Motioner i Första Kammaren, N:o 34

Motion 1890:34 Första kammaren

15

Motioner i Första Kammaren, N:o 34

till jag förmodar denna min motion blifver remitterad,
måtte, om mitt förslag icke i allo godkännes, på det
sätt formulera stadgandet om den föreslagna lagförändringen,
att de af mig antydda syftemål vinnas.

Stockholm den 27 januari 1890.

G• Andersson.

N:o 34.

Af herr Korg, med förslag till ändring af giftermålsbalken i
vissa delar.

Gentemot de sträfvanden till familjebandens upplösning och den
kristna moralens undergräfvande, som i våra dagar med allt större
styrka framträda, är det af nöden, att alla vänner af en rätt fattad
sedlighet enigt samverka genom åtgärder, som afse att stärka den på
ett fast äktenskap grundade familjen och bereda rum för en högre och
renare uppfattning af denna för samhällets bestånd så högvigtiga institution.

I detta afseende lemnar den moderna lagstiftningen äfven i Sverge
rum för en väsentlig anmärkning. Enligt svensk lag (giftermålsbalken
kap. 1, § 6) gifves nemligen rätt åt qvinna att träda i gifte redan då
hon fylt femton år. Det inses lätt och styrkes dessutom af all erfarenhet,
att en qvinna vid så tidig ålder blott i ytterst sällsynta fall
kan vara vuxen att uppbära eller ens medveten om de pligter och det

16 Motioner i Första Kammaren, N:o 34.

ansvar, som följa med det vigtiga steg, hvilket för hela lifvet förenar
två menniskors öden och afgör öfver deras väl eller ve. Det kan ej
vara enligt med en på religiös och sedlig grund hvilande uppfattning
af lifvets vigtigaste handling, att låta den begås af ett barn, hos hvilket
man ej ens eger rätt att påräkna förmåga att bära dess kroppsliga och
andliga följder. Det kan här ej ens blifva tal om en förening mellan två
fullmogna menniskor, som af egen fri vilja beslutit dela lifvets lust och
nöd. En femton-, sexton- eller sjuttonårig brud kan ju ej rimligen ega
de egenskaper, som fordras för att påtaga sig en dylik uppgift. Men
då är också regeln, att dylika äktenskap å hennes sida vanligtvis äro
på förhand uppgjorda af föräldrarne, visserligen i bästa afsigt att bereda
sitt barns väl, men med föga eller intet afseende på detta barns
egen vilja, och mycket ofta med högst förderfliga följder för hela dess
framtida lycka. Dylika merendels på egennyttiga beräkningar grundade
förbindelser pläga vanligen icke föra lycka med sig, utan snarare
leda till split och kallsinne makarne emellan, och ofta nog leda till
skilsmessa.

Med oj afviga bevis låter sig ock styrkas, att dylika i otid ingångna
äktenskap öfva ett högst menligt inflytande på såväl moderns som
afkommans helsa och kroppsliga utbildning. Sålunda är det utrönt,
att dödligheten är mycket större bland qvinnor, som gift sig för tidigt,
liksom ock bland deras barn, medan en betydligt högre grad af sundhet
och lifskraft finnes hos de qvinnor, som först vid uppnådd kroppslig
och andlig mognad trädt i gifte, äfvensom bland deras afkomma. Allt
detta kan styrkas med en mängd exempel, som blifvit insamlade från
alla delar af verlden och på det mest ovederläggliga sätt bevisa de
menliga följder, som i otid ingångna äktenskap medföra för menniskans
kroppsliga och andliga välfärd.

Äfven ekonomiska olägenheter följa dermed. Då åldersgränsen
för qvinnans inträde i äktenskap är sex år lägre än för mannen,
så leder detta till, att antalet ogifta qvinnor i äktenskapsåldern är långt
större än antalet män, ja stundom öfverstiger detta med mer än hälften.
Härmed följer åter, att qvinnan är långt mindre fri i val af make än
mannen och ofta nog nödgas finna sig i att taga en dålig man, för att
väl bli gift och ej på gamla dagar stå oförsörjd. Men i alla fall måste
en stor mängd öfvertaliga qvinnor förblifva ogifta och, dä de nu måste
försörja sig sjelfva, trängas med männen på arbetsmarknaden och göra
det svårare för dem att försörja sig och de sina.

