Motioner i Första Kammaren, N:o 38 (Motion 1895:38 Första kammaren)

Motioner i Första Kammaren, N:o 38.

u'':i rf j i

N:o 38.

i ;;f i v! i; ;• :• i " -i >

-• ■ ■ , . r • . ... . - ... . ,, ''

Af herr Ljungberg, om anskaffande a.f lämpliga lokaler för Riksdagen
och riksbanken.

ctm: . v; -''-dov.i''>:■

Det lärer väl icke kunna bestridas, att representationens pligt är
att, under alla förhållanden, iakttaga största möjliga sparsamhet, och
att denna pligt är synnerligen bjudande i denna tid, då vår hufvudnäring
lider af det största betryck och våra statsfinanser påkalla mycket
betungande nya skatter. Men kan det med sanning sägas att vi uppfylla
denna pligt, om vi vidhålla det under bättre ekonomiska förhållanden
och redan då af allmänna opinionen såsom ett lättsinnigt och
slösaktigt Företag betecknade beslutet att på Helgeandsholmen med en
kostnad, som af sakkunnige uppskattas till 10 å 15 millioner kronor,
uppföra två kolossala hus, som dessutom skulle genom sin närhet till
slottet förstöra intrycket af den enda byggnad i riket, hvaröfver nationen
hittills kunnat vara stolt?

Att ett så fattigt land som Sverige skall för sina riksdagsmän uppföra
ett så storartadt och dyrt palats som det tillämnade riksdagshuset,
skulle under alla förhållanden vara origtigt, ja, straffvärdt, men att det
sker nu, efter fixeringen af riksdagsmännens antal till en så ringa
siffra, att det för all framtid kommer att blott med 4 personer öfverstiga
det af 1888, då beslutet fattades, är rent af oförsvarligt. Men
detta företag är förkastligt icke blott derför att det är onödigt, emedan
ändamålet kan vinnas på ett vida mindre kostsamt sätt, utan äfven emedan
det skulle breda ett sken af tanklöst oförstånd öfver hela vår nation,
om utländingen finge se oss uppresa 93 fot höga murar invid det härliga
slott, som hvarje annan nation skulle vara ytterst angelägen att

Motioner i Första Kammaren, N:o'' 38.

lemna fritt. Då emellertid denna skandal ännu kan undvikas och en
förändring i det olyckliga beslutet blott vore en återgång till Riksdagens
fyra gånger förut fattade beslut, får jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte, på sätt jag vidare skall här
nedan tillåta mig angifva, besluta, att något riksdagshus
icke må å Helgeandsholmen uppföras.

Detta yrkande beder jag få särskildt motivera ur dels jinansiel
och dels arkitektonisk och estetisk synpunkt.

Den finansiella synpunkten.

Sedan en enskild motionär, en handlande från landsorten, fattat
den olyckliga idén att, med tillhjelp af det då mägtiga intresset för
erhållande af nytt hofstall, kullkasta Riksdagens år 1887 fattade beslut,
beslöt 1888 års Riksdag, att både riksdagshus och riksbank skulle uppföras
å Helgeandsholmen (hvilken förut blifvit såsom byggnadsplats utdömd)
men med vilkor, att »totalkostnaden ej må öfverstiga i rund
summa fem millioner kronor», nemligen »hvad af byggnadsfonden återstår,
sedan de till hofstallet. m. m. upptagna kostnader derifrån afdrag^».

Det måste då förvåna, att vederbörande redan innan ens grunden
till byggnaderna blifvit lagd tilltrott sig att med vid pass 1 Va million
kronor i sina beräkningar öfverskrida nämnda summa; ty det senast af
fullmägtige faststälda kostnadsförslaget uppgår till 6,440,438 kronor 86
öre. Detta är en föga lofvande början, då man vet, att nationalmuseihyggnaden,
som ej skulle få kosta mer än 500,000 eller högst 550,000
riksdaler b:co, sedermera kräfde en summa af 2 Vs millioner eller tre gånger
nämnda belopp; att universitetet i Upsala, som ej skulle kosta mer än

740.000 kronor, uppgick till 1,840,000 kronors kostnad; samt att busarkasernen
i Helsingborg, för hvilken kostnadsförslaget stannade vid

358.000 kronor, kostade färdig 667,000 kronor. Också har en af våra
mest erfarne byggmästare här i staden beräknat, att de båda byggnaderna
å Helgeandsholmen icke kunna utföras under 100 kronor pr
qvadratmeter, d. v. s. blott till ett pris af 15,200,000 kronor!

