Motioner i Första Kammaren, N:o 34 (Motion 1897:34 Första kammaren)

Motioner i Första Kammaren, N:o 34.

N:o 3é.

Af herr Söderberg, om åtskiljande af nu förenade kamrersoch
kassör stjenster vid åtskilliga riksbankens afdelningskontor.

Under en följd af år hafva inom Riksdagen yppats stridiga meningar
angående lämpligheten af riksbankens utvidgning genom afdelningskontors
inrättande i landsorten. Nu mera synas stridigheterna
i berörda hänseende hafva bragts till ända derigenom, att den uppfattning,
enligt hvilken en utvidgning af riksbanken i angifna rigtning
vore för landets utveckling synnerligt gagnelig, tillvunnit sig erkännande
och afgått med fullständig seger.

Såsom en konseqvens häraf torde inom en icke särdeles lång
tidrymd afdelningskontor af riksbanken vara i allmänhet upprättade
inom rikets alla län. För den skull ligger det magt uppå att tillse,
det organisationen af redan befintliga och snart blifvande kontor blifver
på bästa möjliga sätt genomförd. Åtskilliga önskningsmål, som förtjena
att beaktas, kunna emellertid i fråga om organisationen framställas.
Beträffande de mindre afdelningskontoren, der endast två å tre ordinarie
tjenstemän, förutom ombudsmannen, äro anstälda, har fördelningen
af göromålen icke blifvit rätt väl afpassad. Såsom helt naturligt är,
inverkar detta menligt på den trygghet, som måste vara utmärkande
för en rigtigt ordnad bankverksamhet. De bestämmelser, som äro
gifna angående kontrollen, blifva icke heller fullt effektiva, om ock
dess bättre någon förlust för riksbanken hittills icke inträffat.

Att en förening hos en och samma person af de göromål, som
enligt sakens natur tillkomma kamrerare- och kassörstjensterna, icke
kan vara särdeles ändamålsenlig bör utan svårighet kunna inses. KamBih.
till Riksd. Prof. 1897. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 12 Höft. (N:is 34, 35.)

2 Motioner i Första Kammaren, N:o 34.

reraren har nemligen att, bland annat, under expeditionstiden mottaga
lånehandlingar, besvara förfrågningar och meddela upplysningar rörande
låneärenden. Kassören åter skall samtidigt betjena allmänheten med
att utan tidsutdrägt dels mottaga insättningar, dels verkställa utbetalningar.
Att han derunder skall kunna af andra tjensteärenden kallas
bort ifrån kassagöromålen är i hög grad olämpligt. Olämpligheten
häraf ökas, i samma mån omsättningen tillväxer och rörelsen blir
lifligare.

Redan år 1888 rigtades uppmärksamheten på önskvärdheten af
kamrers- och kassörstjensternas åtskiljande, i det en motion n:o 42 i
sådant syfte då väcktes inom Första Kammaren. Förliden riksdag
afgåfvos angående samma sak två lika lydande motioner, en i hvardera
kammaren (nemligen n:o 39 i Första Kammaren och n:o 120 i
Andra Kammaren).

I sitt utlåtande n:o 11 afstyrkte visserligen bankoutskottet de
båda motionerna, hufvudsakligen derför, att den föreslagna ändringen,
om än förtjent af ganska stort afseende, syntes kunna utan olägenhet
uppskjutas. Då det emellertid är allt annat än ändamålsenligt att
fortfarande bibehålla föreningen af två tjenster, hvilka omfatta göromål,
som i afseende på arten och beskaffenheten icke kunna med vederbörlig
omsorg och full trygghet samtidigt handhafvas, så vill det synas,
som skulle alla skäl tala för, att en ändring vidtages ju förr desto
hellre.

På grund af hvad sålunda anfördt blifvit, tillåter jag mig vördsammast
hemställa,

att kamrers- och kassörstjensterna vid de riksbankens
afdelningskontor, der nämnda befattningar
äro förenade, måtte åtskiljas samt tjensterna vid dessa
kontor så ordnas, som den föreslagna förändringen
föranleder.

Om remiss till bankoutskottet anhålles.
Stockholm den 28 januari 1897.

P. M- Söderberg.