Motioner i Första Kammaren, N:o 25

Motion 1905:25 Första kammaren

Motioner i Första Kammaren, N:o 25.

i

N;o 25.

Af herr von Stapelmohr in. fl., om statslån till Orsa—
Härjedalens järnvägsaktiebolag för fullföljande af
järnbanas anläggning från Orsa,. till Sveg.

Efter mer än tioårigt förarbete på frågan om att medelst järnväg
sätta Härjedalen i förbindelse med Dalames järnvägsnät, hade denna fråga
ändtligen förts fram så, att ett aktiebolag, Orsa—Härjedalens järnvägsaktiebolag,
år 1900 kunde bildas i ändamål att, enligt upprättad och
af Kungl. Maj:t genom nådig resolution den 12 september nämnda år
godkänd plan, utföra en järnbana från Orsa station i Dalarne till Svegs
kyrkoby i Härjedalen. Banan, med en spårvidd af 1,435 meter, en längd
af 128,48 kilometer, utom sidospår, och en maximilutning af 16 : 1000,
beräknades kosta 4,436,000 kronor med och 3,700,000 kronor utan
rullande materiel.

Det nybildade aktiebolaget med ett tecknadt aktiekapital af 1,903,000,
kronor sökte och erhöll statslån af 1,850,000 kronor, eller en summa
motsvarande hälften af beräknade kostnaden för banan utan rullande
materiel.

Sedan järnvägsaktiebolaget träffat uppgörelse med ett verkstadsaktiebolag
om tillhandahållande af för blifvande trafik erforderlig rullande
materiel och Ivungl. Maj:t godkänt denna uppgörelse, såsom betryggande
för att tillräcklig materiel af nämnda beskaffenhet icke skulle komma att
saknas, påbörjades banarbetet hösten år 1901.

Bolaget hade då att tillgå till mötande af den beräknade arbetskostnaden.
........................................................................................ kr. 3,700,000

aktiekapitalet ............................................. kr. 1,903,000

statslånet.............................................. ...... » 1,850,000 » 3753000

8

Motioner i Första Kammaren, N:o 25.

Vid verkställd omstakning af vissa stycken af banan blef linjen
förkortad till ungefär 125 kilometer.

Bolagets styrelse; kom under arbetets gång tämligen snart till insikt om
att de tillgängliga medlen icke skulle räcka till banarbetets fullbordande.
Härtill medverkade åtskilliga omständigheter, däraf må framhållas, utom
ofullständigheter i kostnadsberäkningen, skärpta anspråk på brobyggnadssätt,
stegring af priser å en del materiel, ogynnsam byggnadsterräng samt
nedbringande till trafikens underlättande af största lutningen från IG : 1000
till 14 : 1000.

Då de af bolaget gjorda försök att medelst ökning af aktiekapitalet
anskaffa bristande kostnadsmedel strandade, fann bolagets styrelse sig
nödsakad att under hösten år 1903 inställa arbetet. Af bansträekniugen
voro då 57 kilometer rälslagda och nära färdiga samt ytterligare 19 kilometer
terrasserade, hvarjämte i linjens fortsättning företagits en del förberedande
arbeten.

Af ofvanomförmälda för bolaget tillgängliga byggnadsmedel, 3,753,000
kronor, hafva omkring 3,050,000 kronor förbrukats, hvadan återstår
omkring 700,000 kronor, däraf 617,000 kronor utgöra icke uppburen del
af statslånet och 70,000 kronor innestå hos kungl. statskontoret såsom
säkerhet för banarbetets utförande.

För vinnande af eu i möjligaste mån exakt uppgift å återstående
byggnadskostnaden har bolaget föranstaltat om att tvenne af kungl. vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen därtill utsedde erfarne järnvägsingenjörer verkställt
utredning i nämnda afseende. Denna utredning visar eu slutsumma
af 2,700,000 kronor såsom erforderlig för banarbetets förande till slut.

