Motioner i Första Kammaren, N:o 36 (Motion 1891:36 Första kammaren)

Motioner i Första Kammaren, N:o 36.

K: O 36.

Af herr Söderberg, om rätt för riksbankens afdelningshontor i
Jönköping att köpa och sälja utländska vexlar.

Det har ofta framhållits, att riksbankens afdelningskontor lemna en
jemförelsevis mindre direkt vinst, än som bort kunna påräknas, och som
skäl dertill har anförts, hurusom enskilda bankinrättngar kringskära riksbankens
verksamhetsfält på hvarjehanda sätt. Ett påtagligt bevis härpå
är resultatet af rörelsen i det numera ej längre nya kontoret i Jönköping.
Frågar man sig då, hvad anledningen kan vara, att kontoret ej kan täfla
med de enskilda bankerna på platsen, finner man, att det icke är brist
på kapital, ty, fastän inlåningsrörelsen icke är synnerligen stor, hafva
dock alla låneansökningar, som fylt krafvet på säkerhet, kunnat beviljas.
Men till följd af att riksbankskontoret ej får köpa eller sälja utländska
vexlar, hålla de stora firmorna sig derifrån äfven med sin öfriga affärsrörelse,
och dessa firmor och bolag äro ej få, utan kunna de snart sagdt
räknas i tjogtal. Bland dessa må nämnas 2 större tändsticksfabriker,
Munksjö pappersbruk, Qvarnbolaget, Sandwallska verkstaden, 2 tapetfabriker,
Sablströmska färg- och väfveriet m. fl. inom Jönköpings stad
belägna större fabriker och verkstäder, hvartill komma i stadens närhet
belägna större industriella företag, såsom Husqvarna, Norrahammar, Barnarps
fabrik, Ebbes gjuteri, Forserums bobinfabrik, Spexeryds malmstensgrufvor
in. fl.

Det har väl sagts, att de utländska vexlar, som de enskilda bankerna
köpa af våra exportörer, i alla fall slutligen hamna i riksbanken,
och att det skulle för riksbanken vara förmånligt att hafva en privatbank
som mellanhand och garantör. Men är risken så stor, att man anser

Motioner i Första Kammaren, N:o 36. 11

med fara förenligt att låta ett kontor, som har så goda utsigter till exportkunder
som Jönköpings, få utländsk vexelrörelse, så är det svårt att
förstå, hvarför helt nyligen afdelningskontoret i Malmö, liksom. förut det
i Göteborg, fått en dylik utsträckning af sin rörelse sig beviljad. Ja,
konseqvensen fordrade ju, att ej heller hufvudkontoret, som ju i allmänhet
lika litet som ortkontoren känner till de utländska acceptanterna,
skulle befatta sig med utländsk vexelrörelse, utan låta de djerfva privatbankerna,
hvilka i detta fall ej en gång taga i öfvervägande sin solidariska
ansvarighet, förmedla dessa affärer. Så har dock ej skett, och
hvarför? Då sluppe ju de enskilda bankerna från konkurrensen i den
vägen med riksbanken, och denna senare borde ju derefter känna sig
tryggare, när den ej behöfde oroas af bekymmer i detta afseende. Men
skulle privatbankerna ^diskontera sina utländska vexlar hos riksbanken,
så finge de väl valutan i riksbankssedlar, och då man vet, att de enskilda
bankernas sedelutgifningsrätt är så stor, att de knappast kunna pressa
mer än omkring två tredjedelar af sina sedlar ut i rörelsen, så behålla
de naturligtvis riksbankssedlarne som en slags kassareserv, hvilken, i fall
den oförmodadt och från flera håll presenteras riksbanken till inlösen,
enligt hvad jag föreställer mig kan blifva nog så brydsam för riksbanken
som handeln med utländska vexlar. Man kan åtminstone lätt tänka sig
ett begagnande af tillfället att aftvinga riksbanken extra förmåner i form
af lägre diskonto m. in. Jag hade derför tänkt mig att på sådana platser
som t. ex. Jönköping, der det finnes många stora och af afdelningskontorets
styrelse som solida kända exportfirmor, det skulle lända ej blott
afdelningskontoret till gagn utan äfven riksbanken i dess helhet, att dessa
affärshus med densamma stode i direkt förbindelse.

Jag vågar derför föreslå,

att Riksdagen uppdrager åt bankofullmägtige att,
under de vilkor och bestämmelse)-, fullmägtige kunna
anse lämpliga, lemna åt riksbankens afdelningskontor
i Jönköping rättighet att köpa och sälja utländska
vexlar.

Stockholm den 28 januari 1891.

P. ÅL Söderberg.