Motioner i Första Kammaren, N:o 34

Motion 1908:34 Första kammaren

Motioner i Första Kammaren, N:o 34.

1

N:o 34.

Af herr af Ekenstam, om ändring af 8 § i förordningen angående
lagfart å fång till fast egendom den 16 juni
1875 m. m.

Genom kungörelse den 25 juni 1869 har kungl. kammarkollegium till
vederbörandes kännedom och efterrättelse meddelat, att uti väckt och
Kungl. Maj:ts nådiga pröfning af kammarkollegium underställd fråga om
naturen af jordlägenhet, som till följd af vattenafledningsföretag afsöndras
från ett hemman af den orsak, att innehafvaren däraf icke velat i företaget
deltaga, Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 21 maj nämnda år förklarat,
att ifrågavarande slags lägenheter, hvilka, ehvad de afsöndrats från
krono-, skatte- eller frälsehemman, blifva till naturen lika med jord af den
yppersta frälsenatur och ej ens äro underkastade extra rotering, böra i
jordeboken införas under frälsetitel med anteckning om deras tillkomst
och den frihet de åtnjuta.

För det sålunda utfärdade stadgandet har tydligen den uppfattninglegat
till grund, att vederlagsjord, hvilken utbrytes från hemman, som
icke deltager i vattenafledningsföretaget, icke tillfaller de hemman, som
i företaget deltaga, utan dessa senare hemmans ägare.

Öfverensstämmande med denna uppfattning, eller att vederlagsjorden
skall blifva en särskild lägenhet, är stadgandet uti § 8 af kungl. förordningen
angående lagfart å fång till fast egendom den 16 juni 1875, att
därest det fång, hvarmed lagfaras skall, skett i enlighet med gällande författningar
om ändring eller utrifning af vattenverk, för lagfarts beviljande
ej är af nöden att med föregående fång lagfares eller att åtkomst styrkes
på sätt i den nyss åberopade paragrafen är föreskrifvet.

Bill. till Rikscl. Prof. 1908. 1 Samt. 2 Afd. 1 Band. 15 Höft. (N:is 34—40).

1

2

Motioner i Första Kammaren, N:o 34.

Det skulle kunna synas, som om det kunde vara likgiltigt, huruvida
den vederlagsjord, som från de i ett vattenafledningsföretag icke deltagande
hemmanen utbrytes, tillfaller de i företaget deltagande hemmanen eller dessas
ägare personligen, men så är förhållandet icke i verkligheten.

För ådagaläggande häraf må först erinras, att vid behandling af Kungl.
Maj:ts proposition i fråga om ändring af villkoren för lån från odlingslånefonden
år 1901 Riksdagen icke biföll propositionen oförändrad, utan
för sin del beslöt viss ändring af det föreslagna 4:de momentet, och Kungl.
Maj:ts den 14 juni samma år utfärdade nådiga kungörelse angående villkoren
för lån ur odlingslånefonden är äfven i den nämnda punkten affattad
i öfverensstämmelse med Riksdagens beslut. Men sådant oaktadt har
vid de lånefrågor, som sedermera afgjorts, icke följts de af Riksdagen beslutade
grunderna, utan de grunder, som föreslagits i Kungl. Majrts proposition,
d. v. s., att lånen endast beviljats till det belopp, hvartill enligt
den fastställda arbetsplanen kostnaden för vattenafledningen och afdikningen
beräknats uppgå »beträffande de lånesökandes andelar i företaget»,
med iakttagande, bland annat, att lånen ej fått öfverstiga 70 procent af
det jordförbättringsvärde, som belöpt »å lånesökandens mark», under det
att i Riksdagens beslut de här ofvan citerade uttrycken blifvit uteslutna.

Såsom skäl för en sådan inskränkning i lånebeloppen hafva kungl.
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och kungl. landtbrukss.tyrelsen i deras
utlåtanden anfört, bland annat, att lånesökandenas hemman skulle blifva
belastade med för hög skuldbörda, samt att förut varande inteckningshafvares
inteckningsrätt i dessa hemman förnärmades genom den s. k.
tysta förmånsrätten för odlingslånen.

Sålunda hafva, såsom här blifvit nämndt, i verkligheten odlingslån erhållits.
endast för torrläggning af de lånesökandes egen mark, men däremot
icke för torrläggning af den jord, som tillhört sådana hemman, hvilkas
ägare vid tiden för låneansökningen redan på grund af § 76 i dikningslagen
afsagt sig den båtnad, som genom företaget bereddes hemmanets
mark, och ej heller för sådana hemman, hvilkas ägare vid den nämnda
tiden hvarken anmält sig till deltagande i lånet eller afsagt sig båtnaden,
utan begagnat sig af det uppskof med bestämmandet häraf, som det nyss
åberopade lagstadgandet medgifvit.

