Motioner i Första Kammaren, N:o 23 (Motion 1907:28 Första kammaren)

Motioner i Första Kammaren, N:o 23.

N:o 28.

Af herr Berg, Lars, m. fl., om anslag dels för fortsättande af
norra stambanan från Morjärv till Lappträsk, dels ock för
färdigbyggande af landsvägen Morjärv—Lappträsk.

Sedan norra stambanan nått fram till Morjärv inom Norrbottens
län, uppdrog Kungl. Maj:t den 29 november 1901 åt kungl. järnvägsstyrelsen
»att gå i författning om upprättande af fullständig, af kostnadsförslag
åtföljd plan för statsbanebyggandets fortsättning från Morjärv
till Karungi by».

År 1902 den 17 december aflämnade järnvägsstyrelsen ofvan begärda
plan och anförde bland annat:

»Den framstående betydelse, som stambanans genom öfre Norrland
utsträckning till Tornedalen innebure för vårt fosterland, hade vid
frågans föregående behandling blifvit kraftigt framhållen, och tillåter
sig styrelsen, under åberopande af hvad i berörda hänseende blifvit
anfördt af såväl styrelsen som öfriga myndigheter, hvilka yttrat sig i
ämnet, erinra om det af föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet
den 26 februari 1897 i frågan afgifna yttrande.»

I detta yttrande förekommer bland annat följande:

»Då man under de senare åren utdragit stambanenätet norrut
genom öfre Norrland till Boden, hade det hufvudsakliga skälet varit,
att man velat bereda dessa till följd af sin aflägsenhet synnerligen
ogynnsamt ställda, men med rika utvecklingsmöjligheter utrustade
trakter förmånen af den mäktiga häfstång för framåtskridande, som en
järnväg alltid innebure. Samma skäl talade kraftigt för järnvägens
fortsättande genom de delar af Norrbotten, som ännu icke kommit i
åtnjutande däraf, till riksgränsen. Därtill komme beträffande området
närmast gränsen, att befolkningen till stor del vore af finskt ursprung

Motioner i Första Kammaren, N:o 28.

eller åtminstone talade finskt språk. En järnvägsförbindelse med det
öfriga landet torde otvifvelaktigt komma att verksamt bidraga till att
närmare förbinda denna befolkning med landets öfriga invånare samt
att i dessa trakter utbreda svenskt språk och svensk kultur och hade
således äfven i detta afseende en stor betydelse.»

Järnvägsstyrelsen anförde vidare: »Beträffande särskildt spörs målet

om den nu ifrågavarande bandelen från Morjärv till gränsen mot
Finland hölle styrelsen före, att det vore af den allra största vikt och
betydelse, att denna sista länk i den norra stambanekedjan blefve snarast
möjligt fullbordad. En dylik åtgärd vore eu oafvislig förutsättning
för förverkligande af Tornedalens ovanligt rika utvecklingsmöjligheter.
Äfven en annan omständighet af icke ringa betydelse borde härvid
tagas i betraktande, nämligen att, så länge fortsättning till Tornedalen
af statsbanan Boden—Morjärv icke åvägabragts, trafikeringen af denna
statsbana komme att medföra ekonomisk förlust för statsverket, i det
att trafikinkomsterna från banan icke ens komme att betäcka de med
driften förbundna utgifter; och ansåge styrelsen ett tillfredsställande
ekonomiskt resultat af stambanans genom öfre Norrland utsträckning
till riksgränsen mot Finland icke kunna motses, förrän en för trafikutbyte
mellan ifrågavarande statsbana och det finska järnvägsnätet fullt
ändamålsenlig förbindelse erhållits. Det läge alltså ur ekonomisk synpunkt
vikt däruppå, att frågan om banans utsträckning till gränsen icke
undanskötes.»

