Motioner i Första Kammaren, N:o 25

Motion 1896:25 Första kammaren

Motioner i Första Kammaren, N:o 25.

3

De härmed förenade kostnaderna behöfva icke blifva af någon större
betydelse. Likasom inom Gröta hofrätt, äro äfven de yngsta ledamöterna
inom Svea hofrätt underkastade skyldigheten att låta sig till annan hofrätt
förflyttas. Den nya hofrätten kunde således bildas dels af eu division från
Svea hofrätt och dels af den nu till öfverflyttning föreslagna divisionen från
Gröta hofrätt. Den föreslagna andra aktuariebefattningen inom Svea hofrätt
kunde utbytas mot en aktuariebefattning inom den nya hofrätten, och
de få kostnader, som till aflöning åt öfriga tjensteman erfordras, äfvensom
kostnaderna för lämplig lokal, kunna väl ej vara så afsevärda, att ett så
vigtigt mål, som det nu ifrågasatta, derför bör åsidosättas.

Jag tager mig sålunda härmed friheten föreslå,

att Riksdagen ville, med afslag å Kongl. Maj:ts ifrågavarande
proposition, i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes efter föregående utredning för
en kommande Riksdag göra framställning om beviljande af
erforderliga medel för inrättandet i någon af de norrländska
städerna af en särskild hofrätt för Norrland.

Stockholm den 27 januari 1896.

A. H. Öländer.

N:o 25.

Af herr Öländer, om lagstiftningsåtgärder i syfte att hindra missbruk
vid försäljning af maltdrycker.

Genom kongl. förordningen den 2 juni 1893 är föreskrifvet, att ingen
må på landet utan särskildt tillstånd till afhemtning försälja maltdrycker till
mindre myckenhet än tio liter. Man har derigenom velat förhindra den ut -

4

Motioner i Första Kammaren, N:o 25.

minutering af dylika drycker, som, i stället för att bereda allmänheten tillfälle
att inköpa sitt verkliga behof deraf, leder till missbruk och tjenar att
tillfredsställa begäret efter rusdrycker. Erfarenheten har nemligen gifvit
vid handen, att lättheten att i små qvantiteter tillhandla sig maltdrycker
gifvit anledning till, att den fattiges ringa arbetsförtjenst ofta förslösas på
dylika inköp, hvaraf fylleri och oordningar uppstå till skada och olägenhet
ej blott för det allmänna, utan äfven och kanske mest för köparne sjelfva.
Dessa olägenheter har lagstiftaren emellertid, såsom här ofvan blifvit nämndt,
sökt afhjelpa genom nyss omförmälda förordning och det deri meddelade förbudet
att försälja ifrågavarande drycker i mindre myckenhet än tio liter.
Detta förbud skulle också gjort god verkan och förhindrat många af de anmärkta
missbruken, derest icke bryggerierna, Indika icke äro inbegripna i
i nämnda förbud, genom sina ölutkörare hölle allmänheten till hända maltdrycker
i huru små qvantiteter som helst. Det är tydligt, att för den, som
har begär efter dessa drycker, det skall ligga nära till hands, att, då han
saknar medel att i handelsboden inköpa den minsta myckenhet, som der får
säljas, eller tio liter, han i stället skall vända sig till ölntkörarne och deras
öllass, som i riklig mängd finnas att tillgå på de allmänna vägarna, samt
der förskaffa sig, hvad handelsboden ej har rätt att lemna. Följden blir,
att ölvagnarna omsvärmas af en mängd mer eller mindre rusiga köpare till
stort men för lugnet och ordningen å vägarna och mycket obehag för de
vägfarande. Åberopade kongl. förordningen den 2 juni 1893 är således
till ingen nytta, om ej äfven bryggeriernas ölutkörare inbegripas i förbudet
att försälja maltdrycker i mindre myckenhet än handlande i allmänhet, åtminstone
dä försäljningen sker å vägar och allmänna platser. Rättigheten för
tillverkare af maltdrycker att på grund af gällande näringsförfattningar afyttra
sin tillverkning, på sätt dem för godt synes, bör väl liksom hvarje
annan handtering vara underkastad de inskränkningar och modifikationer,
som staten kan anse erforderliga för uppehållande af ordning och sedlighet.

