Motioner i Första Kammaren, N:o 32

Motion 1897:32 Första kammaren

6

Motioner i Första Kammaren, N:o 32.

IN:o 32.

Af herr Lybeck in. fl., om nedsättning af straffräntan it
statslån åt enskilda jernvägsaktiebolag.

Vid beviljandet af lan åt enskilda jernvägsaktiebolag ur af Riksdagen
derför anslagna . medel har hittills föreskrifvits, att, derest till betalning
föi fallet belopp icke i stadgad ordning erlades, låntagande bolaget borde
derå gälda sex procent årlig ränta, intilldess samma''belopp blefve behörigen
inbetaldt.

Da nämnda räntefot är väsentligt högre än den allmänt gällande,
samt det icke lärer vara afsedt att staten, som å upplånade medel nu
betalar en effektiv ränta af endast 3,682 procent, skall draga någon vinst
af utlåningen till de enskilda jernvägsaktiebolagen, anse vi, att omförmälda
straffränta bör nedsättas till samma procenttal, efter hvilken ränta beräknas
å lånens kapitalbelopp. Vi hemställa derför,

att Riksdagen ville, i fråga om de lån, bvilka
staten hittills lemnat eller hädanefter må komma att
lemna till enskilda jernvägsaktiebolag. besluta att, derest
till betalning förfallet belopp icke i föreskrifven
ordning erlägges, låntagaren skall derå gälda ränta
efter den procent, hvarmed lånets hufvudstol förräntas
vid det uteblifna inbetalningsbeloppets förfallotid, och

Motioner i Första Kammaren, AT:o 33.

7

att detta beslut må tillämpas från och med inne''
varande år.

Stockholm den 29 januari 1897.

C. Lybeck. Theodor Orlelberg. Knut Tillberg.

w:o aa.

Af herr YVfflril, om tullfrihet för vissa varor vid införsel
från Norge.

Genom meddelande i Post- och Inrikes tidningar för den 9 sistlidne
december af protokoll, hållet vid sammanträde den 2 oktober 1896 med
de för deltagande i förhandlingar om nya bestämmelser rörande Sveriges
''och Norges ömsesidiga handels- och sjöfartsförhållanden förordnade svenska
och norska ombuden, har kunskap om slutliga resultatet af dessa förhandlingar
erhållits.

Man har deraf erfarit, att ombuden i många och vigtiga frågor blifva
ense. I andra har enighet mellan dem icke uppnåtts, och om dessa
hafva, sedan ombudens förhandlingar afslutats, rådplägningar om möjlighet
att på tillfredsställande sätt lösa dem fortgått mellan svenska och
norska regeringarne. Dessa rådplägningar lära ännu icke vara afslutade,
men det har försports, att den enda eller väsentliga frågan, om hvilken
enighet mellan regeringarne hittills icke kunnat vinnas, skulle vara det
af de norska ombuden framstälda förslaget till ett sista moment af § 3
i mellanrikslngen: