Motioner i Första Kammaren, N:o 28

Motion 1897:28 Första kammaren

Motioner i Första Kammaren, N:o 28.

U

N:o 28.

Af herr Fagerholm, om ändrade bestämmelser angående vissa
odlingslån.

Då 1883 års Riksdag beslöt, bildandet af odlingslånefonden, bestämdes
bland annat, att det högsta belopp, som derifrån finge till ett
odlingsföretag anvisas, icke fick öfverstiga den beräknade kostnaden
för vattenafledning och dikning. Dithörande odlingsarbete måste således
utföras utan sådant lån och anledning till denna fordran var, att
man, för att minska olägenheterna af den lånen åtföljande s. k. tysta
förmånsrätten, ville att med statsunderstödet skulle följa en förhöjning
i jordvärde, som öfversteg den på statsunderstödet beroende gravationen.

Till en början anvisades dock lån för afdikning af äfven sådan
mark, som icke efter densammas utförande skulle omdanas till åker
och der således odlingsarbete ej förekom, men genom Kongl. Maj:ts
beslut i ett specielt fall gillades till sist den mening, att odlingslånefonden
var afsedd endast för sådana företag, som omfattade äfven
egentligt odlingsarbete.

Genom 1895 års Riksdags beslut blef dock afgjordt, att fonden
äfven finge användas till företag, som omfattade afdikning af förut till
åker odlad mark eller som afsåge att förbättra eller vinna mark afsedd
att framgent afbergas såsom äng, och med hvilka således odlingsarbete
ej var förenadt. Men för att vid dessa företag minska olägenheterna
af den tysta förmånsrätten tillädes för dithörande låns begränsning
den bestämmelsen utöfver den för alla odlingslån gällande, att
lånebeloppet ej finge öfverstiga hälften af jordförbättringens uppskattade
värde.

Sällan inträffar dock att ett odlingsföretag omfattar endast ett egoslag;
vanligast ingår deri mark som utgöres af flera sådana, såsom

12 Motioner i Första Kammaren, N:o 28.

förut odlad åker, ängs- och odlingsmark afsedd att omdanas till åker,
förbättring eller vinst af äng, samt dessutom förbättring af tomter
jemte skogs- och hagmark.

hör sådana så att säga blandade företag saknas bestämda eller
omedelbart tillämpliga föreskrifter om lånebeloppen, och det sätt, hvarpå
dithörande frågor nu afgöras, torde knappast anses vara lyckligt funnet.
Man behandlar dem nemligen så som om de vore från hvarandra fristående
företag, afseende det ena afdikning af åker, och afdikning
eller vinst af äng, det andra afdikning och odling af odlingsmark
o. _ s. v., ehuru torrläggningsarbetena i verkligheten icke kunna åtskiljas,
och. följden deraf har blifvit, att en och annan gång lånebeloppen
blifvit lägre, än om begränsningen af lån för odlingsmarks afdikning
och omdaning till åker varit likstäld med begränsningen för
andra odlingslån.

Vidhåller man, såsom lämpligt synes, den fordran, att lånebeloppet
bör vara lägre än den påräknade förhöjningen i jord värdet, synes den
år 1895 införda begränsningen, om ock något modifierad, kunna och
böra utsträckas till alla odlingslån. För det ändamål, hvarom här är
fråga, torde dock i den värdeförhöjning, till hvilken hänsyn skall tagas,
ej höra inräknas den, som belöper å jord, af hvilken åtminstone
under länets amortering förhöjd inkomst icke kan med visshet påräknas
såsom värdeförhöjning, å tomter, hag- och skogsmark. Men under
sadana förhallanden torde ock lanen kunna få uppgå till två tredjedelar
af jordvärdets förhöjning, deri inräknad den värdeförhöjning som medföljer
odlingsarbetet, förutsatt att kostnaden för vattenafledning och dikning
uppgår till så högt belopp, och tillåter jag mig derför föreslå
Riksdagen att besluta

att för odlingslån, afseende icke blott den i nådiga
kungörelsen af den 29 juli 1895 omförmälda mark,
utan äfven annan sankmark, skola gälla de i samma
kungörelse intagna bestämmelser angående lånebeloppensT
begränsning, dock med den ändring, att jordförbättringens
värde bör antagas motsvara åtminstone
en oclfien half gång låneunderstödets belopp.

Stockholm den 29 januari 1897.

Axel Fagerholm.