Motioner i Första Kammaren, N:o 29 (Motion 1895:29 Första kammaren)

Motioner i Första Kammaren, N:o 29.

N:o 29.

Af herr af Buréll, om upptagande af ett obligationslån för
anskaffning af sjökrigsmateriel.

Fyratio år hafva redan gått till ända, sedan vi började ett nytt
kredit- och finanssystem, grundadt på utländska lån. Följderna deraf
äro för alla numera en visshet — landet nästan utfattigt. I brist på
förlag kan industrimännen ingenting åstadkomma, arbetslöshet, konkurser
och armod stämpla vår industris beskaffenhet. Vårt jordbruk, tryckt
af de utländska skulderna, ligger förlamadt och dess innehafvare kämpa
om existensen. Våra mineralrikedomar, delvis i utländska händer, ryckas
undan oss; delvis oarbetade gifva de oss inga inkomster; jernvägarne
gifva ej ränta nog att betacka de utländska lånen. Den utländska krediten
är en mara, som oroar och ruinerar oss, kastar oss tillbaka oaktadt
vårt sträfsamma motstånd, emedan all inkomst af vårt arbete går
till utlandet, som oaktadt all vår möda och besparing ändock icke kan
förnöjas, då den årliga exporten icke räcker till för betäckandet af de
årliga räntorna till utlandet och behofvet. Kommer härtill, att utlandets
kapitalister, som skådat vårt arbetssätt och finansiella oförstånd,
fästa sina spekulationer på vårt land och sända hit sina kapital icke
allenast till lån, utan till och med för att bedrifva bankrörelse och sålunda
inskränka oss från den kreditrörelse, som varit den enda, som vi
eljest förstått, eller privatkrediten. Också har det kommit derhän med
detta system, att vi hvarken kunna förlägga vår industri eller ens försträcka
försvarskostnaderna för landets värdiga ställning vid sidan af
Bill. till 1 liked. Frat. 1890. 1 Samt. 2 Afd. 1 Band. 10 Käft. (N:ie 29—33). 1

2 Motioner i Första Kammaren, N:o 29.

andra stater, som hota vår existens och framtid. Sålunda är vår ställning
bofven, den kan icke fördragas, den får icke längre fortfara. Den
är byggd på finansielt oförstånd, och vi måste nu i sista timmen förändra
system, om vi vilja verka och bestå.

Men hvilket system skola vi antaga? Jo, ett sådant, som lemnar
behållningen åt den som arbetar, gifver mödans lön åt arbetet och rigtar
industri och kapitalbildning och gör landet rikt.

Det var vårt fel, att vi icke i tid besinnat detta, utan börjat med
våra utländska lån, som slutat med saldo, oss till skada, å cirka 1
milliard, för hvars beråntande och amortering vi nu svettas blod och
hvaraf vår industri blifvit nedtryckt till den ställning, hvari den nu
befinnes, och en lång framtid af umbäranden förestår oss innan skulderna
blifva betalda. Yi måste dock fatta mod, ty den som ser faran
i ansigtet, han har redan till hälften öfvervunnit den, och låtom oss nu
blifva klokare och söka hjelpmedel, som består i bättre insigt om krediten.
Såsom vi hittills hafva förstått den, har den ledt till vår ofärd;
såsom vi skola förstå den, bringar den oss friska krafter, godt mod och
storartad framtid.

Krediten gagnas i trenne former: privatkredit för den privata rörelsen;
bolagskredit för bolag och statskredit för staten, och äro dessa
endast delar af ett ordnadt nutidens kreditväsen.

Privatkrediten hafva vi börjat få en aning om i vår vexelrörelse.
Det lån, som erhålles emot vexel, är en sådan kreditens operation, att
på samma gång lånesumman lemnas ut, kommer den lemnade vexeln
att löpa sin väg, verkande som ett kreditpapper i rörelsen. Derigenom
ökas rörelsemedlen till dubbla beloppet, hvilket, som hvar och en förstår,
har en betydelsefull verkan för industri och kreditväsen. Med bolags-
och statskredit förhåller det sig på samma sätt eller så, att dessas
kreditpapper — obligationer — äro oundgängliga för industri, emedan
de öka kreditmedlen och bilda kapital. Denna kredit kan icke tillgodoses
med privatkreditens små och korta vexlar.

