Motioner i Första Kammaren, N:o 2

Motion 1892:2 Första kammaren

6

Motioner i Första Kammaren, N:o 2.

N:o 2.

Af herr af Burén, om vidtagande af åtgärder för att förslagsanslagen
md i riksstaten up-ptagas med belopp, motsvarande
de verkliga utgifterna.

Enligt- sammandrag- från kapitalkonto till rikshufvudboken för 5-årsperioden 1886—90 hafva brister och besparingar å de s. k. förslagsanslagen
utgjort:

Ordinarie staten

År 1886 brist- 2,793,118: 50

besparing 456,600: 03. Skilnad brist 2,336,518: 47.

År 1887 brist 2,535,304: 54

besparing 735,392: 90. Skilnad brist 1,799,911: 64.

År 1888 brist 3,122,472: 15

besparing 546,404: 65. Skilnad brist 2,576,067: 50.

År 1889 brist 2,935,602: 20~

besparing 681,677: 73. Skilnad brist 2,253.924: 47.

År 1890 brist 2,770,398: 37

besparing 641,195: 97. Skilnad brist 2,129,202: 40.

eller i medeltal brist för denna 5-årsperiod kronor 2,219,125: —

Med anledning af min motion n:o 9 vid riksdagen 1888 angående
förslagsanslagens uppförande i riksstaten med belopp, motsvarande de
verkliga utgifterna, höjdes ordinarie förslagsanslaget »Ersättning till
städerna för mistad tolag» från 1,640,000 till 1,900,000 kronor, ordinarie
förslagsanslaget »Lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor»
från 3,193,000 till 3,500,000 och ordinarie förslagsanslaget
»Allmänna indragnings staten» från 1,310,490 till 1,600,000 kronor.

Man skulle häraf kunnat vänta, att bristen efter hand skulle försvinna
genom att vid blifvande st-atsregleringar upptaga förslagsanslagen
till ett efter förhållandena afpassadt belopp eller åtminstone minskas
med det belopp, hvarmed dessa förslagsanslag höjdes, men denna min

Motioner i Första Kammaren, N:o 2.

7

afsigt med min motion liar ingalunda vunnits, ty bristen är nu lika
stor som då. För 5-årsperioden 1882—86 öfver 2 millioner kronor och
för denna sista 5-årsperiod likaledes öfver 2 millioner eller i medeltal
för 1886—90 2,219,125 kronor.

I stället för väntade besparingar, hafva med växande behof utgifterna
ökats, och, hvad värre är, just dessa anslag, som, för att motsvara
ungefärliga utgifterna, höjdes med tillsammans 956,510 kronor,
hafva år 1889 öfverskridits med 962,744: 67 och år 1890 med icke
mindre än 1,084,064 kronor och 57 öre. Man skulle vid sådana förhållanden
vara frestad antaga, att det icke finnes någon gräns, inom
hvilken utgifterna å förslagsanslagen kunna beräknas.

Det torde emellertid icke vara mer än en mening derom, att ett
missförhållande eger rum och att detta bör rättas, på det att riksstaten
måtte uppgöras i någorlunda öfverensstämmelse med verkliga förhållandet,
hvarför jag å nyo till Riksdagen vågar framkomma med mitt
förslag.

För att förslagsanslagen må i riksstaten uppföras med belopp, något
så när motsvarande de verkliga utgifterna, synes den enklaste åtgärden
vara den att till beloppen minska sådana anslag, som en lång följd af
år lemnat öfverskott, hvaremot de som måst öfverskridas, hvilket med
nuvarande anslag ej kunnat undvikas, måste höjas; men vid en granskning
af förslagsanslagen, sådana devisa sig uti kapitalkonto för rikshufvudboken,
kan man ej bedöma, huruvida besparingar kunna göras eller icke; först efter
en grundlig revidering af de olika anslagen kan utrönas, om möjlighet
finnes att minska utgifterna. En sådan undersökning torde endast af
Kongl. Maj:t kunna åstadkommas. Denna mening framgår äfven af
statsutskottets betänkande n:o 3 vid behandlingen af min motion n:o 9
vid 1888 års riksdag, då utskottet bland annat anför: »Med erkännande
af det oegentliga deruti, att utgifterna å rikss tätens ordinarie förslagsanslag
i sjelfva verket betydligt öfverskrida de belopp, hvarmed dessa
anslag funnits och ännu finnas i riksstaten uppförda, anser utskottet
dock, att man icke lämpligen kan, utan vidare, såsom motionären föreslagit,
för att afhjelpa missförhållandet, bestämma förslagsanslagen till de
belopp, med hvilka de i medeltal under senaste 5-årsperioden utgått.
Innan man med anslagsbeloppen vidtager någon förändring, bör, enligt
utskottets förmenande, tillses, om icke till äfventyra besparingar å anslagen
kunna göras. En sådan utredning i den omfattning motionären
framstält skulle dock icke af ett Riksdagens utskott kunna göras, utan
att tiden för Riksdagens sammanvaro derigenom skulle ansenligt förlängas,
hvaremot densamma lämpligast torde verkställas af Kongl. May.t,

8

Motioner i Första Kammaren, N:o 2.

som väl icke lärer underlåta att om dylika förhöjningar göra framställning,
när af erfarenheten framgått, att ett förslagsanslag är otillräckligt
och möjlighet ej förefinnes att genom förändrade anordningar minska
utgiftsbehofven.»

Samma slutsats kan jag draga af diskussionen i denna kammare,
då detta ärende förekom den 29 februari och 14 mars samma år, och
af denna anledning vill jag nu föreslå Riksdagen att i ämnet skrifva
till Kongl. Maj:t.

Alltså och då det ej kan vara rigtigt att för sitt land föreslå och
framlägga en utgiftsstat, som man på förhand vet kommer att utvisa
en brist af öfver 2 millioner kronor, får jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t måtte, så snart ske kan,
vidtaga de åtgärder, som kunna finnas erforderliga,
lör att de ordinarie förslagsanslagen måtte i riksstaten
uppföras till belopp så nära som möjligt motsvarande
de verkliga utgifterna.

Stockholm den 18 januari 1892.

C. P. af Buren.