Vid ärendets föredragning i statsrådet den 12 januari 1904 yttrade
departementschefen bland annat:

»Hvad i förevarande ärende förekommit synes mig till fullo ådagalägga,
att fortsättandet af statsbanenätet genom öfre Norrland fram till
gränsen mot Finland icke bör längre uppskjutas. En järnvägsförbindelse
med det öfriga landet utgör det nödvändiga underlaget för ett kraftigt
befordrande af odling och framåtskridande i dessa aflägset belägna
trakter, som ingalunda sakna möjligheter till en ganska rik utveckling.
En sådan förbindelse skall ock tjäna till att med det öfriga landet
närmare förbinda den till större delen finsktalande befolkningen i denna
landsdel och bidraga till utbredande därstädes af svenskt språk och
svensk kultur.»

På grund af dessa utredningar föreslog Kungl. Maj:ts regering
Riksdagen att besluta:

dels anläggning af en statsbana från Morjärv till Karungi by,
hvarför kostnaden beräknats till kronor 5,867,000,

dels ock landsväg mellan Boden—Morjärv för en beräknad kostnad

Motioner i Första Kammaren, N:o 28. 9

af 615,000 kronor och mellan Morjärv och Lappträsk för en kostnad
af 628,000 kronor eller tillsammans kronor 1,243,000 samt att för
år 1905 för påbörjande af nämnda anläggningar anvisa tillsammans
2,707,500.

1904 års Riksdag beslöt emellertid endast anläggning af en statsbana
från Morjärv till Lappträsk för en beräknad kostnad af kronor
3,984,846 och i sammanhang härmed anläggning af landsväg Boden—
Morjärv—Lappträsk för en kostnad tillsammans af kronor 1,243,000
samt anvisade för påbörjande af nämnda anläggningar å riksstaten för
år 1905 kronor 500,000.

Såsom skäl för detta ringa anslag hade statsutskottet anfört, att
någon inkomst icke torde kunna påräknas af denna banbyggnad och
att något lån därför ej borde upptagas, utan endast anslagsmedel
användas.

Den 21 november 1904 anmälde kungl. järnvägsstyrelsen, att till
fortsättande af förenämnda arbeten under år 1906 erfordrades 1,000,000
kronor, som skulle användas enligt angifven plan.

Kungl. Maj:ts regering täcktes äfven tillstyrka detta anslag i
statsverkspropositionen för år 1905.

1905 års Riksdag fann inga skäl föreligga till ändring i föregående
års beslut angående anslagets belopp, och anvisade således för
år 1906 jämväl endast 500,000 kronor.

Den 29 november 1905 hemställde järnvägsstyrelsen, att för 1907
års arbeten å statsbanan Boden—Morjärv—Lappträsk och å landsvägen
mellan samma platser måtte af Riksdagen äskas 1,000,000 kronor samt
anförde härför i hufvudsak följande:

»På det att hinder icke måtte uppstå för rälsläggnings- och ballastnings-arbetena
å järnvägen öster om Kalix älf, vore det nödvändigt
att under år 1907 uppsätta öfverbyggnaden till statsbanans bro öfver
nämnda älf, och af kostnadshänsyn borde samtidigt uppsättas öfverbyggnaden
till den omedelbart invid berörda bro liggande bron för
landsvägen Morjärv—Lappträsk. Vidare borde under år 1907 landsvägsarbetena
öster om Kalix älf bedrifvas till den omfattning, att,* med
fäst afseende å den totala bristen på vägar mellan öfre Morjärv och
Storträsk, transportväg erhölles för de arbetsredskap, materialier med
mera, som behöfdes för banbyggnaden. För dessa landsvägsarbetens
utförande erfordrades omkring 200,000 kronor.

Skulle för år 1907, i likhet med hvad som skett för åren 1905
och 1906, icke beviljas mer än 500,000 kronor, kunde således endast
omkring 300,000 kronor disponeras för banbyggnaden, hvilket, enär
Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 12 Höft. 2

Motioner i Första Kammaren, N:o 28.

vissa administrationsutgifter blefve i det allra närmaste oberörda af anslagens
storlek inom vissa gränser, enligt styrelsens förmenande vore
ekonomiskt ofördelaktigt.

