Motioner i Första Kammaren, N:o 26 (Motion 1896:26 Första kammaren)

Motioner i Första Kammaren, N:o 26.

N:o 26.

Af herr Krok, om ändring af gällande bestämmelser angående
utbetalning af begrafningshjelp för embets- och tjensteman
samt betjente.

Enligt äldre författningar innehölls för de fleste embets- och tjensteman,
som erhöllo ordinarie beställning å rikets stat, lönen för någon tid
under namn af begrafningshjelp eller nådårsbesparing, sålunda att den, som
till en syssla vunnit befordran, måste under sex månader, räknade från och
med månaden näst efter den, hvari utnämningen skett, tjena antingen utan
lön, om han förut icke innehaft ordinarie tjenst eller, i fall han egt sådan
tjenst, med den lön, som åtföljt den frånträda befattningen, emot rättighet
för sterbhuset efter embets- eller tjensteman, som i tjensten aflidit, att såsom
begrafningshjelp tillgodonjuta ett mot den sist innehållna lönen svarande belopp,
och hafva sterbhus efter embets- och tjensteman, som blifvit på indragningsstat
öfverflyttade, ständigt ansetts ega samma rättighet, som enligt hvad
nu är nämndt tillkommer sterbhus efter dem, som i tjensten aflidit, hvaremot
sterbhus efter tjensteman, som erhållit afsked utan rätt till pension på indragningsstat,
icke eger utbekomma begrafningshjelp, äfven om innehållning
af lönen derför egt rum.

Genom kongl. kungörelsen den 17 september 1851 förordnades bland
annat, att de under namn af begrafningshjelp eller nådårsbesparing bestämda
innehållningar af embets- och tjenstemäns löner skulle upphöra och att alla,
som efter 1852 års början erhölle ordinarie beställning på stat eller till
annan tjenst förflyttades, skulle från och med månaden näst efter den, hvarunder
de blifvit utnämnde eller förordnade, ega tillträda och uppbära de
löner, hvartill de voro berättigade, i följd hvaraf sterbhusen efter dessa löntagare
icke skulle ega att utbekomma begrafningshjelp af de i nämnda ordning
tillträdda löner eller lönetillökningar. Deremot berättigades icke genom
samma författning de embets- och tjenstemän, hvilka dittills fått såsom be -

Motioner i Första Kammaren, N:o 26.

grafningshjelp vidkännas innehållningar af lönerna, att utbekomma hvad som
innehållits, utan skulle dittills gällande föreskrifter fortfarande lända till
efterrättelse.

Om vid tiden för nyssnämnda författnings utfärdande man ansåg sig
icke kunna taga steget fullt ut och i sammanhang med befrielse från ^skyldigheten
att intjena begrafningshjelp berättiga dem, som då intjenat sådan,
att återfå densamma, så har detta sannolikt berott derpå, att man velat förebygga,
att statsverket skulle på en gång tå vidkännas den ganska betydande
utgift, som erfordrades för utbetalning af löneinnehållningarne till det stora
antal tjenstemän, som då kunde derom framställa fordran.

Detta skäl, som utan tvifvel var af betydelse vid tiden för nyssnämnda
förändring, har nu försvunnit, alldenstund af de embets- och tjenstemän, som
fått vidkännas innehållningar af sina löner, troligtvis ingen numera innehar
embete eller tjenst och endast ett fåtal efter erhållet afsked qvarstår på indragningsstat.
Vid sådant förhållande och då det ej lärer kunna anses
obilligt, att ifrågavarande löneinnehållningar, hvilka utgöra ersättning för
arbete i statens tjenst under en länge sedan förgången tid, till vederbörande
utbetales, tillåter jag mig föreslå,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla
om utfärdande af en förordning, hvarigenom embetsoch
tjenstemän samt betjente, hvilka för sina sterbhus
grundiagt rätt till begrafningshjelp, må berättigas att, då
de för sin återstående lifstid öfverflyttats till allmänna indragningsstaten,
begrafningshjelpen sjelfva utbekomma.

Om remiss till vederbörligt utskott torde jag få anhålla.

Stockholm den 27 januari 1896.

P. Krok.