Ett annat missbruk, som eger rum åtminstone inom den ort, jag
tillhör, och, efter hvad jag numera erfarit, äfven på flera andra ställen,
består deri, att bryggerierna hålla sina försäljningslokaler öppna under sönoch
helgdagar. Huru vida maltdrycker verkligen kunna vara att hänföra
till lifsförnödenheter, som under sådan tid få hållas till salu, vågar jag ej
afgöra, men att detta slag af lifsförnödenheter är af beskaffenhet att ej
kunna undvaras under söndagen, torde dock kunna med fog ifrågasättas.
Säkert är emellertid, att försäljningen häraf under nämnda tid utöfvar ett
mycket störande inflytande på söndagens helgd och leder till sabbatens
firande på ett sätt, som säkerligen ej är med denna heliga hvilodag afsedt.

Motioner i Första Kammaren, N:o 25.

5

Såsom af närlagda kommunalstäramoprotokoll inhemtas, hafva de af
mig nu påpekade olägenheter och missbruk utgjort föremål för missnöje och
bekymmer inom åtskilliga kommuner i min domsaga, och jag uppfyller endast
en allmänt uttalad önskan, då jag tager mig friheten att här föreslå,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes dels åt kongl. förordningen den
2 juni 1893 angående förbud att å landet utan särskildt
tillstånd försälja maltdrycker för afhemtning till mindre
belopp än tio liter gifva den utsträckning, att den äfven
komme att gälla för bryggeriernas ölut körare vid försäljning
af maltdrycker å landet på vägar och andra allmänna
platser, dels i kongl. förordningen angående försäljning af
vin, maltdrycker, kokadt kaffe och andra tillagade, icke
spirituösa drycker den 24 oktober 1885 införa bestämmelse
derom, att försäljning af maltdrycker å tillverkningsstället
icke må ega rum å sön- och helgdagar mellan
klockan 6 om morgonen och klockan nio om aftonen.

Stockholm den 27 januari 1896.

A. B. Öländer.

Protokoll, fördt vid allmänt möte med Njurunda
församlingsboar i dess sockenstuga söndagen
den 15 december 1895.

§ 1.

S. D. Med anledning af ett upprop af följande ordalydelse: »Med
anledning deraf att vid åtskilliga af våra kommunalstämmor, då nykterhetsoch
sedlighetsfrågor förelegat till behandling, många af församlingens medlemmar
uttalat sitt beklagande deröfver, att ölbryggerierna ega laglig rättighet
att utefter allmänna vägar från åkdon utförsälja sina varor; och då det vid

6

Motioner i Första Kammaren, N:o 25.

senaste beväringsmönstringen inom tingslaget den 5 dennes på det mest sorglig
sätt visade sig, hvilka hemska följder denna rättighet kan åstadkomma,
så tager jag mig härmed friheten uppmana en hvar som ifrar för ordning
och skick och som låter sig angeläget vara, att församlingens anseende icke
sättes på spel, att i dag möta i sockenstugan efter slutad högmessogudstjenst
för att öfverlägga och besluta om huru vida icke församlingsmedlemmarne
borde till någon eller några af länets riksdagsmän ingå med vördsam anhållan,
att vid nästinstundande riksdag motion väckes derom, att nu nämnda rättighet
måtte, såsom gifvande upphof till svåra oordningar, afskaffas. Lifligt öfvertygad
om att en förändrad lagstiftning i nu antydd rigtning är det enda
verksamma botemedlet emot ett ondt, som med förfärande kraft griper omkring
sig inom hela vårt älskade fädernesland och särdeles inom de norrländska
länen, vågar jag hoppas, att sockenboarne skola befinnas villiga att understödja
det framstälda förslaget. Galtström den 15 december 1895. Th.
Mannerfelt.» — hade ett tvåhundradetal medlemmar af Njurunda församling
från när och fjerran kommit tillstädes i församlingens sockenstuga.