Dessa krediter, i detta hänseende alldeles okända hos oss, hafva
vi gagnat i utlandet samt förbisett dessas ofantliga nytta, och som
denna sorts kreditpapper höra till de stadiga kapital, som icke är egentligen
beroende af den metalliska valutans ömtåliga fluktuationer, så bibehålla
de sig stadigt i rörelsen och gifva förlag, hvarför de räknas och
skola räknas till fasta kapital, på hvilka industrien förnämligast hvilar.
Äfven och till följd af deras myckenhet, som rättar sig efter industriens
omfång, verka de stadga i kreditrörelsen och paralysera dessa eljest ofta
återkommande stockningar i handelsförhållanden, som åstadkomma finans -

Motioner i Första Kammaren, N:o 29. 3

kriser och dymedelst gifva ett handtag åt privatkrediten, som den icke
kan undbära.

Som vi varit i saknad af dessa för industrien oskattbara kapital,
sä hafva vi ock varit hemfallna åt dessa ofta påkommande penningkriser,
som störtat vår med mycken möda utvecklade lilla industri och
omintetgjort de resultat, vi emellan hvarje finanskris uppstyltat, så att
våra industriella arbeten kunnat liknas vid Sisyphus arbete med stenen,
som, lyckligt bringad till klippans höjd, dock alltid rullat tillbaka och
omintetgjorde hans stora möda och arbete.

Nu är tid att inrätta dessa krediter som de böra vara, om det någonsin
skall blifva utaf, så att vi sjelfva förlägga och draga nytta af
dessa kreditpapper, högst nödiga för den stora industrien och kapitalbildningen.
Kreditpapper af denna art böra ställas i obligationer. De
afse att uppfånga lediga och besparade kapital, som skola placeras, och
statskrediten, som lemnar sina statsobligationer för det lediga kapital,
som staten har behof utaf, afser att framkalla besparing och att uppfånga
besparadt kapital samt kapitalisera och placera det. Äfven med
afseende på sarnladt kapital har det att uppfånga sådant och fruktbargöra
det i stor industriel användning liksom det äfven för samlandet af
kapital i stort verkar till kapitalbildning, som genom statskrediten kommer
till sin högsta potens.

Må denna Riksdag genom sin verksamhet bevisa, att den eger den
omfattning i våra finansiella angelägenheter, som vår ställning och tidsförhållandena
kräfva, och hafva för sig klart, att vi, medelst den inhemska
statskrediten, lyfta industriens väg öfver de tillfälliga krisernas
vågsvall, som ofta förekommer, och gifva den en styrka, tillräcklig att
hålla den uppe och gå framåt medelst de stora kapital, som det på så
sätt befordrade industriella arbetet erfordrar, hvarjemte denna statskredit
städse står till tjenst för de stora statsbehofven.

Hvilket af alla de statsbehof, som Kongl. Maj:t i sin nådiga proposition
till Riksdagen äskat, är angelägnast att fylla? Enligt min mening
är intet häraf så angeläget som att anskaffa tillräckliga medel för
att så fort ske kan fullständiga vårt sjöförsvar. Uti statsrådsprotokollet
den 14 januari 1895, femte hufvudtiteln, sid. 13, heter det, att den ungefärliga
styrka, som erfordras för att göra vårt sjöförsvar något så när
betryggande är beräknad till 14 å 15 pansarbåtar, 50 stycken minbåtar
och 5 rekognosceringsfartyg.

Då kostnaden för en första klassens pansarbåt med senast vidtagna
förbättringar beräknats till omkring 3,190,000 kronor, för en första klassens
minbåt till 215,000 kronor, för en andra klassens ininbåt till 105,000

4 Motioner i Första Kammaren, N:o 29.

kronor och för ett rekognosceringsfartyg till 880,000 kronor, utgör kostnaden
för hela ofvannämnda fartygsmateriel något öfver 61,500,000 kronor,
hvaraf för den redan anskaffade färdiga delen af denna materiel
bör beräknas 11,447,000 kronor. Alltså erfordras i rundt tal 50 millioner
kronor, som herr statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet
anser önskvärdt att anskaffa på direkt skatteväg med ett ordinarie
anslag af 2,500,000 kronor, och skulle vi sålunda ej vara färdiga
med detta sjöförsvar förr än om 20 år. Om 20 år! Hvem vet hur
här ser ut om 20 år? Kunna vi ej nu försvara oss, så behöfva vi ej
rusta för ställningen om 20 år; ty med nutidens krig och internationella
förhållanden fatta vi lätt, att vi icke ega framtiden, såvida vi ej
kunna bestå i detta nu, och, om så icke är, vi eljest vid förelagda tid,
om 20 år, sannolikt skola vara utplånade från nationernas antal.

