Motioner i Första Kammaren, N:o 39 (Motion 1895:39 Första kammaren)

Motioner i Första Kammaren, N:o 39.

•ii- i:

h> . i:''i i/tui T", : i .''i''jiguiné j;i .ihuirm

.''i.- i h!- r< ''• ij; .nfiU-é i

. , . * ! j tlT1Ml''. ii ''>* : ''il *''»Dl ! {->''• I

N:o 39.

Af herr Almström in. fl., angående åtgärder för ökande af
örlogsflottan, utveckling af det fasta försvaret och anskaffning
af tidsenliga gevär.

-.i . I ii, *iOi 3<V! v.-.iv„| co:r.i.-rv t.< !! - ii. vid''.,-’ -J. '' ii A Pligten

och fosterlandskärleken mana allvarligt det svenska folket
att, i likhet med andra frihetsälskande nationer, med all kraft ordna
hela det länge försummade försvarsväsendet på ett i möjligaste mån
betryggande sätt, så att det må blifva mägtigt att värna om fäderneslandets
sjelfständighet och ära.

Ehuru denna maning ej förmått göra sig så kraftigt gällande, att
fullständiga åtgärder för förstärkande af försvarsväsendet kunnat vidtagas,
har dock svenska folket under senare åren kommit till allt klarare
insigt om vådan att försumma detsamma, och ett varmt intresse för
försvarsväsendets ordnande har vaknat.

Ett bland de många bevisen härpå äro de vid 1892 års urtima
riksdag beslutade förbättringarna, hvilka dock nästan uteslutande kommo
det rörliga landtförsvaret till del.

Frågan om ordnandet af försvaret i sin helhet har likväl ännu ej
fått sin lösning, och förr än detta skett kunna vi hvarken skydda vår
neutralitet och våra handelsintressen i händelse af sjökrig mellan främmande
magter i oss omgifvande vatten eller med något hopp om framgång
hindra en anfallande fiende att landstiga på vår kust.

Det är derför nödvändigt, att det förbättrade rörliga försvaret till
lands kompletteras genom ett tidsenligt ordnadt sjöförsvar, äfvensom
att det fasta försvaret till lands fullständigas och att tillräckligt antal
tidsenliga vapen för armén anskaffas.

Ilöi. till Itikxd. Prat. 1895. 1 Sand. 2 A/d. 1 Band. 16 lläft.

Motioner i Första Kammaren, N:o 39.

Den svenska flottan, som, på grund af vårt lands hafomflutna läge,
vid krigsutbrott har synnerligen vigtiga uppgifter sig förelagda, är för
närvarande så underlägsen till sin styrka, att upprätthållandet af en
väpnad neutralitet, som komme att respekteras af i vår närhet krigförande
sjömagter, icke är möjligt, och än mindre skulle denna otillräckliga
flotta med ringaste hopp om framgång kunna hindra en anfallande
fiende från att brandskatta och sköfla våra kuststäder eller
verkställa en landstigning på vår kust. Nödvändigheten bjuder alltså
att skyndsamt sätta vårt sjöförsvar i sådant skick, att det så vidt möjligt
är må kunna utföra dessa för vårt lands sjelfständighet så ytterst
vigtiga uppgifter.

Vid sistlidne riksdag hemstälde Kong! Maj:t, att på extra stat,
utöfver de af 1893 års Riksdag till en pansarbåt beviljade, ännu icke
anvisade medel, 1,868,000 kronor, måtte beviljas 10,622,000 kronor att
jemte förberörda belopp utgå under åren 1895—1899 med en femtedel
årligen för att jemte det till ofvannämnde pansarbåt för år 1894 anvisade
anslag af 1,000,000 kronor användas till nyanskaffning af fartygsmateriel
i enlighet med ett program, grundadt på 1892 års sjökrigsmaterielkomités
betänkande, som afsåge nybyggnad af tre l:a
klass pansarbåtar, ett avisofartyg, ett transport- och minmaterielfartyg,
tio l:a klass minbåtar och sex 2:a klass minbåtar. Men detta förslag
antogs ej af Riksdagen, utan anvisades blott 1,500,000 kronor för 1895
för anskaffning af fartygsmateriel.

