Motioner i Första Kammaren, N:o 26

Motion 1883:26 Första kammaren

Motioner i Första Kammaren, N:o 26.

1

Sf:o 36.

Af Herr StjernspetZ: Angående åtskilliga ändringar och tillägg
i den af Kongl. Maj:t föreslagna lag om allmänna
värnpligien.

Motion

att af de approberade värnpligtige ett genom lag bestämdt antal,
afsedt för liniens behof vid mobilisering, årligen må uttagas till
undergående af 90 dagars öfning och återstoden, afsedd att i krigstid
ersätta afgången bland linietrupperna, må underkastas endast en
kortare öfning på 30 dagar i likhet med vår nuvarande beväring.

Det torde icke af någon kunna förnekas, att den nu framlagda
Kongl. propositionen om landtförvarets ordnande ställer mycket stora fordringar
så väl pa hvarje samhällets medlem som på statsverkets tillgångar
emot hvad hittills varit fallet. Att derföre nedsätta dessa fordringar utan
att förminska härens beräknade styrka och krigsduglighet samt göra det
möjligt att med tillförlitlighet uträkna kostnaderna, är ändamålet med
denna min motion.

Då nummerdragning i samband med värnpligten förut varit föreslagen,
har afsigten med densamma hufvudsakligen varit att hålla stammen
fulltalig. Att en sådan nummerdragning, vanligen kallad lottning,
Bih. till Biksd. Prof. 1883. 1 Samt. 2 Afd. 1 Band. 11 Höft. 1

2

Motioner i Första Kammaren, Ko 26.

rönt ett kompakt motstånd är allom väl bekant och ingen kan förundra
sig deröfver, synnerligast så länge det varit fråga om att derigenom hålla
en i öfrigt värfvad stam fulltalig. För min del skulle jag aldrig vilja
understödja, än mindre föreslå lottning i sådan afsigt. Meningen med den
nummerdragning jag här går att förorda är endast den, att hvarje årsklass
beväring derigenom delas i två delar, af hvilka endast den ena delen
öfvas den längre tid som är föreslagen eller kan komma att bestämmas
och den andra en kortare tid; för öfrigt båda i läger och på ett fullkomligt
likartadt sätt. Den ena delen utgör ej mera stamtrupp än den
andra. Den enda skilnaden, som dock mycket hastigt utplånas, uppstår
blott i krigstid vid sjelfva mobiliseringen. Hela årsklasserna inkallas då
till depöterna eller regementenas öfningsplatser, de längre tid öfvade för
att genast med stammen bilda liniearmén och snarast möjligt rycka i fält,
de mindre öfvade för att omedelbarligen undergå 5 å 6 veckors vapenöfning,
hvarefter äfven de sändas till fälthären för att utfylla de första
luckorna och förstärka densamma. Fälttåget skall knappast kunna vara
mera än börjadt, ännu mindre slutadt, innan således äfven desse senare
få strida för fäderneslandet. Mången skulle häraf kunna tycka att en
nummerdragning vore mindre behöflig, men jag tror mig i det följande
kunna visa att den snart sagdt är absolut nödvändig och alltid blir nödvändig,
så snart man tager den allmänna värnpligten i större anspråk för
försvaret.

Landtförsvarets herrar komiterade hafva i sitt betänkande, sid. 80
och 81, beräknat de krigsduglige värnpligtige att efter den 31 December
1S97 årligen utgöra blott 26,565 man, oaktadt folkmängdstillväxten och
oaktadt man redan, enligt komitébetänkandets bilaga IV, sid. 29 och 38,
sett desamme för t. ex. år 1879 uppgå till 29,971 man och för qvinqvenniet
1876—1880 i medeltal årligen till 27,773, utom Gotlands, som
belöper sig till något öfver 300 man, och de å sjömanshus inskrifne sjöfarande,
som enligt nu gällande förordningar, ej äro underkastade beväringsmönstringar,
men af hvilka nu, enligt Kongl. Maj:ts proposition om
sjöförsvarets ordnande, skola uttagas 500 man. Efter den af komiterade
antagna folkmängdstillökningen för år 1897 samt i enlighet med det
faktiska förhållandet under nämnda qvinqvennium och med nyssnämnda
båda tillägg borde den krigsdugliga årskontingenten i stället uppgå till
31,600 man, en skilnad emot komiterades antagande af ej mindre än 5,000
man i rundt tal. Såsom skäl för denna nedsättning anföra komiterade,
att de blifvande strängare fordringarne vid läkarebesigtningarne skulle

I

Motioner i Första Kammaren, N:o 26.