Det har också visat sig, att de äktenskap, der bruden är mycket
ung, ofta nog obetänksamt ingås vid första möjliga tillfälle till arbets -

IT

Motioner i Första Kammaren, N:o 34.

förtjenst, som kan gifva medel till bosättning, men utan tillräcklig'' ekonomisk
grundval för framtiden. Särskild! är detta fallet i fabriksdistrikt,
der en tillfällig arbetsbrist är nog att kasta en mängd af dessa obetänksamt
grundade familjer på fattigvården. Har åter qvinnan vid sitt
gifte nått myndig ålder, är alltid större utsigt för, att hon hunnit, afsätta
en liten sparad styfver, som gör det lättare att möta framtiden
med dess vexlingar. Enär skilnaden i ålder mellan makarne visat sig
i regeln vara störst i de äktenskap, der bruden är gift i tidig ålder,
hafva dessa tidigt gifta hustrur mycket större utsigt än andra att förlora
sina manlige försörjare och såsom enkor mången gång falla fattigvården
till last Ett

annat icke mindre vanligt förhållande, som särskild! ofta
inträffar på vår landsbygd, är att de mycket tidiga giftena medföra
så ringa skilnad i ålder mellan föräldrar och barn, att de förra ännu
stå i sin kraftigaste medelålder, då de senare redan äro fullvuxna och
fordra att få komma fram i verlden. Ur den oundvikliga trängsel, som
då uppstår, härflyta ofta slitningar, som kunna leda till de bedröfligaste
följder, Indika stundom spränga alla familjeband. De vackra familjetaflor,
som då och då erhållas, af ända till fem slägtled, som sämjas
under ett tak, taga sig kanske något olika ut för den medelåldrige
familjefadern, som det åligger att försörja såväl den åttio- eller nittioårige
mormodern som det späda barnbarnet. De s. k. undantagstvisterna,
som fylla några af de sorgligaste bladen i vår rättegångshistoria, visa
tydligt nog, huru detta åliggande stundom kan fyllas. Att de för tidiga
äktenskapen mer än något annat bidraga till denna slägtenas alltför
hastiga vexling är lika uppenbart, som att deras afskaffande mer än
något annat skulle verka till inskränkning deri.

f^kälen mot de för tidiga äktenskapen skulle kunna mångfaldigas
nästan i oändlighet. Här må blott tilläggas, att den omsorg, som
hvarje djuruppfödare pålägger sig, att hans boskap ej må lemna afkomma
förr än den blifvit fullt utvuxen, på det att afkomman må blifva
sund och kraftig, — denna omsorg lemnar han stundom alldeles å sido,
då det gäller menskliga varelser och dertill hans egna barn, och
lagen, som så noga omgärdat rätten att köpa och sälja fast egendom,
och som rättvisligen med sådan omsorg uteslutit den omyndige, —
lagen, som med sådan stränghet vakar öfver hans eller hennes egodelar,
har lemnat det öppet för den omyndiga qvinnan att alltifrån sitt
femtonde år fritt förfoga öfver sin person, och dermed bestämma ej
blott om sin egen, utan ock om kommande slägtens hela framtida
välfärd.

Bih. till Riksd. Prof, 1890. 1 Sami 2 Afä. 1 Band. 9 Käft.

.3

18

Motioner i Första Kammaren, N:o 34.

Olågenheterna häraf skulle dock betyda mindre, om det blott
vore ett fåtal unga qvinnor, som gjorde bruk af denna olyckliga frihet.
Men det visar sig tvärt om, att deras antal varit ganska stort. Under
de tio åren 1871—80 gifte sig i Sverge 281,498 qvinnor för första
gången, och af dem 29,112 eller 10,55 0/0, före fylda tjuguett år. Dessa
giften i otid voro under de tio åren stadda i stark tillväxt, och uppgingo
1871 till 8,74 °/0, men 1880 ända till 13,27 °/0 af hela antalet.
De för tidiga äktenskapens antal stiger och faller, allt efter som de
yngre åldersklasserna af befolkningen äro mer eller mindre talrika.