Med stöd af utredningen har bolaget i en till Kungl. Maj:t ingifven
ansökning anhållit om ytterligare statslån till banbyggnaden till belopp af
2,000,000 kronor. Under förutsättning af bifall till denna ansökning
skall statens bidrag uppgå till 3,850,000 kronor af kostnaden för banan
från Orsa till Sveg, cirka 5,800,000 kronor. Kostnaden för bankilometer
blifver i så fall ungefär 46,400 kronor, däraf staten skulle bidragit med
30,800 kronor.

Bolagets ansökning har af kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
som har öfverinseende öfver banbyggnadsarbetet, tillstyrkts.

Kungl. järnvägsstyrelsen har däremot i ett öfver ansökningen afgifvet
yttrande afstyrkt densamma och därvid uttryckt den mening, att staten
icke bör ingripa för fullföljande af Orsa—Svegbanan, förrän det blifvit

Motioner i Första Kammaren, N:o 25.

9

bestämdt, om den ifrågasatta s. k. inlandsbanan skall komma till stånd
och Orsa—Svegbanan ingå som länk i densamma.

Att döma af den plan, som kungl. järnvägsstyrelsen uppgjort för de
undersökningar i och för inlandsbanan, hvartill 1904 års Riksdag beviljade
medel, torde tidigast år 1909 vara att förvänta fullständigt förslag, utvisande
huru kungl. järnvägsstyrelsen tänker sig inlandsbanans sträckning m. m.
Då emellertid någon utsikt att fortsätta arbetena å Orsa—Svegbanan utan
■statens mellankomst ej tyckes förefinnas, skulle till följd af berörda tidsutdräkt
frågan om Orsa—Svegbanans fullbordande blifva undanskjuten till
en obestämd tid efter 1909. För staten, som har 1,233,000 kronor, utom
räntor, bundna i företaget, skulle ett sådant uppskof gifvetvis blifva
menligt; och de kommuner, Indika offrat betydande summor för åvägabringande
af en för dem högst angelägen samfärdselled, skulle af uppskof^
träffas mycket hårdt. Under dröjsmålet blifver det offrade kapitalet
©fruktbärande och det utförda arbetet tager af brist på nödigt underhåll
skada, som krafvel- mycket dryga omkostnader att afhjälpa, när banarbetet
skall återupptagas. Skulle åter framdeles banarbetet anses böra helt och
hållet öfvergifvas, blifver förhållandet än värre. För de svaga Härjedalskommuner,
livilka åtagit sig tungt tryckande skuldbördor till åstadkommande
af eu förbindelseled, som de ansett oundgänglig till lättande
af befolkningens svåra existensvillkor, skall den ekonomiska ställningen
helt visst blifva hotad på ett sätt, som innebär en allvarlig fara för
kommunernas utveckling.

Kungl. järnvägsstyrelsen har med hänsyn till Orsa—Svegbanans möjliga
ingående i inlandsbanan beräknat kostnaderna för förstnämnda banas fullbordande
till Sveg och dess anknytning till Orsa station till 5,518,000
kronor, om staten skall utföra arbetena. Orsa—Svegbanan i dess nuvarande
skick har af kungl. järnvägsstyrelsen uppskattats till värde af, i
afrundadt tal, 2,912,000 kronor. Med den utförda bandelens inlösande
till värde af 2,912,000 kronor skulle således hela banan färdig komma
att kosta staten 8,430,000 kronor utom kostnaden för rullande materiel

625.000 kronor. Trots eu så betydande kostnad skulle ändå den utförda
bandelen, inemot 6 mil, icke i afseende å lutningsförhållandena komma i
det skick, kungl. järnvägsstyrelsen fordrar som statsbanemässigt, eller få
en maximilutning af 10 : 1000, utan fortfarande hafva lutningar af 14 : 1000.

Statens insats för järnvägsförbindelse mellan Orsa och Sveg blifver,
i fall staten efter inlösande af utförda bandelen färdigbygger banan,

8.430.000 kronor utom kostnaden för rullande materiel, men genom

Bill. till Bihsä. Prof. 1005. 1 Samt. 2 Afä. 1 Band. 10 Käft. 2

10 Motioner i Första Kammaren, N:o 25.

lämnande af begärda statslånet allenast 3,850,000 kronor. Det första
alternativet medför för staten en direkt utgiftsökning af 4,580,000 kronor,
utan att i fråga om lutuingsförhållandena större fördel blifver att vinna,
än att å norra hälften, hvilken efter den koncessionerade planen i afseende
å terräng och lutningar är betydligt fördelaktigare än den södra, maximilutningen
blifver 10: 1000 i stället för 14 : 1000, som den är och skulle
förblifva å södra delen.