3

verka denna nedsättning i antal. Detta påstående om strängare läkarebesigtningar
saknar emellertid all grund i följd af komiterades eget förslag
till värnpligtslag. Enligt hittills gällande stadganden, som senast
skärptes så mycket sig göra låter år 1870, approberas till beväring endast
de som äro fullt vapenföre. Men i den föreslagna värnpligtslagen lyder §
7 ordagrant sålunda: »Vapenför värnpligtig inskrifves till vapenkonst;

öfrige värnpligtige till annan befattning vid hären eller flottan, hvartill de
må finnas lämplige.» I den föreslagna lagen se vi således att ej ensamt
vapenföre skola utskrifvas, utan äfven en hel del andre, som kunna uppfylla
fordringarna för de icke stridande — ett nytt slags manskap, hittills
okändt i vår beväringsförfattning — och det är sannerligen icke ett obetydligt
antal icke vapenföre, som sålunda skola uttagas. Vid härens mobilisering,
(se bil. III. litt. A. 1.) erfordras nemligen icke mindre än 22,822
beväringar ensamt af första uppbådet till sådana befattningar som kockar,
trosskuskar, trossdrängar, förare af reservhästar, renskrifvare, handtverkare,
sjukskötare m. fl. och för fyllande af detta behof måste af hvarje första
årsklass uttagas icke mindre än något öfver 5,000 värnpligtige, hvilka
också, som af inobiliseringstabellerna synes, ingå i den af komiterade ofvan
angifna styrkan 26,565 krigsduglige värnpligtige. Men äfven andra bestämmelser
finnas i den nya värnpligtslagen, hvilka likaledes komma att
verka en betydlig tillökning af approherade värnpligtige emot hvad hittills
varit fallet. Genom den föreslagna inskrifningsnämndens inrättande och
de skärpta kontrollerna för de värnpligtiges inställelse till mönstring,
komma de hittills så skarpt anmärkta missförhållandena, hvarigenom icke
mindre än 20,086 man i medeltal årligen under de senaste 5 åren (se
bil. IV. sid. 29) undanhållit sig från mönstring, att till en stor del
upphöra. Som det härigenom uppkommande tillskottet emellertid icke
till siffran kan bestämmas, vill jag ej heller införa något antal härför i
mina beräkningar, ehuru man utan fara för att räkna för högt, skall
kunna antaga denna tillökning till minst 3,000 man årligen. En annan
ny orsak till ökning af de värnpligtiges antal emot förr, ligger uti den
nya lagens bestämmelse, § 6, att krigsduglige ynglingar, äfven före 21
års ålder må, ända till 10 procent af årskontingenten, få fullgöra sin
vapenöfning, med skyldighet att likväl tillhöra första uppbådet intilldess
sex år förflutit från och med det år desse ynglingar fylla 21 år. Huru
stor tillökningen härigenom blifver, lemnar jag äfven å sido, men att den
ej torde blifva så obetydlig, bör man kunna antaga på den grund att
det nästan alltid är fördelaktigast för hvarje ung man att så tidigt som

4

Motioner i Första Kammaren, N:o 26.

möjligt vara qvitt sin beväringsexercis, för att sedan kunna orubbadt egna
sig åt sitt blifvande yrke, af hvad slag det vara må.

Med dessa bestämmelser för ögonen, finnes ej någon antaglig grund
som berättigar antaga de higsdugliges antal efter den nya värnpligtslagen
proportionsvis mindre än hvad det vapenföra antalet för närvarande är.
Det ligger tvärt om i öppen dag att antalet kommer att blifva betydligt
större i jemförelse med hvad nu är förhållandet, och kommer således den
af mig ofvan beräknade lista årsklassens styrka af 31,600 man att efter
all sannolikhet blifva alldeles för låg.