§ 2.

Mötet öppnades af bruksförvaltare Mannerfelt å Galtström, hvilken i
allvarliga och behjertansvärda ord framhöll de orsaker, som förmått honom
att här i dag stämma möte med socknemännen, framhållande det djupt sedliga
förderf, som hotade vår församling, särskildt blomman deraf, dess ungdom,
genom den snart sagdt hejdlösa ölhandtering, som flitigt och i olika former
bedrefves inom församlingens gränser och hvaraf vid senaste beväringsmönstring
minst sagdt lifsfarliga följder visat sig.

§ 3.

Efter att sålunda hafva öppnat dagens möte anhöll förvaltare Mannerfelt,
det mötet ville utse ordförande att leda mötets förhandlingar, och utsågs
härtill med acklamation herr Mannerfelt, som uppdrog åt undertecknad att
göra tjenst vid protokollet.

§ 4.

Vid det mycket lifliga meningsutbyte, som härefter och i anledning af
förenämnda upprop uppstod, yttrade sig samtlige talare till förmån för det
redan i uppropet föreslagna sättet att, för att råda ett säkert bot för det
onda, genom någon eller några medlemmar i Riksdagens kamrar få till stånd

Motioner i Första Kammaren, N:o 25.

7

en motion om förändrad och skärpt lagstiftning rörande ölförsäljning å landsbygden,
gående hufvudsakligen derpå ut, att, utan särskildt erhållen utskänkningsrätt,
utskänkning af Öl vare sig i större eller mindre partier icke må
ega rum å allmän väg eller andra allmänna platser samt att den bryggerierna
nu förbehållna rätten att vid tillverkningsstället sälja Öl i mindre partier än
10 liter afskaffas och slutligen att all ölförsäljning vid bryggerierna förbjudes
under sön- och helgdagar.

Med lifligt erkännande af det berättigade häri, anhöll kommunalnämndens
ordförande, herr N. P. Bergström i Å, att, då några talare lindrande
sport, huru vida icke redan genom kommunalnämndens försorg mycket skulle
kunna göras för att sätta en hämsko för ifrågavarande onda, få påpeka, det
med nuvarande lagstiftning kommunalnämnden stode alldeles handfallen, då
det gälde att hämma eller rent ut förbjuda ölförsäljning vare sig vid
bryggerierna eller efter landsvägarne; men, menade talaren, att kommunalnämnden
dock vore villig att, för så vidt det i dess förmåga stode, göra
allt för att söka hindra ölutkörarne att stanna efter allmän landsväg längre
tid än som möjligen åtginge för att i husen aflemna bestäld vara till den
qvantitet lagen föreskrifver.

Komminister i Njurunda hemstälde med anledning af detta sista
yttrande, huru vida icke, medan man väntade på en välbehöflig kraftig lagstiftningsåtgärd
i nämnda syfte, det skulle ligga i hvarje faders eller målsmans
samt husbondes, kort sagdt, i hvarje församlingsmedlems synnerliga intresse
att söka för de sinas räddning befordra till vederbörlig näpst de lagöfverträdelser,
som redan nu temligen säkert förefunnos och dagligen begingos,
i ty att synbarligen de fleste ölutkörare utminuterade respektive bryggeriers
vara — icke till den i lag föreskrift^ minimiqvantiteten, 10 liter, utan i
långt smärre partier på en tredjedels liter; och om detta icke alltid skedde
uppenbarligen efter öppen väg, hade man, för att kringgå gällande lag, funnit
på det sättet att förskaffa sig ett rum i någon byggnad efter landsvägen,
der de öltörstige samlades och dit varan från bryggerivagnen infördes, utan
att ändock dess qvantitet behöfde uppgå till tio liter. Framhöll dessutom,
att ölutkörarne icke alls behöfde stanna efter allmän landsväg, som ju i
främsta rummet vore till för samfärdsels befrämjande och ej dess hämmande,
utan att, dä de utförde sina varor till konsumenter, som gjort reqvisition, de
mycket väl kunde köra det reqvirerade in på de reqvirerandes gårdar. Yrkade
derför, att samtliga församlingsmedlemmar måtte hvar i sin stad söka komma
öfver öfverträdelse!'' i nämnda afseende, tillkalla vittnen, om möjligt vore, och
befordra de lagöfverträdande utkörarne till laga näpst.