Sjöförsvaret befinner sig sålunda hvad materielen beträffar alltjemt
i ett otillfredsställande läge, och ehuru den materiel vi ega är i fullgod!
stånd, är den alltför otillräcklig.

Då enligt sistnämnde komités åsigt sjökrigsmaterielen, för att kunna
vara någorlunda betryggande, bör bestå af stridsfartyg till minst nedan
angifna antal af de olika certerna, nemligen:

15 pansarbåtar af l:a klass,

30 minbåtar b l:a b

20 b b 2:a b

6 avisofartyg jemte

fast och tillfällig mineringsmateriel, så skulle det fordras en tidrymd
af inemot 50 år för att på det sätt som hittills varit följdt anskaffa
ofvannämnda sjökrigsmateriel. Men då pansarbåtarnas och avisofartygens
användbarhet icke bör beräknas för längre tid än omkring 30 år
och minbåtarnas till omkring 20 år, samt således nära hälften af de
tidigast anskaffade krigsfartygen efter 50 års förlopp ej skulle vara fullt

Motioner i Första Kammaren, N:o 39.

tjenstbar, är det ju tydligt, att vi på den väg, som hittills varit följd,
aldrig skola kunna erhålla en fullt effektiv materiel till det antal, som
sålunda ansetts såsom det minsta erforderliga i sjöförsvarsväg.

Det ligger således i öppen dag, att om ett betryggande försvar
någonsin skall kunna skapas, måste kraftiga åtgärder vidtagas.

Flottans nuvarande stridsmateriel, förutom äldre fartyg, består af:

4 pansarbåtar l:a klass, deraf en under byggnad,

6 minbåtar l:a »

9 3> 2:a » jemte

fast och tillfällig mineringsmateriel,

hvadan, för uppbringande af denna materiel till den styrka, som omförmälda
1892 års sjökrigsmaterielkomité ansett erforderlig, återstår att
anskaffa:

11 pansarbåtar l:a klass,

24 minbåtar l:a »

11 » 2:a » samt

6 avisofartyg äfvensom mineringsmateriel.

Då jemlikt statsrådsprotokollet den 13 januari 1894, jemfördt med
senare erhållna uppgifter angående kostnaden för den under byggnad
varande pansarbåten, anskaffningskostnaden numera är för hvarje:

pansarbåt l:a klass .................. 3,194,000 kronor,

minbåt l:a » 215,000 »

» 2:a » 105,000 »

avisofartyg ............................................. 880,000 »

betingar kompletteringen af flottans stridsmateriel, jemte erforderliga
medel, 694,000 kronor, för fullbordande af den under byggnad varande
fjerde pansarbåten, ett sammanlagdt utgiftsbelopp af 47,423,000 kronor,
förutom kostnaden för den fasta och tillfälliga mineringsmateriel, som
ännu kan behöfva anskaffas till skydd för vigtigare hamnar och inlopp.

Af det ofvan anförda torde få anses framgå, dels att landets trygghet
ovilkorligen fordrar sjöförsvarets förstärkande, dels ock, att, då detta
numera icke är möjligt med mindre än det utföres på jemförelsevis
kort tid, härtill åtgår större belopp än som rimligen kan undandragas
andra statsverkets behof, samt att således en betydligare tillgång till
medel måste på en gång beredas.

Om från 47,423,000 kronor dragas kostnaderna för minbåtarne,
återstår i rundt tal ett belopp af 40,000,000 kronor, för hvilket pansar -

Motioner i Första Kammaren, N:o 39.

båtar och avisoångare skulle anskaffas. Det är denna summa, som bör
anskaffas genom särskilda åtgärder.