Vidare hafva komiterade från sin beräknade årskontingent 26,565
värnpligtige afdragit hela det för året behöfliga antalet rekryter för befälskader,
spel och stamtrupp vid så väl hären som flottan, hvarigenom den
egentliga beväringsstyrkan för hären, som årligen skulle vapenöfvas, nedgår
till 18,592 man (bil. III lit. E) de 5,000 man »icke stridande»
häri inbegripna. Enligt de beräkningar jag här nedan gjort skulle samma
styrka rätteligen komma att utgöra 28,547 man. Från den ofvan af mig
angifna approbabla beväringsstyrkan, 31,600, bör nemligen endast afdragas
skilnaden emellan det nya rekrytbehofvet, 5,500, och det som redan
nu utgår, 3,047, hvilken skilnad gör 2,453. Likaledes bör för rekryteringen
af härens officerare, underofficerare, civilpersonal samt spel endast
afdrag ske för rekryteringen af skilnaden emellan nu befintlig sådan personal
och den i nya förslaget behöfliga, hvilken skilnad utgör omkring
1,800 personer. Med antagande, i likhet med komiterade, af en 20-årig
tjenstetid i genomsnitt för desse, erfordras härför en årlig rekryteringskontingent
af ej fullt 100 man. Derjemte bör afdrag äfven ske för flottans
behof af 500 man beväring. Hela afdraget från den approberade
beväringsstyrkan blifver således blott 3,053 man, hvarigenom den till vapenöfning
utgående beväringsstyrkan blifver den ofvan anförda eller 28,547
man, eller ett komiterades beräkningar öfverstigande antal af 9,955, som
lugnt kan jemnas till 10,000 man.

Det är gifvet, att i samma mån som komiterades beräkning af antalet
krigsduglige värnpligtige är för låg, i samma mån komma statsutgifterna
för beväringens årliga öfningar att ökas utöfver den af dem beräknade
kostnad, äfvensom antalet och kostnaden för det härtill behöfliga
befälet, hvarjemte komiterades tabell öfver förlorade dagsverken kommer
att visa helt andra och högre siffror.

Men vidare. Vårt land eger naturliga tillgångar för en mångdubbel
odling, industri, handel och sjöfart, mot hvad deraf för det närvarande

Motioner i Första• Kammaren, N:o 26.

5

finnes, hvarföre vi också hafva utsigt till en fortgående, nästan öbegränsad
folkmängdsökning äfven efter år 1897. Med denna följer i samma mån
äfven en lika obegränsad tillökning i kostnaderna för landtförsvaret, då
man håller fast vid grundsatsen att alla värnpligtige skola göras lika skicklige
till fäderneslandets försvar. Dessa kostnader komma derjemte efter
all sannolikhet att stiga i ännu högre proportion genom ökade fordringar
på öfning och utrustning, och man kan sålunda, med antagande af den
nya lagen i oförändradt skick, aldrig emotse en lindring i försvarsbördan,
utan tvärt om en bestämdt gifven fortgående ökning. Genom att bestämma
ett visst antal, som hvarje år uttages till den längre öfningen, har man
äfven till ett visst belopp fixerat kostnaderna, hvilka sålunda komma att
trycka allt,mindre och mindre ju mera folkmängden och statens tillgångar
växa, och i en sådan framtida utsigt finner jag för min del eu ej
ringa tillfredsställelse för de känbara uppoffringar, som genom den nya
härordningens antagande komme att utkräfvas.

Beväringsmanskapets antal må emellertid i eu framtid uppgå till
hvilket antal som helst, ett bör likväl klart kunna framstå af hvad jag
haft äran anföra, det nemligen, att man ej nu på förhand kan med någon
säkerhet beräkna den blifvande härens manskapsstyrka eller kostnaderna
för densamma samt att man sålunda egentligen ej vet hvad man beslutar.

Ett ytterligare skäl af både ekonomisk och militärisk art finnes i
det förhållandet, att beväringens årskontingenter vexla så betydligt det
ena året mot det andra, att man ej heller med någon säkerhet kan uppgöra
de årliga budgeterna och att behofvet af nödigt befäl för öfningarna
blifver så ojemn!. Komiterade hafva sjelfva, sid. 7 5, framhållit vigten af
att stammens rekrytstyrka hvarje år inå blifva lika stor. Samma skäl
kunna anföras för att äfven beväringens rekrytstyrka alltid bör vara lika.