Sedan ytterligare många talare haft ordet och yttrat sig i enahanda
syfte dels med uppropet, dels ock med föregående talares yrkande, förklarades

8 Motioner i Första Kammaren, N:o 25.

diskussionen afslutad, hvarefter herr ordföranden framhöll, det tvenne yrkanden
förelågo, nemligen ett af ordföranden och ett af komminister Häggqvist.

§ 5.

Vid framstäld proposition: Vilja socknemännen hvar i sin stad åtaga
sig att försöka beifra och åtala den efter allmän landsväg skeende olagliga
Öl försälj ningen genom att söka anskaffa vittnen och befordra de lagöfverträdande
till åtal vid domstol? svarades: ja. Och derefter: Vilja sockenboarne genom
ombud uppvakta någon eller några af ortens riksdagsmän för att till kommande
riksdag få å bane en motion uti den under diskussionen uttalade rigtningen,
afseende att genom förändrad och skärpt lagstiftning få den ytterst
menliga ölutminutering, som nu bedrifves efter allmänna vägar, afskaffad?
hvilken fråga med enhälligt ja besvarades.

§ 6.

På förslag af kronolänsman O. P. Ödlund beslöt mötet uppdraga åt
sin ordförande, bruksförvaltare Mannerfelt, att hos någon eller några af länets
riksdagsmän framlemna mötets uttalande.

§ 7.

Då härefter fråga uppstod om till hvilka medlemmar af Riksdagens
båda kamrar mötets beslut borde öfverleranas, föreslog fjerdingsmannen E.
Hegner, att mötet måtte öfverlemna åt herr Mannerfelt att uppvakta den
eller de riksdagsmän, han för sakens lyckliga genomförande funne för godt,
hvilket äfven blef mötets enhälliga beslut.

§ 8.

Kommunalnämndsordföranden, herr N. P. Bergström i Å, anhöll, att
utdrag af dagens protokoll måtte tillställas kommunalnämnden för de åtgärder,
nämnden möjligen kunde å sin sida vidtaga.

§ 9.

Sedan mötet utsett herrar N. P. Bergström i Å och E. Hegner att
justera dagens protokoll, frambar ordföranden ett hjertligt tack till de samlade

Motioner i Första Kammaren, N:o 25.

9

socknemännen, som beredt honom särskild! stor glädje genom att så mangrant
möta och taga dagens vigtiga fråga under ombepröfning, hvarefter han
förklarade mötet upplöst.

Som ofvan.

Justeradt:

Th. Mannerfelt.

Efter anmodan vid protokollet
Gustav Häggqvist.

Er. Hegner. N. P. Bergström.

Protokoll, fördt vid kommunalstämma med Njurunda
församling i sockenstugan söndagen den 12
januari 1896.

§ 1.

Med anledning af de ofta upprepade oordningar, som förorsakas genom
bryggeriernas rättighet att dels vid tillverkningsstället och dels utefter allmänna
vägar från åkdon utförsälja sina tillverkningar äfven i mindre partier
än 10 liter, beslöt kommunalstämman att hos några af länets riksdagsmän
göra vördsam anhållan derom, att motion vid nu instundande riksdag väckes
i syfte att få gällande lagstiftning ändrad i sådan retning, att tillverkare af
Öl och andra dermed jemförliga drycker underkastas bestämmelserna i § 11
af Kongl. Maj:ts nådiga kungörelse af den 2 juni 1893 angående vissa
ändringar i förordningen den 24 oktober 1885 angående försäljning af vin,
Bill. till Rilcsd. Prut 1896. 1 Sami. 2 Afd. i Band. 9 Höft. 2

10

Motioner i Första Kammaren, N:o 25.

maltdrycker, kokadt kaffe och andra tillagade icke spirituösa drycker, äfvensom
att all ölförsäljning varder vid bryggerierna förbjuden under sön- och
helgdagar.