En ändring häri påkallas alltså af ett trängande behof, och skall
den tillfredsställa ett vaket rättsmedvetandes kraf på samma gång som
vetenskapens och lifvets fordringar på ett i kroppslig och andlig måtto
sundt och lifskraft^ slägte, så låter den sig svårligen utföras på mer
än ett sätt. Detta sätt är att låta äktenskapsåldern sammanfalla med
myndighetsåldern, så att qvinnan lika väl som mannen finge träda i
gifte först vid fylda tjuguett års ålder. Då ju någon åldersgräns måste
sättas, är denna af alla sakkunnige erkänd och af all erfarenhet visad
såsom den bästa och lämpligaste. Detta naturligtvis oafsedt de många
undantagsfall, der den omyndige kan hafva nått större mognad än den
myndige, och som här lika litet kunna undvikas, som i alla andra fall,
såsom vården af egendom och dylikt, der samhället funnit nödvändigt
föreskrifva en viss åldersgräns för fullmyndighet.

Detta sätt för en ändring skulle medföra den fördelen, att vår
äktenskap slagstiftning i ofantlig grad förenklades. Huru förfaras skall
då myndig qvinna gifter sig, derom är lag stiftad, och således ingen
ny behöflig. Det hela komme att bestå deri, att en del stadgande]!,
som genom förändringen förlorat all kraft och verkan, ur lagen uteslötes,
och några af de qvarstående förenklades. Kongl. föroreningen
af 8 november 1872 om giftomannarättens upphörande för myndig mö
torde bland annat kunna försvinna ur lagen, enär denna rätt ju af sig
sjelf bortfölle i och med en lag, som tilläte endast myndig mö att
gifta sig.

Det allvarsammaste inkast, som kunde göras mot förslaget, vore
väl det, att om utsigten till äktenskap vore afstängd för den omyndiga
qvinnan, kunde lätt hända, att olagliga förbindelser trädde i stället för
lagliga äktenskap; och det vore att bota ett ondt. med ett hälften värre.
Men då i Sverge under åren 1871—80 medelåldern för de qvinnor, som
födt oäkta barn, uppgick till den oväntadt höga siffran af 27,83 procent,
och då bland dem endast voro 6 procent, som ännu icke uppnått det
tjuguförsta lefnadsåret, så inses det lätt, att det icke är de yngsta

Motioner i Första Kammaren, N:o 34.

19

({vinnorna, som utsättas för de största frestelserna. Den anledning till
ett ökadt antal sedliga afsteg, som skulle ligga i ett minskadt antal
äktenskap, förefinnes icke heller, då antalet af män, som kunna och
vilja gifta sig, icke inskränkes.

Samma skäl, som tala för höjande af qvinnans äktenskapsålder,
tala äfven och med samma styrka för höjande af den ålder, då förberedande
steg till äktenskap må tagas. År det af vigt, att ingen
gifter sig före myndig ålder, så är det naturligtvis lika vigtigt att.
ingen, vare sig man eller qvinna, före denna ålder ingår sådant aftal,
som till äktenskap förbinder, afslutar fästning eller trolofning eller uttager
lysning. Fordras för det ena en myndig mermiskas mogna och
fria vilja, måste den lika ovilkorlig! fordras för det andra.

Fn mycket befogad fordran är emellertid, att en förändring, som
så starkt bryter emot -häfdvunna föreställningssätt, må ske varsamt och
med sådana öfvergångar, som lemna rådrum att växa in i de nya förhållandena.
Sålunda böra bland annat de qvinnor, som vid den nya
lagens införande fylt femton men ej tjuguett år, fortfarande behålla
den rätt att gifta sig, som redan vore dem medgifven, då alltså en
sexårig öfvergångstid skulle föregå reformens fullständiga genomförande.
Vidare borde omyndiga qvinnor, liksom nu omyndige män, i trängande
fall få träda i gifte, om Konungen dertill lof gifver, i hvilka fall giftomannarätten
naturligtvis stode qvar. Hithörande stadganden torde
böra sammanföras på ett ställe, vare sig i en särskild förordning eller
kanske hellre i ett kapitel om äktenskap af omyndige, som fogades
till giftermålsbalken efter dess slut. Att stadga särskild laga påföljd
för den sig omyndig gifter torde ej vara nödigt, då i ty fall 2 kap. 12
§ giftermålsbalken om ansvar för olaga vigsel lärer lemna full trygghet.
Anses ändock ett dylikt stadgande af nöden, torde det kunna
insättas i stället för 2 kap. 10 §, som föreslås att utgå.

