Motioner i Första Kammaren, N:o 27

Motion 1896:27 Första kammaren

u

Motioner i Första Kammaren, N:o 27.

N:o 27.

Af herr Stridsberg, om införande af s. k. licenstvång eller lättande
af utöfningstvånget beträffande patenterade uppfinningar.

Bland svenska uppfinnare hyllas allmänt den åsigten, att det s. k. utöfningstvånget,
d. v. s. föreskriften, att en uppfinning skall, för att få åtnjuta
patent, vara uti något väsentligt omfång utöfvad inom riket inom en tid af
tre, högst fyra år, efter det att patent beviljats å densamma, borde lättas
eller afskaffas; och detta hufvudsakligast på den grund, att syftemålet med
detta utöfningstvång, uppfinningars tillgodogörande i den inhemska industrien,
icke kan på denna väg uppnås, hvadan föreskriften i fråga är utan gagn
för- vår industri, på samma gång den utgör en tryckande hörda för uppfinnarne.

I öfverensstämmelse med denna åsigt väckte undertecknad vid fjolårets
riksdag motion om ändring uti patentförordningens § 15, i syfte att ernå
en lindring uti nämnda utöfningstvång genom att utsträcka den tid, inom
hvilken utöfningen skulle ske, för att patentskydd måtte få åtnjutas.

Lagutskottet afstyrkte emellertid då denna, liksom en i samma syfte
i Andra Kammaren väckt motion, och Riksdagens beslut utföll i enlighet med
detta afstyrkande.

Lagutskottets afstyrkande var dock grundadt hufvudsakligen på <ten
åsigten, att, om utöfningstvångets syftemål, eller de patenterade uppfinningarnes
tillgodogörande i den inhemska industrien, icke uppnås genom det nu
stadgade utöfningstvånget, detta icke borde föranleda ett bifall till den gjorda
framställningen, utan att för sådant fall borde tagas i öfvervägande, huru
vida antingen utöfningstvånget borde, såsom gagnlöst, alldeles upphäfvas,
eller ock hithörande bestämmelse så ändras, att det åsyftade ändamålet måtte
med minsta möjliga olägenhet för patenthafvarne kunna i vidsträcktare omfattning
vinnas, och ansåg utskottet, att dervid särskilt borde komma i betraktande
frågan om införandet af »licenstvång», d. v. s. skyldighet för den,

Motioner i Första Kammaren, N:o 28.

15

som ej sjelf utöfvar patenterad uppfinning, att på vissa vilkor upplåta dess
begagnande till andra, som kunna finnas hugade att deraf begagna sig.

Med anledning häraf har jag ansett mig böra åter upptaga frågan
under något ändrad form, och får vördsamt föreslå,

att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller,
att Kongl. Maj:t må taga under öfvervägande, huru
vida icke nu gällande bestämmelser om skyldighet för den,
som här i riket erhållit patent å en uppfinning, att inom
viss tid bringa densamma i något väsentligt omfång till
utöfning härstädes, må utan skada för den inhemska industrien
kunna utbytas mot föreskrift om s. k. »licenstvång»,
eller eljest så modifieras, att de blifva mindre
tryckande för de svenska uppfinnarn e än hvad för närvarande
är fallet, samt hos Riksdagen göra den framställning,
som med anledning häraf kan föranledas.

Stockholm den 27 januari 1896.

Ernst Stridsberg.

N:o 28.

Af herr Bergman, angående tull å super fosfater.

Under det senaste tiotalet af år har tullsystemet så till vida blifvit
fullständigt infört i värt land, att icke allenast jordbruket, utan jemväl industrien
i allmänhet erhållit betryggande tullskydd. Undantag från hvad som
sålunda blifvit regel eger likväl rum i fråga om superfosfatfabrikationen,
hvilken utan något slags tullskydd blifvit lemnad att genom egen kraft, så
godt den kan det, bestå i den mest våldsamma konkurrens med utlandet. Att
detta ingalunda är någon lätt sak, torde ej vara svårt att förstå, om man