Som ofvan.

Th. Mannerfelt.
Kommunalstämmans ordförande.

Justeradt samma dag.

Gustav Häggqvist. N. P. Bergström.

Rätt afskrifvet betygar:

Th. Mannerfelt.

S:.V \v

Utdrag af protokoll, hållet i kommunalstämma
med Älnö kommun dom 19 januari 1896.

§ I Med

anledning af de ofta upprepade oordningar, som förorsakas genom
bryggeriernas rättighet att dels vid tillverkningsstället och dels utefter allmänna
vägar från åkdon utförsälja sina tillverkningar, äfven i mindre partier
än 10 liter, beslöt den talrikt besökta kommunalstämman enhälligt att hos
några af länets riksdagsmän göra vördsam anhållan derom, att motion vid
nu instundande riksdag väckes i syfte, att rättigheterna enligt gällande lagbestämmelser
måtte inskränkas i möjligaste mån, såväl i afseende å minimiqvantiteten
för tillverkares tillåtna försäljning som beträffande stället och
tiden, då densamma får ega rum.

Vidare ville äfven kommunalstämman framhålla det önskvärda uti att
erhålla om möjligt ytterligare skärpta bestämmelser för lagöfverträdelser angående
all försäljning af Öl och andra rusdrycker, på grund af de svårigheter,
som visa sig uti att till laga näpst kunna befordra lagöverträdare.

Motioner i Första Kammaren, N:o 25.

It

§ 2.

Att till riksdagsmännen, häradshöfdingen och riddaren herr A. H.
Öländer och grosshandlaren och riddaren herr M. Arhusiander insända bestyrkta
utdrag af detta protokoll och i öfrigt vidtaga de åtgärder, som för
ändamålet kunde anses nödiga, utsågos grosshandlarne G. P. Brouthen och
Adolf Sundberg, disponenterna H. Flygt och O. Sillerström, inspektören
Georg Ångström samt handlandena P. Söderström i Strand och K. T. Strandberg
i Yii.

f

§ 3.

§ 4.

Till att justera protokollet utsågos kyrkovärden H. P. Westin och
inspektören Gustaf Lindbeck.

Som ofvan.

Justeradt:

Er. Jon. Jonsson.

H. P. Westin. Gustaf Lindbeck.

Rätt utdraget intygar:

Er. Jon. Jonsson.
Kommunalstämmans ordförande.

					____- iJ>	nig in i	illGllOfilll
			^iiUUTJ	in; [löd t	■''.''IB Söf-	il TJ	''fl * 0108
		. .„u nominel:	it horn ibo flint o	llm-b ,«9b 1	;t;v!t bil	bmoi	1 munn;
>i> fi-liidqtj	;j? ibo	nbirilliit eg-	) MO 11	''> oiGHifiin	in tirl	ild o.	[) ''jobrin
fiol RW)\)	(orlo	tri lj	nnvri bjjöf i f3bm	o’i	iOY OJ) 1	ii	■ii ,-ionöf
b 10 fibrin		Ii It; qiojibgi	[ s i 111 f> Tg o < j i; na no A‘>	dill j 1 c tv;	r i f r	el 0 /i *J	l 0'') IVgBl
noiiag. o>l-	>1	jCm.	nod /rByiiiiiMöflij	OflO j Moll* >	MOflÖi ii	bbiiil	Hit giiin
:kJ ruoana	Bet b	llilJlU ii vi 11 Y i)	, uiiniotriiioi t duo	-afodino cd	> glimt.	fåhöi	/umruiö