Motioner i Första Kammaren, N;o 22 (Motion 1890:22 Första kammaren)

Motioner i Första Kammaren, N;o 22.

N:o 22.

Af herr Roillflll, angående skrifvelse till Konungen med begäran
att äfven vintertiden måtte anordnas nattåg å norra stambanan.

Medan 1889 års Riksdag pågick, inlernnades till kongl. trafikstyrelsen
en af sjutton ledamöter af Riksdagens Andra Kammare undertecknad
petition, i hvilken framstäldes den önskan, att snabbare och mera ändamålsenligt
ordnade jernvägsturer måtte medgifvasoNorrland. Petitionärerna
framlade i främsta rummet ett förslag, att Ange måtte blifva den
första nattstation på resan ifrån Stockholm i stället för Bollnäs. Sedermera
öfverlemnades till Kongl. Maj:t en underdånig petition ifrån ett
antal stadsinvånare i Norrland, i hvilken anhölls, att nattåg måtte
anordnas på den norra stambanan, med afgång från Stockholm på
qvällarne.

Ingendera af dessa petitioner har ledt till något resultat. Det är
på denna grund, jag vågar hänvända mig till Riksdagen med en vördsam
motion i ämnet.

Det torde ej kunna bestridas, att vinterresor på den norra stambanan
med dess bibanor under nuvarande förhållanden kräfva en allt för
lång tid. Man afreser till exempel fram på förmiddagen ifrån Stockholm
och afbryter färden på aftonen i Bollnäs, för att följande dag fortsätta
derifrån norrut med blandadt tåg. På detta sätt åtgå nu nära två hela
dagar och en natt för resan ifrån Stockholm till Östersund, eller en våglängd
af 586 kilometer; för den 729 kilometer långa sträckan ifrån

Motioner i Första Kammaren, N:o 22.

Stockholm till Anundsjö åtgå ungefär 21/3 dagar och 2 nätter. Tillryggaläggandet
af hvarje kilometer mellan Stockholm och Anundsjö erfordrar
en tid af 4 minuter, mellan Stockholm och Östersund ungefär 373 minut.
Samma väglängd på linien Stockholm—Malmö drager en tid af ungefär
1,6 minut, på linien Stockholm—Göteborg 1,7 samt, för att taga ett
exempel från vårt broderland Norge, på linien Kristiania—Trondhjem
ungefär 21/s minut. Jag behöfver här icke utreda, till huru stort men
den ringa tåghastigheten på den norra stambanan är icke blott för postbefordringen,
utan äfven för trafikanterna, hvilka i följd deraf drabbas
af ökade resekostnader och tillika förlora en dyrbar tid. Häraf måste
den norrländska trafiken i sin ordning förlamas; det är antagligt, att
utbytet af densamma blifver mindre, än det skulle blifva med en för de
resande mindre kostsam och mindre tidsödande anordning af turerna.
Det har sagts, att »ett utveckladt kommunikationsväsende är städse ettoundgängligt
vilkor för en högre kultur och eu af dennas starkaste häfstänger».
Hvarje kulturland och i all synnerhet hvarje vidsträckt sådant
behöfver icke blott kommunikationer, utan äfven snabba kommunikationer,
för att hinna till en rätt utveckling. Om också icke den norra stambanans
rentabilitet genast skulle blifva större, i fall ändamålsenligare
turer anordnades, så bör dock icke denna eventualitet lägga hinder i
vägen för genomförandet af en reform, som kräfves af hela det nordligare
Sveriges intresse, så mycket mindre som man med den lyftning,
till hvilken jernvägstrafiken i Norrland på den senaste tiden i trots af
de nämnda menliga förhållandena hunnit, väl ej i längden bör kunna
befara någon förlust på tidtabellens förbättrande.

