Motioner i Första Kammaren, N:o 33

Motion 1891:33 Första kammaren

Motioner i Första Kammaren, N:o 33.

t

N:0 38.

Af herr L i til {luder, om anslag för uppmuntrande af bränntorfsindustrien
inom landet.

Sveriges förbrukning af importerad stenkol och koks är stadd i ett
oafbrutet stigande. Förbrukningen af dessa båda utländska varor uppgick
år 1889 enligt officiella siffror till ett värde af mer än 20 millioner kronor
och kan med säkerhet antagas snart komma att uppgå till 30 millioner.
Detta förhållande borde i flere afseende!! vara egnadt att ingifva fosterlandsvännen
farhågor för framtiden. Dels är denna årliga tribut till
utlandet mycket tärande på landets ekonomiska tillgångar, dels innebär
den omständigheten, att vi från främmande länder måste förskaffa oss det
bränsle, som vi oundgängligen behöfva för vår ångbåtsflotta, våra jernvägar
och våra industriella verk, ett så stort beroende af andra, att de
följder, som häraf kunna uppstå, knappast låta sig beräknas. Med hvarje
tillökning af vår ångbåtsflotta, hvarje utvidgning af vårt jern vägsnät,
hvarje ny industriel anläggning, för hvars drift stenkol erfordras, ökas
dessa våra utgifter och detta vårt beroende af utlandet. Det låter sig
mer än väl tänkas, att vår kolossala stenkolsimport genom ett utbrutet
krig eller andra omständigheter kunde för en längre tid omöjliggöras.
Hvad blefve väl följden häraf? Då tillgången på inhemska stenkol är
försvinnande liten i förhållande till behofvet, är det under angifvet förhållande
sannolikt, att trafiken på våra jernvägar skulle afstanna, att
flertalet af våra industriella anläggningar skulle nedläggas, och möjligen
att våra krigsfartyg af brist på bränsle kunde tvingas till overksamhet.

Sådana olyckor borde dock aldrig behöfva inträffa i vårt land, åt
Bih. till Itiksd. Prof. 1891, 1 Samt. 2 Afd. 1 Band. 10 Käft. 1

2

Motioner i Första Kammaren, N:o 33.

hvilket försynen med frikostig hand skänkt en stor rikedom på bränsle
uti dess torfmossar. Om vi förstode att rätt tillgodogöra oss dem, skulle
vi åtminstone på ett område kunna skaffa oss ett oskattbart oberoende af
utlandet. Vi skulle dessutom åt Sverige kunna bevara en god del af de
millioner, hvilka årligen strömma till England eller Tyskland för stenkolsinsköp.
Vi skulle i icke ringa mån kunna bespara våra skogar den
årliga minskning i deras värde, som landets kolossala förbrukning af ved
medför. Och ett rätt tillgodogörande af bränslet i våra mossar skulle
till sist utan tvifvel blifva en mägtig häfstång för främjandet af vår industri,
och särskilt vår jernhandtering skulle derigenom komma att taga
ett jättesteg framåt.

Det nordligaste Sveriges omätliga malmtillgångar blifva först då eu
verklig och outtömlig rikedomskälla, när malmen kan på stället nedsmältas
och förädlas, och det kan den först, om riklig tillgång finnes på billigt
och godt bränsle. Norrbotten innehåller oöfverskådliga träsk, ur hvilkas
ofruktbara mossar nödigt bränsle både kan och bör framdragas. Det är
emellertid icke Norrbotten allenast, som gömmer dylika skatter. Nära
nog på hvarje qvadratmil af Sveriges jord finnas mossar, och sättet för
ett rationelt tillgodogörande af dessa är sålunda en sak, som bör vara af
alldeles direkt intresse för folket i alla delar af värr, land.

Genom svenska mosskulturföreningens berömvärda sträfvanden har
allmänhetens uppmärksamhet blifvit fäst på, hvilket värde våra mossar
i flera afseenden ega. Ur nämnda förenings tidskrift (1888 års årgång,
häft. 1, sid. 20) tillåter jag mig att återgifva några af ingeniör Th.
Palmberg meddelade uppgifter:

»Vårt land är mycket rikt på mossar — enligt offentliggjorda beräkningar
finnas inom Sverige omkring tio millioner tunnland sådana —
och i södra Sverige är Småland det landskap, der de förekomma i största
mängd.

»Så finnas inom Jönköpings län omkring 400,000 tunnland mossar
och sank mark och inom Kronobergs län omkring 261,000 tunnland.

»Häraf äro så stora delar goda och värdefulla torfmossar, att man
kan beräkna, att omkring hälften af dessa arealer är användbar för bränntorfsberedning.
Dessa mossars djup varierar från 3,5 till 20 fot och
derutöfver.

»För att visa, hvilka ofantliga tillgångar på bränntorf, som här
finnas, vill jag blott anföra, att ett tunnland torfmosse om blott 6 fots
djup innehåller 336,000 kub.-fot rå torfmosse, som efter upptagning, bearbetning
och torkning kan beräknas blifva 140,000 kub.-fot torr bränntorf.
Beräknar man blott hälften af Jönköpings och Kronobergs läns

Motioner i Första Kammaren, N;o 33.

3

mossar, såsom ofvan anfördt är, till dugliga torfmossar, så finnes likvisst
inom dessa begge län en areal af 330,000 tunnland sådana, och beräknar
man medeldjupet till blott 6 fot, hvilket icke är högt, så finnas uti dessa
torfmossar omkring fyratiosex (46) milliarder kub.-fot bränntorf.