Ett annat skäl till nummerdragningens införande ligger i värnpligtslagens
bestämmelse § 22 inom. c, der det för inskrifningsrevisionen stadgas,
»att bland de värnpligtige, som enligt § 19 dertill pröfvats lämplige,
uttaga det antal, som från inskrifningsområdet skall tilldelas rytteriet,
artilleriet, ingeniörtrupperna och trängen, hvarvid i första rummet till
nyssnämnda vapen uttagas de, hvilka dertill sig anmält»; här slutar momentet,
som besynnerligt nog icke är fullständigt afslutadt, men den
underförstådda slutmeningen kan ej vara någon annan än denna: och i
andra rummet de som inskrifningsrevisionen kan finna för godt att dertill
utse, ty någon grund eller ledning för uttagningen af det härför resterande
behöfliga antalet finnes icke angifven och kan ej heller angifvas, så

6

Motioner i Första Kammaren, N:o 26.

framt ej nummerdragning införes, hvilken får bestämma ordningen emellan
lika lämplige värnpligtige, den enda rättvisa grunden för en sådan
uttagning.

En lika stor, om ej större svårighet och godtycklighet uppkommer
vid bestämmandet af hvilka af beväringen som vid mobilisering skola
tillhöra linien, reserven eller besättnings- och depottrupperna, emedan
denna fördelning ej infaller med jemna årsklasser, utan en och samma
årsklass kommer enligt förslaget att blifva fördelad på dessa olika härdelar.
Nummerdragningens införande lemnar äfven här eu säker och rättvis
grund för fördelningen.

Ännu ett skäl tinnes och detta af konstitutionel art. Genom att i lag
bestämma det antal, som fullständigare skall öfvas, har representationen
förbehållit sig sin konstitutionella rätt, liksom förhållandet varit förut i
Sverige och är inom andra stater, att blott i mån af landets blifvande
tillgångar samt efter Riksdags pröfning och beslut öka liniens numerära
styrka, hvilken rätt genom den nya lagens antagande blifver till spillo
gifven.

Hela den beväringsstyrka, som för liniens mobilisering är behöflig,
belöper sig till 64,273 man. Med iakttagande af den årliga s. k. naturliga
afgången för hvarje årsklass samt att blott 2:dra till och med 6:te
årsklassen bör vid mobiliseringen genast ingå i linien, erfordras härför eu
årlig uttagning af lista årsklassen af 14,545 värnpligtige. Ett annat behof
uppkommer derigenom att man vid mobiliseringen påräknar ett antal
s. k. värnpligtige officerare, underofficerare, vice korporaler samt spel,
uppgående till 3,969 man, hvilka man anser sig kunna uttaga ur beväringen.
I detta antal ingår äfven reserv- och depöttruppernas, d. v. s.
hela andra uppbådets behof af samma slags befäl, hvarföre det således
kommer att uttagas ur alla 12 årsklasserna, och en ökning af första årsklassens
styrka med 500 man lemnar fullt tillräcklig tillgång härtill.
Den årliga rekrytstyrkan beväring skulle härigenom blifva 15,045 man.
Ett ytterligare tillägg är dock behöflig! för att ersätta dem, hvilka af det
i linien stående beväringsmanskapet taga anställning som stamsoldater eller
fast aflönadt befäl. Den årliga rekryteringskontingenten härför utgör
6,023 man, men mera än allra högst halfva detta antal kommer dock ej
att utgå ur det öfvade beväringsmanskapets led, enligt komiterades beräkningar
sid. 76 och 101, der komiterade komma till det resultat, att af
stammanskapets rekryter blifva ungefär lika många dertill antagne före
21 års ålder som efter samma ålder. Derjemte torde väl åtskilliga af

7

Motioner i Första Kammaren, N:o 26.

det genom nummerdragningen bildade ersättningsmanskapet äfven komma
att taga fast anställning, hvarjemte en hel del befäl och de fleste af spelet
vanligen vid ännu yngre ålder taga anställning, af hvilka orsaker man
med temlig säkerhet skulle för nu nämnda ändamål kunna beräkna den
årliga afgången af liniens öfvade beväring till högst 3,012 man eller för
jemnhetens skull till 3,000. Det årliga behofvet 15,045 kiågsduglige värnpligtige
borde således ökas med dessa 3,000 man och blefve i allt 18,045
man som af lista årsklassen årligen borde uttagas till den längre öfningen.