Såsom ytterligare skäl för att högre anslag, än hittills lämnats,
borde för anläggningarna i fråga från och med år 1907 anvisas, anförde
styrelsen vidare, att med ett årsanslag af endast 500,000 kronor
järnvägs- och landsvägsanläggningarna öster om Morjärv, hvilka, utöfver
hvad som redan beviljats, beräknats kräfva ett belopp af 4,227,846
kronor, icke skulle nå sin fullbordan förrän under år 1915*

På grund af hvad sålunda anförts, ansåge styrelsen, att för år
1907 borde anvisas ett större belopp än 500,000 kronor, och funne
styrelsen ett anslag på 1,000,000 kronor vara lämpligt.»

Vid föredragning af detta ärende i statsrådet yttrade departementschefen: »Visserligen

vore det önskvärdt, om arbetet å ifrågavarande statsbana
och landsväg kunde bedrifvas något skyndsammare än omständigheterna
hitintills medgifvit. Då emellertid såväl 1904 som 1905 års
Riksdagar allenast anvisat, för hvarje af åren 1905 och 1906, 500,000
kronor och hänsyn måste tagas äfven till andra statsverkets behof, får
jag tillstyrka Eders Kungl. Maj:t att föreslå Riksdagen

att till fortsättning af statsbanan från Morjärv öfver Storträsk till
Lappträsk samt landsvägen från Boden till Morjärv och vidare från
Morjärv till Lappträsk för år 1907 bevilja å riksstaten utom hufvudtitlarna
ett anslag af 500,000 kronor.»

Den 13 november 1906 anmälde kungl. järnvägsstyrelsen, att enligt
dess åsikt borde för år 1908 äskas af Riksdagen till fortsättning
af ifrågavarande statsbana och landsväg från Morjärv till Lappträsk ett
anslagsbelopp af 1,200,000 kronor.

Uti denna sin framställning anförde järnvägsstyrelsen vidare:

»Hvad styrelsen i skrifvelsen den 29 november 1905 anfört såsom
skäl för anvisande för år 1907 af ett större belopp än 500,000 kronor
kunde styrelsen icke undgå att finna tillämpligt jämväl i afseende å
anslägsbehofvet för år 1908. Då därtill komme, att enligt den af styrelsen
uppgjorda plan för arbetenas bedrifvande under sistnämnda år
de hufvudsakligaste arbetena vore beräknade att verkställas å järnvägsanläggningen,
samt generalentreprenad icke borde ifrågakomma vid utförande
af denna anläggning, vid hvilket förhållande administrationskostnaderna,
om årsanslaget till ifrågavarande anläggningar fortfarande
begränsades till 500,000 kronor, komme att blifva oproportionerligt stora

* Kursiv af motionären.

Motioner i Första Kammaren, N:o 28.

emot hvad de blefve, om det af styrelsen uppgifna anslag ställdes till
styrelsens förfogande, hemställde styrelsen i underdånighet, att till fortsättning
af statsbanan från Morjärv öfver Storträsk till Lappträsk samt
landsvägen från Morjärv till Lappträsk måtte af Riksdagen för år 1908
äskas 1,200,000 kronor; och borde enligt styrelsens mening af detta
belopp 213,000 kronor användas till fullbordande af landsvägen Morjärv—
Lappträsk samt återstående 987,000 kronor för statsbanan Morjärv—
Lappträsk.»

Från de olika kommunerna och hushållsgillena i Tornedalen hafva
under januari 1906 till regeringen ingifvits skrifter med underdånig
anhållan, att Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen framlägga förslag om
ett större årligt anslag än hittils för järnvägens snabbare framdragande
till Lappträsk.

Kungl. järnvägsstyrelsen, som blifvit hörd öfver dessa framställningar,
har endast kunnat bestyrka dem och på grund af den stora betydelsen
i politiskt- socialt- och ekonomiskt afseende, som måste tillmätas
stambanans genom öfre Norrland framdragande snarast möjligt
till gränsen mot Finland, endast funnit skäl att såsom sin åsikt uttala,
att det belopp, som erfordrades för slutligt utförande af ifrågavarande
anläggningar, borde så fördelas, att statsbanan Morjärv—Lappträsk senast
vid slutet af år 1909 kunde till allmänt begagnande upplåtas*

Chefen i generalstaben har meddelat att från generalstabens sida
intet vore att erinra mot banans färdigbyggande till Lappträsk.

