Motioner i Första Kammaren, N:o 21

Motion 1890:21 Första kammaren

10

Motioner i Första Kammaren, N:o 21.

N:o 21.

Af herr Alill, om anslag till fortsatt utgifvande af arbetet ».Svenska
riksdag sakten.

Under flera århundraden hafva svenska riksdagarne handlagt riksvigtiga
angelägenheter; och så visst som ingen källa kan finnas rikare
eller af större värde för både den politiska och historiska forskningen,
för kännedomen om statsskickets grunddrag, om ändringarna i dess former
och om samhällsinrättningarnas utveckling, än våra riksdagars betydelsefulla
förhandlingar, så torde ingen publikation kunna vara af större
vigt för vår historia än en samling af de lagar, som under olika tider
bestämt Riksdagens befogenhet eller organisation, såsom regeringsformer,
konungaförsäkringar, riksdagsordningar och dylikt; af de beslut, som på
allmänna riksdagar och möten blifvit vidtagna; af de vid ständernas allmänna
sammankomster förda protokoll; af Kongl. Maj:ts propositioner
och ständernas å de samma afgifna svar; af Kongl. Maj:ts resolutioner
å ständernas besvär m. m. Och det ligger i öppen dag, att en dylik
samling ej blott för vetenskapsmännen, utan äfven för statsmännen och
juristerna måste vara af synnerligt gagn och intresse.

Det ögonskenliga behofvet af en dylik samling föranledde under förra
delen af frihetstiden A. von Stjernrnan att utgifva sitt bekanta verk
»Riksdagars och .Mötens Beslut», omfattande tiden från och med Konung
Gustaf I:s regering till år 1731, ett verk som delvis ännu i dag är oumbärligt,
men som i väsentliga afseenden är så ofullständigt och derjemte
är sa okritiskt och derigenom i många fall så otillförlitligt, att det alldeles
icke motsvarar de anspråk, som vår tid med fog ställer på ett
verk af denna art.

Bristen på en någorlunda fullständig och med vederbörlig omsorg

Motioner i Företa Kammaren, N:o 21.

11

och kritik redigerad samling af nu ifrågavarande beskaffenhet föranledde
för en längre tid tillbaka Kongl. Maj:t att tilldela docenterna E. V.
Montan och O. Alin ett anslag af 1,500 kronor för att börja utgifvandet
af en samling af de för svenska statsförfattningens historia vigtigaste
urkunder. Med anlitande af detta anslag utgåfvo lektor Emil Hildebrand
och undertecknad första afdelningen af berörda samling under
rubrik »Svenska Riksdag sakter jemte andra handlingar, som höra till statsförfattningens
historia under tidehvarfvet 1521—1718.» Denna afdelning
(I, 1) omfattade tiden 1521 —1544. Fortsättningen af detta verks utgifning
öfvertogs derpå af kongl. riksarkivet, som under åren 1888 och
1889 genom lektor Emil Hildebrand deraf utgifvit tvenne afdelningar,
omfattande tiden 1545—1568.

Då riksarkivet sålunda upptog nu nämnda verk bland de urkundssamlingar,
hvilkas utgifvande det redan förut ombesörjde —- l:o Konung
Gustaf I:s registratur, 2:o Svenska Kyrkoordningar och förslag dertill
före 1686, 3:o Svenska Riksrådets protokoll — skedde det utan begäran
om fortsättning af det anslag, som enligt hvad ofvan är nämndt utgick
för första afdelningen af Svenska Riksdagsakter. Detta har vållat, att
riksarkivets vanliga årsanslag för utgifvande af handlingar, som äro af
vigt för fäderneslandets historia (3,000 kronor) har visat sig otillräckligt,
och arbetet för utgifvande af Svenska Riksdagsakter har under förliden
höst måst helt och hållet ligga nere af brist på medel. Detta förhållande,
att utgifningen af ett arbete, som är af sådan betydelse så väl
för den historiska och politiska forskningen som ur allmänt nationel
synpunkt, skall behöfva afbrytas af brist på medel, är synnerligen beklagligt,
och det så mycket mer, som det dröjsmål i utgifningen, som
ett dylikt afbrott förorsakar, är vida större än det som betecknas af den
tid, hvarunder afbrottet varar. Det säger sig nemligen sjelf!, att ett
arbete sådant som detta icke kan efter omständigheterna upptagas och
nedläggas. För de äldre tiderna föreligger icke något fullständigt eller
ordnadt material, som man blott skulle hafva att låta afskrifva och lemna
till tryckeriet. Handlingarna måste sammansökas från flera håll, sjelfva
Uppgifterna om mötenas sammansättning, ja, om deras befintlighet i verkligheten
måste genom forskning sammanbringas, och när handlingarna
fattas, måste man i den samtida historiska litteraturen, anteckningar,
bref, krönikor och dylikt söka få saken belyst. Utan kännedom om 1500-och 1600-talets historia och historiska material kan ej ett sådant arbete
göras, om det icke skall af en framtid få göras om eller utsättas för samma
anmärkningar om ofullständighet och bristande kritik, som rigtats mot
Stjernmans verk. För dessa förarbeten behöfves en något så när samlad