Detta under förutsättning, att man skall lägga nära hälften af banken
i Norrström och gifva båda byggnaderna den oerhörda höjd och
storlek som beräknats.

20 Motioner i Första Kammaren, N:o 38.

Men nu förslår den tillgängliga byggnadsfonden icke ens till den
obehörigen af fullmägtige faststälda kostnaden af 6,440,438 kronor;
ty om man från den af byggnadskomitén (inberäknadt årsanslaget för
1895, hvilket skall blifva det sista) beräknade tillgången af 6,443,000
kronor afdrager de obehörigen medräknade räntorna (ty då statsanslag
gifvas, är icke meningen, att de skola utbetalas i förskott och gifva
ränta), återstå endast 5,743,000 kronor, således nära 700,000 kr. mindre
än den faststälda kostnadsberäkningen.

Hvarifrån skall nu återstoden af de flera millioner, som otvifvelaktigt
vidare erfordras, tagas?

Antag, att blott dubbla beloppet af de nu senast beräknade 6,440,000
kronor erfordras; så är det dock mer än 12 millioner kronor, som vi
skola nedlägga i sumphålen på Helgeandsholmen och vattnen der
omkring, och detta på en tid, då vi icke kunna bestrida våra vanliga
statsutgifter utan att till de gamla skatterna lägga en tilläggsbevillning
af 5 millioner samt nya skatter, sådana som en stämpelskatt af 2,600,000
kronor, en påtänkt maltskatt af 2,500,000 och arfsskatt af 1 million
jemte en höjd bränvinsskatt af 3 millioner m. m., hvarjemte vi nu
äfven börjat betala norska statsutgifter.

Kan det sägas öfverensstämmande med sundt förstånd, att en så
hårdt betungad nation går att kasta 12 å 15 millioner kronor i sjön
för ett byggnadsföretag, som både är obehöfligt i det omfång man nu
vill företaga det och till skada och skam för landet.

Huru föga man kan förlita sig på det senaste kostnadsförslaget,
inses lätt, då man ihågkommer, dels att riksdagshuskomitén ännu 1891,
i ett svar till sammansatta stats- och bankoutskottet, tre år efter riksdagsbeslutet,
uppgaf, att den 1888 anvisade byggnadsfonden icke behöfde
öfverskridas, dels ock det slösande öfverdåd, hvartill samma
komité hittills gjort sig skyldig. Såsom exempel på det senare kan
nämnas, att en enda arkitekt under 3:ne år undfått arfvoden af sammanräknadt
17,000 kronor, ehuru det sedermera icke blef hans, utan
en annan arkitekts arbeten, som nu begagnas, att derjemte komiténs
biträdande arkitekt och ritbiträden erhållit under dessa tre år (1891,
1892 och 1893) 22,922 kronor, samt att under samma tre år, och innan
ännu ett spadtag lärer ha varit taget på holmen, komiténs årskostnader
uppgått: 1891 till 69,273 kronor 23 öre, 1892 till 72,267 kronor 90 öre
och 1893 till 42,820 kronor 5 öre, allt enligt komiténs egna till riksgäldskontoret
afgifna berättelser.

Jag kommer nu till byggnadsföretagets bedömande ur

Motioner i Första Kammaren, N:o 38.

Arkitektonisk och estetisk synpunkt.

För hvarje med skönhetssinne begåfvad menniska skall det utan
tvifvel anses vara för en stad synnerligen lyckligt, om en stor och
strid ström genomskär densamma, i synnerhet om densamma innesluter
en ö eller holme, som med sina planteringar kan gifva ett behagligt
afbrott åt stadens husmassor. Sådana öar finnas i Moldaufloden vid
Prag, i Rhonefloden vid Genéve och, om jag rätt minnes, äfven i
Donau vid Pest, men ingenstädes är läget jemförligt med Helgeandsholmens
vid Mälarens utlopp; och om man här, likasom man på ön i
Rhonefloden har en staty af Rousseau, anbragte på Helgeandsholmen
bland blommor och grönt en eller par statyer öfver någon eller några
af våra stora män, jemte en i tempelform byggd konsertlokal eller ett
galleri för konstalster, skulle hela verlden skatta oss lyckliga att midt
i vår hufvudstad ega en sådan perla invid det imponerande slottet.

