelats rörande den fara, hvari vårt land befinner sig
i följd af bristande stridsmateriel, icke kunna jäfvas, och då vi länge
med djupt bekymmer varit och fortfarande äro fullt medvetna om farans
vidd, ehuru densamma icke tillförene blifvit officielt framhållen i så
klar belysning som nu, torde det finnas naturligt, att vi icke i denna
vår motion anse oss böra inskränka eller nedpruta något af hvad vederbörande
departementschefer angifvit vara af högsta nöden för bevarande
af rikets neutralitet och oberoende.

De försvarsåtgärder, som vi på grund häraf nu vilja föreslå till
utförande, äro:

dels att uppbringa flottans materiel till den styrka, som chefen för
sjöförsvarsdepartementet i hufvudsaklig öfverensstämmelse med 1882
och 1892 års sjöförsvarskomitéer samt 1895 års försvarslånemotioner
ansett erforderlig, nemligen 11 pansarbåtar l:a klass, 2 torpedobåtar
l:a klass, 11 d:o af 2:a klass och 5 torpedokryssare, hvilken komplettering
han ansett kräfva en kostnad af fyrationio millioner etthundrasjuttiotusen
kronor, eller, med afdrag af hvad i år af Riksdagen äskats,
trettiosju millioner trehundranittiotusen kronor;

dels att de ofvan angifna fästningarnas förstärkande och anläggning
af nya befästningar med nödig bestyckning och utrustning måtte
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med chefens för landtförsvarsdepartementet
uttalande till nämnda statsrådsprotokoll verkställas, nemligen i
Stockholms och Karlskronas skärgårdar, vid Tingstäde och Fårösund

Bill. till Bilcscl. Prof. 18!)fl. 1 Sami. 2 Afd. 1 Hand. 13 Haft. 2

Motioner i Första Kammaren, N:o 42.

samt i Norrland och i Göteborgs skärgård, hvilka försvSrsarbeten beräknats
kosta tjugufyra millioner trehundrafyratiosjutusen åttahundra
kronor, som minskas till tjugu millioner niohundrafyratioåttatusen åttahundra
kronor, derest i år dertill äskade anslag för motsvarande arbeten
beviljas;

dels att anskaffningen af nya eldhandvapen till armén måtte verkställas
på sätt vederbörande departementschefen föreslagit, nemligen

200,000 st. repetergevär, 5,000 karbiner och 6,500 revolvrar med beräknad
kostnad af tolf millioner fyrahundrafyratiosjutusen femhundra
kronor, som med afdrag af den materiel, hvartill af innevarande Riksdag
begäres anslag, minskas till sju millioner sjuhundrasextiotusen
femhundra kronor.

Inför detta jemförelsevis storartade anslagsbeliof synes det som
om meningarna rörande lämpligaste sättet för medlens anskaffande
utan svårighet borde kunna enas. Tillflyta statsöfverskotten fortfarande
så rikligt, som under de sista åren egt rum, skulle visserligen alla
dessa kostnader kunna med dylika medel bestridas. Men då detta är
föga sannolikt och alltid oberäkneligt, äro vi, enligt hvad ofvan anförts,
fast öfvertygade om, att den enda säkra vägen till målet är lånevägen,
derest försvarsåtgärderna skola kunna fortgå ostördt, utan att andra
statsbehof behöfva åsidosättas.

Denna mening synes äfven i viss mån delas af regeringen, så
till vida att hans excellens herr statsministern förklarat, att han icke
skulle draga i betänkande att tillstyrka upptagande af ett försvarslån,
om icke afsevärda belopp i öfverskott synas blifva tillgängliga, hvarför
han anser under närvarande förhållanden lämpligaste utvägen vara att
anvisa för de två närmaste åren till försvarsändamål dessa öfverskott,
samt att statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet förmält sig
anse, att förslaget om upptagande af ett försvarslån vore en synnerligen
lycklig lösning af frågan, elnmi detsamma nu icke torde böra
sättas i fråga.