12

Motioner i Första Kammaren, N:o 21,

tid. Man kan ej beherska ämnet, om arbetena skola för en längre tid
eller tidt och ofta afbrytas. Man förlorar då den ledande tråden vid
forskningsarbetena, och det kan ej rimligen begäras, att dessa skola anställas,
om ej annan utsigt föreligger än att få resultaten inom en allt
för aflägsen eller inom en obestämd och oberäknelig tidpunkt offentliggjorda.

Med afseende på nu ifrågavarande arbetes stora intresse ur både
teoretisk och praktisk synpunkt skulle det möjligen kunna ifrågasättas,
huruvida man ej borde till dess förmån under någon tid inskränka eller
afbryta de äldre seriernas utgifvande. Detta är dock icke tillrådligt.
Äfven dessa serier äro af mycken vigt; deras utgifvande har fortgått långsamt
(af Konung Gustaf I:s registratur utkom del I 1866, af Rådsprotokollen
utkom del I 1878), och först på senare tiden har det gått något
fortare; äfven om man uteslutande för deras räkning använder hela det
hittills beviljade anslaget (3,000 kronor), så kan ej utgifningen gå fortare,
än att 20 ark årligen utgifvas af hvardera af de båda serierna Konung
Gustaf I:s registratur och Svenska Riksrådets protokoll; afbryter man
deras utgifvande till förmån för Riksdagsakterna, hvilkas utgifning kräfver
fleråriga omfattande och djupgående arbeten, så kan man lätt blifva
nödsakad att, till skada för arbetet, anlita nya utgifvare.

Af hvad jag nu haft äran anföra torde framgå ej mindre vigten och
betydelsen af den publikation, som bär namnet »Svenska Riksdag sakter»,
än behofvet af ett särskilt anslag för dess fortsatta utgifning. Vissa
förhållanden göra detta behof just nu särdeles känbart. Publikationens
utgifvare är lektorn vid högre realläroverket härstädes doktor Emil
Hildebrand. Han har, enligt hvad riksarkivarien vitsordat, fullgjort sitt
uppdrag med utmärkt skicklighet och han är enligt samma auktoritets
förklaring »omistlig» för den vigtiga publikationen. Nu är emellertid
förhållandet att lektor Hildebrand, i följd af realläroverkets snart stundande
flyttning till en aflägsen del af hufvudstaden, blir nödsakad att
afbryta eller åtminstone väsentligen inskränka sin verksamhet vid riksarkivet,
så vida han icke genom särskilda åtgärder sättes i tillfälle att
fortsätta densamma. Man torde kunna hysa förhoppning att, om Riksdagen
anvisar medel till fortsättning af den vigtiga publikation, som
lektor Hildebrand haft sig anförtrodd och för hvars fullföljande han
utom all fråga är den rätte mannen, Kongl. Maj:t vill, i hvad på Kongl.
Maj:t beror, bereda honom tillfälle att fortfarande egna sina krafter och
sin utmärkta förmåga deråt.

På grund af den nu ifrågavarande publikationens stora vetenskapliga
och allmänt fosterländska betydelse och på grund af den ögonsken -

Motioner i Första Kammaren, N:o 21.

13

liga vigten deraf, att den utan dröjsmål fortsättes och att den fortsattes
af samme man, som så lyckligt börjat den och som för närvarande och
för den närmaste tiden utan tvifvel är den ende, som kan på ett fullt
tillfredsställande sätt fullfölja arbetet dermed, får jag vördsamt föreslå,

att Riksdagen må för år 1891 ställa till Kongl.
Maj:ts disposition ett anslag af 1,500 kronor för fortsatt
utgifvande, af kongl. riksarkivet genom doktor
Emil Hildebrand, af publikationen »Svenska Riksdagsakter».

Stockholm den 25 januari 1890.

Oscar Alin.

Ledamot för Upsala län af Riksdagens
Första Kammare.