Det måste finnas en punkt, der jernvägstrafikens och den trafikerande
allmänhetens intressen sammanfalla med hvarandra. Har kongl. trafikstyrelsen
lyckats träffa på denna punkt? Om den har gjort det i afseende
på biljett- och fraktprisen, är en särskild fråga, hvars besvarande
faller utom syftet med denna motion. Men för så vidt frågan rör ordnandet
af vinterturerna på den norra stambanan, kan den svårligen besvaras
jakande. Illa är det verkligen stäldt, då man till exempel, för
att kunna tillmötesgå Hudiksvalls invånares önskan att erhålla den
södra posten så snart som möjligt, ser sig föranlåten att fortskaffa den
med skjuts ifrån Söderhamn. På detta sätt är nämnda post framme i
Hudiksvall kl. 6,30 f. in.; om den befordrades med jernvägen ända fram,
skulle den fördröjas i nära sju timmar. Det vackra resultat, som de
ungerska jernvägarne, efter införandet af den s. k. zontariffen, uppvisa,
torde, låt vara att reformen der afser biljettprisen, dock berättiga till
den slutsatsen, att en förbättrad anordning af våra jernvägsturer med

16 Motioner i Första Kammaren, N:o 22.

deraf följande minskade resekostnader skulle leda äfven till ekonomisk
vinst för statsverket.

Bestämmandet af jernvägsturerna har i allmänhet öfverlemnats åt
kongl. trafikstyrelsen, hvarför det i vanliga fall icke torde vara lämpligt
att besvära Riksdagen med framställningar i dithörande frågor. Men
här föreligger icke ett vanligt fall; här är icke fråga om en mindre förändring
af underordnad vigt och betydelse. Här gäller det en reform
af största vigt för hela det norra Sveriges utveckling, eu reform, som
väl ej bör få stranda mot det motstånd, som möjligen kan utgå från ett
eller annat intresse af jemförelsevis ofantligt underordnad betydelse.
Min anhållan om förbättrade jernvägsturer är så mycket billigare, som
sedan den. 1 januari detta år snälltågsbiljettpris införts för alla persontåg,
följaktligen äfven för linien Stockholm—Bollnäs.

Af de åtgärder, som för ändamålets vinnande kunna ifrågasättas,
torde inrättandet af ett nattåg på den norra stambanan, med afgång
frg,n Stockholm på qvällarne, vara så väl för norra Sveriges befolkning
den bästa som den lättaste att genomföra. En så stor tillökning i utgifterna
för ban- och stationspersonalen behöfver då icke ifrågakomma,
som om ett nattåg skulle utgå norrut ifrån Bollnäs, enär denna personals
numerär redan nu är betydligt större söder om denna ort, än längre i
norr. Utgår nattåget ifrån Bollnäs, så uppstå förmodligen för framtiden
större kostnader, om detta, såsom 0antagligt är, inom en icke så aflägsen
tid kommer att fortsättas från Ange till Sundsvall å ena sidan, till
Östersund och Långsele å den andra. Vakttjenstgöringen under vinternätterna
är äfven lättare i de sydligare trakterna, der klimatet är blidare,
än i norr, der till exempel försenandet af ett nattåg med en ä
två timmar skulle kunna leda till de svåraste påföljder för de i mörker
och 30 till 40 graders köld fjerran från menniskoboningar kamperande
banvakternas helsa.

Ett nattåg mellan Stockholm och Bollnäs skulle komma jemväl alla
utmed denna sträckning belägna orter till godo och äfven af denna
grund hafva bättre utsigter till att bära sig. Om sådana anordningar
vidtagas, att det nedgående nattåget ankommer till Stockholm på morgonen
före det ordinarie persontågets afgång åt söder, och att det
uppgående nattåget afgår derifrån sent på qvällen efter persontågets
ankomst, så beredas derigenom stora fördelar så väl för posten som
för inbyggarne i det sydligare Norrland och i flera af Svealands
provinser, i det de sättas i tillfälle att när som helst vistas en hel dag
i hufvudstaden, utan att behöfva vidkännas några uppoffringar för nattlogis
eller förlora någon synnerlig tid. Möjligen skulle äfven, om det

Motioner i Första Kammaren, N:o 22.

nu ifrågasatta nattåget inrättades, ett eller annat af de nu befintliga
tågen blifva öfverflödigt.

På grund af hvad jag bär ofvan haft äran anföra vågar jag vördsamt
hos Riksdagen hemställa,

att Riksdagen behagade ingå till Konungen med
en underdånig anhållan, att äfven vintertiden nattåg
måtte anordnas på den norra stambanan, och att dessa
å lämplig tid må dels på qvällen utgå ifrån och dels
på morgonen anlända till Stockholm.

Stockholm den 21 januari 1890.

Julius Roman.

Bill. till Riksd. Pr oi.-18,90.

1 Samt. 2 Afd. 1 Band. 7 Häft.