Ögonblickets vigt tillåter alltså inga uppskof. Här är frågan om
att stå eller falla, och som vi ide vilja falla, så måste vi hafva anslag,
för att med dem nu och genast iordningsställa vårt sjöförsvar; men i
fråga om större statsutgifter låter det sig icke göra att i skatter utpressa
sådant kraf, utan man måste begagna annat system för anskaffandet
af medel till dem — ett system, som icke utsuger, utan höjer
industrien och kapitaltillväxten, hvarigenom välståndet och nationalförmögenheten
ökas och befrämjas. Detta är det efterlängtade medlet
man söker, och som innebär den största lycka. Det är problemet —
den inhemska krediten löser det.

Vi böra derför taga ett inhemskt statslån på 50 millioner kronor
med 3 procent ränta och kapitalrabatt vid försäljningen och använda dessa
50 millioner kronor för sjöförsvaret att dermed på kortaste tid anskaffa
den krigsmateriel för kongl. flottans räkning, som Kongl. Maj:t föreslagit.
Räntan uppehälles med en enkel skatt af 1 V2 millioner kronor, lagd på
skatt å cigarrer, tobak och äfven, om man så vill, på lyxartiklar och
spel. Blir en obetydlig skatt, som ej generar oss det ringaste. I fråga
om kapitalinbetalningen, så böra icke sådana obligationslån, som staten
upptar för improduktiva ändamål såsom nu för sjöförsvaret inbetalas.
— Vill staten inbetala dem till vissa delar och vissa tider, så bör det
ske, när kursen är låg för desamma. Vill innehafvare!! hafva penningar för
dem, så kan han sälja dem när han behagar och finner kursen fördelaktig.
— Hvarför staten icke bör inlösa dem är derför, att i samma
mån som dylika kreditpapper komma i rörelse, i samma mån blir industrien
lifligare; ty blott kapitaltillgång finnes, så finnes knappast gräns
för industriens utveckling och i mån af kreditpappers mängd faller
räntan. Ett så beskaffadt statslån, som upptages till försvaret, gör just

Motioner i Första Kammaren, N:o 29.

derför mera nytta än skada, ty utom nyttan att få vårt sjöförsvar hastigt
i fullständigt skick, så åstadkommer lånet nya och förökade industrier
i landet, som skatta till staten lika mycket eller mera än hvad som till
räntan erfordras och på samma gång bereder ett sådant lån nedsättning
i räntan och gynnar dermed all industri. Det är på denna värdiga
grundval, som det vestra Europas stora stater intagit en magtställning
i industri och politik under innevarande sekel, som fördubblat deras
inflytande i det stora statsförbundet mot hvad det varit under tilländagångna
sekler.

På grund af hvad som nu är sagd!, får jag vördsamt föreslå:

att staten genom sin inhemska statskredit ställer
ett belopp af 50 millioner kronor med 3 procent ränta,
som halfårsvis betalas uti ouppsägbara obligationer,
hvilka böra vara stälda på mindre valörer i 10, 20,
50 och 100 kronor att försäljas med den kapitalrabatt,
som tidsförhållanden kunna kräfva, och böra dessa
obligationer vara textade så, att de icke kunna belånas
i utlandet och hållas till försäljning på behöriga platser
icke ensamt i de stora städerna, utan äfven vid hvarje
postkontor och riksbankens afdelningskontor i landsorterna,
der räntan äfven bör betalas, samt

att använda nettobeloppet häraf att dermed i första
rummet inom svenska verkstäder så mycket som der
kan tillverkas på möjligast kortaste tid fullständiga
vårt sjöförsvar med anskaffande af den krigsmateriel
för kongl. flottans räkning, som Kong]. Maj:t i sin nådiga
proposition angående statsverkets tillstånd och behof
föreslagit, så att flottan alltså må kunna fylla sin
uppgift i försvaret och vår armé derigenom på verksammaste
sätt kunna motsvara sitt ändamål och de
ökade uppoffringar, nationen för dess stärkande underkastat
sig.

Stockholm den 27 januari 1895.

C. P, af Buren.