Motioner i Första Kammaren, N:o 2 (Motion 1896:2 Första kammaren)

Motioner i Första Kammaren, N:o 2.

N:o 2.

Af herr Lemail, angående ändring af 10 § i förordningen den 30
december 1880 om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund.

Såsom kändt är, förekommer på synnerligen många ställen inom
landet, att vattendrag sträcka sig genom två eller flera rätters domvärjo,
och jemväl förekommer ej så sällan, att vattendrag utgör gräns
mellan särskilda läns eller rätters områden, så att en del af vattendraget
anses tillhöra ett läns eller en rätts område och annan del af vatten-*
draget anses tillhöra annat läns eller annan rätts område.

Exempelvis må anföras Göta eif, som å ej obetydliga sträckningar
utgör ej endast länsgräns mellan Elfsborgs län och staden Göteborg,
å ena, samt Göteborgs och Bohus län, å andra sidan, än äfven häradsgriins
mellan särskilda inom nämnda tvenne län belägna rättsområden.
Här omförmälda förhållanden hafva icke blifvit opåaktade inom den
processuella delen af vattenrättslagstiftningen. Så stadgades uti kongl.
förordningen angående ändring och utrifning af vattenverk den 20
januari 1824 § 8: »Sträcker sig vattendrag, som synas skall, längre

än genom en domsaga, förordne hofrätten, pa sökandens anmälan,
särskild domare, att med uthärads nämnd saken upptaga». Vattenrättskomitén
föreslog i § 84 af dess den 5 november 1870 afgifna
betänkande ett stadgande af följande lydelse: »Sträcka sig vattendrag
eller egor, hvarom fråga är, genom två eller flera rätters domvärjo,
o-öre ordföranden i den rätt, hvartill saken instämd blifvit, anmälan
hos hofrätten, som förordnar, vid hvilken domstol saken upptagas må.
Erfordras i thy fall ny instämning, vare tid dertill eu månad, sedan
sakegaron om liofrättens beslut kunskap fått.» 1 53 § al'' lag om dik -

Motioner i Första Kammaren, N:o 2.

ning och annan afledning af vatten den 20 juni 1879 stadgas: »Sträcka
sig vattendrag. eller egor, om hvilka fråga är, genom två eller flera
rätters domvärjo, höre målet under den rätt, der största delen af den
jord, om hvars torrläggning fråga blifvit väckt, är belägen.»

I kongl. förordningen den 30 december 1880 om jordegares
rätt öfver vattnet å hans grund saknas deremot föreskrift, huruledes
förfaras skall, då vattendrag, hvarom fråga är, sträcker sig genom eller
mellan två eller flera rätters domvärjo. Bristen på föreskrift i förenämnda
syfte har under den tid förordningen tillämpats vållat dels i
processuelt hänseende ojemnhet och sväfvande i rättskipningen samt,
dels i praktiskt hänseende, synnerligen der fråga varit om bestämmande
af kungsådras läge, stora olägenheter för vederbörande vattenverksegare.

Till bestyrkande af förenämnda uppgifter tillåter jag mig anföra
några rättsfall, som kommit till min kännedom.

Svartå bruksegare, hvilka egde hemman och qvarn ar inom Edsbergs
härad af Örebro län och Munkfors qvarnar inom Visnums socken
af Vermlands län, anmälde under år 1889 hos domhafvanden i
Edsbergs härad, att bruksegarne hade för afsigt verkställa vattenverksbyggnader
i den mellan hemmanen och qvarnarne flytande Lethelfven,
som utgjorde gräns mellan de båda ofvannämnda länen, samt anhöllo
att för sådant ändamål syn å stället måtte utsättas.