Då jag ansett mig böra i här nedan formulerade lagparagrafer
affatta mitt förslag, har detta endast skett för att möjligast tydligt angifva
syftet med de önskade lagändringarne, men icke med anspråk att
härmed hafva åt dem gifvit en juridiskt nöjaktig form. För dess vinnande
torde de fast hellre böra underkastas en strängt nagelfarande pröfning
af erfarne jurister; och litar jag i ty fall på att lagutskottet, till hvilket
jag anhåller att motionen må hänvisas, skall göra sitt bästa.

På grund af hvad nu anförts tillåter jag mig alltså föreslå:

att Riksdagen, med upphäfvande af alla häremot stridande lagstadganden,
ville för sin del besluta, att nedanstående delar af giftermålsbalken
måtte erhålla ungefär följande ändrade lydelse:

20 Motioner i Första Kammaren, N:o 34.

Kap. 1. Om laga giftermål.

§ 1. Vill man hjonelag bygga, då skall man mö begära, och ej
med våld taga, eller hemliga till sig locka,

§ 2. (Lika med nu varande § 5)

§ 3. Man eller qvinna må ej i äktenskap träda, eller sig fästa

eller trolofva eller lysning till äktenskap uttaga, ej heller annorledes
sig till äktenskap förbinda förr än de fy It tjugu ett år, utan Konungen
pröfvar skäligt lof dertill gifva.

Kap. 2. Om dem, som äktenskap med hvarannan ej bygga må.

§ 10. (Utgår.)

Kap. 3. Om fästning och trolofning.

§ 1. Då fästning ske skall, böra fyra vittnen närvara, tvenne å

mannens vägnar och tvenne å hennes. Sker det annorlunda, vare den

fästning ogild.

§ 2. Nu förbinder man sig skriftligen till äktenskap, hafve endera
sedan ej magt det löfte rygga eller sig annan fästa.

§§ 3—7 (= nu varande §§ 5—9.)

§ 8. (Nu varande § 10.) Häfdar man qvinna under äktenskapslöfte,
då skall han taga henne till äkta, om hon det påstår och så
snart hon uppnått myndig ålder. År han motvillig--— efter gifva

vill.

Kap. 6. Om giftermål mot föräldrars vilja.

§ 1. (Nu varande § 2.) Gifter sig son eller dotter mot föräldrars
vilja, medan han eller hon i deras hus vistas och bröd deras
äter; sker det af förakt eller sidvördnad eller med den, som ej häfver
godt namn och rykte, hafve då de våld göra honom eller henne arflös.

§ 2. Nu kan så hända, att fader eller moder hindrar det giftermål,
som lagligen sökes; pröfve då domaren, om skäl dertill är. Af
föräldrar må barn hvarken böter eller skadestånd i ty mål söka.

Kap. 7. Huru lysning skall ske, o. s. v.

§ 1. (Utgår.)

21

Motioner i Första Kammaren, N:o 3å.

Kap. 8. Huru förord ske må, o. s. v.

§ 1. Vilja man eller qvinna göra förord sig emellan —--

— — del af äktenskapsförord.

Kap. 18. Om äktenskap af omyndige.

§ }■ Man eller qvinna, som före tjuguett års ålder vill i äktenskap
träda, göre derom ansökan hos Konungen. Vid denna ansökan
bör fogas dels intyg om föräldrars eller laga målsmans samtycke, dels
vederböiande pastors intyg’ om sökandens ålder, fräjd och kristendomskunskap,
dels ock bevis från kommunen, att manlig sökande eger utväg
att sig och hustru försörja, Ej må sådan ansökan bifallas utom i fall,
som synnerligen trängande synas.

§ 2. Qvinna, som fylt femton men icke tjuguett år, innan sistnämnda
ålder i lag bestämdes såsom den lägsta för qvinnans inträde
i gifte, vare fortfarande berättigad att utan särskild ansökan hos Konungen
ingå äktenskap. För sådana fall gälle fortfarande de bestämmelser
om giftomannarätt, om målsmans samtycke till giftermålet och hvad
dermed följer, som dessförinnan varit i gällande kraft,

Skulle emellertid Riksdagen anse en vidare utredning af frågan
än den Riksdagen är i tillfälle åstadkomma vara erforderlig, vågar jag
föreslå:

att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t måtte
anhålla, det täcktes Kongl. Maj: t låta verkställa eu
dylik utredning samt derefter förelägga Riksdagen
förslag till lagändringar i ofvan angifna syfte.

Stockholm den 27 januari 1890.

F. T. Borg.

Bill. till Riksd. Prof. 1890. 1 Sami. 2 Afä. 1 Band. 9 Höft.

4