Minbåtarne synas fortfarande såsom hittills böra byggas med årliga
anslag. För innevarande år har Riksdagen beviljat för nybyggnad
vid flottan 1,500,000 kronor. Om man antager, att Riksdagen under
loppet af 10 år låter detta anslag årligen växa intill ett belopp, som
är den beräknade annuiteten för ett lån af 40,000,000 kronor, sedan
detsamma blifvit till fullo upptaget, synes af nedanstående tablå, att
omkring 6,800,000 kronor för minbåtars byggande förefinnas, sedan man
från detta nybyggnadsanslag betäckt de årliga annuiteterna på de under
tiden upplånta medlen:

Ifrågasatt årganslag:

Årsannuitet För minbåtars

(se sid. 33): byggande:

		Kronor.	Kronor. Kronor.
l:a	året.................	.............. 1,500,000	220,000	— 1,279,800	—
2:a	» .................	.............. 1,600,000	— 440,000	— 1,159,600	—
3:e	>■ .................	............. 1,700,000	— 660,600	— 1,039,400	—
4:e	» ..................	............. 1,800,000	— 880,800	— 920,000	-—
5:e	» ..................	.............. 1,900,000	— 1,101,000	— 799,000	—
6:e	..................	............. 2,000,000	— 1,321,200	— 678,800	—
7:e	» ..................	.............. 2,050,000	— 1,541,400	508,600	—
8:e	»'' .................	.............. 2,100,000	— 1,761,600	— 338,400	—
9:e	» .................	.............. 2,150,000	— 1,981,800	— 68,200	—
10:e	» ..................	.............. 2,202,000	— 2,202,000	— --

Summa kronor 6,791,800: —

Beträffande det otillfredsställande skick, hvari vårt fasta försvar
till lands befinner sig, behöfver endast påpekas: att Karlsborgs fästning
ännu står ofullbordad; att Norrbotten saknar hvarje fast stödpunkt för
försvaret; att de försvarsverk, som blifvit uppförda vid inloppen till
Stockholm, äfvensom befästningarne vid Karlskrona visserligen befinna
sig i godt skick, men behöfva kompletteras och förstärkas på grund
af de stora framsteg, som vapentekniken gjort, under senaste tider; att
ön Gotland, hvilken under ett sjökrig i Östersjön måste vara en eftertraktad
besittning för en hvar af de krigförande magterna, saknar en
befästad punkt till betryggande af öns besittning; samt att anspråk
på befästande af inloppen till våra förnämsta kuststäder gör sig allt
mer gällande.

Motioner i Första Kammaren, N:o 39.

Karlsborg är landets enda förrådsfästning, inom hvilken bör förvaras
största delen af arméns reservförråd af gevär, ammunition, artillerimateriel,
beklädnad, tross och utredningspersedlar, hvilka derifrån
böra utgå i den mån och i de olika rigtningar de beböfvas, och till
denna fästning kan man i farans stund föra bankens och andra rikets
dyrbarheter. Karlsborg är att anse såsom en bas för fältarméns operationer
i det fall, att den svenska armén blifvit af fienden tillbakaträngd
till det för ett försvar gynsamma området mellan de stora sjöarne i
det inre af landet, och denna armé försättes då i ett vida gynsammare
läge med Karlsborg, än om hvarje fast punkt i det inre af landet saknas.
Fästningen bör derför försättas i försvarbart skick.

Uti Norrbotten saknas allt fast försvar, ehuru många talande skäl
derför finnas. Nödvändigheten af ett dylikt försvar torde emellertid
icke här behöfva mer vidlyftigt påvisas, då derom så mycket i tal och
skrift på senare tider framhållits. Dock må erinras om, att ett fast
försvar i Norrbotten under alla förhållanden är ett mycket behöfligt
stöd åt de derstädes opererande trupper och för öfrigt spärrar vägen
för en norr ifrån anryckande fiende. Dess betvingande kan icke ske
utan betydande ansträngningar och stor tidsutdrägt, och förrän befästningarna
i Norrbotten blifvit af fienden besatta, kan icke denna landsdel
anses vara af honom eröfrad.

Inloppen till Stockholm äro beräknade att försvaras af flottan med
stöd af anlagda befästningar, hvilka dock behöfva kompletteras med
nya verk för erhållande af ett mera betryggadt försvar mot en fiendtlig
flottas angrepp. A Oskar-Fredriksborg nödvändiggöras vissa förändringar
för utförande af 1892 års bestyckningsplan, äfvensom förstärkning
af bröstvärn och pansar m. m. i och för beredandet af ett verksammare
skydd mot elden från det moderna fartygsartilleriet.