»Denna qvantitet bränntorf kan i bränslevärde beräknas lika med
460 millioner skogsfamnar barrved eller omkring 200 millioner tons
stenkol; således en bränsletillgång tillräcklig att förse hela Sveriges industri
och jernvägar med bränsle under mans åldrar.

»Oaktadt dessa ofantliga tillgångar på bränntorf är dock vår bränntorfsindustri
ganska ringa.

»I Tyskland, förnämligast Oldenburg, Hannover och Baiern användas
betydliga qvantiteter bränntorf vid jernvägarne.»

Man behöfver icke vara mycket bevandrad på statsekonomiens
område för att inse, huru dålig hushållning det är för ett land att utgifva
en årligen stigande summa, som redan nu belöper sig till 20 millioner
kronor, för bränsle, hemtadt från andra länder, samt att samtidigt af egna
skogar uppbränna enorma qvantiteter, som kunde sparas för mera vinstgifvande
afsättning, under det att omätliga tillgångar på godt bränsle
finnas oanvända i landets alla delar.

Det synes mig, att omsorgen om landets förkofran i ekonomiskt
afseende borde ålägga Regering och Riksdag att göra de största ansträngningar
för åstadkommandet af en ändring till det bättre uti här berörda,
för hela landet ofördelaktiga förhållande.

Det är otvifvelaktigt en nationalangelägenhet för oss svenskar att
få det problemet löst, huru man skall på ett enkelt och billigt sätt utan
lufttorkning och sålunda i viss mån äfven oberoende af årstiden kunna i
stor skala framställa prima bränntorf, hvilken i bränslekraft närmar sig
stenkol. Lösningen af detta problem, som helt visst låter sig göra, om
arbet- och försökskostnader derå nedläggas, skulle medföra oerhörda fördelar
ej mindre för staten än för den enskilde. Intet försök i denna
rigtning borde derför underlåtas, och hvarje summa, som kan erfordras
för målets vinnande, måste med hänsyn till målets stora vigt betraktas
såsom ringa. Vi kunna vara stolta öfver att svenske mäns snille och
flit förmått undanrödja större svårigheter på uppfinningarnas område, än
som i detta fall kunna föreligga, men derest icke staten uppmuntrar till
forskningar, sporrar till mödosamt arbete och rikligen belönar sådana resultat,
som vinnas till gagn för nutid och kommande slägten, då inträffar
hvad som förut ofta skett, nemligen att landets mest begåfvade söner,
i stället för att enligt egen önskan i första hand skänka fosterlandet
frukten af sin flit, nödgas hos andra folk söka fält för sin verksamhet.

4

Motioner i Första Kammaren, N:o 33.

Kunde i det afseende, som denna min motion åsyftar, ett verkligt
godt resultat vinnas, så synes staten ej böra undandraga sig de härför
erforderliga uppoffringarna. Genom konstruerandet af ändamålsenliga
maskiner eller anordnandet af lämpliga inrättningar i öfrigt för framställningen
af god och billig bränntorf vore vägen öppnad för att ur våra
dertill lämpliga mossar framdraga skatter af snart sagdt omätligt värde.
Vinsten af en sådan uppfinning som den här åsyftade komme visserligen
i första hand jordens egare till godo, men staten skulle dessutom ej
mindre än industrien deraf draga oberäkneliga fördelar.

Tydligt är emellertid, att kännedomen om och begagnanderätten
till det framställningssätt af bränntorf, hvarigenom vi skulle kunna tillgodogöra
oss våra mossar, måste blifva en allas egendom utan inskränkning
af någon enskilds patenträtt, för så vidt nemligen det åsyftade målet
skall vinnas och den största möjliga prisbillighet på bränslet skall kunna
uppnås. Den handelsafsättning utaf bränntorf, som kan påräknas, kommer
säkerligen för hvarje producent att omfatta ett mycket begränsadt område,
beroende dels derpå att mossar finnas i landets alla delar, dels derpå att
den billiga och voluminösa varan icke kan såsom handelsvara tåla vid
transportkostnaden för längre vägar. Under sådana förhållanden är det
föga sannolikt, att enskilda personer skola underkasta sig de dryga
kostnader och det mödosamma arbete, som konstruktionen af möjligen
nödiga maskiner, utrönandet af rätta metoder o. s. v. säkerligen skall
komma att medföra. Enda utvägen för framkallandet af en bränntorfsindustri
i stor skala synes mig alltså vara, att staten genom utsättande
af täflingspris för fullfärdig bränntorf, tillräckligt stora att rikligt betacka
försökskostnaderna, sporrar till experiment i den angifna rigtningen. Då
med dessa pris bör afses förvärfvandet för det allmännas räkning af
uppfinningen med allt hvad dertill hörer, så måste prisen sättas ganska
höga, sannolikt från 50,000 till 300,000 kronor, men detta innebär ingen
risk för statsverket; ty skulle full anledning till deras utdelande gifvas,
så medför utgiften besparingar, som mångdubbelt uppväga densamma.

Då det emellertid främst torde vara Kongl. Maj:t förbehållet att
kunna fullständigt utreda huru med denna stora och vigtiga nationella
angelägenhet bör förfaras, tillåter jag mig föreslå:

att Riksdagen i underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhåller, att Kongl. Maj:t täcktes på ofvan antydda
eller annat lämpligt sätt vidtaga åtgärder för
möjliggörande af, att ur inom riket befintliga mossar
må kunna i stor skala beredas godt och billigt bränsle,