I hvad mån ofvan antydda tillgångar äro tillräckliga i förhållande
till behofven framgår emellertid deraf, att utom de anslag, som
i år äskats till här afsedda försvarsändamål, behöfva sextiosex millioner
nittioniotusen trehundra kronor användas för de oundgängliga bristernas
fyllande. Af hvad vederbörande departementschefer med synnerlig tydlighet
och skärpa anfört derom, att rikets belägenhet är farlig, att möjligheten
att upprätthålla dess neutralitet och således jemväl dess sjelfständighet
är mer än tvifvelaktig till följd af dels flottans oförmåga
att lemna någon afsevärd hjelp åt försvaret, dels bristen på vapen och

Motioner i Första Kammaren, N:o 42.

befästningar och de befintliga fästningarnas beskaffenhet att icke ens
kunna motstå första anfallet af en mägtig fiende, som vill sätta sig i
besittning af rikets viktigaste orter, hufvudstaden och flottans hufvudstation,
måste det för alla vara uppenbart, att denna landets farliga belägenhet
föga kan förbättras deraf, att svenska flottan erhåller sex i
stället för fyra pansarbåtar jemte några nya mindre fartyg, eller deraf,
att kustfästningar något förstärkas, eller att en del af armén förses
med nya eldhandvapen, då i det stora hela allt förblifver otillräckligt
för en obestämd framtid.

Dessa förhållanden utgöra enligt vår åsigt icke giltiga skäl till
så begränsade åtgärder som de i den nådiga propositionen föreslagna.
Af dessa skäl synes oss deremot endast den slutsatsen rätteligen kunna
dragas, att nu måste slutligen steget tagas fullt ut, så att nationens
lifsfråga kan på ett sådant sätt skyndsamt lösas, att vårt folks sjelfständighet
må blifva, så vidt möjligt, tryggadt. — För vinnande af ett
sådant mål skall för visso svenska folket villigt underkasta sig de bördor,
som kräfvas, och hellre tillgripa sådana åtgärder, som på kort tid afhjelpa
bristerna än att fortfarande vedervåga den fara och det öde,
som hotar hvarje folk, som försummat sitt försvar. Den omständigheten,
att dessa återstående brister kunna fort och nöjaktigt afhjelpas,
och dermed hela försvaret slutligen ordnas allenast med en uppoffring
af omkring tre millioner femhundratusen kronor årligen under amorteringstiden,
sedan hela lånet blifvit utsläppt, men till en början med
väsentligt lägre belopp, synes oss egnad att kunna öfvertyga en hvar
om detta förslags stora fördelar och att på samma gång lugna dem,
som hyst farhågor för att ett dylikt lån skulle blifva betungande att
bära eller skadligt för landets kredit.

Under antagande, att de af Kongl. Maj:t för ofvan nämnda försvarsändamål
äskade anslag — kronor nitton millioner åttahundrasextiosextusen
— beviljas, torde det försvarslån, som enligt vår åsigt bör
upptagas, kunna bestämmas till sextiosex millioner kronor, deraf trettiosju
millioner kronor till flottans nybyggnad och tjugunio millioner
kronor till det fasta försvaret och anskaffning af nya eldhandvapen
åt armén.

Lånet skulle vidare utsläppas i mån af behof under loppet af tio
år, i serier om sex millioner sexhundratusen kronor, med en serie om
året, dock skulle under tredje och fjerde året tvenne serier kunna utsläppas,
under hvartdera året, om Kongl. Maj:t derom förordnar. En
billig räntefot, exempelvis 3,o procent, torde kunna påräknas.

Då statsutskottet i hvarje fall vid pröfning af detta förslag eget*

Motioner i Första Kammaren, N:o 42.

nödiga krafter till sakkunnig utredning af planen för lånets lämpligaste
uppläggning med livad dertill hörer, öfverlemna vi till utskottet vidtagande
af sådana ändringar uti nedanskrifna förslag, hvilka med noggrant
bibehållande af dess fulla syfte anses lämpliga.

Med stöd af hvad sålunda är anfördt," få vi vördsamt föreslå, att
Riksdagen må besluta:

att, till bestridande af kostnaderna för ofvan angifna
försvarsändamål, uppdraga åt riksgäldskontoret
att på fördelaktigaste vilkor och med eu amorteringstid
af omkring trettio år upplägga ett inhemskt obligationslån,
stort sextiosex millioner kronor, af hvilket
belopp 37/66 användas för sjöförsvarets och 29/66 för
landtförsvarets behof, samt detsamma försälja under
loppet af tio år med början år 1897 i serier om sex
millioner sexhundratusen kronor; och

att utgifterna för bestridandet af annuiteten å
detta lån skola upptagas i statsregleringen med 37/e6
på femte och 29/ea på fjerde hufvudtiteln.

Stockholm den 28 januari 1896.

Bob. Almström.
Herman Behm.
Jesper Crusebjörn.
Carl Moberg.

G. H. Spens.

Oscar Alin.

G. Benedicks.
Gustaf de Laval.
Martin Nisser.

J. S. F. Stephens.
Seb. Tham.

Lars Berg.

C. O. Bergman.
Sixten Flack.
John Philipson.
T. Säve.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1896.