I samma män som flottan vinner i styrka, torde liufvudstadens
försvar tryggas äfven i det afseendet, att fiendtliga land stigningar i dess
närhet svårligen kunna ega rum. Saknaden af fullständiga befästningar
åt landsidan synes derför icke behöfva gifva anledning till alltför
mycken oro. Dock vore alltid af värde, att mindre befästningsanläggningar
företagas vid lämpliga punkter å de till hufvudstaden ledande
vägar till stöd för de trupper, åt hvilka liufvudstadens försvar öfverlemnas.

Å befästninga,me vid Karlskrona behöfva bröstvärn och ammunitionshvalf
förstärkas till skydd mot nutidens skeppskanoner. Dessutom
tvingar artilleriets ökade skott.vidder till anläggande af nya försvarsverk
å de nu obefästade punkter å redden, derifrån fienden efter en lyckad
landstigning kan beskjuta örlogsetablissementet.

Motioner i Första Kammaren, N:o 39.

På Gotland finnas visserligen kustvärn vid de vigtigaste hamnarne,
Fårösund och Slite, hvilka hamnar för eu i Östersjön krigförande stormagts
flotta äro af största värde att besitta, men de stridsmedel, som
en sådan flotta disponerar för anfall mot dessa kustbatterier, äro antagligen
så stora, att fara förefinnes, att nämnda försvarsverk icke länge
kunna hålla stånd mot desamma, då dessutom vårt sjöförsvar — äfven
om det vore så starkt som här ofvan är afsedt — har så många uppgifter
vid försvaret af landet i sin helhet att fylla, att det icke får
förutsättas, att en sådan olycka icke kan inträffa. Stor betydelse finge
då en fast ort på denna ö icke allenast såsom stöd för de fåtaliga
stridskrafter å ön, utan äfven derigenom, att den icke vore eröfrad
genom att tvenne dess hamnar blifvit ockuperade. En sådan eröfring
måste betinga, att fästningen vore i fiendens våld, men härtill fordras
andra stridsmedel, än en sjögående flotta medför.

Ofvan nämnda befästningar äfvensom dylika till skydd för åtskilliga
större kuststäder äro alla af stort värde för försvaret, men då de
icke lämpligen på en gång kunna utföras, kan man till en början icke
tillgodose andra än dem, som hafva den största betydelsen. Under antagande,
att arbetena å Karlsborg fortgå tillsvidare genom direkta årsanslag,
torde för de vigtigaste arbetena i öfrigt böra anskaffas medel
till ett belopp af 15,000,000 kronor, hvilket ingalunda bör sättas lägre,
då ensamt de så behöfliga ifrågasatta fästningarna i Norrbotten och på
Gotland lära kräfva med bestyckning den förra omkring 6,500,000 kronor
och den senare 3,500,000 kronor.

Värdet af arméns förseende med nya gevär på sätt Kongl. Maj:t
föreslagit behöfver här icke utvecklas, då Riksdagen genom sitt bifall
förlidet år till anskaffande af en del sådana erkänt detsamma. Då
hela anskaffningskostnaden blifvit beräknad till öfver 7,000,000 kronor,
torde, om anskaffningen skall ske så fort som möjligt, hela beloppet
icke lämpligen kunna tillgodoses ensamt genom årliga anslag, utan
synes åtminstone 6,000,000 kronor böra anskaffas på sätt här nedan
omförmäles.

Af det anförda torde få anses framgå, att försvarsverket, för att
motsvara de anspråk, som landets trygghet uppställer på detsamma,

Motioner i Första Kammaren, N:o 39.

ovilkorligen fordrar sjöförsvarets förstärkande, det fasta försvarets komplettering
samt arméns förseende med nya gevär, men äfven att detta utföres
inom '' möjligt kortaste tid. Härtill kräfves dock, att penningar till
stora belopp kunna disponeras för ändamålet utan att andra statsbehof
åsidosättas. Det spörsmålet framställer sig då: huru och hvarest skola
dessa nödiga medel erhållas?

