Motioner i Första Kammaren, N:o 2

Motion 1894:2 Första kammaren

Motioner i Första Kammaren, N:o 2.

3

N:o 2.

Af herr PettCFSSOll, Ctll’1, m. fl., ang. tillägg till § 10 mom. 1
- i reglementet för småskolelärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
eif den 22 juni 1892.

I § 10 mom. 1 af Kong! Maj:ts nådiga reglemente för småskolelärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt af den 22 juni 1892 läses följande stadgande:
Tjensteår räknas med afseende på rätt till understöd såsom fullt, derest
läraren derunder tjenstgjort minst 8 kalendermånader eller 34V? veckor. Med
de år, under Indika läraren möjligen undervisat kortare tid, verkställes en
sammanläggning och reduktion, med beräkning af 8 månader på hvarje år.

Men nu förhåller det sig så, att Kongl. Maj:t fyrfaldiga gånger och
senast genom nådigt bref af den 8 april 1892 medgifvit, att eu del församlingar
i öfre Dalarne — till ett antal af 22 — med afseende på vissa egendomliga
förhållanden fått rätt till kortare läsetid i sina skolor, än i lag
stadgadt är, utan att församlingarne derigenom lida minskning i lönetillskott
af allmänna medel för sina lärare. Denna inskränkta läsetid är olika i antydda
församlingar, vanligtvis 26 veckor, men i några 24, och i eu (Sollerön)
utgör småskolornas årliga undervisningstid endast 22 veckor.

Enligt § 7 af nämnda reglemente eger hvarje understödsberättigad
lärare rätt till helt understöd, 150 kronor, då han räknar 30 tjensteår; men
enligt § 10 skall en reduktion i visst fall göras i tjenstårsberäkningen, hvarigenom
inträffar, att t. ex. en småskollärare i Jerna, der undervisningstiden
är 26 veckor, skall förete 40 tjensteår, innan han är berättigad till helt
understöd; ännu sämre ställa sig förhållandena å Sollerön, der en lärare måste
tjenstgöra 47 år, innan han får nämnda rätt, och således blifver 72 år gammal,
om vi antaga, att han tillträdde sin befattning vid 25 års ålder. Derom
vore väl icke så mycket att säga, om icke lärarne vore i vederbörlig ordning

4

Motioner i Första Kammaren, N:o 2.

antagna och säkert äfven villiga att undervisa sina 8 månader samt Kongl.
Maj:t förklarat, att församlingarne äro lika berättigade till statsbidrag för
dem, som de församlingar, hvilkas lärare undervisa hela den i lag föreskrifna
tiden. Stor är också obilligheten, att i fråga varande lärare skola å sin lilla
lön vidkännas ett årligt afdrag under 10 eller 17 år längre än sina embetsbroder
med utsigt att, utarbetade som de naturligtvis äro vid 60 å 70 års
ålder, måhända aldrig komma i åtnjutande af ålderdomsunderstöd. Och det
är intet ringa antal, för hvilket denna mörka framtidsutsigt visar sig, ty
summan af de lärare och lärarinnor vid småskolor och mindre folkskolor äfvensom
biträdande lärare vid folkskolor uppgår allenast i de församlingar i
Dalarne, hvarom ofvan berörda kongl. bref handlar, till icke mindre än nära
300; och möjligen finnes äfven annorstädes i riket församlingar, som kommit
i åtnjutande af dylik dispens berättande undervisningstiden. Med anledning
af dessa förhållanden hemställa vi vördsamt,

att Riksdagen måtte för sin del besluta, att till mom. 1
§ 10 af Kongl. Maj:ts nådiga reglemente för småskolelärares
m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt måtte fogas ett tillägg
af följande lydelse: Denna sammanläggning och reduktion
anställes dock icke med afseende på lärarne i de församlingar,
i hvilkas undervisningstid Kongl. Magi medgifva
inskränkning, såvida dessa lärare årligen undervisat hela
den tid, Kongl. Magi dem föreskrifva.

Om remiss till vederbörligt utskott anhålla

Stockholm den 23 januari 1894.

Gottfrid Billing. C. Fr. Pettersson.

Diss Öl. Larsson.