Motioner i Första Kammaren, N:o 33 (Motion 1881:33 Första kammaren)

Motioner i Första Kammaren, N:o 33.

N:o 33.

Af Herr Wallenberg: Om företrädesrätt till lån ur Riksbanken mot
säkerhet af svenska Statens och Allmänna hypoteksbankens
obligationer.

Vid sistlidne riksdag väckte jag en motion, N:o 37, angående belåningsrätt
för svenska Statens och Allmänna hypoteksbankens räntebärande obligationer.
Jag upptager ånyo denna vigtiga fråga, emedan den alltid kommer att vinna
genom att öppet afbandlas inför Riksdagen, ända till dess den blifver löst genom
ett Riksdagens beslut, som tillerkänner våra bästa räntebärande obligationer den
företrädesrätt vid belåning i statens egen bankinstitution, som de så väl förtjena.

Emot min framställning om belåning i Riksbanken af dylika obligationer
har blifvit anfördt, att derigenom skulle Riksbankens ställning äfventyras, och man
har uppgifvit att jag föreslagit “ovilkorlig" belåning af dylika obligationer; men
sådant var icke förhållandet, ty jag föreslog att fullmäktige skulle ega rättighet
att vid dylik belåning fästa tvenne vilkor, det ena att bestämma belåningsvärdet
och det andra att bestämma räntefoten. Dessa tvenne vilkor lägga utlåningen
helt och hållet i fullmäktiges händer. Det enda, som jag icke velat se bibehållet,
var att, vid belåningen i Riksbanken af våra utmärktaste räntebärande obligationer,
fullmäktige skulle kunna göra skilnad på låntagare, hvilket ju icke någonsin
egt rum vid belåning i Riksbanken af vågförda jerneffekter. Uti Banko-Utskottets
betänkande N:o 10 upplyser Utskottet, att fullmäktige anfört: “I Riksbanken
belånas mot lägsta gällande ränta och i allmänhet till belåning antagas utan
hänsyn till låntagaren” nyssnämnda värdepapper. Häraf framgår, att fullmäktige
icke synas vilja binda sig till att belåna Statens och Allmänna hypoteksbankens
obligationer utan hänsyn till låntagarens person, och derigenom är förklaradt, att
våra bästa värdepapper i och för sig icke åtnjuta det anseende vid belåning,
de med rätta förtjena.

Jag har emellertid en högre mening om Riksbankens förmåga att stödja
och betjena den allmänna rörelsen och den inhemska penningmarknaden. Och

Bill. till Riksd. Prof. 1881. 1 Samt. 2 Afd. 1 Band. 8 Höft.

Motioner i Första Kammaren, N:o 33.

vill jag du inskränka min framställning dertill, att vid utlåning Statens ock Allmänna
hypoteksbankens obligationer skola ktiajuta företräde framför alla andra samtidigt
erbjudna hypotek. Det är detta som äldre bankoreglementen tillerkänt
de förnämsta räntebärande papper som då funnos i landet.

Det nya skäl, som jag nu går att andraga, anser jag af ganska stor betydelse
ur statsekonomisk synpunkt. Staten och Allmänna hypoteksbanken
hafva under nästlidna år genom nya obligationslån ökat landets skuldsättning i
främmande länder. Alla hysa väl en liflig önskan att landet må, sa fort ske kan,
få se dessa obligationer återvända hem. Det bidrager också till dessa obligationers
marknadsvärde, om de blifva eftersökta jemväl af svenska köpare. Men
till en sådan sträfvan, att i utlandet uppköpa Statens och Allmänna hypoteksbankens
obligationer, skulle väsentligen bidraga, om Riksbanken tillerkände dessa obligationer
företrädesrätt i sin utlåning. En så stark institution som Riksbanken
kunde göra detta utan ringaste olägenhet eller äfventyr för sig sjelf. Sker det
icke nu, så kommer det att ega rum framdeles, och då skall man besanna, hvad
jag nu tillåtit mig anföra, att åtgärden visat sig medföra att Statens och Allmänna
hypoteksbankens räntebärande obligationer derigenom snabbare återvända till hemlandet,
och att dessa papper, såsom sig bör, hos oss blifvit de kassapapper, som
förminskat begagnandet af den mera kostsamma utvägen att anlita utländska krediter
för behofvet af en tillfällig kassaförstärkning.

På grund af hvad jag nu anfört tillåter jag mig vördsamt hemställa, det Riksdagen
måtte besluta intagandet i bankoreglementet af följande stadganden:

l:o. Uti Riksbankens utlåningsrörelse skola begärda lån mot säkerhet af
svenska Statens och Allmänna hypoteksbankens räntebärande obligationer till det
lånevärde och den räntefot, som i Riksbanken är gällande, när lånet sökes, åtnjuta
företräde framför alla andra samtidigt erbjudna säkerheter.

2:o. Bankofullmäktige skola i allmänna tidningarne tillkännagifva det lånevärde,
som fullmäktige bestämt för de olika slagen af svenska Statens och Allmänna
hypoteksbankens obligationer. Sådant kungjordt lånevärde är gällande, intill dess
beslutad ändring blifvit i allmänna tidningarne offentliggjord.

3:o. Ej må med afseende på låntagaren uti Riksbanken belånas svenska Statens
och Allmänna hypoteksbankens obligationer till högre eller lägre belåningsvärde
eller räntefot, än som blifvit i allmänna tidningarne kungjordt.

Om remiss till Banko-Utskottet anhålles.

Stockholm den 28 Januari 1881.

A. 0. Wallenberg.