Det är påtagligt, att svenska staten, liksom andra stater i liknande
läge, måste anlita sin kredit och således genom lån anskaffa de belopp,
som fordras för att sätta sitt försvarsverk i fullt stånd, men detta behöfver
lyckligtvis icke ske genom utländskt lån, utan kunna genom anlitande
af inhemsk statskredit dessa medel anskaffas inom eget land. Kapital
till belopp af flere hundra millioner kronor finnas i sparbankerna
samt på deposition och upp- och afskrifningsräkningarna i de öfriga
bankerna. Enligt officiella uppgifter äro i bankinrättningarna insatta
följande bolopp:

enskilda sparbankernas behållning den 31/i2 1892 kronor 298,456,083: —

postsparbankens behållning den :i"/n 1894............ » 28,407,735: —

riksbankens, de enskilda bankernas samt aktieoch
folkbankernas sammanlagda behållningar
den 30ii 1894, nemligen:

å sparkasseräkning innestående .............................. » 14,432,934: —

å upp- och afskrifning innestående ...................... )> 76,613,083: —

å depositionsräkning » ....................... » 324,375,844: —

Summa kronor 764,285,679

Häraf framgår, att tillgång å disponibla medel inom landet icke
saknas.

Bästa utvägen att tillgodose förutnämnda försvarsbehof ligger otvifvelaktigt
uti ett lämpligt anlitande af den inhemska statskrediten i likhet
med hvad andra länder göra, såsom England, Frankrike in. fl.; utan
upptagande af lån skulle till och med dessa rika länder icke städse
kunna hålla hela sitt krigsväsende fullt effektivt efter tidens fordringar.
Man nöjer sig der med att betäcka ränta och amortering å dessa lån
med de årliga statsinkomsterna; och annat kan man väl icke sätta i
fråga i vårt land, då det gäller tillgodoseende inom kort tid af försvarsbehof,
som kräfva stora kostnader. Med vårt nu brukliga sätt att
söka bestrida dylika utgifter med de årliga inkomsterna finna vi oss
snart helt och hållet magtlösa att genomföra de omfattande förbättringar
i försvarsväsendet, hvilka här äro i fråga. Inhemska statskrediten

Motioner i Första Kammaren, N:o 39.

gifver oss deremot kraft till detta utan att taga i anspråk folkets skatteförmåga
öfver höfvan. Försvarsbördan i sin helhet kan på detta sätt
göras jemnare, och endast derigenom torde vigtiga delar af vårt krigsväsende,
Indika blifvit försummade allt för länge, kunna inom kort tid
vederbörligen tillgodoses. Genom det inhemska statskreditsystemets
anlitande för här ifrågavarande ändamål sättas dessutom kapitalen i
omlopp, uppmuntras och upparbetas inhemsk industri, och på samma
gång komma de penningar, som offras för att skänka fosterlandet politisk
trygghet, att medföra afsevärda fördelar för näringarna. Ej heller
kommer på detta sätt den allmänna penningrörelsen att af de försvarsanslag,
som här ifrågasättas, betungas, titan tvärtom torde denna
rörelse komma att höjas genom tillkomsten af nya betalningsmedel och
spekulationsföremål i form af statsobligationer, belånade och betalbara
inom landets olika delar.

Dessa obligationer böra utgifvas endast på svenska språket, i smärre
valörer, löpande med högst 3,6 procents ränta, ouppsägbara från långifvarens
sida, fördelade i serier samt mot i öfrigt samma vilkor som
senaste statslån. Lämpligast synes, att olika lån upptagas för här
ofvan nämnda särskilda försvarsändamål, enär dessa betinga olika amorteringstider.

Då fartygsmateriels varaktighet kan beräknas till 30 år, torde vara
rättast, att amorteringstiden för det lån, som afser sjöförsvarets tillgodoseende,
bestämmes till omkring 30 år, hvaremot det för befästningar
afsedda lånet bör kunna gifvas eu amorteringstid af 40 år. Vapenlånet
synes böra amorteras å ungefär 30 år.

De lånebehof, som på grund af ofvanstående skulle förefinnas,
kunna i runda tal beräknas:

för flottans nybyggnad till ................................. kronor 40,000,000: —

» fortifikationsbehof » ..................................... » 15,000,000: —

» gevärsanskaffning » ...................................... »_5,000,000: —

Summa kronor 60,000,000: —.