Domhafvanden meddelade den 3 juni 1889 resolution, i hvilken
yttrades:

_ ))att enär i fråga komna vattenverksarbeten afsåge, förutom arbeten.
inom Edsbergs härads område, jemväl bortledande af vatten och
derigenom förändring af vattendrag inom annan rätts domvärjo; enär
vid syneförrättningen i målet uppenbarligen kunde förekomma fråga
om bestämmelser angående dammar, hvilka delvis läge utanför Edsbergs
härad; samt enär slutligen i afseende å en del arbeten i vattendraget
det torde blifva omöjligt afgöra, huruvida det läge inom eller utom
Edsbergs härad,

för ty, och då synen måste förrättas af en enda domstol,

förklarades domhafvanden i Edsbergs härad ej kunna till behandling
upptaga ärendet i dess då befintliga skick, utan hänvisades bruks -

Motioner i Första Kammaren, N:o 2.

egarne att hos Svea hofrätt anmäla ärendet med begäran, att antingen
domhafvanden i Edsbergs härad och Edsbergs häradsrätt måtte förklaras
behöriga upptaga frågan i hela dess omfattning, eller ock att
särskild domare måtte tillförordnas att jemte tillkallad nämnd i de delar,
sådant erfordras, upptaga och handlägga ärendet.

Under åberopande af denna resolution anhöllo bruksegarne hos
hofrätten om förordnande i sådant afseende, som resolutionen angåfve,
eller ock. att i fall hofrätten funne det ärendet skulle behandlas i annan
ordning, än domhafvandens hänvisning innehölle, hofrätten måtte meddela
föreskrifter, som erfordrades för att ärendet måtte vinna vederbörlig
handläggning.

Svea hofrätt utlät sig genom beslut 12 juli 1889: att hofrätten,
som ansåg häradshöfdingen Geijer hafva saknat laglig anledning att
undandraga sig den begärda synens hållande, funne bruksegarnes ansökning
hos hofrätten icke föranleda till någon dess vidare åtgärd..

Detta beslut understälde bruksegarne Kongl. Maj:ts pröfning.
Bruksegarne ansåge hofrättens beslut innebära, att de lika väl skulle
kunnat begära synen hos domhafvanden i den Visnums härad omfattande
Öster-Sysslets domsaga, inom hvilken det vattendrag, som
skulle afledas, till halfva sin bredd vore beläget., och att bruksegarne
således egt att välja emellan två domare. Lagligheten af denna hofrättens
uppfattning syntes emellertid kunna ifrågasättas, helst domhafvanden
i Edsbergs härad varit af en annan åsigt, Då bruksegarne
icke vågade i så stora företag, som här vore i fråga, nedlägga kapital,
derest behörigheten hos den domstol, som pröfvade vattenverkens, .laglighet,
möjligen i framdeles uppkommande tvister kunde befinnas tvifvelaktig
och underkännas, yrkade bruksegarne, att Kongl. Maj:t måtte i
öfverensstämmelse med hvad domhafvanden i Edsbergs härad resolverat
eller ock annorledes, derest sådant funnes lagligt, meddela förklaring
eller förordnande, huru ärendet vederbörligen borde handläggas.

Målet föredrogs den 21 augusti 1889 i högsta domstolen, hvars
flesta ledamöter (Justitieråden Wedberg, Westman, Huss och Carlson) ej
funno skäl att i hofrättens beslut göra ändring.

(Justitieråden Wretman, Åbergsson och Hammarskjöld förenade sig i
följande yttrande: Enär de förändringar af ifrågavarande vattenverksbyggnader
i Lethelfven samt vattnets bortledande från gamla strömfåran
derstädes, Indika Svartå bruksegare förmält sig vilja verkställa,
afsåge arbeten inom såväl Edsbergs som Visnums härads område,
samt dessa arbeten vore af beskaffenhet, att den pröfning deraf, som
kandi nen tillkomme vodeYbörande domare och häradsrätt, borde förrättas af

O O

Motioner i Första Kammaren, N:o 2.

allenast en domare och nämnd, funne bemälte justitieråd skäligt, med
ändring af hofrättens öfverklagade beslut, förklara, att hofrätten egde
uppå anmälan förordna behörig person att med biträde af utaf honom
tillkallad nämnd, der sådan erfordrades, vidtaga de åtgärder och utöfva
den domsrätt i afseende å förevarande arbeten, som enligt kongl. förordningen
om jordegares rätt öfver vattnet å hans grund den 30 december
1880 tillkomme domhafvande och häradsrätt)».

II.