Under sistlidne december månad hafva Öfver-Torneå, Hietaniemi
och Karl Gustafs kommuner ytterligare uttalat sina önskningar om ökade
anslag för banans skyndsamma framdragande till Lappträsk.

Vid föredragning af ärendet i statsrådet den 12 januari 1907
yttrade departementschefen följande:

»I likhet med järnvägsstyrelsen finner jag flera skäl tala för önskvärdheten
af att ifrågavarande arbeten kunde påskyndas mer än hittills
skett. Bland annat lider det, såsom järnvägsstyrelsen ock påpekat, intet
tvifvel, att det ställer sig ekonomiskt ofördelaktigt, särskildt med hänsyn
till administrationskostnaderna, att bedrifva arbetet vid ifrågavarande
anläggningar med så ringa intensitet, som med de årligen anvisade
anslagen kunnat ifrågakomma. Då emellertid Riksdagen ansett kostnaderna
för dessa anläggningar böra bestridas med anslagsmedel, och
någon ändrad anordning i detta hänseende nu icke lärer böra ifrågasättas,
synes, i betraktande jämväl af öfriga stora anslagskraf, som

Kursiv af motionären.

Motioner i Första Kammaren, N:o 28.

Afl

föreläggas Riksdagen, budgeten icke böra för ifrågavarande ändamål
belastas med större belopp än under föregående år.

Jag får därför tillstyrka Kungl. Maj:t att föreslå Riksdagen att
till fortsättning af statsbanan från Morjärv öfver Storträsk till Lappträsk
samt landsvägen mellan Morjärv och Lappträsk för år 1908 bevilja
å riksstaten utom hufvudtitlarna ett anslag af 500,000 kronor.»

Af det föregående framgår således,

att Kungl. Maj:ts olika regeringar under alla dessa år såväl som
alla öfriga myndigheter, kommuner och enskilda enstämmigt framhållit
banans stora betydelse i socialt, ekonomiskt och politiskt hänseende
och önskvärdheten af dess framdragande snarast möjligt till finska
gränsen,

att järnvägsstyrelsen utom andra synpunkter särskildt framhållit
den ekonomiska sidan och ansett som synnerligen oklokt att bygga
banan med alltför små årliga anslag och därför föreslagit

för år 1905 ..................... kronor 2,707,500

» » 1906 ..................... » 1,000,000

» » 1907 ..................... » 1,000,000

» » 1908 ..................... » 1,200,000

att Kungl. Maj:ts regering

för år 1905 äskat
» » 1906 »

» » 1907 »

» » 1908 »

att Riksdagen anvisat

för år 1905 ..................... kronor 500,000

» » 1906 ..................... » 500,000

» » 1907 ....... » 500,000

således inalles summa kronor 1,500,000

Hela kostnaden är för järnbanan Morjärv—Lappträsk beräknad

till...................................................................................................... kronor 3,984,846

för landsvägen Boden—-Morjärv—Lappträsk..................... » 1,243,000

Summa kronor 5,227,846

Återstår således.......................................................................... kronor 3,727,846

Med fortgående af samma låga anslag skulle alltså åtgå ännu 8
å 9 år, innan denna så betydelsefulla järnväg blefve färdig.

kronor 2,707,000

» 1,000,000

» 500,000

Motioner i Första Kammaren, N:o 28.

Spörja vi nu hvad som blifvit utfördt med dessa 1,500,000 kronor,
så är det i hufvudsak följande:

landsvägen Boden—Morjärv;

någon del af landsvägen Morjärv—Lappträsk;

landfästen och eu del öfverbyggnad till broarna öfver Kalix älf
och andra mindre vattendrag; samt

terrassering af banan Morjärv—Kalix älf, utgörande ungefär 1

kilometer. _ .