Enligt sakkunnig persons beräkning utgör annuiteten å ett 3,6
procents lån af kronor 40,000,000, amorteradt på 30 år, i rundt tal
kronor 2,202,000: — och på ett dylikt lån af kronor 15,000,000 —,
amorteradt på 40 år, kronor 713,000: — samt å ett dylikt af kronor
5,000,000: —, amorteradt på 30 år, kronor 275,000: —. Men då dessa

Motioner i Första Kammaren, N:o 39.

lån icke böra upptagas annat än i mån af utförandet af de ifrågavarande
arbetena, hvilket torde medtaga en tid af 10 år, torde hvarje serie af
lånen böra utgöra Vin af desamma och de årliga annuiteterna utgå med
deremot svarande belopp. Nedanstående tablå visar, huru annuiteterna
för de 3 lånen endast småningom under de 10 första åren uppnå ofvanst.
ående belopp.

Annuiteter å lån

för flottans
nybyggnad.

för fortifikationsbehof.

för gevärsanskaffning.

l:a	året	220,200	71,300	— 27,500	—
2:a		440,400	— 142,600	— 55,000	—
3:e	»	660,600	— 213,900	— 82,500	—
4:e	»	880,800	— 285,200	— 110,000	—
5:e	»	1,101,000	— 356,500	— 137,500	—
6:e	»	1,321,200	— 427,800	— 165,000	—
7:e	»	1,511,400	— 499,100	— . 192,500	—
8:e	»	1,761,600	— 570,400	— 220,000	—
9:e	)>	1,981,800	— 641,700	— 247,500	—
10:e	»	2,202,000	— 713,000	— 275,000	—

Vid uppförandet i de årliga budgeterna å vederbörande hufvudtitlar
af dessa annuiteter komma således desamma blott så småningom
att taga i anspråk statens inkomster för lånens förräntande och amortering;
men äfven då annuiteterna under tionde året nå sitt maximum,
synas de belopp, hvartill de uppgå, icke böra verka afskräckande. Vid
denna tid, då grundskatteafskrifningen är afslutad, och de försvarsbehof,
som bero på 1892 års urtima Riksdags beslut, blifvit tillgodosedda,
kunna väl de belopp, som här äro i fråga, icke alltför mycket försvåra
års budgeternas uppgörande.

Ehuruväl det må förefalla mången djerft att framställa ett i vårt
land så ovanligt förslag som detta, hafva vi dock dristat göra det, då
fara är, att, om icke kraftiga åtgärder, och detta mycket snart, vidtagas
för tillgodoseende af här ifrågasatta vigtiga försvarsmål, våra bemödanden
härutinnan sedermera komma för sent; några få dagars brandskattning
och blockering af våra större kuststäder samt sköfling och bränning
af våra kuster, fiendens inträngande i och besättande af delar af
vårt land, hvilka i saknad af befästningar ej kunnat försvaras af härför
Bih. till Rifad. Prat. 1896. 1 Sami. 2 A/d. 1 Band. It) Käft. 5

Motioner i Första Kammaren, N:o 39.

disponible, men fienden kanske icke blott i antal, utan äfven i beväpning
underlägsne trupper, kunna ålägga landet bördor, som ensamt i
ekonomiskt hänseende i värde komma att uppgå till många gånger de
belopp, som här äro föreslagna att förskotteras för uppnående af det
fosterländska målet: en tryggad sjelfständighet.

Då emellertid den utredning, som här kunnat lemnas, såväl i ett
som annat afseende ej blifvit så fullständig, att derå böra grundas framställningar
om beviljande af vissa anslagsbelopp och sättet för dessas
anskaffande, utan detta bör öfverlemnas till Kongl. Maj:ts ytterligare
utredning och pröfning, få vi derför vördsamt hemställa,

att Riksdagen ville besluta en skrifvelse till Kongl.
Maj:t med begäran, att Kongl. Maj:t behagade låta
upprätta och för Riksdagen framlägga förslag till flottans
nybyggnad, det fasta försvarets utveckling samt
arméns förseende med tidsenliga gevär äfvensom till
kostnadernas bestridande med inom landet upplånade
medel, allt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de
åsigter, som här blifvit angifna.

Stockholm den 26 januari 1895.

K oh. Almström. Lars Berg.

F. O. Bremberg. Jesper Crusebjörn.

C. O. Bergman.
Gustaf de Laval.

E. Poignant.

Sixten Flack.

Th. Nyström.
John Retlig.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 189£>.