Motioner i Första Kammaren, N;o 23- (Motion 1892:23 Första kammaren)

Motioner i Första Kammaren, N;o 23-

)

N:o. 23.

Af herr TÖrnebladh, om vidtagande af åtgärder för att skadadt
silf ver skiljemynt i vissa fall må kunna vid kongl. myntverket
inlösas till pregelvärdet.

Det är ett från såväl statens som allmänhetens synpunkt beklagligt
faktum, att för närvarande inom landet cirkulerar en jemförelsevis
betydande qvantitet skadade silfverskiljemyntstycken. Gång på gång
förekommer vid invexling af silfver i riksbankens kassor, att hela poster
dylika skadade skiljemynt måste tillbakavisas. Vägran att emottaga
dem beror helt enkelt på erfarenheten derom, att de af kongl.
myntverket icke inlösas annat än till silfvervärdet, hvilket såsom bekant
ej oväsentligen understiger pregelvärdet. Grunden till myntverkets
förfarande härutinnan är åter att söka i tolkningen af stadgande
i gällande myntlagens 13 §. Denna, hvari närmare utföres bestämmelsen
i artikeln 9 af myntkonventionen med Danmark och Norge, lyder
sålunda: »Myntstycke af guld, silfver eller brons, som blifvit. vanstäldt
eller genom skafning, filning, borrning, tillödning eller annan olaglig
åverkan af hvad slag som helst skadadt, skall hafva förlorat sin egenskap
af lagligt betalningsmedel.»

Vid närmare granskning af detta stadgande finnes utan svårighet,
att särskild vigt blifvit lagd derpå, att myntstycket för att kunna inlösas
icke får hafva varit utsatt för »olaglig åverkan», hvaremot det
kan vara tvifvel underkastadt, huru uttrycket »vanstäldt» rätteligen skall
tolkas.

Det inses emellertid lätt, att så länge, såsom nu är fallet, myntstycken
af silfver vid kongl. myntverket ej inlösas till pregelvärdet,
derest de äro — om ock i obetydlig mån — skadade, följden måste

Motioner i Första Kammaren, N:o 23.

blifva att sådana hålla sig ute i allmänna rörelsen, hvilken naturligtvis
med åren får emottaga allt större qvantiteter dylikt mynt.

Uppmärksamheten har ock sedan flere år varit fäst på det nu
ifrågavarande förhållandet. Redan år 1885 ingick myntdirektören till
chefen för finansdepartementet med framställning och förslag, att statens
kassor må till pregelvärdet inlösa och sedermera qvarhålla skadade
myntstycken, när de endast förlorat en obetydlig del af sin vigt,
och då. man saknar anledning förmoda att vigtförminskningen skett i
bedräglig afsigt.

Öfver denna framställning hördes riksbankens fullmägtige och uttalade
dervid sin åsigt om lämpligheten af ett stadgande i dylikt syfte.
Vidare hafva fullmägtige under den 20 september 1888 ingått till Kongl.
Maj:t med särskild framställning i ämnet samt i denna framhållit, hurusom
bland annat svårigheter upprepade gånger gjort sig gällande
vid liqvids erläggande för svenska skiljemynt, hvilka invexlats i Danmark.
I detta land iakttages nemligen ett liberalare förfaringssätt med
stöd af. det bemyndigande finansministeriet erhållit genom en bestämmelse
i myntlagen att gifva ersättning för skadade mynt, när det är
anledning antaga, att innehafvaren mottagit desamma på god tro.

Uppenbart torde vara, att det för upprätthållande af skiljemyntscirkulationen,
sådan den bör vara, är särdeles vigtigt, att myntverket
erhåller obestridd, rätt att till pregelvärdet inlösa mynt, som tagit skada,
när denna icke tillfogats myntstycket med bestämd brottslig afsigt, och
under förutsättning att myntstycket icke undergått så väsentlig ändring,
att det icke längre kan såsom mynt anses.

Då frågan dragits under Kongl. Maj:ts pröfning, utan att någon
lösning härigenom kunnat vinnas, synes anledning finnas till det antagande,
att densamma icke kan slutligen afgöras utan medverkan från
Riksdagens sida.

Jag föreställer mig att Riksdagen skall finnas villig att för sin
del bidraga till dess lyckliga lösning, så mycket hellre som den i det
hela obetydliga utgift, hvilken kan komma att ådragas statsverket, väl
motsvaras af de fördelar, som vinnas, och ej heller kan anses oskälig
i förhållande till den vinst, staten har af silfverskiljemyntet.

