Motioner i Första Kammaren, N:o 38

Motion 1896:38 Första kammaren

Motioner i Första Kammaren, N:o 38.

7

N:o 38.

Af herr TllOmas Nyström, angående ändrade bestämmelser i
fråga om vilkoren för återbetalning af enskilda jernvägsaktiebolag
beviljade statslån.

Uti en af herr Poignant, m. fl. undertecknad vid senaste riksdag
väckt motion n:o 36, till hvilken jag vördsamt anhåller få hänvisa, föreslogs
en nedsättning af annuiteten å vissa enskilda jernvägar beviljade
statslån.

Statsutskottet yttrade härom uti sitt utlåtande n:o 57 — — — —
»då vidare inverkan af 1880 års låns konvertering å den effektiva räntan
för detta lån och således äfven å statsskulden i dess helhet ännu icke är
utredd, hvilket förhållande eger så mycket större betydelse, som nämnde
lån utgör mer än en tredjedel af statens skuld;

samt då frågan om nedsättning af räntan å de äldre jern vägslånen
lämpligen torde kunna till behandling företagas i sammanhang med den
redan nästkommande år uppstående frågan om beviljande af ny fond för
låneunderstöd åt enskilda jernvägsanläggningar och om den ränta, staten
dervid bör betinga sig för nya jernvägslån, vid hvilket tillfälle nyssberörde

lånekonverterings verkan är känd, har utskottet»---—— »funnit

sig för närvarande böra hemställa, att herrar E. Poignants m. fl.»---

»ofvan omförmälda motion icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.»

Då vid den annuitetsnedsättning å lån till enskilda jernvägar, som
gjordes 1886, den effektiva medelräntan å statsskulden i dess helhet uträknades
till 4,348 procent, och då den sedan dess fallit till cirka 4 procent
och då under innevarande år eu beaktansvärd vinst uppstår till följd
af 1880 års låns afstämpling till 3 procent ränta, hvilken omständighet

8

Motioner i Första Kammaren, N:o 38.

är af så mycket större betydelse, som nämnda lån utgör mer än en tredjedel
af statens skuld, synes, på sätt statsutskottet i ofvannämnda utlåtande
antydt, nedsättning af räntan å de äldre jernvägslånen nu lämpligen kunna
tagas under ompröfning, och detta med så mycket större skäl, som den
ränta staten sjelf har att utbetala blir betydligt mindre än hvad densamma
erhåller af jernvägsbolagen.

Skulle för medgifvandet af den förmån, som här afses — annuitetens
nedsättande till 4 1/-> procent af ifrågavarande jernvägslån — några särskilda
vilkor möjligen finnas nödiga, torde statsutskottet vara oförhindradt
att föreslå sådana.

Med stöd af hvad här anförts tillåter jag mig vördsamt föreslå,

att Eiksdagen måtte medgifva, att de enskilda
jernvägsaktiebolag, hvilka erhållit lån ur de af 1871,
1876, 1881, 1886 och 1891 årens riksdagar beviljade
anslag till låneunderstöd för enskilda jernvägar, må,
om de före utgången af innevarande år derom hos
fullmägtige i riksgäldskontoret göra anmälan, antingen
återbetala sin skuld till riksgäldskontoret på sådant
sätt, att annuiteten, utan rubbning af öfriga för lånet
gällande bestämmelser, för tiden från och med nästkommande
år beräknas till fyra och en half procent å
ursprungliga försträckningsbeloppet, af hvilken annuitet
först godtgöres ränta efter fyra för hundra å oguldet
kapitalbelopp och återstoden utgör afbetalning derå,
eller, om de sådant önska, medgifves rätt att under
loppet af innevarande eller nästkommande år efter sex
månaders föregången uppsägelse till riksgäldskontoret
inbetala hela återstoden af ifrågavarande lån.

Om remiss till statsutskottet anhålles.

Stockholm den 28 januari 1896.

Th. Nyström.