För den dagliga trafik, som inom öfverskådlig framtid blifver att
påräkna, betyda dessa lutningar säkerligen ganska litet. I militärt afseende
åter torde det endast vara vid krigsfara i nordligaste delen af vårt
land och däraf påkallade stora transporter af trupper och förråder, som
olägenhet af starkare maximilutning kommer att i viss mån göra sig
gällande, men denna olägenhet lärer i så fall utan allt för stor svårighetkunna
öfvervinnas genom att, såsom kungl. järnvägsstyrelsen tänkt sig
saken för den södra hälften af banan, förstärka maskinkraften. Det kan
därför med fog ifrågasättas, huruvida icke från militär synpunkt man
bör vai’a till freds, äfven om, till följd af terrängsvårigheter och däraf
betingade kostnader, lutningarna blifva något skarpare än 10 : 1000, helst
en profkörning med tyngsta militärtåg, som redan försiggått å utförda
bandelen med maximilutning af 14 : 1000, lämnat godt resultat. För
försvaret är det utan gensägelse af största vikt, att en bana finnes, äfven
om den icke fyller alla anspråk på statsbauemässighet. I och för frågan
om inlandsbanan kan det blifva af intresse att erfara, för hvilken kostnad
en fullt trafikabel järnväg med normal spårvidd kan byggas i trakter,
liknande dem, igenom hvilka man tänkt sig inlandsbanans nordliga del,
från Sveg räknadt, dragen.

Ett öfvergifvande af banbyggnadsföretaget är liktydigt med ett tillspillogifvande
af det i banan nedlagda kapitalet. Staten såväl som aktieägarne
komma att däraf i mer eller mindre grad lida men. Ett sådant
förfarande kan, från hvilken synpunkt saken än betraktas, näppeligen
vara att föredraga framför att offra ytterligare medel på banarbetets slutförande.
Då detta billigast och lättast kan ske såmedelst, att bolaget
sättes i stånd att föra sin uppgift fram till målet, tillåta vi oss
hemställa,

det Eiksdagen måtte till Kungl. Maj:ts förfogande
ställa en summa af två miljoner kronor,
däraf trehundratusen kronor under 1905, att lämnas

Motioner i Första Kammaren, N:o 26.

11

som statslån till Orsa—Härjedalens järnvägsaktiebolag
för fullföljande af järnbanan från Orsa till Sveg.

Stockholm den 26 januari 1905.

I. von Stapelmohr. Axel Hedborg.

J. Berlin. Ax. G. Andersson.

E. A. Enhörning.

Olof Björklund.
Edvard Kinberg.
E. Hägglund.

I motionens syfte instämma:

Chr. Lundeberg. Rob. Almström. Arvid Lindman.

Siv. Joll. Bandqvist. Alb. Anderson.

Ftö 26.

Af herr Hägglund, om ersättning åt stämningsmåli, som
biträda fjärdingsmän med delgifning af stämningar i
brottmål med, flera handlingar.

Enligt gällande instruktion för fjärdingsmän åligger det denna tjänstemannakår,
bland annat, att delgifva stämningar i brottmål äfvensom andra
handlingar, såsom bötesförelägganden för förfallolöst uteblifne värnpliktige
och förmyndareförelägganden med flera dylika handlingar, hvilka staten
och det allmänna angå.

Härför åtnjuta fjärdingsmännen icke någon ersättning, vare sig af
den som saken angår eller ifrån staten eller kommunen.

Då emellertid enligt gällande lagbestämmelser omnämnda stämningar
och öfriga allmänna handlingar skola delgifvas genom tvenne stämningsmän,
nödgas fjärdingsmannen eller allmänna åklagaren att af egna medel