Svenska stålpressnings aktiebolaget Olofström hade i augusti
månad år 1895 hos domhafvanden i Listers härad anmält, att bolaget,
hyilket förvärfvat eganderätt till andelar af hemmanen Vestra Hörnäs
inom Listers härad och Ostra Hörnäs inom Bräkne härad, så att bolaget
förfogade öfver stränderna till Mörrums å, der denna utgjorde häradsgräns,
hade för afsigt att anbringa ny dam öfver vattendraget mellan båda
förenämnda hemman.

I protokollet för den 3 oktober 1895 angående syneförrättningen
finnes en anteckning af följande lydelse:

»Då af ritningarne inhemtades, att anläggningen vore afsedd att
utföras inom Listers härad, med undantag af ena damfästet och någon
del af dammen vid Östra Hörnäs, och då längre ned i ån, der vattendraget
framginge uteslutande genom Listers härad, funnes laxfisken,
på hvilka företagets utförande kunde inverka, hade, i öfverensstämmelse
med stadgandena i 10 § af kongl. förordningen om jordegares rätt öfver
vattnet å hans grund samt 53 § i lagen om dikning och annan afledning
af vatten den 20 juni 1879, ärendet blifvit utstäldt till handläggning^
Listers häradsrätt vid syn med sammanträde vid jernvägsstationen
i Hemsjö denna dag.»

III.

Sedan Jonsereds fabrikers aktiebolag hos domhafvanden i Vädtle
härad anmält, det bolaget hade för afsigt att för bolagets fabriker anbringa
dambyggnad i Säfveån, samt detta ärende under en längre tid
blifvit handlagdt vid Vädtle häradsrätt, så och sedan under målets
handläggning blifvit upplyst, att en del af den mark, hvarå damfästen
skulle uppföras, liksom äfven motsvarande del af Säfveån vore belägen
inom Säfvedäls härad af Göteborgs och Bohus .län, förklarade härads -

Motioner i Första Kammaren, N:o 2.

ratten sig obehörig att vidare handlägga målet och hänvisade bolaget
att hos vederbörande myndighet söka förordnande för särskild domare att
med biträde af tillkallad nämnd i laga ordning hålla den begärda synen.

TV.

Såsom förut erinradt är, bildar Göta eif i nedre delen af dess
lopp länegräns mellan, å ena sidan, Elfsborgs län och, å andra sidan,
Göteborgs och Bohus län. Der floden bildar vattenfallen vid Lilla Edet
eger dels bruksegaren C. E. Hseger å östra sidan åtskilliga i Flundre
härad af Elfsborgs län belägna fastigheter med tillhörande andel i elfven
och dels bruksegaren P. Larsson å vestra sidan det i Inlands Torpe härad
af Göteborgs och Bohus län belägna säteriet Ström med tillhörande
andel i elfven.

Under förra hälften af år 1893 anmälde bruksegaren Hrnger hos
domhafvanden i Flundre härad, att han i Göta eif å sina förberörda
fastigheter ämnade uppföra ny dambyggnad samt förändra och tillbygga
förut befintliga dambyggnader.

Under målets handläggning vid häradsrätten, hvilken såsom sakkunnigt
biträde tillkallat majoren m. m. W. Gagner, uppstod tvist derom,
huruvida kungsådra funnes i Göta eif vid lilla Edet samt, om så
vore förhållandet, hvarest kungsådran rätteligen borde framgå. Härjemte
väcktes påstående, att Hasger vid tillgodonjutande af vattenkraften
vid Lilla Edet skulle vara skyldig att — särskild! för tillgodoseende
af Nya Trollhätte kanalaktiebolags intressen, — underkasta sig vissa
inskränkningar i rätten till förfogande öfver vattnet, enligt en af rättens
sakkunniga biträde för regleringen af vattnet uppgjord s. k. »regleringsplan».