Hvad är det man deremot nu vill göra af denna holme? Jo, en
stenmassa, som endast på främsta delen lemnar litet utrymme för några
buskar och en vattenkonst, men för öfrigt- är så hög och stor, att den
med 25 fot öfverstiger de högsta enskilda hus i staden (dessa få icke
öfverstiga 68 fot, men riksdagshusets tak skall uppstiga till 93 fot
öfver marken) och till en betydlig del måste söka sig plats i Norrström.

Då man först hörde talas om den egendomliga planen att på holmen
förlägga riksdagshuset, för hvilket plats lätteligen kunnat finnas
på mångfaldiga andra ställen i staden, tog man för gifvet, att detta hus
skulle blifva lågt och lemna godt rum för planteringar och grönt.
Planen blef i stället, att det skulle blifva så stort och högt som möjligt;
och man lät icke ens afskräcka sig af holmens ringa vidd. Hvad
som icke kunde rymmas på land, kunde ju läggas i strömmen. Detta
skall nu blifva riksbankens lott, af hvilken bank 46 procent sägas
komma att ligga i vatten, ehuru ett hufvudskål till bankens förflyttning
från sin nuvarande lokal uppgafs vara fuktigheten i bankens hvalf!

Det besynnerligaste i hela detta företag är den likgiltighet, man
röjer för dess inverkan på slottet och den ifver man visar för att bygga
högt. Om slottet icke vore så högt och hade så högt läge, skulle man
bestämdt sträfva att komma öfver detsamma. Nu är detta icke möjligt,
utom med tornet, der det ju lyckats; men nog gör man ett försök.

Slottet har på lägsta sidan 98 och på den högsta (mot Norrbro)
126 fots höjd. — Nya riksdagshuset skall blifva 78—93 fot och tornet

22:

Motioner i Första Kammaren, N:o 38.

207 fot högt. De förra måtten öfverstiga dem å nya riksdagshuset i
Berlin, hvars höjd till taklisten är 68 och till ryggåsen 92 fot.

Vinterpalatset i Petersburg har blott 70 fots höjd.

Tornet blir 7 fot högre än Storkyrkans torn, 3 fot högre än tornen
i Notre Dame i Paris och 87 fot högre än tornet på Förenta staternas
parlamentshus, som är 120 fot högt.

Då det nya representanthuset i Wien är blott 2 våningar högt,
skall detta blifva tre, utom jordvåningen.

Hvad som i viss mån, utom begäret att täfla med slottet, föranledt
de stora höjdmåtten, är den öfverdrifna höjd man gifvit plenD
salarne. De nuvarande hafva 27,5 fots höjd, men de nya skola blifva
46,5 fot höga, således 19 fot mera. Underhusets säl i London är något
lägre, men dess bredd är alldeles lika med vår Andra Kammares säl,
45 fot. Ledamöternas i denna kammare antal är dock endast 240
emot underhusets 672.

Man hade förestält sig, att, då en komité disponerar öfver så stora
penningmedel och för hela sitt byggnadsföretag riskerar en så förkrossande
dom af en stor allmänhet, den åtminstone skulle ha förskaffat
sig utmärkt vackra ritningar till de stora byggnaderna. Men detta är
ingalunda fallet. Utan att vara ful, är dock fasaden på riksdagshuset
icke så vacker som af en sådan kunde fordras — dess öfra del företer
bland annat en tröttande enformighet; och den del man å de oss delgifna
ritningame ser af riksbanken, synes ha bort förete ett arkitektoniskt.
mera anslående yttre, då den så tydligt syues från Vasabron
och då den undanskymmer en stor del af det vackra slottet. Ett fel
i dessa ritningar är äfven, att man icke får se de båda byggnadernas
utseende åt Drottninggatans förlängning, icke heller riksdagshusets och
bankens utseende åt Mynttorget. När man bygger på en ö, får man
ihågkomma, att alla sidor bilda fasader, och ingen af dem får vara
styfbarn i utseende.