Man skulle visserligen i lagen kunna bestämma denna siffra, men då
man ej på förhand kan med fullkomlig visshet beräkna detta sista tillskott,
synes det mig vara bättre att Kongl. Maj:t bestämmer detsamma
hvarje år till lika stort antal med dem som af liniens beväringsmanskap
det närmast föregående året tagit fast anställning vid befälskadern och
stammen. Detta antal erhålles på siffran genom regementschefernes till
krigsstyrelsen hvarje år i Januari månad ingående rapporter och förslag
öfver liniens beväringsmanskap. Troligen blifver skilnadeir i antal ej stor
ifrån det ena året till det andra, men genom detta tillvägagående har
man icke lemnat något åt ovissa tillfälligheter.

Det är icke svårt att finna det en ganska betydlig besparing genast
ernas genom detta tillvägagående. Under antagande, att komiterades beräkning
af beväringens första årsklass vore fullt vigtig, skulle det tyckas
som besparingen genom mitt förslag blefve ringa, då komiterade fått lista
årsklassens till vapenöfning afsedda styrka till 18,592 man, och enligt
min beräkning dertill fordras 18,045 man. Men det är härvid att märka,
att komiterade i verkligheten hafva för härens behof 24,615 man af lista
årsklassen, se sid. 81 i betänkandet, men att de genom afdrag af befälets
och stammens rekryteringsbehof fått ned antalet till 18,592. Om man
närmare granskar min strax här ofvan gjorda beräkning, ingår uti antalet
18,045 äfven hela detta rekryteringsbehof, hvarföre nämnda antal rätteligen
bör jemföras, icke med komiterades 18,592, utan med antalet 24,615,
hvarföre besparingen på lista årsklassen enligt mitt förslag, jemfördt med
komiterades beräkning, blifver i verkligheten 6,570 man, som genast kommer
att utgöra årsklassens ersättningsmanskap. Med beräkning af den
s. k. naturliga afgången äfven bland dessa och 10 procent vid mobiliseringen,
uppginge detta, af 2:dra till och med 6:te årsklasserna, till 26,154
man, hvilka hade 30 dagars öfning och som i första rummet skulle fylla
ut fälthärens luckor.

Som jag emellertid, på goda grunder, fått den krigsdugliga bevärin -

8

Motioner i Första Kammaren, N:o 26.

gens lista årsklass för hären att'' uppgå till 28,547 man, få af samma
årsklass således 10,502 man afdelas som ersättningsmanskap. 2:dra till och
med 6:te årsklassernas ersättningsmanskap blefve derföre vid mobilisering,
med iakttagande af »afgången)) som förut, 41,810 man. Detta antal är
för det afsedda ändamålet alldeles icke för stort, då t. ex. i Tyskland
ersättningsmanskapet är till antalet större än hela linien.

I mån som vår folkmängd tillväxer blifver det ensamt ersättningsmanskapet
som kommer att stiga i antal.

Med beväringens inträde i 7:de årsklassen eller 2:dra uppbådet behöfver
någon skilnad ej vidare göras emellan de mera och mindre öfvade,
utan böra hela årsklasserna derefter hafva precis samma pligter. Någon
olägenhet bör häraf icke kunna uppstå, då andra uppbådet, enligt komiterades
förslag, ensamt är afsedt att bilda reserv-, depot- och besättningstrupper
och ej gerna kunna komma att sändas i elden förr än de en tid
varit samlade och erhållit öfning. Man skulle visserligen äfven här kunna
åtskilja de mera och mindre öfvade och bestämma de senare som ersättningsmanskap
åt de förre, men detta kan, som sagdt är, ej vara behöfligt,
då dessutom skilnaden i öfning ej är synnerligen stor och lång tid förflutit
sedan båda gjorde sina öfningar.