I ett nämnda plan bifogadt utlåtande erinras, bland annat, följande:
»Så länge ej vattenverksegaren på motsatta stranden begagnar eller
rättare kan begagna sig af sin vattenrätt i större utsträckning än för
närvarande eger rum, är det naturligtvis för alla parter temligen likgiltigt,
huru mycket vatten, som passerar inloppskanalen på östra sidan,
så länge vattenståndet äfven vid lågvatten hålles uppe vid medelvattenshöjd,
men om och när dessa vattenförhållanden förändras, måste naturligtvis
bestämmas och tillses, att på ingendera sidan uttages mera
än c:a 200 kubikmeter per sekund vid medel vattenstånd i Göta eif vid
Lilla Edet.»

Sedan förberörda mål blifvit handlagdt vid sju rättegångstillfällen,
deraf, för sakens påskyndande, icke mindre än sex blifvit utsatta till

Bih. till Riksd. Prof. 1896. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 1 Höft. 2

Motioner i första Kammaren, N:o 3.

särskilda sammanträden med häradsrätten vid syn på stället, ingaf
bruksegaren P. Larsson, i egenskap af dåvarande innehafvare af säteriet
Ström till domhafvanden i Inlands Torpe härad anmälan, att han å säteriets
område i der befintligt vattenfall i Göta eif ämnade för fabriksanläggning
verkställa vattenbyggnader. Då häradsrätten för förrättande
af den uti 10 § af kong!, förordningen den 30 december 1880 föreskrifna
undersökning sammanträdde den 29 maj 1894, instälde sig förutom
sökanden, bland andra, bruksegaren Hseger och Nya Trollhätte
kanalbolag.

Hmger, med hvilken kanalbolaget instämde, yttrade att,
enär för utredande, huruvida och i hvad mån regleringsskyldighet
kunde åligga begge vattenverksegarne, eller endast en af dem;

enär för afgörande af den vid Flundre häradsrätt anhängiga frågan,
huruvida kungsådra funnes i Göta eif mellan Ström och Lilla Edet
samt, i fall en sådan verkligen funnes, hvarest den rätteligen borde
framgå;

enär de af Larsson ifrågasatta förändringarna af dambygnaden vid
Ström i Inlands Torpe härad komme att inverka å vattenförhållandena
vid Hsegers i Göta eif inom Flundre härad belägna verk vid Lilla
Edet; samt

enär det vore omöjligt att afgöra, hvilka delar af Göta eif med
den deruti framflytande vattenmassan tillhörde Flundre härad och Inlands
Torpe härad;

det borde ligga i sakens natur, att samtliga dessa frågor borde
upptagas och pröfvas i ett sammanhang af en domstol.

I anledning häraf och

enär rättegång angående förändring af dambyggnaderna vid Lilla
Edet då red^n vore anhängiggjord vid Flundre häradsrätt; samt

enär afgörandet af frågan om förändringarne i dammarne vid Ström
skulle, om målet behandlades vid Flundre häradsrätt, kunna betydligen
påskyndas derigenom, att det vidlyftiga material, som till utredning af
vattenrättsförhållandena i Göta eif mellan lilla Edet och Ström förebragts
i den af Hceger vid flundre Häradsrätt anhängiggjorda rättegång,
skulle kunna begagnas äfven i afseende å dambyggnaden vid Ström,
yrkade Hmger och kanalbolaget, att Inlands Torpe häradsrätt
skulle förklara sig obehörig att upptaga målet till pröfning samt hänvisa
sökanden att anhängiggöra saken vid Flundre häradsrätt, för att
der afgöras i sammanhang med det der då pågående målet om förändring
och nybyggnad af Hmgers dammar vid Lilla Edet.

Sedan Larsson bestridt bifall till föronämnda yrkanden afkunnade

Motioner i Första Kammaren, N:o 2.

Inlands Torpe häradsrätt den 23 juli 1894 utslag, hvaruti anföres, bland
annat följande:

»Ehuru de uti omförmälda inför Flundre häradsrätt pågående rättegång
väckta frågor om befintligheten af kungsådra i Göta eif, om belägenheten
af sådan ådra samt angående reglering af vattenståndet i
elfven, med hänsyn till kanalens behof, synes vara af beskaffenhet att
inverka på bedömandet af ifrågasatta byggnadsföretag, så att bestämmandet,
huru detsamma bör inrättas icke lämpligen torde kunna verkställas, förr
än laga kraftegande beslut angående berörda frågor föreligger;

— — — — — — • , >
likväl och som i allt fall säteriet Ström, å hvars grund de föreslagna
byggnaderna skola uppföras är beläget inom Torpe härad och bedömandet
af byggnadsföretaget sålunda lagligen tillkommer denna häradsrätt,
varder den gjorda invändningen emot domstolens behörighet lemnad
utan afseende.»

