Motioner i Första Kammaren, N:o 23
Motion 1899:23 Första kammaren
- kammare
- Första kammaren
- riksdag
- tvåkammaren
- session
- lagtima
- Antal sidor
- 3
Motioner i Första Kammaren, N:o 23.
1
N:o 23.
Af herr Söderberg, angående tull å hårgarn eller nöthårsgarn.
Under de senare åren liar i vårt fosterland uppblomstrat en ny industri
nemligen fabrikation af yllemattor. För denna fabrikation måste såsom råvara
användas betydande qvantiteter nöthårsgarn. Vid intet svenskt spinneri
tillverkas nöthårsgarn och säkert är att, äfven om å denna vara sattes en
så hög tull som 25 öre pr kilogram, intet svenskt spinneri skulle finna
med sin fördel förenligt att upptaga fabrikationen af ifrågavarande garn.
Detta måste alltså importeras från utlandet.
Förr förtullades denna vara, hvilken i inköp kostar 3 å 3 ''/ä pence
(22 */2 å 26 öre) för engelskt skålpund, med 15% af värdet. Under senare
åren deremot hafva tullmyndigheterna, enär de ansett att nöthårsgarnet varit
i någon mån uppblaudadt med ullaffall, bestämt, att tullen för nöthårsgarn
skall utgå lika som för ullgarn eller med 25 öre pr kilogram. Enär billigaste
marknadspriset för ullgarn är dubbelt så stort (6 å 7 pence pr engelskt
skålpund) som priset på nöthårsgarn, så framgår häraf, huru tyngande tullen
för sistnämnda vara är, om den fortvarande skall bibehållas vid 25 öre pr
kilogram, hvilket motsvarar ungefär femtio (50) procent af varans värde.
Genom denna högre tullsats ökas priset på den färdiggjorda mattan med 5
å 8 %, hvilket i allmänhet är högre än vinsten å det färdiggjorda mattfabrikatet.
Kommer alltså fortfarande förenämnda högre tullsats att tillämpas,
så är det uppenbart, att den inhemska mattindustrien — för hvilken det i
kampen mot den utländska konkurrensen är ett lifsvilkor, att de för induBih.
till Riksd. Prof. 1899. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 10 Raft. (N:is 23—27). 1
2
Motioner i Första Kammaren, N:o 23.
strien oundgängligt behöfliga råvaror icke må genom allt för hög tull oskäligt
fördyras — måste arbeta under ytterst ogynsamma förhållanden.
Försök hafva gjorts att på administrativ väg få här omnämnda missförhållande
afhjelpt, men dessa försök hafva, antagligen på grund af uppställningen
och rubriceringen i nu gällande tulltaxa, icke ledt till åsyftadt
resultat.
I tulltaxan finnes visserligen infördt, att »hår, andra slag», äro tullfria
samt att stampad »nöthårsfilt» jemväl är tullfri, men deremot finnes ingen
särskild rubrik för artikeln »nöthåtsgarn» och häraf har vållats, att denna
artikel, hviken förr, såsom nämndt är, belädes med en värdetull af 15 %,
på senare tiden, då man i varan ansett sig spåra något ullaffall, rubricerats
såsom ullgarn och belastats med en tull af 25 öre pr kilogram.
Enligt hvad kunniga kemister intygat, är det alldeles omöjligt att tillverka
ett absolut rent nöthår sgarn, och detta särskild! af den orsak, att å
huden af de djur, (kor, kalfvar med flera dylika), af hvilka nöthåret tages, alltid
förefinnes någon ringare qvantitet ull. Att, då nöthårsgarn betingar
knappast halfva priset å ullgarn, fabrikanten med vett och vilja skulle uppblanda
nöthåret med ull, är otänkbart, och i alla händelser är skilnaden mellan
det vanliga nöthårsgarnet, sådant som det i England fabriceras och hit importeras,
och ett med fårull uppblandadt nöthårsgarn, så i ögonen fallande, att
det är omöjligt att misstaga sig på hvad som är den ena eller andra varan.
I Tyskland, livilket för sin mattfabrikation behöfver importera stora
qvantiteter nöthårsgarn, och med hvilket land den svenska mattindustrien bär
att kämpa eu hård konkurrenskamp, lärer man ock, för att upphjelpa den
tyska mattindustrien, hafva bestämt, att hårgarn skall såsom sådant förtullas,
då det innehåller minst 50 °/0 hår.
Goda skäl tala ock derför, att den svenska mattfabrikanten ej må genom
allt för hög tull å den för honom nödvändiga råvarau ställas i en för svår
ställning gent emot sina utländska konkurrenter, och jag får för den skull samt
på det att eu uppblomstrande svensk industri må komma i åtnjutande af
den lindring i råvarutullen, af hvilken den har så stort behof, vördsamt
hemställa, ''det Riksdagen måtte besluta:
l:o att, i tulltaxan skall under särskild rubrik upptagas
artikeln hår garn eller nöthårsgarn; samt
2:o att hårgarn eller nöthårsgarn skall, för så vidt
det innehåller minst 75 °/0 (eller det högre eller mindre
procenttal, som efter utredning kan finnas skäligt att
Motioner i Första Kammaren, N:o 23.
3
fastställa) rent nöthår, beläggas med en tull af femton
(15) procent af värdet.
Jag anhåller slutligen, att det må medgifvas mig att direkt till bevillningsutskottet,
till hvilket denna min motion torde blifva remitterad,
få ingifva åtskilliga varuprof och handlingar, som belysa innebörden af förevarande
motion.
Stockholm den 27 januari 1899.
P. M. Söderberg.