Motioner i Första Kammaren, N:o 25 (Motion 1895:25 Första kammaren)

Motioner i Första Kammaren, N:o 25.

De öfriga förändringar, som i anledning af de utaf mig här ofvan
framstälda förslag tilläfventyrs må finnas behöfliga i de till den kongl.
propositionen hörande lagförslag, anhåller jag att vederbörande utskott
måtte vidtaga.

Stockholm den 26 januari 1895.

Älb. Anderson.

ST:o 25.

Af herr Saildberg, om ändring i gällande bestämmelser
angående bidrag till bestridande af mosaiska
församlingars utgifter.

I »Ordning rörande hvad mosaiske trosbekännare hafva att iakttaga
i afseende på utöfningen af deras religion och bestyret inom deras församling
m. m.», af Kongl. Maj:t faststäld genom nådiga cirkuläret den
13 augusti 1838, stadgas uti § 15, att mosaisk församlings röstegande
ledamöter skola hvarje år i april månad utse inom sig, i de församlingar,
der föreståndarne bestå af fem personer, sex deputerade, men i de församlingar,
som endast ega tre föreståndare, fyra deputerade, hvilka med
föreståndarne inom församlingen före juni månads utgång sammanträda
och gemensamt med dem hvarje år bestämma och uttaxera beloppet af
erforderliga kyrko-, fattig-, begrafnings- och skolmedel, samt de af föreståndarne
uppgifna extra behof och utgifter; »börande dervid hvars och
ens inkomst och förmögenhet noga tagas i beräkning».

Motioner i Första Kammaren, N:o 25.

Och i § 18 af samma ordning finnes föreskrifvet, att »vägrar och
afhåller sig någon af församlingens ledamöter att erlägga påförda afgifter,
ege föreståndare att dertill begära handräckning, i Stockholm hos öfverståthållareembetet
och i landsorterna hos magistraten i staden, der församlingen
finnes; och kan sådan afgift genast utmätas, så snart den stödjer
sig på den af föreståndare och deputerade upprättade och af dem under -skrifna taxeringslängd)).

Dessa bestämmelser äro synbarligen allt för ofullständiga för att
kunna på ett tillfredsställande sätt reglera så vigtiga och tillika ömtåliga
förhållanden, som församlingsmedlemmarnes olika tillskottspligt beträffande
församlingsändamål. Här står visserligen föreskrifvet, att dervid bör »hvars
och ens inkomst och förmögenhet noga tagas i beräkning», men alla närmare
bestämmelser härutinnan saknas.

Inom statskyrkan utgå afgifterna till kyrka och skola — i likhet
med kommunalbeskattningen — efter den vid bevillningstaxeringen lagda
grund. Att detta är ändamålsenligt och öfverensstämmande med rättvisa,
lärer ingen förneka, hvarjemte det erbjuder fasthet i tillämpningen.

Inom de mosaiska församlingarna deremot kunna andra principer —
efter godtycke — göra sig gällande, hvarpå jag i det följande skall lemna
ett slående, för att icke säga nedslående exempel.

Men den för mosaiska församlingar i detta hänseende gifna lagstiftning
är äfven bristfällig derutinnan, att såväl i ofvan citerade »ordning»
som i den samtidigt utfärdade förordningen angående mosaiska trosbekännares
skyldigheter och rättigheter här i riket, fullständigt saknas hvarje
antydan om, huru en sålunda vidtagen uttaxering skall öfverklagas af
den som finner densamma orättvis. Det torde emellertid få anses vara
gifvet, att dermed ingalunda afsetts, att helt och hållet öfverlemna de
mosaiska församlingarnas medlemmar åt deputerades okontrollerade myndighet
och godtycke. En sådan princip skulle allt för uppenbart strida
mot den vackra grundsats, som finnes uttalad i § 1 af Kongl. Maj:ts

nyss nämnda förordning, der det heter: »Mosaiske trosbekännare---

skola hädanefter i alla afseenden vara stälda i lika rättsförhållande med
öfrige svenske undersåtar, enligt svensk lag, samt åtnjuta enahanda rättigheter
och förmåner, som tillkomma svenske undersåtar i allmänhet.»

Att i ofvanberörda hänseenden den nu för mosaiske trosbekännare
gällande lagstiftningen emellertid kan leda till förhållanden, 6om icke
ställa nämnda trosbekännare »i lika rättsförhållande med öfrige svenske

Motioner i Första Kammaren, N:o 25.

undersåtar, enligt svensk lag», skall hvad jag i det följande har att framlägga
till fullo bevisa.

Den 25 juni 1893 sammanträdde deputerade för mosaiska församlingen
i Oskarshamn jemte församlingens föreståndare för att uttaxera
medel till bestridande af församlingens utgifter under tiden från den 1
april 1893 till samma dag 1894. Utgifterna beräknades till sammanlagdt
900 kronor.

Denna summa skulle alltså, enligt ofvan åberopade »ordning», fördelas
på församlingsmedlemmarne och dervid »hvars och ens inkomst och
förmögenhet noga tagas i beräkning».