För skyldigheternas och fördelarne af nummerdragningens jemna fördelning
öfver hela landet blir nödvändigt att regementsområdena bestämmas
efter folkmängden och således i enlighet med 1875 års förslag.
Komiterade hafva, synes det mig, utan tillräckliga skäl frångått detta
förslags bestämmelser härutinnan. Derigenom inträffar också, hvad komiterade
sjelfva å sid. 88 anföra, att. vid en fullständig mobilisering af äfven
depot- och reservtrupper erfordras inom somliga delar af landet icke
någon klass af 2:dra uppbådet, men inom andra delar äfven 7, 8, 9, 11
och på Gotland till och med alla 12 årsklasserna. En så ojernnt fördelad
uttagning af manskap vid mobiliseringen är ej öfverensstämmande med
den rättvisa som äfven härutinnan bör råda. Derigenom uppstår äfven
för flere regementen stor brist på behöfligt ersättnings- och reservmanskap,
som är så nödvändigt att ega. Exemplet med Gotland anser jag dock
ej här böra vara bestämmande, ty om denna ö anfalles, komma sannolikt
både lista och 2:dra uppbådet äfvensom dess landstorm att inkallas,
hvaremot der uppsatte trupper svårligen kunna påräknas vid fastlandets
försvar, men i öfriga delar af riket bör uttagningen jemnt fördelas. Äfven
med den s. k. garantilag, som komiterade föreslagit, synes mig regementsområdena
böra indelas i det närmaste efter folkmängden, ty eljest

Motioner i Första Kammaren, N:o 26.

9

komma ej de föreslagna rekryterings- eller garantiområdena att infalla
med regementsområdena, hvilket väl för stamtruppens rekrytering vore
af största vigt.

Lika nödvändig som nummerdragning är för hären, lika nödvändig
är den äfven för flottan, hvarför dess uppgifna behof af en årlig beväringsstyrka
af 500 man äfven genom nummerdragning bör uttagas af
dem, som Kongl. Magt i sin nådiga proposition föreslagit skola tillhöra
flottan.

Rörande rättvisan af den nummerdragning, jag här föreslår, är ej
svårt att finna, det inskrifningsrevisionen och militärbefälet — det senare
isynnerhet vid mobiliseringstillfället — blir, till eget och manskapets
obehag, tvunget att på alldeles godtyckliga grunder fördela detsamma i
de kategorier med olika krigsskyldighet, som jag här föreslagit böra bestämmas
genom nummerdragning. I befälets godtyckliga fördelning af
manskapet kan väl ej ligga mera rättvisa än i en nummerdragning.

På grund af hvad jag nu anfört får jag äran föreslå:

att till värnpligtslagens 7:de § fogas ett nytt moment
af följande lydelse: För härens linie uttagas årligen
15,045 värnpligtige tillika med ett antal motsvarande
det som af beväringsliniemanskapet det föregående
året tagit fast anställning vid hären, och för
flottan 500 värnpligtige, så vida tillgång på approberade
värnpligtige härtill finnes. De öfriga värnpligtige
utgöra liniens ersättningsmanskap;

att i samma lags 14:e § emellan 2:dra och 3:dje
momenten, eller der Riksdagen kan finna det lämpligt,
införes ett nytt moment af följande lydelse: Vid inskrifningsförrättningens
början skall hvar och en af
de i inskrifningslängden första gången uppförde värnpligtige
draga ett nummer till bestämmande af ordningen
de värnpligtige emellan. För den som af en
eller annan anledning är frånvarande dragés numret
af någon bland nämndens ledamöter;

att till samma lags 22:dra § mom. c i slutet tillägges:
och i andra rummet de som vid inskrifningsförrättningen
erhållit de lägsta numren;

att i § 27 i samma lags l:a moment insättes:

Bill. till Biksä. Prof. 1883. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 11 Höft. 2

10

Motioner i Första Kammaren, N:o 26.

värnpligtig är, sedan han blifvit inskrifven i limen, skyldig,
etc.;.

och i samma §, 2:dra momentet--befrias värn pligtig

vid härens linie, om etc.;

samma paragrafs 3:dje moment nedflyttas som fide
moment och momentet 3 erhåller följande lydelse:
Limens ersättningsmanskap vapenöfvas i likhet med de
bestämmelser, som före denna lags antagande gälla
för allmänna beväringsmanskapet.

Stockholm den 3 Februari 1883.

P. A. TT. Stjernspetz.

STOCKHOLM, TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIKT, 1888,