Motioner i Första Kammaren, N:o 21 (Motion 1892:21 Första kammaren)

Motioner i Första Kammaren, N:o 21.

N:o 21.

Af herr Nyström m. fl., om anslag till låneunderstöd för enskilda
jernvägsanläggningar.

Vid sist förflutna riksdag väcktes af enskilda motionärer i Riksdagens
båda kamrar motion derom, att Riksdagen ville till låneunderstöd
åt enskilda jernvägar intill högst halfva anläggningskostnaden bevilja
ett extra anslag af tio millioner kronor, men statsutskottet fann
icke skäl att för ändamålet föreslå större extra anslag än fem millioner,
anseende att summan lämpligen kunde begränsas till detta belopp, enär
flere af de då till byggnad ifrågasatta jernvägarne antagligen ej komme
till utförande och för några andra understöd medelst statslån icke lämpligen
borde beviljas. • .

Emellertid har nu ett förändradt förhållande mträdt, i det att
sedan dess en betydligt större lifaktighet för vinnande af jernvägskommunikationer
vaknat inom en mängd olika orter i landet. Härom
vittna ojäfaktigt följande af vederbörande meddelade upplysningar.

Af den summa, fem millioner kronor, som af förliden Riksdag
stäldes till regeringens förfogande är ett belopp af 1,800,000 kronor
redan anvisadt till Södertelje—Nyby jernväg. Vidare lär kongl. vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen hafva förordat ett länsanslag af en million
kronor till jernvägen mellan Göteborg och Borås. Beviljas detta lån,
återstår af lånefonden endast 2,200,000 kronor. Men till erhållande af
andel i denna återstod äro ansökningar ingifna för jernvägsanläggningar
med en byggnadskostnad af tillsammans 12,933,500 kronor. Härutöfver
äro koncessioner beviljade för åtskilliga andra jernvägsföretag,
hvilkas byggnadskostnader uppgå till betydliga summor.

Bill. till Riksd. Frot. 1892. 1 Sami. 2 Afd. 1 Band. 0 Häft. (N:is 21—28). 1

2 Motioner i Första Kammaren, N:o 21.

Härförutom få vi anföra:

■att det skäl, som förra året hufvudsakligen bestämde statsutskottet
till afstyrkande, såsom ofvan är visadt, numera icke kan anses gällande;

att staten, likasom den hittills endast i några jemförelsevis mindre
betydande undantagsfall gjort förlust på de till enskilda jernvägsforetag
utlemnade lånen, och med den skärpta kontrollen öfver företagens rentabilitet
och förvaltning samt i betraktande af den numera högst betydligt
billigare anläggningskostnaden, ej heller hädanefter bör kunna
på dessa lån göra någon förlust;

att det från statens sida icke är fråga om någon särskild uppoffring
utan staten endast kommer att uppträda såsom kreditförmedlare,
för att sätta särskilda orter i tillfälle att fylla sitt lånebehof till minst
betungande annuitetsbelopp;

att i allt fall de särskilda orterna måste för erhållande af statens
låneunderstöd göra betydande egna uppoffringar, hvilka uppoffringar
torde få anses såsom det bästa vitsordet om den mening, som i dessa
orter utbildat sig om jernvägarnes gagn — ja oumbärlighet;

att, för den händelse den för nu innevarande femårsperiod afsätta
lånesumman icke förhöjes, och således ett ringa belopp skall fördelas
på en mängd sökande, hvilka otvifvelaktigt anföra goda skäl hvar för
sin banas företräde och behöflighet, skall säkerligen urvalet mellan dessa
sökande befinnas bjuda stor svårighet, likasom det icke lär kunna förekommas,
att bos de tillbakasätta, som nödgas uppgifva hoppet om jernväg
för sina orter, starkt missnöje skall uppstå. Måhända skola vederbörande,
för att låta så många som möjligt af de sökande få delaktighet
af de disponibla medleD, tillgripa utvägen att utdela mindre belopp
än halfva byggnadssumman, i bvilket fall man torde vara berättigad
att säga, att ändamålet i de flesta fall alldeles förfelas och få, om ens
någon, af de föreslagna jernvägarne komma till stånd;

att för närvarande priset på de för jernvägsbyggnad erforderliga
materialier ställer sig lågt och således tidpunkten synes gynsam för
ifrågavarande företag;

att det äfven ur synpunkten att bereda tillfällen till arbetsförtjenst
vore önskligt, om den lifaktighet, som visat sig hafva uppstått för anskaffande
af jernvägskommunikationer, erhölle verksamt understöd;

att slutligen under nuvarande konjunkturer på penningemarknaden
staten synes kunna till billig ränta anskaffa de för utlåningen erforderliga
medel.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt tillåta vi oss vördsamt
föreslå,

Motioner i Första Kammaren, N:o 21.

att Riksdagen måtte till låneunderstöd åt enskilda
jernvägar intill högst halfva anläggningskostnaden
och under bestämmelser i öfrigt, som af senast
afskräde Riksdag blifvit. faststälda, till Kongl. Maj:ts
disposition ytterligare ställa ett extra anslag af fem
millioner kronor, att utgå före slutet af den tid, för
hvilken senast boti^ade fem- millioner kronor afsetts.

v\ \ . . . . u ■ w.

Stockholm den 29 januari 1892.

L. W. Lothigius. I. Kerfstedt. Carl Nyström.

F. E. Pettersson.
C. W. Wallberg.

Casper Ehrenborg.

J. N. Sanne. Johan Jednsson.

\ It L Fr-ruir öiifcilnun! His

J. W. Spånberg.

■ • ; i i >■■<: r:; urn :

••v/ a''?lim b''?-ruin-3b ’{yv - *

" .iruMzgUyni uiil ;>i>£unjv( it: .nv.t

hktötjlonbir-iyneg inom ur
,n!;>/■■■;er j.dai^Jc-ioops

''>1 : ;j;! .; .j-ir, i:; - irfl

. - ; -.0 •> .i md IV)

'' • • • *''« "’\ t ‘ i L | j f r

t-.kv. kol/: .tn;ii.v>öJn ‘»ivoakwtfi

: .jiio. j, t r jf, -;;r T t f''«I * I ?I H ''> e: i)''!

*„■ f J

• A\