Motioner i Första Kammaren, N:o 35

Motion 1897:35 Första kammaren

Motioner i Första Kammaren, N:o 35.

3

N:o 35.

Af friherre Y011 KrtBIIiei*, med förslag till ändring i vissa delar
af lagen angående eg anderätt till skrift den 10 augusti

1877.

Villigt erkännande, att det förslag till lag om ändring i vissa
delar af lagen angående eganderätt till skrift den 10 augusti 1877, som
genom Kongl. Maj:ts proposition n:o 8 förelagts Riksdagen, innehåller
högst väsentliga förbättringar af den nämnda, nu gällande lagen i
ämnet, är detta Kongl. Maj:ts förslag, dock efter mitt förmenande, icke
tillfyllestgörande.

Såsom af bilagorna till Kongl. Maj:ts nämnda proposition framgår,
har det uti propositionen innehållna förslaget tillkommit hufvudsakligen
med anledning af en af Sveriges författareförening gjord underdånig
anhållan, att Kongl. Maj:t ville hos Riksdagen göra framställning om
de förändringar i ofvannämnda lag, som kunde finnas nödiga för Sveriges
anslutning till den i Bern den 9 september 1886 mellan ett flertal stater
afslutade konventionen angående en internationel union till skydd för
literära och artistiska arbeten; men i en punkt, nemligen i fråga om
författares skyddande mot obehöriga öfversättningar, hvilket ämne just
utgjort hufvudföremålet för författareföreningens framställning, gör
lagförslaget icke, såsom jag antydt, tillfyllest. Om nemligen Kongl.
Maj:ts förslag af Riksdagen oförändradt antages, är Sveriges anslutning
till Bernkonventionen fortfarande omöjliggjord.

Jag afser med denna min anmärkning lydelsen af 3:dje § i
Kongl. Maj:ts förslag, hvari stadgas, att det är hvarje »annan än för -

4

Motioner i Första Kammaren, N:o 35.

fattaren förbjudet att, under två år från det skriften utgafs, öfversättning
deraf på annat språk utgifva,» hvarefter tillägges, att om »författaren
inom nämnda tid utgifver sådan öfversättning, samma förbud
gäller »under ytterligare åtta år», men äfven då blott angående öfversättning
på det eller de språk, hvartill skriften sålunda blifvit öfversatt.

Det oundgängliga vilkoret för att Sverige skall kunna ansluta sig
till den redan så godt som allmäneuropeiska, på Bernkonventionen
grundade unionen, är nemligen att vår lagstiftning i afseende på arbetens
öfversättning till annat språk bringas till full öfverensstämmelse med
Bernkonventionens stadgande i denna punkt, med andra ord att Kongl.
Maj:ts förslag om tvä år med eventuelt delvis tillägg af ytterligare åtta
år förenklas och, jag vågar tillägga, högst väsentligt förbättras genom
att i likhet med Bernkonventionen af 1886 det må stadgas, att för
öfversättning erfordras författarens tillåtelse under tio år, allt under förutsättning
att författaren, såsom Kongl. Majrts, förslag innehåller, på
titelbladet eller vid skriftens början gjort förbehåll, som afser rätten att
föranstalta om öfversättning.

Jag hemställer derför,

att Riksdagen, med förklarande att Kongl. Maj:ts
proposition (n:o 8) med förslag till lag om ändring i
vissa delar af lagen angående eganderätt till skrift
den 10 augusti 1877 icke kunnat oförändradt godkännas,
må för sin del antaga nämnda lagförslag med
den ändring, att den deri upptagna 3 § erhåller följande
lydelse:

3 §•

Skrift, som författare låter samtidigt utgifva på
olika och å titelbladet eller vid skriftens början uppgiga
språk, varde ansedd såsom på hvartdera af dessa
språk författad.

Under tio år från det en skrift först utgafs vare
förbjudet att utan författarens tillstånd utgifva öfversättning
deraf till annat språk.

Stockholm den 29 januari 1897.

B. von Krcemer.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI, 1897.