Motioner i Första Kammaren, N:o 24

Motion 1896:24 Första kammaren

Motioner i Första Kammaren, N:o 24.

1

N:o 24.

Af herr Öländer, om inrättande af en särskild hofrätt i någon af
Norrlands städer.

Uti Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående statsverkets
tillstånd och behof har Kongl. Maj:t föreslagit att förflytta en division
af Göta till Svea hofrätt samt begärt beviljande af dertill erforderliga
medel. Orsaken härtill uppgifves vara, att det arbete, som tillförts Göta hofrätt
genom instämda, vädjade och medelst besvär inkomna mål under senare
tider, år efter år undergått en fortgående förminskning, under det att
antalet på enahanda sätt vid Svea hofrätt anhängiggjorda mål samtidigt
ökats i sådan grad, att sistnämnda hofrätt, ehuru den förstärkts med en sjette
division, likväl icke medhunnit det ökade arbetet, hvarigenom betydande balanser
uppstått, som måst afarbetas af en extra sjunde division. Dessa ökade
göromål hafva, efter hvad den förebragta utredningen utvisar, nästan uteslutande
tillförts hofrätten från de norrländska provinserna, hvilkas växande
folkmängd och mer och mer utvecklade näringslif på senare tider åstadkommit
rättstvister i betydligt större mängd än förut varit fallet. Om de särskilda
hofrätterna inom mellersta och södra Sverige haft till ändamål att
hvar inom sin ort underlätta möjligheten för rättsökande parter att med
mindre omgång och tidsutdrägt och på ett beqvämare sätt än genom anlitande
af en central öfverdomstol få sina rättstvister pröfvade i högre instans, så
har denna förmån helt och hållet undandraga Norrland. Att detta skett
under en tid, dä nämnda landsdel ännu var glest bebyggd, medan dess näringslif
ännu var ringa utveckladt och innan några industriella anläggningar af
betydenhet der förekommo, är ju icke något anmärkningsvärdt och kunde
väl ej heller då medföra några känbara olägenheter, men under nuvarande
förhållanden torde det väl knappast finnas någon ort inom Sverige, som mera
än Norrland är i behof af denna förmån, hvilken den hittills måst sakna,
Bih. till Riksd Frot. 1896. 1 Sami. 2 Ajd. 1 Band. 9 Höft. (N:is24—28). 1

2 Motioner i Första Kammaren, N:o 24.

men som mellersta och södra Sverige under så lång tid fått tillgodonjuta.
Utom de tördelar i allmänhet, som genom tillvaron af öfverdomstol inom en
ort tillskyndas denna, skulle i fråga om Norrland äfven tillkomma något
annat, som är af den allra största betydelse. Norrlands industri och dess
derur uppkomna affärsförhållanden äro af eu beskaffenhet, som i mycket
skiljer sig från hvad i sådant afseende förekommer inom öfriga delar af
landet, och de rättstvister, som der uppstå, få derigenom också helt naturligt
en säregen, från tvister inom mellersta och södra Sverige skild karakter,
för hvars bedömande erfordras inblick i och kännedom om de norrländska förhållandena.
En särskild hofrätt för Norrland skulle sålunda hafva till uppgift
icke blott, såsom de öfriga hofrätterna, att genom de mindre afstånden
mellan underrätterna och sätet för öfverdomstolen lemna ortens befolkning
ett lättare och beqvämare tillträde till denna sistnämnda, utan äfven och
måhända hufvudsakligast att lemna domstolens ledamöter tillfälle att sätta
sig mera in i och erhålla en noggrannare kunskap om dessa för orten speciella
förhållanden, än som kan vara möjligt på en långt aflägsen plats, der
dessa förhållanden äro okända. Att en sådan kännedom skulle åstadkomma
en säkrare och rättvisare rättskipning och undanrödja många tillfällen till
misstag och missuppfattningar, lider ju intet tvifvel.

Då nu den genom det ökade antalet mål från Norrland ökade arbetsbördan
för Svea hofrätt gör en ändrad fördelning af hofrätternas arbetskrafter
erforderlig, synes tiden vara inne att påpeka nu nämnda förhållanden
och söka, till en början åtminstone, förhindra vidtagande af åtgärder, som
kunde till en lång framtid uppskjuta förverkligandet af nu ifrågavarande
önskemål, och hvilka, om de också i någon mån utjemna den hopade arbetsbördan,
likväl ej undanrödja de anmärkta olägenheterna i öfrigt. De skola,
enligt mitt förmenande, tvärt om åstadkomma andra, icke mindre olägenheter.
En så stor personal och en så vidlyftig apparat, som Svea hofrätt genom
tillförande till densamma af ytterligare en division komme att erhålla, skulle
icke kunna vara för ändamålet lämpliga. Formerna blifva för tunga och
långsamma, sammanhållningen slappas, kontrollen försvåras och det, så att
säga, administrativa arbetet inom hofrätten kommer att sakna tillräckliga arbetskrafter,
äfven om, såsom föreslaget blifvit, en andra aktuarietjenst skulle
inrättas.

Lämpligare i alla afseenden än den föreslagna öfverflyttningen vore
sålunda inrättandet af en särskild hofrätt för Norrland. Den skulle komma
att tillgodose ett länge kändt behof för en landsdel, som i fråga om näringslif
och ekonomisk utveckling fullt kan jemföras med hvilken annan af Sveriges
provinser som helst.

Motioner i Första Kammaren, N:o 25.

3

De härmed förenade kostnaderna behöfva icke blifva af någon större
betydelse. Likasom inom Gröta hofrätt, äro äfven de yngsta ledamöterna
inom Svea hofrätt underkastade skyldigheten att låta sig till annan hofrätt
förflyttas. Den nya hofrätten kunde således bildas dels af eu division från
Svea hofrätt och dels af den nu till öfverflyttning föreslagna divisionen från
Gröta hofrätt. Den föreslagna andra aktuariebefattningen inom Svea hofrätt
kunde utbytas mot en aktuariebefattning inom den nya hofrätten, och
de få kostnader, som till aflöning åt öfriga tjensteman erfordras, äfvensom
kostnaderna för lämplig lokal, kunna väl ej vara så afsevärda, att ett så
vigtigt mål, som det nu ifrågasatta, derför bör åsidosättas.

Jag tager mig sålunda härmed friheten föreslå,

att Riksdagen ville, med afslag å Kongl. Maj:ts ifrågavarande
proposition, i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes efter föregående utredning för
en kommande Riksdag göra framställning om beviljande af
erforderliga medel för inrättandet i någon af de norrländska
städerna af en särskild hofrätt för Norrland.

Stockholm den 27 januari 1896.

A. H. Öländer.

N:o 25.

Af herr Öländer, om lagstiftningsåtgärder i syfte att hindra missbruk
vid försäljning af maltdrycker.

Genom kongl. förordningen den 2 juni 1893 är föreskrifvet, att ingen
må på landet utan särskildt tillstånd till afhemtning försälja maltdrycker till
mindre myckenhet än tio liter. Man har derigenom velat förhindra den ut -