Följden af ett sådant förfarande vid pröfning af låneansökningarna
måste ofta blifva ganska ödesdiger. Det är nämligen icke underligt, att
vid stora företag åtskilliga delägare så länge som möjligt uppskjuta med
att saga, ifrån, huruvida de vilja afsäga sig båtnaden eller icke, för att
under tiden vinna erfarenhet huru företagets utförande utfaller. Stor
ovisshet måste därför alltid blifva rådande hos dem, som önska företagets

Motioner i Första Kammaren, N:o 34.

3

utförande, huru stor anslutning till företaget, som slutligen kan påräknas.
Många, icke blott för delägarne, utan äfven för hela orten viktiga
och nyttiga vattenafledningsföretag komma af sådan anledning icke alls
till stånd. Och i sådana fall, där deltagare, äfven där dessa äro ganska
många, verkligen våga sig på företaget, måste för dem de största svårigheter
uppstå för anskaffande af nödiga medel till bestridande af utgifterna,
då odlingslån ej beviljas dem till högre belopp än deras egna andelar i
de beräknade kostnaderna för torrläggningen, oaktadt de måste anskaffa
medel för torrläggningen äfven af de öfriga delägarnes mark.

Annorlunda skulle förhållandet ställa sig, därest odlingslån kunde erhållas
till belopp motsvarande hela vattenafledningskostnaden, förutsatt
denna kostnad icke öfverstege viss procent — i förutnämnda nådiga kungörelse
bestämd till 70 — af det j ordförbättringsvärde, som beräknats
vinnas genom torrläggningen dels af lånesökandenas mark, dels af deras
andelar i marken, hvilka afsåga sig båtnaden af företaget.

För att undanröja ett af de väsentligaste hindren för låns beviljande
till sådant belopp, synes det vara af stor vikt, att bestämmelse sker därom,
att den veaerlagsjord, som utbrytes från sådana hemman, hvilka icke
deltaga i ett vattenafledningsföretag, tillfalla de i företaget deltagande
hemmanen och icke endast dessas ägare personligen. Genom en dylik
bestämmelse skulle staten nämligen beredas säkerhet för odlingslånet icke
blott i de hemman, som i företaget deltaga, med det förhöjda värde dessa
hemman erhålla genom det att deras vattensjuka mark torrlägges och odlas,
utan äfven i all den mark, som samma hemman tillskiftas af den vederlagsjord,
hvilken utbrytes från sådana hemman, som icke deltagit i företaget.

Blefve en sådan ändring vidtagen, skulle innehafvarne af inteckningar
uti de i vattenafledningen och lånet deltagande hemman naturligtvis lida
väsentligt mindre af den s. k. tysta förmånsrätt, som odlingslånet beredts,
eftersom det intecknade hemmanet förbättrats såväl därigenom att
all dess egen förut vattensjuka och därför värdelösa mark torrlagts och
odlats som ock därigenom att hemmanet erhållit mer mark än tillförene,
också denna torrlagd.

Det torde knappast behöfva erinras, att innehafvare af inteckningar
uti sådana hemman, hvilkas ägare afsagt sig båtnaden af företaget, icke
skulle lida genom den här ifrågasatta förändringen. I afseende på dessa
hemman skulle nämligen inteckningsförhållandena blifva alldeles oförändrade,
ty äfven med de nuvarande stadgandena måste sistnämnda hemman
afstå vederlagsjord, hvilken jord inteckningen följaktligen sedermera
icke kommer att gravera.

Motioner i Första Kammaren, N:o 34.

Det i kung!, kammarkollegii ofvan åberopade kungörelse förekommande
uttrycket »hemman» synes lämpligen böra utbytas emot »hemman
eller lägenhet», emedan det gifvetvis ofta måste förekomma, att äfven afsöndrade
lägenheter ingå uti vattenafledningsföretag.

Under åberopande af hvad här blifvit anfördt, får jag härmed föreslå,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
hemställa att, med upphäfvande af dels hvad som blifvit
i Kungl. Maj:ts nådiga bref den 21 maj 1869 föreskrifvet
angående naturen af de lägenheter, som afstås från
hemman i följd af vattenaftappningar, dels hvad som
stadgas i § 8 af nådiga förordningen den 16 juni 1875
i fråga om lagfart å fång, som skett i enlighet med
gällande författning om ändring eller utrifning af vattenverk,
Kung]. Maj:t måtte förordna:

att, därest ägare af ett hemman eller en lägenhet i
den ordning, som stadgas uti gällande lag om dikning
och annan afledning af vatten, afsagt sig den båtnad,
som genom ett vattenafledningsföretag beredes hans jord,
samt till följ d häraf utaf hans genom företaget förbättrade
mark vederlagsj ord utbrytes och de kvarstående deltagarne
i företaget tillskiftas, den jord, som af sådan
anledning tillskiftas kvarstående deltagare, skall anses i
allo tillhöra det hemman eller den lägenhet, för hvilken
sådan kvarstående deltagare uti företaget ingått.

Stockholm den 25 januari 1908.

Th. af Ekenstam.