Motioner i Första Kammaren, N:o 24 (Motion 1892:24 Första kammaren)

Motioner i Första Kammaren, N:o 24.

N:o 24.

V (»V f j f|f; . • r ( f, f ’ i I. , V

Af herr CäSpärsSOn Öl. fl., om stärkande af landets försvar.

Den förstärkning af landets försvarskraft, som, med bifall till
Kongl. Maj:ts, till närvarande Riksdag aflåtna nådiga förslag, dels
rörande regleringen af riksstatens fjerde hufvudtitel, dels i särskild
nådig proposition n:o 2, angående förändrad lydelse i vissa delar af
värnpligtslagen, skulle ernås, synes oss ej till fullo afhjelpa de känbaraste
bristerna i landtförsvarets organisation, hvilka äro af beskaffenhet
att både kunna och oundgängligen böra omedelbart vinna rättelse.
Utsträckningen af de värnpligtiges öfningstid till 90 dagar är visserligen
i och för sig en vigtig förbättring, men blott under den förutsättning,
. att tillräckligt antal dugligt befäl och underbefäl finnes att
vid mobilisering tillgå, kan den anses fullt motsvara det nödvändigaste
behofvet. Så är likväl ingalunda förhållandet. Otillräckligheten af den
nuvarande befälstillgången är allmänt känd och erkänd. För att vid
mobilisering fylla befälsbristen, upplyser statsrådsprotokollet, fordras
ensamt vid infanteriet, sedan allt tillgängligt reservbefäl af olika kategorier
inkallats, ytterligare 700 officerare och 400 underofficerare, »hvarförutom
en äfvenledes befintlig brist af 4,500 korpraler och vice-korpraler
endast delvis skulle kunna fyllas genom uttjenta dylika i värnpligtsaldern.
» Det fast anstälda befälets ökande utöfver det ringa
antal, som nu föreslås till nyanställning, torde derför få anses såsom
ett alldeles oeftergifligt vilkor, om man skall kunna draga tillbörlig
nytta af den ökade försvarskraft, som bör kunna vinnas genom en
utsträckning af de värnpligtiges utbildningstid; och hafva vi ansett att
befälets ökande jemväl bör kunna ske medelst en på fasta grunder
bygd reservbefälsinstitution.

Hvad vidare angår de norrländska corpsernas utvidgning till rege -

Motioner i Första Kammaren, N:o 24.*

menten, så saknas fortfarande i den kongl. propositionen förslag till
stamtruppens ökning, en brist, som vi äfven finna beaktansvärd.

Den indelta soldatens ringa rekrytbildning, hvilken fackmännen
nu mera allmänt beklaga, synes oss äfven vara en brist, hvilken ovilkorligen
med det första bör afhjelpas. Något steg i denna rigtning
är emellertid icke taget i den kongl. propositionen. Oss förefaller
det emellertid alldeles klart, att, då vid tillämpningen af ett stamsystem
det är af största vigt att stamsoldaten får den mest fullständiga öfning,
för så vidt han skall kunna ega förmåga att vara ett pålitligt stöd
och en skicklig ledare för den mindre öfvade beväringen, uttagandet
af detta steg icke längre kan uppskjutas. Och vi finna detta så mycket
mindre vara fallet som ett stamsystem ställer den fordran på stammen,
att man ur dess led må kunna vid mobilisering finna ersättning för
den brist, som alltid lär uppstå vid djdikt tillfälle i underbefälets kadrer.
Det synes oss äfven, som om en förändring till det bättre härutinnan så
mycket lättare borde kunna företagas, som den förlängda rekryttiden
torde anses motvägas af möjliga inskränkningar uti repetitionsöfningarna
af det äldsta manskapet.

Hvad särskilt vidkommer det vigtiga rytterivapnet, så lär det
ej nu mera kunna bestridas att de militära krafven på ryttarens och
hästens krigsduglighet ej kunna anses fullt tillgodosedda genom nuvarande
organisation. Oss synes derför vara nödvändigt att man till
denna brists afhjelpande tager så vidsträckta och omfattande mått och
steg, som, med nödig varsamhet i afseende på rekrytbehofvets tillväxt
och en rättvis fördelning af rusthållsbördan, må anses förenliga.