Mot detta utslag anförde Hrnger och kanalbolaget hos Göta hofrätt
besvär, uti hvilka de, med analogivis hemtadt stöd af stadgandena
i 10 kap. 7 och 14 §§ rättegångsbalken, äskade att deras vid häradsrätten
framstälda yrkande i fråga om domstolens behörighet måtte af
hofrätten bifallas, men i utslag den 6 november 1894 pröfvade hofrätten
lagligt fastställa öfverklagade utslaget, såvidt klagandenas invändning,
att Inlands Torpe häradsrätt skulle vara obehörig att ifrågavarande
mål handlägga och pröfva, blifvit ogillad.

Härefter har i bruksegaren Haegers mål Flundre häradsrätt meddelat
slutligt utslag, i hvilket kungsådras läge uti Göta eif mellan
Lilla Edet och Ström blifvit faststäldt, samt Hmger förpligtats till en i
utslaget närmare bestämd regleringsskyldighet af vattnet i Göta eif.

Talan mot berörda utslag är fullföljd hos Göta hofrätt, der målet
ännu hvilar. Bruksegaren Larssons synemål är deremot ännu anhängigt
vid Inlands Torpe häradsrätt.

De få rättsfall, hvilka jag här i korthet anfört, torde bekräfta rigtigheten
af hvad jag förut tillåtit mig påstå, att nemligen saknaden i kongl.
förordningen don 30 december 1880 af ett stadgande derom, huruledes
förfaras skall, då vattendrag, hvarom fråga är, sträcker sig genom eller
mellan två eller flera rätters domvärjo oj endast vållat ojemnhet i rättsskipningen,
utan äfven och i synnerhet förorsakat stor tidspillan och
många andra olägenheter för vattenverkscgare.

Motioner i Första Kammaren, N:o 2.

Enär emellertid under nuvarande tidsförhållanden vattenkraften
kommit till en, då nu gällande vattenlag antogs, icke anad användning,
torde det vara af hög vigt, att sådana brister i lagstiftningen, genom
hvilka ej ringa skada förorsakas industrien, blifva snart afhjelpta; och
det är af sådan anledning, som jag tillåter mig föreslå ett tillägg till 10 §
i kongl. förordningen den 30 december 1880.

Då jag försökt framställa ett formuleradt förslag, har jag gjort
detta i det hopp att lagutskottet — till hvilket denna motion torde
blifva hänvisad och till hvilket jag, om så påfordras, skall öfverlemna
handlingar angående de af mig anförda rättsfall — skall, ifall utskottet
gillar syftet af förevarande motion, vidtaga den förändring och förbättring
af förslagets redaktion, som kan blifva behöflig, på det att det
af mig åsyftade ändamål i görligaste bästa mån må vinnas.

På grund af hvad jag sålunda anfört, hemställer jag vördsamt,

att Riksdagen för sin del måtte besluta, att 10 §
uti kongl. förordningen om jordegares rätt öfver vattnet
å hans grund den 30 december 1880, må erhålla
följande förändrade lydelse:

»Vill någon för vattenverk göra ny eller förändra
äldre dam, göre anmälan derom hos domaren med uppgift
å vattendraget och den fastighet, å hvars grund
byggnaden skall göras, samt socken och härad, hvartill
fastigheten hörer.

Sträcker sig vattendrag, hvarom fråga är, genom eller
mellan två eller flera rätters domvärjo, förordne hofrätten,
på sökandens anmälan, särskild domare att med uthärads
nämnd saken upptaga.»

Domaren begäre — — — — — — —

— — — — ofvan eller nedan.

Efter det frågan sålunda — — — — — —
med hvad öfrigt må finnas nödigt föreskrifva.

Stockholm den 20 januari 1896.

Philip Leman.