Motioner i Första Kammaren, N:o 34 (Motion 1892:34 Första kammaren)

Motioner i Första Kammaren, N:o 34.

ro."»'' ,1.. -uU, 0<i

1 f f i i '' '']

N:o 3é*

v . ! ; . • ; i : r • . * _ *

■ 1 '' > 1 u ! *'' ;'' • 1 i: '' i J|‘: • • ; i '' 1 • •. {: i •, t i (1 t :! • : t • '' u r 1, . ''. -, ■. , '' 1 '' F ‘ . /, ;; v

5 -U M, u Kfirrrcj }.v’ -,>!?>. 1 iwt!nr m» f -/V* <<:

Af herr Sanne, angående skrifvelse till Konungen i fråga om befrielse
från konsulatafgifts erläggande för svenska fartyg
samt rörande konsulatväsendets ombildning.

. I j j '' '' , ,f . , i.. , , , , ,| ,

Den svenska sjöfartsnäringen har under en lång följd af år arbetat
under mycket tryckta förhållanden, hvilket gjort att densamma ej
utvecklat sig, såsom förhållandet är i flera andra länder. Många orsaker
torde hafva bidragit härtill och bland dessa inverka i icke ringa
mån, att sjöfartsnäringen är ganska tungt beskattad genom åtskilliga
pålagor. Af dessa är den, som erlägges för konsulatväsendet, ganska
betungande. I Kongl. Maj:ts nådiga förordning angående konsulatväsendet
af den 4 november 1886 lyder nemligen § 103 sålunda:

»1. Konsulatafgift skall i hamn, der konsul eller vice konsul
finnes anstäld, erläggas för hvarje svenskt eller norskt handelsfartyg,
som derstädes till större eller mindre del lossar eller lastar eller både
lossar och lastar, med 6,35 öre för hvarje ton af fartygets afgiftspligtiga
drägtighet.

2. För fartyg, som i flera hamnar lossar delar af samma last eller
intager last och fyllnad deri, skall denna afgift erläggas endast i den
första hamnen, der lossning eller lastning egt rum. I öfriga hamnar
skall erläggas endast half afgift, dock att för fartyg, som i samma hamn
både lossar och lastar, i alla händelser hel afgift bör erläggas.

3. Fartyg, för hvilket under loppet af ett kalenderår i eu hamn
erlagts konsulatutgifter, hvilkas sammanlagda belopp motsvarar det femdubbla
beloppet af en hel konsulatafgift för samma fartyg, skall under

Bih. till Itiksd. Prat. 1892. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 11 Höft. (N:o 34).

Motioner i Första Kammaren, N:o 34.

återstående delen af året vara från vidare erläggande af konsulatafgift
i samma hamn befriadt.»

De afgifter, som rederierna sålunda måste betala, utgöra den
väsentligaste delen af till konsulatstaten anslagna belopp till löner
m. m. Det åligger dessutom svenska fartyg att betala konsulerna särskilda
afgifter, då deras biträde erfordras, enligt i nämnda kongl. förordning,
§ 107, faststäld taxa. Då konsulerna äro till icke allenast för
sjöfartsnäringen utan äfven för handel och industri, synes det vara
obilligt, att ifrågavarande näring ensam skall så mycket beskattas för
detta ändamål.

Sjöfartsnäringskomitén, som 1890 aflemnade sitt betänkande, ingick
äfven i undersökning om nämnda afgifter och lemnade en redogörelse
öfver desamma i olika länder. På grund af denna jemförande
undersökning yttrar komitén å sid. 56:

»Af nu lemnade öfversigt synes framgå, att den beskattning, som
svenska fartyg i likhet med de norska äro i främmande hamnar underkastade
i form af konsulatafgifter, i många fall utgår med högre belopp
än de afgifter af samma slag, som hvila på andra nationers fartyg,
hvilket förhållande väl kan tänkas i sin mån verka hindrande under
den ständigt växande täflingen i fraktfarten. Ehuru det under sådana
omständigheter visserligen vore önskligt att i berörda afseende kunna
bereda någon lindring för vår sjöfart, måste dock härvid icke lemnas
ur sigte, att konsulatafgifterna till väsentlig del utgöra bidrag till upprätthållande
af det för de båda förenade rikena gemensamma konsulatväsendet,
hvarför spörsmålet om förändring uti ifrågavarande afgifter
icke lämpligen synes kunna afgöras i det ena landet, utan att samtidigt
i det andra riket beslut fattas i enahanda syfte. De förenade
rikenas nuvarande konsulatorganisation har ock helt nyligen eller vid
slutet af år 1886 blifvit genomförd, dervid de nu utgående konsulatafgifterna
blifvit till beloppet bestämda.»

»I den mån nedsättning sker i dessa afgifter, som till stor del
ingå till den för konsulernas aflöning upprättade konsulatkassan, måste
naturligtvis, om kassan fortfarande skall kunna tillgodose de anspråk,
som ställas på henne, dess öfriga inkomster ökas. Dessa utgöras af anslagen
från svenska och norska statsverken, af hvilka det förra har att
lemna fyra sjundedelar och det senare tre sjundedelar af hvad som är
erforderligt.»

Sjöfartsnäringskomitén föreslår vidare åtskilliga lindringar i konsulatafgifternas
utgörande, hvilka förslag dock icke ännu ledt till något
resultat.

Motioner i Första Kammaren, N:o 34. 3

Af hvad sålunda anförts framgår, att komitén, med hänsyn dels
till frågans unionella beskaffenhet och dels till den större utgift, som
derigenom skulle uppstå för det svenska statsverket, ej ansett sig kunna
föreslå borttagande af konsulatafgiften, utgående med 6,36 öre per registerton.
t h 1

Då de norska rederierna, lika väl som de svenska, nu emellertid
påyrka borttagandet af denna skatt, synes tidpunkten vara lämplig att
helt och hållet afskaffa densamma samt låta de svenska fartygen, i likhet
med de engelska, betala konsulerna endast för de tjenster, som de
göra — allt enligt gällande taxa.

Omförmälda konsulatafgift af 6,36 öre per registerton måste ovilkorligen
betraktas som en skatt på sjöfartsnäringen. Då nu denna skatt
pålagts å administrativ väg utan Riksdagens hörande, bör detta vara
ett ytterligare skäl för dess afskaffande.

Hvad för öfrigt sjelfva konsulatinstitutionen vidkommer, vore det
önskligt, om densamma kunde ombildas. De lönade konsulat, som äro
besatta med svenska eller norska undersåtar, äro i regel till stor nytta,
och många fall torde kunna påvisas, då dessa konsuler gjort rederierna
stora tjenster, derigenom att de medelst sin kännedom af landets lagar
och förhållanden på de olika platserna skött rederiernas affärer så, att
betydliga förluster undvikits. Annorlunda är dock förhållandet, der utländska
undersåtar äro anstälda såsom konsuler eller vice konsuler,
särskilt, i aflägsna^ länder och på sådana platser, hvarest ej engelska
är hufvudspråket. På dylika ställen måste nemligen kaptenerna, i anledning
af bristande språkkunskap, alldeles förlita sig på konsulns utsago.
Om nu haverier eller andra svårigheter uppstå, är konsuln den
i allt bestämmande. Intet hindrar,, att han då kan begagna sin ställning
för att rikta sig sjelf, eller gynna sina vänner på platsen, allt på
rederiernas bekostnad, och hade det mången gång varit mycket bättre
för rederier, om ej någon konsul i sådana fall funnits att tillgå. Det
vore sålunda önskvärdt, att de lönade konsulaten kunde ökas i antal
och besättas med lämpliga svenska eller norska undersåtar, hvaremot
en del vice konsulat, hvilkas innehafvare hvarken begripa svenska eller
engelska språken, borde indragas och endast sådana tillsättas, då fullt
passande personer finnas villiga att emottaga uppdraget.

På grund af hvad jag här ofvan anfört, tager jag mig friheten
vördsamt föreslå,

att Riksdagen behagade besluta att i skrifvelse
till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t måtte taga

Motioner i Första Kammaren, N;o 34-

i öfvervägande, om icke de svenska fartygen kunde
befrias från erläggande af den med 6,36 öre per
registerton utgående konsulatafgiften; samt att äfven
taga i betraktande, huru vida icke en ombildning af
konsulatväsendet kunde ske i sådant syfte, att flera
aflönade konsulat upprättades och besattes med lämpliga
personer af svenske eller norske män.

-! t-J !''-)'';■■ ! -f’ '' ■ n ■■ .j. ,,ftr ; ,!•• fl ■ ,i'',J

Stockholm den 27 april 1892.

i'' /i ^

,j. , .,''p . :

. Ii ''■ i '' .''ii ; '' T . ,

Jo •>,

J. N. Sanne.

fp i

Hl!, I

STOCKHOLM, P. A. VYMANS EFTERTRÄDARE, 1892,