Äfven de ritningar, som meddelats Riksdagen öfver de af ett
särskildt konsortium uppgjorda förslagen till riksbyggnader, äro för
skönhetssinnets fordringar icke fullt tillfredsställande, men de äro icke
heller definitiva, utan kunna ändras. Det å dem nedlagda arbetet har
i allt fall gjort den stora nytta, att man deraf fått se, dels att en omocli
tillbyggnad å gamla riksdagshuset kan ske för en summa af 786,000
kronor, dels ock att en vida tjenligare plats än å Helgeandsholmen
finnes för ett riksdagshus, som å Riddarholmen kan uppföras för

3,814,000 kronor. Härvid är dessutom att märka, det dessa förslag
grunda sig på effektiva anbud från allehanda verkstäder, då deremot

Motioner i Första Kammaren, N:o 38. 2 3

riksbyggnadskomiténs förslag äro helt lösliga, saknande all verklig,
synlig grundval och ansvarighet.

Det är alldeles nödvändigt, om det af 1888 års Riksdag antagna
och på den mest lösliga fot grundade förslaget skall utföras, att innan
dess företaget antingen utbjudes på entreprenad eller ock likartade
anbud med dem, som konsortiet anskaffat och meddelat, infordras.

Men då hela planläggningen att på ett otillräckligt utrymme förlägga
så vigtiga och stora byggnader, som derjemte skola skada slottets
utseende, är felaktig;

då man redan visat sig komma att betydligt öfverskrida den af
Riksdagen faststälda byggnadssumman;

då man äfven deri afvikit från 1888 års beslut, att man framskjutit
riksdagshuset 20 fot mera åt öster, hvarigenom den fria platsen blir
ännu mindre än förut antagits, samt derjemte ökat byggnadens höjd
mera, än på den tiden af dåvarande arkitekt beräknats, hvartill kommer
den vigtiga omständighet, dels att statens tillgångar nu ännu mindre
än förut tillåta det slöseri, som det gamla beslutet innefattar, dels ock
att den inskränkning i riksdagsmännens antal, som fixeringsbeslutet
sedermera medfört, kommer att göra ett så kolossalt riksdagshus som
det tillämnade alldeles obehöflig!, får jag vördsamt hemställa,

att, med frånträdande af sina senaste beslut angående
riksbyggnadernas uppförande, Riksdagen må
besluta att

antingen verkställa en om- eller tillbyggnad af
nuvarande riksdagshuset, i ungefärlig öfverensstämmelse
med förstnämnda konsortiets förslag, dock efter
pröfning af nya, infordrade ritningar,

eller ock, derest icke tjenligare plats (t. ex. i
hörnet af Strandvägen och Nybrohamnen) kunde erhållas,
låta å kammarrättens med vidliggande tomter,
i ungefärlig öfverensstämmelse med konsortiets förslag,
och på grund af nya eller öfversedda ritningar
uppföra nytt riksdagshus,

samt att, i hvilketdera fallet som helst, hus för
riksbanken må uppföras antingen å det nuvarande
kanslihusets tomt, då denna nu skall frigöras från
sina åbyggnader och hvarom Riksdagen redan 1875
gjorde hemställan, eller ock å Helgeandsholmen, i
båda fallen efter ritningar, som mera än de hittills -

24 Motioner i Första Kammaren, N:o 33.

varande motsvara lägets och skönhetssinnets fordringar;
och hemställer jag äfven, att alla byggnadsarbeten
å Helgeandsholmen må genast inställas, till dess
dessa frågor blifvit af Riksdagen afgjorda, samt att
omsorgen för riksbyggnadernas uppförande vare sig
på ena eller andra sättet lemnas åt en komité af 5
sakkunnige och estetiskt bildade män, men icke åt
personer, valde i helt andra ändamål och med uppdrag
af helt annan art.

!;. .. ;>! ■ ''.tv''! , i i . / fl;''.. {t ■ ,.V I! J. i

Då stora förberedande arbeten redan äro för uppförandet af nya
riksbyggnader verkstälda, synas nu återstående och af mig ifrågasatta
åtgärder för den nya planens utförande kunna och böra redan under
innevarande riksdag vidtagas.

Stockholm den 27 januari 1895.

C. E. Ljungberg.