Motioner i Första Kammaren, N:o 23

Motion 1896:23 Första kammaren

14

Motioner i Första Kammaren, N:o 23.

N:o 23.

Af herr Ljungberg, tingående utförselstull d zinkmalm.

Till de första regler för eu sund statshushållning lärer väl höra
bevarandet af ett lands naturliga hjelpkälla- och deras tillgodogörande
inom landet sjelft. Det är omöjligt för ett folk att föröka sitt välstånd,
ja, att ens upprätthålla det som är, om landets matjord, dess skogar
och dess malmer i rå form sändas till andra länder, och nationen i
stället väsentligen förbrukar hvad främmande händer förarbetat, kanske
af dess egna råämnen.

Men det är i viss mån så vi svenskar hushålla. De i Nerike och
Östergötland belägna dyrbara zinkgrufvorna, till exempel (de s. k.
Åmmebergsfälten), bearbetas sedan många år af ett belgiskt bolag, »la
Vieille Montagne», med så stor vinst att bolaget, som dock äfven i
andra länder har zinkbrytning, år 1889 lärer ha kunnat utdela tre
millioner francs och 1891: 3,656,250 francs eller 40,6 proc. åt sina
aktieegare. Zinkens bearbetning sker blott till mycket ringa del här
i Sverige; malmen utföres härifrån hufvudsakligast i rått tillstånd, och
vi draga icke ens någon tullinkomst af denna värdefulla vara (å hvilken
priset pr 100 kilogram var, år 1894, 5 kronor, då 100 kilogram jernmalm
kostade blott 70 öre), något som säkerligen ingen annan nation
i Europa skulle under sådana förhållanden underlåta. Deremot återse
vi med nöje dessa landets barn, när vi, till högt pris, få återköpa dem
i förädlad form från Belgien och andra länder, till hvilka malmerna
blifvit utskeppade. Af all år 1894 utförd svensk zinkmalm, 24,821,900
kilogram, gingo 22,981,000 kg. till Belgien, och näst införseln från
Tyskland (521,027 kg.) var införseln störst från Belgien, nemligen
255,749 kg. plåt in. m., jemte 269,240 kg. s. k. oarbetad zink och skrot.

Motioner i Första Kammaren, N:o 28. IT)

Utförseln af zinkmalm har under det senaste årtiondet vexlat från
32 till 24 millioner kilogram, men på det hela varit i aftagande. Utförseln
besteg sig nemligen, år 1890 till 31,903,000; 1891 till 31,168,000;
1892 till 29,482,000; 1893 till 26,772,000 och 1894 till 24,821,900
kilogram.

Så visar äfven uppfordringen af malm en förminskning; ty den
utgjorde, år 1890: 61,843, 1892: 54,981, 1893: 46,623 och 1894'', med
en obetydlig ökning som icke uppväger den föregående förminskningen,
47,029 ton.

Dessa förhållanden, jemte den omständighet att zinkmalm i Sverige
uppfordrades, år 1891, ur 45, men år 1894 allenast ur 28 grufvor —
allt enligt kommerskollegii berättelser — torde möjligen häntyda på
en afmattning eller stundande uttömning af dessa dyrbara grufvor, och
vi torde deruti böra se en varning att icke låta främlingars vinstbegär
bortföra hvad som ännu återstår oss af denna rikedomskälla.

I alla händelser, och då svenska staten borde hemta en skälig
vinst af denna utförsel och derjemte skulle, genom en exporttull, kunna
föranleda zinkmalmens förädling inom vårt eget land, får jag vördsamt
hemställa,

att Riksdagen måtte besluta, att. å zinkmalmen
skall vid utförsel sättas en tull af minst en krona pr
100 kilogram.

Stockholm den 27 januari 1896.

C. K. Ljungberg.