Försvarets stärkande utgör en af nationen allt kraftigare och
bestämdare uttalad fordran. Då denna fråga, så väl med afseende
härå som till följd af sakens egen stora vigt, måste utgöra en af representationens
angelägnaste omsorger, hafva vi, ehuru vi villigt erkänna
att Kongl. Maj-.ts proposition innebär väsentliga förbättringar af det
bestående, likväl velat framhålla önskvärdheten af några ytterligare
tillägg i nämnda hänseende, så mycket mera som desamma synas oss
vara af natur att göra hela förslaget mera motsvarande ögonblickets
trängande behof och på den grund egnade att ena åsigterna i den
vigtiga frågan inom representationen, allra helst, såsom framgår af
hosföljande bilaga, de föreslagna förstärkningarna ej medföra nämnvärd
ökning i kostnad.

Med stöd af ofvanstående få vi, utgående från den förutsättningen
att en längre öfningstid för de värnpligtige än nu föreslagna 90 dagar
ej under den närmaste framtiden kommer att medgifvas, hemställa,

Motioner i Första Kammaren, N:o 24.

att Riksdagen måtte med bifall till Kongl. Maj:ts
nu aflåtna nådiga proposition, i skrifvelse anhålla, det
täcktes Kongl. Maj:t till nästkommande Riksdag låta
utarbeta och framlägga förslag till landtförsvarets
definitiva ordnande för den närmaste framtiden samt försvarets
ytterligare förstärkande, hvarvid, på den i don
kongl. propositionen angifna grunden jemväl följande
hufvudpunkter måtte vinna tillämpning; nämligen:

l:o) att jemte ökande af det fast anstälda befälet
reservbefälsinstitutionen ordnas och utvecklas i
öfverensstämmelse med de grunder, som angifvas i
1883 års härordningsförslag;

2:o) att indelta infanteriets stam omregleras och
förlägges på det sätt, att nödig stamstyrka derigenom
vinnes för de fyra norrländska regementena, hvilket,
enligt bilagda utredning lär kunna ske utan väsentlig
ökning af infanteriets totalnumerär;

3:o) att indelt stamsoldat, som fyllt 40 år, befrias
från alla öfuingar och kommenderingar i fredstid samt
endast inkallas till en dags mönstring kompanivis
hvart annat år, samtidigt som han beredes rättighet
att vid uppnådda 50 års ålder undfå pension;

4:o) att den besparing i öfningsdagar, som af
i föregående moment nämnda förändring uppkommer,
användes till att bereda den indelta stamrekryten en
längre och grundligare utbildning;

5:o) att de nummer vid det indelta kavalleriet,
som fullgöra sin rusttjenst, men icke åtnjuta inkomst
af augment, sättes på vakans och ett behöfligt antal
nummer besättes med volontärer, som anskaffas och
utbildas efter 1883 års förslags grunder;

6:o) att öfvergångtiden för här ofvan föreslagna
förbättringar af landtförsvaret må sättas till minst 6 år.

Om remiss till statsutskottet anhålles vördsamt.

Stockholm den 30 januari 1892.

C. E. Casparsson. Lars Berg.

Fredrik Almgren. C. O. Bergman.

Motioner i Första Kammaren, N:o 24.

/ |)V .• I

P. M.

rörande vissa omregleringar m. m. inom landtförsvaret.

Utgifter:

■ i

1. Stamtruppens vid de tre norrländska fält jägarecorpserna

ökning till 800 nummer samt vid
Vesternorrlands bataljon Lill G00 nummer .............. kronor 352,075

2. Reservbefälets organisation .............^...... „ 163,000

Summa 515,075

Besparingar:

1. Befälsmötenas indragning ......................... „ 100,000

2. Omreglering af indelta infanteriets stam trupp

på det sätt, att alla större regementen minskas
till 1000 effektiva nummer, Nerikes och Vermlands
till 680 samt Lifregementets grenadiercorps
och Yermlands fältjägarecorps till 340 nummer,
b vil k et utan olägenhet kan ske, så vida trängen
fullständigas med en tredje bataljon.....................•i-- n 374,800

Summa 474,800

Summa ökning i kostnad: 40,275 kronor.

N. B. De skånska kavalleriregementenas förändring till volontärregementen
efter 1883 års grunder, äfvensom 1 sqvadrons af Kronprinsens
husarregemente förflyttning till hästgardet, bör ej medföra någon
ökad kostnad.

liih. till lliksd. Vrot. 1892. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 6 Iläft.