Någon noggrannare uppgift på hvars och ens inkomst och förmögenhet
ansågo föreståndarne R. Olschansky och A. Urwitz icke finnas än den
för år 1893 gällande taxeringslängd för inkomstbevillningen inom Oskarshamns
stad. De yrkade derför, att denna skulle läggas till grund för
uttaxeringen. Enligt densamma är exempelvis Olschansky uppskattad till
en inkomst af rörelse eller yrke eller eljest af 1,800 kronor och A. Urwitz
till en inkomst af kapital och rörelse etc. af tillsammans 2,500 kronor,
under det att exempelvis Samuel Wulff är upptaxerad till en motsvarande
inkomst af 3,000 kronor och Josef Haskel till en inkomst af 2,500 kronor.

Om nu bevillningstaxeringen, som då den är laga kraftvunnen väl
får anses korrektast angifva hvars och ens inkomst och förmögenhet för
året, lagts till grund för utdebiteringen, hade på Olschansky belöpt 98
kronor 24 öre, på Urwitz 136 kronor 45 öre, på Wulff 163 kronor 73
öre och på Haskel 136 kronor 45 öre.

I dess ställe beslöto deputerade, utan angifvande af skäl och grunder,
att utdebitera på Olschansky 250 kronor och på Urwitz 150 kronor, under
det att på Wulff och Haskel endast uttaxerades 75 kronor på dem hvardera.

Häröfver anförde Olschansky besvär hos Konungens befallningshafvande
i Kalmar län. Kongl. Maj:ts befallningshafvande förklarade emellertid
genom resolution den 18 juli 1893, att besvären innefattade ett
ämne, hvarmed det icke tillkomme Konungens befallningshafvande att taga
befattning.

Olschansky anförde nu besvär hos Kongl. Maj:t, under yrkande, att
Kongl. Maj:t, jemte förklarande, att det tillkomme Kongl. Maj:ts befallningshafvande
att med ärendet taga befattning, måtte återförvisa detsamma
till förnyad handläggning och pröfning. Derest detta icke vore lagenligt,
anhöll Olschansky, att Kongl. Maj:t måtte i nåder angifva i hvilken ordning
han egde öfverklaga deputerades ifrågakomna beslut.

Motioner i Första Kammaren, N:o 25.

Uti häröfver afgifvet utlåtande anförde Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
natt då rörande sättet för vinnande af ändring i dylik uttaxering
någon bestämmelse icke finnes meddelad vare sig i de af klaganden åberopade,
mosaiska trosbekännare angående författningar eller, såvidt Kongl.
Maj:ts befallningshafvande har sig bekant, i annan lag eller författning,
Kongl. Maj:ts befallningshafvande, äfven efter tagen kännedom af de för
öfrigt ganska beaktansvärda skäl, klaganden till stöd för sitt ändringssökande
åberopat, fortfarande anser sig hafva saknat behörighet att med
ärendet taga befattning.

Genom nådig resolution den 27 oktober 1893 fann Kongl. Maj:t icke
skäl att i Konungens befallningshafvandes resolution göra ändring. På
klagandens underdåniga anhållan om anvisning, huru taxeringsåtgärden
borde öfverklagas, erhöll han icke nådigt svar.

Året derpå upprepades samma taxeringssätt inom Oskarshamns mosaiska
församling. Församlingens deputerade sammanträdde med föreståndarne
den 27 juni 1894 för att verkställa uttaxering till bestridande af församlingens
utgifter för det löpande året. Äfven nu yrkade Olschansky
och Urwitz att till grund för uttaxeringen skulle läggas bevillningen för
år 1894 såsom det enda fullt exakta uttrycket för hvars och ens inkomst
och förmögenhet.

Utan hänsyn härtill beslöt emellertid majoriteten att uttaxera följande
belopp, nemligen:

Af K. Olschansky............... 300 kr. (bev.-taxerad till 2,500 kr.)

d A. Urwitz ..................... 300 d ( » d 2,500 d )

d H. Kopowsky ............... 85 d ( » d 2,000 d )

d S. Wulff........................ 85 d ( » d 4,500 d )

d J. Haskel ..................... 85 d ( » d 2,500 d )

d M. Haskel..................... 25 d ( d d 600 d )

d N. Herson..................... 65 d ( d d 2,000 d )

Det torde icke af någon förnekas att här föreligger en stor brist i
lagstiftningen icke blott derutinnan, att så godtyckliga uttaxeringar alls
kunna förekomma och varda utmätningsgilla, utan ock derutinnan, att de
icke få öfverklagas.

Jag anhåller derför att få vördsamt föreslå:

att Riksdagen må uti underdånig skrifvelse anhålla,
att Kongl. Maj:t< täcktes vidtaga sådan ändring

Motioner i Första Kammaren, N:o 25.

i de för mosaiske trosbekännare gällande författningar,
att nu påpekade brister varda afhjelpta, eller åtminstone
att i § 15 af ofvan åberopade »ordning» orden:
»börande härvid hvars och ens inkomst och förmögenhet
noga tagas i beräkning» utbytas mot orden: »Till beräkningsgrund
för uttaxeringen tjenar den bevillning,
som jemlikt senast faststälda taxeringslängder till staten
erlägges.»

Om remiss till lagutskottet anhålles.

Stockholm den 26 januari 1895.

■ i'' ■ . . • ■ ■

J. A. Sandberg.

STOCKHOLM, TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET, 1 895.