Däremot har något arbete i öfrigt öster om Kalix älf icke blifvit
utfördt — d. v. s. allt terrasseringsarbete återstår.

Hade åtminstone landsvägen Morjärv—Lappträsk blifvit byggd
före landsvägen Boden—Morjärv, där materialväg förut fanns, så hade
de så kallade öfverbyggarne och gränsbefolkningen emot Finland ändock
haft jämförelsevis lätt att komma från Lappträsk fram till Morjärv.
Nu finns ingen annan väg än att från Lappträsk, som är en
vägknut, köra 3 mil ned till Neder-Kalix och därifrån 4 mil efter den
aldra eländigaste och mest backiga väg uppåt till Morjärv och med
dåligt och svårt färgställe — en väg, som utgör det största djurplågeri
för hästar, och som under vissa årstider innebär lifsfara för människor.

Att Kungl. Maj:ts regering för hvardera af åren 1907 och 1908
äskat endast 500,000 kronor torde enligt herr statsrådets yttrande till
statsrådsprotokollet uteslutande bero på hänsynen till Riksdagens uttalade
åsikt, att ifrågavarande järnväg endast bör byggas med anslagsmedel,
ty i alla sina yttranden synes regeringen i öfrigt hysa lika uppfattning
med kungl. järnvägsstyrelsen, som hvarje år på det varmaste
yrkat på högre anslag och banans framdragande till Tornedalen snarast
möjligt.

Hvad åter angår Riksdagens under alla föregående år fattade beslut
att endast anvisa 500,000 kronor att utgå af skattemedel till denna
statsbanedel, så torde man vara berättigad att antaga, att detta skett
hufvudsakligen af nödig hänsyn till då rådande förhållanden och de
mindre gynnsamma konjunkturerna, som under dessa år beredde någon
svårighet för budgetens uppgörande. Däremot synes man ej däraf
kunna draga den slutsatsen, att Riksdagen därmed velat på förhand
binda sig att under alla förhållanden — äfven de gynnsammaste
endast anslå ett så ringa belopp som en half miljon till byggnaden
blott af något slags budgetshänsyn eller för att i 10—12 år förlänga
banans fullbordande, utan hänsyn till den ökade administrationskostnad
och den totala afsaknad af någon som helst inkomst af järnvägen som
till följd af den långt utdragna arbetstiden blefve en följd. Då nu

Motioner i Första Kammaren, N:o 28.

bättre konjunkturer inträdt och tillgångarna efter Riksstatens uppgörande
för 1908 synas tillåta en väsentlig förhöjning af detta anslag, synes
det, som om såväl Kungl. Maj:t som Riksdagen icke skulle kunna hafva
anledning att motsätta sig en förhöjning, som jämväl af generalstaben
tillstyrkts, och som skulle möjliggöra fullbordande af stambanan fram
till Lappträsk inom rimlig tid och på billigare sätt än eljest är
möjligt.

Vi våga därför med anslutning till kungl. järnvägsstyrelsens i
underdånighet uttalade åsikt, att det återstående anslaget borde så fördelas,
att stambanan fram till Lappträsk kunde vara färdig senast med
utgången af 1909, hysa den förhoppning, att Riksdagen ville behjärta de
sociala, politiska och ekonomiska, såväl järnvägsekonomiska som allmänna
ekonomiska skäl, som tala för denna banas snaraste färdigbyggande.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, få vi vördsamt hemställa,

att det af kungl. järnvägsstyrelsen i underdåniga skrifvelsen
af den 13 november 1906 föreslagna beloppet
för fortsättande af norra stambanan från Morjärv till
Lappträsk och för färdigbyggande af landsvägen Morjärv—Lappträsk
måtte för år 1908 anvisas med
1,200,000 kr.

Stockholm den 25 januari 1907.

Lars Berg.
K. G. Bildt.

Carl Taube.
Emil Berggren.

K. A. Wallenberg.