Med stöd af hvad jag nu anfört hemställer jag,

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t ville för Riksdagen framlägga
det förslag till ändring i eller tillägg till lagen om
rikets mynt af den 30 maj 1873, som må finnas er -

Motioner i Första Kammaren, N:o 23.

forderlig! för vinnande af det ändamål, att silfverskiljemyntstycken,
som blifvit skadade utan att afsevärd
vigtförminskning inträdt, må kunna vid kongl. myntverket
inlösas till fulla pregelvärdet, när anledning
finnes till antagande dels att skadan icke åkommit
myntstycket i följd af bedräglig afsigt, dels ock att
innehafvaren mottagit detsamma på god tro.

Om remiss till bankutskottet anhålles.

Stockholm den 30 januari 1892.

w..m bo *WvWv''V. v.v,* .It fn R0331fiq2fiO rt-.ul

				R. Törnebladh
! Hil bl	horn .f röa	.tijrtvbnnvsK	bl stab md it; •%;	länd inisiöi no».]
in •< > f J f t*	■bo iigihi	r: niilf.m; ga	bsddi obximnvm	it Hi; f«t:jri/;	\-%twA
denna r	afob ,''öti	ibtivluii obioj	1 sinom Jssdn In	aognnoigoi "1	) 1! j 1 Öl
tniob ii	,bui’f i L)''é 1 *	iiv/1 bfiibnjVfö	b olm-omm: d: »	i: it uoitiaoqoiq	Vin.;,!
»/i fiD 1»	alordlij oll	1.0 Hb jo as v	■ sou7a .anmo o	linds fiiognhlgti	q in nv
DBlt-JbtuI	is; o''i.is i;>li	jod ,1''oiiisii''ii:	ojio atom vs-iöiibi	till : ninötand o	t arm»!
* lo j J it i 1.	.''flit/ bind!	ohomo snöd i	sogtlgnjigbiujo do	,o onmid obsd )	in lej
ii; rf t/t n o i	•f,OM.;b Öl! > mbl t it H''	Hii biiegnin ul<! nom i* i	lo 8egi)giii.pnf5V Illiv blöt gbgrv il-	v» b ii; nogninvfoi c. . •> j.... ; » H t * *» 11? »o t	injs; .) iiovi!
; solf a it		;i ifoo inled J	giigirb Intim tgl-	HOjiTulI tih f^n	i (litsa
.i-vihif i;	/bön i-.f> r	-rrvslunt bild	si-siib noo nej! .;	‘''filt •oimoetlub> ~ r»	i it F r i
bil: oo;	■iligt! duii-il	flin bobin.;!,	ubt Öl nbnirlngnt is	i/dii in ilH do*,	i\ loa
7 \U> 1Ö	i .Los di	o ii oo bni;.!	Senfull»; in iiogru	•.•glHlsfid"-] .i	;te va»;
11..--.; t ,5-	t i; 11 a ''■ ''• J (> ? • j <■''	7 .»*7	drpjjr .notsmlsinl	Öl] idiot furiös	iUf(o£l!
Hul i; >i i i •	n ]r- It;!.;!''	-/v/* n	; i:i i; i jjifi ny. um
IV ilo tTU	n-.-.iUoiobi	ur (M)f ifoo Öl;	ni)oft;o (•■<); Torn*	tioity fstt;!m»iH
JO>1-0* o 7		11 jÖl idb- ii	; tana x 1 !in?t''i(7	nf»v\& a*> ‘M	odnöi

-ena*.» i it di! v b i:i "o snHvt i inte;! ''*! Tr* >1 a siviob Ifiiibiio ielr.(

irenn .toh i .■ v iji• sb lätt »■ i nibnlaiu; tant ten |

11 ['' ,;! löt; •'' I» vbiut ^nirdi/daimvn flit sislftyfo) »n rit oa r!»: i • ’

t liv 0''i 11 Altill! >j i i ■:.1 H Hitta ,‘HO ,''tO/lilV tgilliiJIOJi »Öl'' * i > I! i, 1 JO

* i'' jiioitfvg snau tv iiitiiH/1 t< >d Kloa tu-Ait mt.. ''i. ut t <4U

Mt; j i ■ •,; i j i; i , j; •/11;,i tf.»1 rbisagiiialihOlti -•!• b; 11 >..i t- i r

i;"-hl i i ti-.; ''•;{> viii "b’.i bvnioi obi!» Au »•; >■»)•''••• l

~ 1 . . . ‘ ■ r r

.,o\UvV>^ '' vy, hav»)